Botten is nådd
För inte så länge sedan återupptäckte jag Tapio Rautavaara. Idag blev jag snål på lite Rautavaara, så juutuubade honom. Vips, så tar jag mej själv på bar gärning med att lyssna på barnlåtar och vaggvisor. På you tube. Det började ju förstås från Sininen uni, ni vet om Nukku Matti. DÅ har man lite att göra. Det är liksom något man inte borde berätta för stora allmänheten. Då är det annat om man liksom, söker en viss visa eller något. Men om man gör det i brist på annat att göra? Och om man dessutom råkar sjunka så lågt att man kan fälla en tår till en visa, då är det tur man inte har lång väg till psykiatriska enheten.
Kan ju passa på att berätta att jag låter som en groggad whiskey-kråka när jag sjunger, så det kommer väl knappast att ske att jag sitter hemma och sjunger barnvisor för klimpen. Om jag inte ful-sjunger. Men då riskerar jag miljöförstöra en annars ganska lovande blivande medborgare. Men jag tycker det är jättetrevligt med föräldrar som sjunger och ramsar och svamsar med sina barn. Det är nog jättetrevligt för utvecklingen också, dock tror jag inte att man faller mellan stolarna i samhället som tonåring bara för att mamma och pappa inte sjöng barnsånger åt en...eller vem vet förresten. Mobbning, skolmassakrar, knark och andra otäcka grejer kunde kanske utrotas om barn fick sin dos barnvisor och ramsor som små. Mitt barn får det via You Tube i så fall.
Kan ju passa på att berätta att jag låter som en groggad whiskey-kråka när jag sjunger, så det kommer väl knappast att ske att jag sitter hemma och sjunger barnvisor för klimpen. Om jag inte ful-sjunger. Men då riskerar jag miljöförstöra en annars ganska lovande blivande medborgare. Men jag tycker det är jättetrevligt med föräldrar som sjunger och ramsar och svamsar med sina barn. Det är nog jättetrevligt för utvecklingen också, dock tror jag inte att man faller mellan stolarna i samhället som tonåring bara för att mamma och pappa inte sjöng barnsånger åt en...eller vem vet förresten. Mobbning, skolmassakrar, knark och andra otäcka grejer kunde kanske utrotas om barn fick sin dos barnvisor och ramsor som små. Mitt barn får det via You Tube i så fall.
Targa fick svar på livets fråga
Som jag tidigare berättat så krisar Targa ibland angående sin personlighet, eftersom hennes far är mer eller mindre okänd och personlighetskrisen dyker alltid upp under pubertala perioder eller andra kriser. Väsentligaste frågan är ju vem är jag, vad är jag.
Idag mötte vi ett gammalt par då vi var ute, och redan på långt håll så började dom hojta en massa hundgullepluttigheter till Targa. När dom var så nära att dom redan stod och pajade och gosade med Targa, min blandrastik, släppte dom bomben. "Oot sä hieeeeno flättipoika". Alltså en flatcoated retriever hane. Jahaaa...men det förklarar ju mycket. Dom berättade att dom förra julen hade varit tvugna att följa sin Inka, av samma ras, till den eviga sömnen eftersom hon hade cancer. Dom var så inne i hela flätti grejen, och i att Targa var en flättihane, så jag hade liksom helt enkelt inte hjärta att korrigera dem. Dom räknade upp fast hur många rastypiska drag hos Targa, och sa att hon, nej han, nog är en riktigt typiskt fin sileäkarvainen uros. Nåh. Targa njöt i fulla drag av uppmärksamheten.
Det är inte första gången hon blir rasbestämd till just till en flatcoated retriever. Hane varje gång, eftersom hon är så stor. Hon har också blivit tagen förgiven för en howavart. Och för en newfoundlandare. Och varje gång av folk som har eller har haft hundar av rasen i fråga. Lite häftigt. Tycker jag. Det betyder ju att hon inte ser ut som en sekasikiö, utan som en riktig..ööh...sikiö.
För övrigt börjar jag få riktigt leidon. Mitt ben, som blev lite sjukt strax innan jul, blir bara sjukare, och fick diagnosen ledbandsinflammation. Skulle kureras med ispåse, och lite panadol. Det blir inte bättre, utan smärtan tar sej till maffigare breddgrader bara. Sedan, migränen. Av 13 dagar, har jag haft 3 hela dagar helt utan någon form av huvudvärk. I 10 dagar har jag antingen haft en fulländad migränattack, 4 ggr vill jag minnas, eller symtom på början till migrän. Till varningssymtomen hör i mitt fall förutom huvudontet på ena sidan skallen domningar i halva fejset, krampaktigt värk i tandköttet, synrubbningar i form av förlorat synfält eller stjärnor, domningar i händerna och en massa talsvårigheter. Och vad kan lilla Emma ta mot migrän? Panadol. Som bekant är jävligt effektivt. Så japp. Jag gnäller. Och går och tar en till Panadol eller två. Och kanske en Rennie också. På samma gång.
Idag mötte vi ett gammalt par då vi var ute, och redan på långt håll så började dom hojta en massa hundgullepluttigheter till Targa. När dom var så nära att dom redan stod och pajade och gosade med Targa, min blandrastik, släppte dom bomben. "Oot sä hieeeeno flättipoika". Alltså en flatcoated retriever hane. Jahaaa...men det förklarar ju mycket. Dom berättade att dom förra julen hade varit tvugna att följa sin Inka, av samma ras, till den eviga sömnen eftersom hon hade cancer. Dom var så inne i hela flätti grejen, och i att Targa var en flättihane, så jag hade liksom helt enkelt inte hjärta att korrigera dem. Dom räknade upp fast hur många rastypiska drag hos Targa, och sa att hon, nej han, nog är en riktigt typiskt fin sileäkarvainen uros. Nåh. Targa njöt i fulla drag av uppmärksamheten.
Det är inte första gången hon blir rasbestämd till just till en flatcoated retriever. Hane varje gång, eftersom hon är så stor. Hon har också blivit tagen förgiven för en howavart. Och för en newfoundlandare. Och varje gång av folk som har eller har haft hundar av rasen i fråga. Lite häftigt. Tycker jag. Det betyder ju att hon inte ser ut som en sekasikiö, utan som en riktig..ööh...sikiö.
För övrigt börjar jag få riktigt leidon. Mitt ben, som blev lite sjukt strax innan jul, blir bara sjukare, och fick diagnosen ledbandsinflammation. Skulle kureras med ispåse, och lite panadol. Det blir inte bättre, utan smärtan tar sej till maffigare breddgrader bara. Sedan, migränen. Av 13 dagar, har jag haft 3 hela dagar helt utan någon form av huvudvärk. I 10 dagar har jag antingen haft en fulländad migränattack, 4 ggr vill jag minnas, eller symtom på början till migrän. Till varningssymtomen hör i mitt fall förutom huvudontet på ena sidan skallen domningar i halva fejset, krampaktigt värk i tandköttet, synrubbningar i form av förlorat synfält eller stjärnor, domningar i händerna och en massa talsvårigheter. Och vad kan lilla Emma ta mot migrän? Panadol. Som bekant är jävligt effektivt. Så japp. Jag gnäller. Och går och tar en till Panadol eller två. Och kanske en Rennie också. På samma gång.
Nattshopping och bitterhet.
Det gjorde jag inatt åtminstone. Jag skulle shoppa en amnings-bh, och tyckte att R-kiosken hade bästa utbudet. Där råkade en gammal arbetskompis från Lindex jobba, och hon meddelade att hon minsann inte behövde någon amnings-bh under de tre år hon ammade sin son, som inte existerar. Det slutade med att jag köpte tossor till Targa och en Julia-box. Jodå.
Igår köpte vi nya täcken och dynor. Bara för att liksom ta steget mot ytterligare vuxenhet och ha likadana täcken och dynor i sängen, istället för en av varje sort. Det känndes nog väldigt vuxet om man riktigt ansträngde sej.
Vuxenheten blev dock lite kantstött imorse när Jones skulle fara iväg på jobb. Han återvände strax och sa att jag måste föra honom, för kölden har ätit Hondans akku tom igen. Som tur var skulle jag ändå stiga upp eftersom jag skulle och simma till 7. Smart som han tenderar att vara stundvis, kom han på att vi kunde hämta hans mammas bil åt honom, eftersom den kommer att stå oanvänd en vecka medan dom är utomlands. Playa de ingles, hur trist som helst. Vem skulle vilja vara där?! NU? Så nu får han köra med en Primera en stund då.
Lite uppgiven börjar man bli på dendär jävla Hondan. Kan den liksom inte bara öppna sin motorhuv och säga vad det är som tömmer akkun sådär snabbt?! Okej, det var svinkallt idag, men annars också. En ny akku ska inte bli tom på en och en halv dag. Så något drar ström hela tiden. Och ingen säger vad det är. Då blir man lite fittig. Ganska förbannad till sist.
Ännu bittrare blir jag när jag kommer hem från simmningen. Stolp-plats nummer 63 brevid oss har stått tom, och vi har förstås varit snåla på den. Vi tänkte, eller nej, Jones trodde sej veta, att den är tom på flit, för att det är en såndär gång där som folk använder. Lite som en kulkuväylä alltså. Men nej fan ska veta att grannens pizzeriabil står där nu! En gammal tigra. Två platser bort står deras andra bil. På gästparkeringen står deras tredje bil som agerar förråd. Jag blev så bitter så jag började skaka. Plus att han fan hade parkerat så att man nu måste parkera med normala stolpavstånd, när vi annars har en liten deal med grannen på andra sidan att lämna så stort mellanrum som man orkar mellan bilarna, eftersom det finns överlopps rum till det. Den nya grannen, med Tigran, har också hur mycket extra rum som helst att parkera brett, så att vi andra kan fortsätta med det, så att man inte behöver få nervsammanbrott varje gång man ska in och ut ur bilen. Alltså jag blev skitsur. Och jag blir inte muntrare när jag tänker på att det fortfarande står Eteläaho Kippola på vår dörr. Vi har bott här ett halv år. Och vi har pratat med disponenten 2 ggr, så bolaget vet att vi bor här.
Ännu mer pluttig blir jag när jag tänker på grannen next door, som röker inne. Varje dag. Hela tiden. Hela trappan luktar ju. På nyårsafton när vi var hemma en sväng så hade hon fest, ni vet när finska lite halvdegiga 40 plussare festar. Nå, festen var så hård att dom stred och slogs och kallade varandra mindre trevliga saker. Herregud. Tur man inte behövde vara hemma hela kvällen och höra på det. Och nej, jag kan inte låta bli att inte titta ner på henne mer än förr nu. Dessutom kan man i butiken hastigt notera om hon är där på samma gång, för det luktar askkopp, suplaaais, om henne. Plus att hon har uttryckt sitt missnöje över vetskapen om att det kommer att flytta in en skrikhals här snart. Sunkkärring.
Igår köpte vi nya täcken och dynor. Bara för att liksom ta steget mot ytterligare vuxenhet och ha likadana täcken och dynor i sängen, istället för en av varje sort. Det känndes nog väldigt vuxet om man riktigt ansträngde sej.
Vuxenheten blev dock lite kantstött imorse när Jones skulle fara iväg på jobb. Han återvände strax och sa att jag måste föra honom, för kölden har ätit Hondans akku tom igen. Som tur var skulle jag ändå stiga upp eftersom jag skulle och simma till 7. Smart som han tenderar att vara stundvis, kom han på att vi kunde hämta hans mammas bil åt honom, eftersom den kommer att stå oanvänd en vecka medan dom är utomlands. Playa de ingles, hur trist som helst. Vem skulle vilja vara där?! NU? Så nu får han köra med en Primera en stund då.
Lite uppgiven börjar man bli på dendär jävla Hondan. Kan den liksom inte bara öppna sin motorhuv och säga vad det är som tömmer akkun sådär snabbt?! Okej, det var svinkallt idag, men annars också. En ny akku ska inte bli tom på en och en halv dag. Så något drar ström hela tiden. Och ingen säger vad det är. Då blir man lite fittig. Ganska förbannad till sist.
Ännu bittrare blir jag när jag kommer hem från simmningen. Stolp-plats nummer 63 brevid oss har stått tom, och vi har förstås varit snåla på den. Vi tänkte, eller nej, Jones trodde sej veta, att den är tom på flit, för att det är en såndär gång där som folk använder. Lite som en kulkuväylä alltså. Men nej fan ska veta att grannens pizzeriabil står där nu! En gammal tigra. Två platser bort står deras andra bil. På gästparkeringen står deras tredje bil som agerar förråd. Jag blev så bitter så jag började skaka. Plus att han fan hade parkerat så att man nu måste parkera med normala stolpavstånd, när vi annars har en liten deal med grannen på andra sidan att lämna så stort mellanrum som man orkar mellan bilarna, eftersom det finns överlopps rum till det. Den nya grannen, med Tigran, har också hur mycket extra rum som helst att parkera brett, så att vi andra kan fortsätta med det, så att man inte behöver få nervsammanbrott varje gång man ska in och ut ur bilen. Alltså jag blev skitsur. Och jag blir inte muntrare när jag tänker på att det fortfarande står Eteläaho Kippola på vår dörr. Vi har bott här ett halv år. Och vi har pratat med disponenten 2 ggr, så bolaget vet att vi bor här.
Ännu mer pluttig blir jag när jag tänker på grannen next door, som röker inne. Varje dag. Hela tiden. Hela trappan luktar ju. På nyårsafton när vi var hemma en sväng så hade hon fest, ni vet när finska lite halvdegiga 40 plussare festar. Nå, festen var så hård att dom stred och slogs och kallade varandra mindre trevliga saker. Herregud. Tur man inte behövde vara hemma hela kvällen och höra på det. Och nej, jag kan inte låta bli att inte titta ner på henne mer än förr nu. Dessutom kan man i butiken hastigt notera om hon är där på samma gång, för det luktar askkopp, suplaaais, om henne. Plus att hon har uttryckt sitt missnöje över vetskapen om att det kommer att flytta in en skrikhals här snart. Sunkkärring.
Ny temablogg?
Slogs idag av tanken om jag skulle börja med ett tema på bloggen. Typ hur man får ut en avkomma snabbt, smidigt och enkelt. Men jag konstaterade ganska snabbt att det inte skulle hålla liksom, jag skulle sväva off topic, så att säga, titt som tätt eftersom jag har ganska vid och bred tankeverksamhet. Så jag tänker fortsätta svamla om precis exakt vad som helst.
Jag kan ju åtminstone meddela att jag var på mödrapolikliniken i måndags för kontroll. För en gångs skull var jag nästan förväntansfull över att gå till gynekologen, eller ja liksom, jag var förväntansfull på eventuellt resultat av en undersökning. Men nejdå. Gynekologen meddelar att han "inte vill störa den nu". NÄHÄ. Så jag får bara yttre undersökningar. Och här sitter jag nu och skriver blogg när jag skulle ha kunnat ha chansen att få en leverans igångsatt i måndags och ligga på BB istället. Nu ska jag på nytt nästa torsdag, på den rätta dagen. Men jag tänkte att jag inte ska behöva den tiden nästa vecka, för jag ska ju inte gå över tiden. Har jag tänkt.
Nu har jag tappat räkningen på hur många gånger jag har städat huset sedan julen. Jag har lyssnat på musik och gjort Shakira-moves, hoppat i snödrivor med Targa, bytt sängkläder, promenerat raskt och långsamt, gått i trappor med två steg i taget, med ett steg i taget, haft brottningsmatch me Targa på golvet och riktigt mycket mera kommer jag inte på att göra. Till och med i bastun har jag varit. Envis klimp.
Bjuder på en magbild tagen i misstag, oppifrån. 38+3.
Nu blev jag riktigt äckligt snål på kyckling-wok med ris. Och kycklingen ska kryddas med soja och honung och peppar. Åååh.
Jag kan ju åtminstone meddela att jag var på mödrapolikliniken i måndags för kontroll. För en gångs skull var jag nästan förväntansfull över att gå till gynekologen, eller ja liksom, jag var förväntansfull på eventuellt resultat av en undersökning. Men nejdå. Gynekologen meddelar att han "inte vill störa den nu". NÄHÄ. Så jag får bara yttre undersökningar. Och här sitter jag nu och skriver blogg när jag skulle ha kunnat ha chansen att få en leverans igångsatt i måndags och ligga på BB istället. Nu ska jag på nytt nästa torsdag, på den rätta dagen. Men jag tänkte att jag inte ska behöva den tiden nästa vecka, för jag ska ju inte gå över tiden. Har jag tänkt.
Nu har jag tappat räkningen på hur många gånger jag har städat huset sedan julen. Jag har lyssnat på musik och gjort Shakira-moves, hoppat i snödrivor med Targa, bytt sängkläder, promenerat raskt och långsamt, gått i trappor med två steg i taget, med ett steg i taget, haft brottningsmatch me Targa på golvet och riktigt mycket mera kommer jag inte på att göra. Till och med i bastun har jag varit. Envis klimp.
Bjuder på en magbild tagen i misstag, oppifrån. 38+3.
Nu blev jag riktigt äckligt snål på kyckling-wok med ris. Och kycklingen ska kryddas med soja och honung och peppar. Åååh.
Ärrmobbning.
Åter idag blev mina ärr mobbade. "Oj..no e di...kraftiga. Di lyser rikti..sir ut som att di sku sprick". Ja tack har noterat det varje gång jag råkar gå förbi en spegel med bar mage. Alltså redan innan min svulstighet. Dom är faktiskt ganska mörka ännu, men måste vårdpersonal gå omkring och oja sej om hur hemskt det ser ut?
Några timmar innan min blindtarm blev bortopererad kom en läkare och förklarade hur det skulle gå till. Den läkaren var så fiffig att hon sa att ärren kommer att lämna under bikinin. Japp, om man har en megamaxibikini som kommer upp under revbenen. Nu använder jag inte dylika, men å andra sidan är jag ingen sådan typ vars liv är förstört av lite ärr på magen så jag har liksom fortsatt som förr och använt low cut bikinin i hopp om att förstora min mindre massiva bak.
Ändå skulle jag gärna ha varit medveten om möjligheterna till sår- och ärrvård som skulle ha kunnat bidra till mindre skrikande ärr. I mitten av mitt havandeskap drömde jag att mina ärr sprack, och att typ klimpen tänkte födas genom ena så jag var tvungen att trycka tillbaka den. För en vecka sedan upptäckte jag att mitt ena ärr faktiskt är på bristningsgränsen. Notera nu flitigt intresseklubben.
Hur som haver. Tänkte sätta in en ärrbild åt er, men för saftighetens skull så tänker jag hålla mej tills efter leveransen så jag vet om jag också får en kejsarsnitt på min vältrimmade mage. Då ska ni få riktigt saftiga så här läker tröga sår- bilder smyckade med lite bristningar och överväxta gamla ärr. Om jag inte blir snittad ska jag ta lite horrorbilder på åtminstone det bristande ärret. Det blir väl bra?
Några timmar innan min blindtarm blev bortopererad kom en läkare och förklarade hur det skulle gå till. Den läkaren var så fiffig att hon sa att ärren kommer att lämna under bikinin. Japp, om man har en megamaxibikini som kommer upp under revbenen. Nu använder jag inte dylika, men å andra sidan är jag ingen sådan typ vars liv är förstört av lite ärr på magen så jag har liksom fortsatt som förr och använt low cut bikinin i hopp om att förstora min mindre massiva bak.
Ändå skulle jag gärna ha varit medveten om möjligheterna till sår- och ärrvård som skulle ha kunnat bidra till mindre skrikande ärr. I mitten av mitt havandeskap drömde jag att mina ärr sprack, och att typ klimpen tänkte födas genom ena så jag var tvungen att trycka tillbaka den. För en vecka sedan upptäckte jag att mitt ena ärr faktiskt är på bristningsgränsen. Notera nu flitigt intresseklubben.
Hur som haver. Tänkte sätta in en ärrbild åt er, men för saftighetens skull så tänker jag hålla mej tills efter leveransen så jag vet om jag också får en kejsarsnitt på min vältrimmade mage. Då ska ni få riktigt saftiga så här läker tröga sår- bilder smyckade med lite bristningar och överväxta gamla ärr. Om jag inte blir snittad ska jag ta lite horrorbilder på åtminstone det bristande ärret. Det blir väl bra?
Blodigt allvar.
I vanliga fall så tilltalas jag ytterst sällan vid namn här hemma. Men när jag sedan hör mitt namn så vet jag att det gäller på riktigt.
Som idag när Jones skulle rensa golvbrunnen i badrummet i samma veva som han stod där och så dum ut.
- Äälski, tuaks mulle kumihanskat ja suorapäisen ruuvarin?
Blev så till mej av lycka av att det äntligen skulle ske så jag tänkte inte hållas i mina kläder. Fick anstränga mej för att se normal ut när jag levererade verktygen.
Efter en låång stund och med mycket låg röst:
- Emma. Tuuks tänne vähä.
Fantasin galopperade, antingen hade han fastnat med handen i rörfan, eller så hade han haft sönder något som vår försäkring inte skulle täcka.
- Tuaks sellasen keittiösienen. (Med ytterst professionell ton). Jag hämtar snällt svampen.
- Meidän pitää hakee putki-viagraa.
- Mitä viagraa?
- Rööreihin. Viagraa. Et ne rupee vetään taas. Sitä on nesteenä ja rakeina. Starkista. Niagra. Avaa putket kato.
Japp. Det var riktigt kärvt där ett tag. Det är nog viktigt det där för riktiga karar, att dom får känna sig professionella och oersättliga. Att dom får känna sig som mannen i huset.
Som idag när Jones skulle rensa golvbrunnen i badrummet i samma veva som han stod där och så dum ut.
- Äälski, tuaks mulle kumihanskat ja suorapäisen ruuvarin?
Blev så till mej av lycka av att det äntligen skulle ske så jag tänkte inte hållas i mina kläder. Fick anstränga mej för att se normal ut när jag levererade verktygen.
Efter en låång stund och med mycket låg röst:
- Emma. Tuuks tänne vähä.
Fantasin galopperade, antingen hade han fastnat med handen i rörfan, eller så hade han haft sönder något som vår försäkring inte skulle täcka.
- Tuaks sellasen keittiösienen. (Med ytterst professionell ton). Jag hämtar snällt svampen.
- Meidän pitää hakee putki-viagraa.
- Mitä viagraa?
- Rööreihin. Viagraa. Et ne rupee vetään taas. Sitä on nesteenä ja rakeina. Starkista. Niagra. Avaa putket kato.
Japp. Det var riktigt kärvt där ett tag. Det är nog viktigt det där för riktiga karar, att dom får känna sig professionella och oersättliga. Att dom får känna sig som mannen i huset.
I väntan på att få föda..
..få mat alltså. Det blir grillmat idag, eftersom vi bara har kalkon, mölk, smör och malaxlimpa hemma. Vi tänkte att vi väntar med att fara till matbutiken tills imorgon, eftersom det säkerligen råder after-X-mas-rusning i matbutikerna idag. Någon kanske till och med nästan dött av svält under helgen..
För övrigt var julhelgen super. Intensiv, lite stressig, men riktigt super. Massor med mat, massor med sällskap av dom bästa, och mycket godis och mycket roligheter. Julbocken kom också, och i år var till och med jag hemma då han kom! Nu är vårt vardagsrumsbord fullt med julklappar som inte hittat sina nya hem än. Men kanske ännu i år...?
Idag har vi också hunnit vara på förlossningsförberedelsekursen som Vasa centralsjukhus ordnade för näst sista gången. Och tack vare lilla missen som rådgivningen gjorde så fick vi sitta tillsammans med folk som planerade föda mellan februari och april. Men nu har vi alltså fått peta på diverse sugkoppar och dylikt. Helt sjukt att dom ska sluta med det där att man får fara och bekanta sig med förlossningssalen och hela faderrullan. Det är väl det där som uppsattas mest av allt, istället för att sitta i grupp och reflektera över sin barndom. Typ.
Som vanligt blev jag psykiskt påverkad av att gå in i sjukhuset. Alltid när jag är "frisk" och kommer till sjukhuset känner jag mej genast febrig, lite svag, yr, illamående och allmänt dålig. Om jag är sjuk påriktigt händer detta icke, istället verkar det lite motsatt.
- Tar det sjukt?
- Nåjaa, int så farligt..
- Aijaa, din blindtarm e inflammerad..
Eller
- Tar det sjukt när du rör fingret?
- Nå lite..he röss int rikt...
- Nä du har en fraktur där.
Och om jag vet att jag bara ska in på blodprov händer heller inget. Eller om jag besöker nån som är intagen. Men om jag ska på vanlig poliklinikkontroll så hujeda mig. Idag hann jag bara sätta mej ner i kantinen och öppna min glass så fick jag sammandragningar. Men av den förberedande sorten. Jag försökte psyka dem att bli riktiga grejer, men nej. Här sitter jag. Men en yttepytteliten gnutta hopp om att jag kanske kan ha chansen att få Vasas första 2011-babylon, även om mödrapoli-besöket blev flyttat till efter nyår istället för dagen före nyårsafton.
Nåja. Om jag går och plumsar i nysnön med hunden nu. Kanske då?
För övrigt var julhelgen super. Intensiv, lite stressig, men riktigt super. Massor med mat, massor med sällskap av dom bästa, och mycket godis och mycket roligheter. Julbocken kom också, och i år var till och med jag hemma då han kom! Nu är vårt vardagsrumsbord fullt med julklappar som inte hittat sina nya hem än. Men kanske ännu i år...?
Idag har vi också hunnit vara på förlossningsförberedelsekursen som Vasa centralsjukhus ordnade för näst sista gången. Och tack vare lilla missen som rådgivningen gjorde så fick vi sitta tillsammans med folk som planerade föda mellan februari och april. Men nu har vi alltså fått peta på diverse sugkoppar och dylikt. Helt sjukt att dom ska sluta med det där att man får fara och bekanta sig med förlossningssalen och hela faderrullan. Det är väl det där som uppsattas mest av allt, istället för att sitta i grupp och reflektera över sin barndom. Typ.
Som vanligt blev jag psykiskt påverkad av att gå in i sjukhuset. Alltid när jag är "frisk" och kommer till sjukhuset känner jag mej genast febrig, lite svag, yr, illamående och allmänt dålig. Om jag är sjuk påriktigt händer detta icke, istället verkar det lite motsatt.
- Tar det sjukt?
- Nåjaa, int så farligt..
- Aijaa, din blindtarm e inflammerad..
Eller
- Tar det sjukt när du rör fingret?
- Nå lite..he röss int rikt...
- Nä du har en fraktur där.
Och om jag vet att jag bara ska in på blodprov händer heller inget. Eller om jag besöker nån som är intagen. Men om jag ska på vanlig poliklinikkontroll så hujeda mig. Idag hann jag bara sätta mej ner i kantinen och öppna min glass så fick jag sammandragningar. Men av den förberedande sorten. Jag försökte psyka dem att bli riktiga grejer, men nej. Här sitter jag. Men en yttepytteliten gnutta hopp om att jag kanske kan ha chansen att få Vasas första 2011-babylon, även om mödrapoli-besöket blev flyttat till efter nyår istället för dagen före nyårsafton.
Nåja. Om jag går och plumsar i nysnön med hunden nu. Kanske då?
Varför jag och långkalsonger inte kommer överens
För att när jag länge och väl funderat över huruvida det är dags att ta fram dom eller inte, bestämmer mej för att ta fram dom, så påminns jag om varför jag dragit ut på det hela så länge.
Idag konstaterade jag att ja, nu är det dags att hoppa i några sexiga långkalsonger. Och vad får jag som tack? Första benet, det högra, attackeras av en aggressiv muskelkramp i vaden. Det gjorde helt fruktansvärt sjukt, sjukare än dom kramper jag vaknar av på nätterna. Av någon anledning, under grav påverkan av smärta säkert, sätter jag mej på golvet och ålar omkring. Targa satt i dörröppningen och försökte säkert dra sej till minnes om hur jag lärt henne att ringa ambulans och flåsa i telefon så att någon fattar att jag behöver hjälp.
Nå, krampen gick om. Kallsvettiga jag skulle då försöka slutföra projektet. Det gick nästan bra, tills jag skulle vicka på vristen sådär som man gör ni vet. Det small till i vänsta vaden, och det kändes som om min vadmuskel lossnade från sitt nedre fäste. Alltså fy fan vad ont det gjorde. I det skedet svartnade det för ögonen och jag kunde bara koncentrera mej på att syresätta mej själv tillräckligt för att inte behöva ambulans på riktigt.
Nu är långbenen på åtminstone. Överväger att inte ta av dem mer i år. Alternativt ta av dem och inte använda dem mer i år. Och sitta på en stol i ett hörn och gunga frenetiskt. Med apatiskt blick. Och lite dregel i mungipan.
Idag konstaterade jag att ja, nu är det dags att hoppa i några sexiga långkalsonger. Och vad får jag som tack? Första benet, det högra, attackeras av en aggressiv muskelkramp i vaden. Det gjorde helt fruktansvärt sjukt, sjukare än dom kramper jag vaknar av på nätterna. Av någon anledning, under grav påverkan av smärta säkert, sätter jag mej på golvet och ålar omkring. Targa satt i dörröppningen och försökte säkert dra sej till minnes om hur jag lärt henne att ringa ambulans och flåsa i telefon så att någon fattar att jag behöver hjälp.
Nå, krampen gick om. Kallsvettiga jag skulle då försöka slutföra projektet. Det gick nästan bra, tills jag skulle vicka på vristen sådär som man gör ni vet. Det small till i vänsta vaden, och det kändes som om min vadmuskel lossnade från sitt nedre fäste. Alltså fy fan vad ont det gjorde. I det skedet svartnade det för ögonen och jag kunde bara koncentrera mej på att syresätta mej själv tillräckligt för att inte behöva ambulans på riktigt.
Nu är långbenen på åtminstone. Överväger att inte ta av dem mer i år. Alternativt ta av dem och inte använda dem mer i år. Och sitta på en stol i ett hörn och gunga frenetiskt. Med apatiskt blick. Och lite dregel i mungipan.
Hett tips!
Ät precis vad du vill, och gå ner i vikt. Åtminstone om du är havande på slutrakan. Min rådgivningstant har gnällt på mig så himla mycket om vikt, och visst, det är lite i maffigare kanten det antal KG jag lagt på mig hittills. Men, efter förra veckans läkarbesök, då läkaren sa åt mej att "nåjaa, det är ju du själv som avgör hur stort projekt du vill ha efteråt" så tänkte jag att exakt, so long suckers, jag har några veckor kvar och tänker inte gå omkring och tänka på hur många kg en godis lämnar på min kropp. Så, en vecka nu har jag ätit precis vad jag vill. Och jag har velat äta godis, julstjärnor, godis, glass, kaka, godis, pizza, glass, Arnold´s föda och lite äppel och klementin. Och nötter. Och se på fan då går man ner i vikt, istället för att öka de där 700-900 jävla grammen i veckan.
Så. Duktiga jag! Till och med tanten blev ordlös. Hon hade inget att klaga på angående vikten denna gång. Men hon passade på att klaga på mängden fostervatten som hon antar är på mersidan, och att hon därför inte kan känna hur klimpen ligger. Ingen annan har dock sagt något liknande om mängden badvatten som klimpen har, så jag vet inte.
Åh, så vill jag passa på och meddela att min kära smaragd, Honda Accord, återigen rullar på Vasas gator. Lagligt, och i fullt funktionsskick! Älsklingen! Den startade t.o.m idag halv 7 åt Jones, i minus hundra grader typ. Utan motorvärmare. Iiih jag blir alltid nykär i den och glömmer alla problem den haft när den är så snäll.
Så. Duktiga jag! Till och med tanten blev ordlös. Hon hade inget att klaga på angående vikten denna gång. Men hon passade på att klaga på mängden fostervatten som hon antar är på mersidan, och att hon därför inte kan känna hur klimpen ligger. Ingen annan har dock sagt något liknande om mängden badvatten som klimpen har, så jag vet inte.
Åh, så vill jag passa på och meddela att min kära smaragd, Honda Accord, återigen rullar på Vasas gator. Lagligt, och i fullt funktionsskick! Älsklingen! Den startade t.o.m idag halv 7 åt Jones, i minus hundra grader typ. Utan motorvärmare. Iiih jag blir alltid nykär i den och glömmer alla problem den haft när den är så snäll.
Några dagar kvar! :)
Till jul alltså. Och först idag fick jag sista julklapparna skaffade. Ännu fattas bara blommor åt diverse mommon och fammon. Och herregud innan man ska hitta yllesockor i denna stad denhär tiden på året! Det var tur jag hade en bra dag, annars hade jag fått itkupotkuraivarit mitt i stan.
Idag förde jag också Melvins julklapp till honom, eftersom julbocken är så himla råddig att han trodde att Melvin bor hos oss. Julbocken frågade mej tidigare också vad syrrans man önskar sig i år. Kanske han är lite på sniskan hela tiden, hela gubben.
Samtidigt fick Targa och Quentin bekanta sig med varandra. Quentin var tydligen så pass gammal och mogen enligt Targa att hon såg sin uppgift i att ge lite kamratuppfostran istället för den moderliga omsorgen som Pumba en gång i tiderna råkade ut för. Nå, liknande träffar borde man orka sej för oftare. Likaså borde Targa och Rocky träffas oftare. Inte för att det är fråga om lata hundägare i nån ända, vi råkar bara vara lite...saamattomia.
Var en sväng till skolan idag också, jag skulle få se på nya läseordningar. Dom var inte klara, och räck upp en hand den som är förvånad! Denna vecka torde dom ändå komma på nätet, men då återstår det ju att se hur jävla mycket ändringar det ska ske ännu innan kurserna börjar, under kursernas gång, och innan sommaren kommer. Överlag såg det ändå helt överkomligt ut. Det ska nog gå det där, egentligen är det bara en tung kurs vi har, och den har vi fått försmak av redan på hösten. Har inte hört att barn blivit miljöskadade i den där skolan tidigare, men det är lite frågan om när det gäller vår klass.
Nu ska jag droppar örondroppar åt Targa (suplaais) och sedan ska jag skölja tassarna med Betadine och smörja in dom med Basibact och tjärsalva. Ja, hon behöver domdär jävla tossorna!
Idag förde jag också Melvins julklapp till honom, eftersom julbocken är så himla råddig att han trodde att Melvin bor hos oss. Julbocken frågade mej tidigare också vad syrrans man önskar sig i år. Kanske han är lite på sniskan hela tiden, hela gubben.
Samtidigt fick Targa och Quentin bekanta sig med varandra. Quentin var tydligen så pass gammal och mogen enligt Targa att hon såg sin uppgift i att ge lite kamratuppfostran istället för den moderliga omsorgen som Pumba en gång i tiderna råkade ut för. Nå, liknande träffar borde man orka sej för oftare. Likaså borde Targa och Rocky träffas oftare. Inte för att det är fråga om lata hundägare i nån ända, vi råkar bara vara lite...saamattomia.
Var en sväng till skolan idag också, jag skulle få se på nya läseordningar. Dom var inte klara, och räck upp en hand den som är förvånad! Denna vecka torde dom ändå komma på nätet, men då återstår det ju att se hur jävla mycket ändringar det ska ske ännu innan kurserna börjar, under kursernas gång, och innan sommaren kommer. Överlag såg det ändå helt överkomligt ut. Det ska nog gå det där, egentligen är det bara en tung kurs vi har, och den har vi fått försmak av redan på hösten. Har inte hört att barn blivit miljöskadade i den där skolan tidigare, men det är lite frågan om när det gäller vår klass.
Nu ska jag droppar örondroppar åt Targa (suplaais) och sedan ska jag skölja tassarna med Betadine och smörja in dom med Basibact och tjärsalva. Ja, hon behöver domdär jävla tossorna!
Dagens goda gärning
Jag förde en stor låda choklad till "jobbet" idag. För det är dom värda där. Boendena fick också lite. Och resten ska personalen vrida i sej så att dom orkar vara duktiga och snälla fram till jul så att julbocken hittar hem till dem också!
Det var så himla kul att vara där på besök, och jag blev till och med bjuden på lunch. Så satt vi och funderade på hur man egentligen blir tant, och huruvida man kan få i sej för mycket choklad eller icke. Och att det är bra att ha en egen liten godisgömma i sin rollator. Och att man egentligen bara blir arg av en chokladbit. Och att man blir en bättre kvinna om man får lite choklad nu som då.
Osökt så började jag tänka på sommaren...Jobba hela sommaren på halvtid eller en månad 75%? På sommaren tänkte jag liksom ta igen lite mammaledigt, eftersom jag bara kan vara halvt mammaledig nu under vårterminen. Svåra frågor. Blir att fundera vidare på detta senare.
Hujeda mej vet ni. En vecka till jul, och jag har inte handlat alla julklappar. Detta har aldrig hänt förr. När vi var små..eller okej yngre, promenerade jag och Haidi hou till Siwa och handlade alla julklappar. Det var diskborstar och ljus och diverse. Hur smidigt som helst. Varför känns det som om Siwa-presenter inte räcker längre..?
Det var så himla kul att vara där på besök, och jag blev till och med bjuden på lunch. Så satt vi och funderade på hur man egentligen blir tant, och huruvida man kan få i sej för mycket choklad eller icke. Och att det är bra att ha en egen liten godisgömma i sin rollator. Och att man egentligen bara blir arg av en chokladbit. Och att man blir en bättre kvinna om man får lite choklad nu som då.
Osökt så började jag tänka på sommaren...Jobba hela sommaren på halvtid eller en månad 75%? På sommaren tänkte jag liksom ta igen lite mammaledigt, eftersom jag bara kan vara halvt mammaledig nu under vårterminen. Svåra frågor. Blir att fundera vidare på detta senare.
Hujeda mej vet ni. En vecka till jul, och jag har inte handlat alla julklappar. Detta har aldrig hänt förr. När vi var små..eller okej yngre, promenerade jag och Haidi hou till Siwa och handlade alla julklappar. Det var diskborstar och ljus och diverse. Hur smidigt som helst. Varför känns det som om Siwa-presenter inte räcker längre..?
Nepp, I don't fake anymore.
Jag har verkligen ansträngt mej för att försöka vara på lite bättre humör, eller helst lite neutralare humör åtminstone. När åskmolnet tagit över har jag ansträngt mej och försökt vara som folk ändå.
Men jag gav upp nu. Kort sagt, KELA kräver att jag ska betala tillbaka 201,60, senast 10 februari 2011. Fuck off säger jag. Då är detta en sak som jag ringt och diskuterat dit mer än en gång, och det sades att ja, du har rätt till studiestödets bostadstillägg tills barnet är fött. Nu meddelade dom att jag inte har haft rätt till fanskapet. Har jag missat något, eller har jag fött barn redan?
Ja gudars, vilket jävla brev jag ska skriva imorgon och posta till KELA. Vilken tur att jag skrivit upp datum och namn på vem jag pratat med.
Ja, nog är det trevligt att som finsk medborgare bo i Finland och få stöd av staten.
Nej jag är inte bitter.
Men jag gav upp nu. Kort sagt, KELA kräver att jag ska betala tillbaka 201,60, senast 10 februari 2011. Fuck off säger jag. Då är detta en sak som jag ringt och diskuterat dit mer än en gång, och det sades att ja, du har rätt till studiestödets bostadstillägg tills barnet är fött. Nu meddelade dom att jag inte har haft rätt till fanskapet. Har jag missat något, eller har jag fött barn redan?
Ja gudars, vilket jävla brev jag ska skriva imorgon och posta till KELA. Vilken tur att jag skrivit upp datum och namn på vem jag pratat med.
Ja, nog är det trevligt att som finsk medborgare bo i Finland och få stöd av staten.
Nej jag är inte bitter.
Någon nytta med X-antal WC-besök nattetid...
Eftersom Hondan är olaglig och därför inte i körning (eftersom vi kämpar för att uppföra oss vuxet och lagligt) bestämmer vi varje kväll huruvida jag för Jones till jobbet med vår lagliga Opel eller om jag vill vara utan bil all day long och låta Jones fara iväg själv. Om jag för honom far han till kl. 7, och om han far själv börjar han kl. 6.
När jag inatt vaknade 4:e gången klockan 5 för att återigen trampa på hunden, slå tån i dörren, krocka in i tvättmaskin och frysa ihjäl inne på vår kära WC tänkte jag vara smart. Trampade på hunden igen och snubblade i sängen och frågade Jones om han vill fara tidigare till jobbet. Jep, 05:38 befann han sej på arbetet. Sen körde jag hem och försökte somna om. Men det lyckades såklart inte.
Ibland har jag helt enkelt mina goda kärleksfulla stunder. Oftast har jag någon baktanke färdigt planerad i dylika situationer, nu gjorde jag det mer för säkerhets skull. Kan vara bra att ha något att gå tillbaka till om det behövs. Ni vet, "Nå he e väl he minsta du kan gör då ja satan kör dej halv 6 på moron på don!" Vid det tillfälle jag måste påminna honom om min godhet har jag oftast redan tappat nerven. Han borde ju komma ihåg sånt...när jag är snäll alltså. Visst?
Sedan tog jag min hund som sålt smöret och tappat pengarna och gick till mommo, snattade hennes bil och körde iväg till stan för att få håret klippt av Lill-Leiron, än en gång. Så nu är jag så fin i håret igen att nu kan julbocken komma! Ingen ny frisyr eller så. Perus Emma-frisyr. Så behändigt så.
Sen behövde mommo privatchaufför för att uträtta diverse ärenden i stan. Bland annat skulle hon ha typ fyrahundratrettitolv kilo lutfisk från HalpaHalli. Och så skulle hennes bil tankas.
Efteråt kom Haidi-hou på besök och vi bakade julstjärnor och drack te. Och skvallrade. Nu får jag panik för att jag inte postat julkorten ännu, ser jag. Nå. Innan midnatt skulle de väl vara inne. Så ännu hinner jag. Kommer ju bara att se röven av Jones(bokstavligen, när han byter kläder) innan han far iväg och svetsar Hondan, i hopp om att pärlan min blir laglig ännu i år. Oj om Hondan vore en fond. Bara för att få den genom besiktningen har vi nu satt 70 € på ny plåt, och lite till till ny akku och akkukengät. Plus att Jones köpte en svets och svetshjälm. Varför vi inte gör oss av med bilfan? Just precis därför att vi lagt så satans mycket pengar i den. Så vi fortsätter med det, istället för att köpa en ny skrotbil och lägga en massa remontpengar i den också. Opelns elektronikfel berodde tack och lov på det att den så ihärdigt kämpade och försökte få liv i Hondan i typ en halvtimme. Så den mår bra. Peppar, peppar, ta i trä, spotta över axeln och allt annat man ska göra.
När jag inatt vaknade 4:e gången klockan 5 för att återigen trampa på hunden, slå tån i dörren, krocka in i tvättmaskin och frysa ihjäl inne på vår kära WC tänkte jag vara smart. Trampade på hunden igen och snubblade i sängen och frågade Jones om han vill fara tidigare till jobbet. Jep, 05:38 befann han sej på arbetet. Sen körde jag hem och försökte somna om. Men det lyckades såklart inte.
Ibland har jag helt enkelt mina goda kärleksfulla stunder. Oftast har jag någon baktanke färdigt planerad i dylika situationer, nu gjorde jag det mer för säkerhets skull. Kan vara bra att ha något att gå tillbaka till om det behövs. Ni vet, "Nå he e väl he minsta du kan gör då ja satan kör dej halv 6 på moron på don!" Vid det tillfälle jag måste påminna honom om min godhet har jag oftast redan tappat nerven. Han borde ju komma ihåg sånt...när jag är snäll alltså. Visst?
Sedan tog jag min hund som sålt smöret och tappat pengarna och gick till mommo, snattade hennes bil och körde iväg till stan för att få håret klippt av Lill-Leiron, än en gång. Så nu är jag så fin i håret igen att nu kan julbocken komma! Ingen ny frisyr eller så. Perus Emma-frisyr. Så behändigt så.
Sen behövde mommo privatchaufför för att uträtta diverse ärenden i stan. Bland annat skulle hon ha typ fyrahundratrettitolv kilo lutfisk från HalpaHalli. Och så skulle hennes bil tankas.
Efteråt kom Haidi-hou på besök och vi bakade julstjärnor och drack te. Och skvallrade. Nu får jag panik för att jag inte postat julkorten ännu, ser jag. Nå. Innan midnatt skulle de väl vara inne. Så ännu hinner jag. Kommer ju bara att se röven av Jones(bokstavligen, när han byter kläder) innan han far iväg och svetsar Hondan, i hopp om att pärlan min blir laglig ännu i år. Oj om Hondan vore en fond. Bara för att få den genom besiktningen har vi nu satt 70 € på ny plåt, och lite till till ny akku och akkukengät. Plus att Jones köpte en svets och svetshjälm. Varför vi inte gör oss av med bilfan? Just precis därför att vi lagt så satans mycket pengar i den. Så vi fortsätter med det, istället för att köpa en ny skrotbil och lägga en massa remontpengar i den också. Opelns elektronikfel berodde tack och lov på det att den så ihärdigt kämpade och försökte få liv i Hondan i typ en halvtimme. Så den mår bra. Peppar, peppar, ta i trä, spotta över axeln och allt annat man ska göra.
Jag är som en ängel..
Alltid på jättebra humör, tappar aldrig humöret, får inga utbrott. Och om jag skulle råka vara på sämre humör låter jag det absolut inte gå ut över andra. Speciellt inte Jones.
Igår sket ju sej allt, men det var lättare att hantera för det sket sej för Jones också. Så kanske det var den samtida skadeglädjen som neutraliserade lidandet och gav lite kraft.
Idag var jag på så bra humör att jag lät Targa göra sina behov på fotbollsplanen här nära oss. Jag försökte till och med få henne att pricka nära skidspåret som någon hurtig jävlel dragit opp där. Hon träffade inte, men jag fann tröst i att snön smälter på våren och då kommer det fram och fastnar hoppeligen i nåns svindyra men ack så fula futisskor. Moahahaha.
Sen blev jag sur när rådgivningsläkaren började ge heta tips om hur jag kunde ha undvikit att mina ärr blir så fula och överväxta. JAHA, det passar sej att dela med sej av sådan information nu, 1½ år senare?!?! Hjälper ju säkert. Dock hade inte denna läkare någonting med min operation att göra.
Sedan skulle hon mäta hjärtljuden på klimpen. Hon meddelade att hon kommer att peta på magen för att kolla om den reagerar genom att pulsen höjs, vilket skulle vara ett tecken på att klimpen är normal och blir lite irriterad över att någon stör den.
- Jodå, den reagerar fint med att höj..nähä ojdå..den blev tydligen riktigt jättearg på mej, hehhe.
Undrar om humöret håller i sej utanför magen också. Jag har ju full förståelse för dylika humörsvängningar. Jag har ju en viss känning för vems temperament klimpen får.. Men stackars Jones. Han har ju svårt med att förstå varifrån jag får min energi till att kunna explodera för minsta lilla om jag känner för det. Själv måste han anstränga sej för att låta riktigt arg när hans svär i sådana situationer där jag redan skulle ha övervägt att ta livet av någon.
Nåja. Skållade tungan idag igen, men nu på gårdagens brända gröt. Så jag känner att det inte är någon vits att börja baka semlor och bulla idag. Så jag går och tar en liten [pauwör näp].
Igår sket ju sej allt, men det var lättare att hantera för det sket sej för Jones också. Så kanske det var den samtida skadeglädjen som neutraliserade lidandet och gav lite kraft.
Idag var jag på så bra humör att jag lät Targa göra sina behov på fotbollsplanen här nära oss. Jag försökte till och med få henne att pricka nära skidspåret som någon hurtig jävlel dragit opp där. Hon träffade inte, men jag fann tröst i att snön smälter på våren och då kommer det fram och fastnar hoppeligen i nåns svindyra men ack så fula futisskor. Moahahaha.
Sen blev jag sur när rådgivningsläkaren började ge heta tips om hur jag kunde ha undvikit att mina ärr blir så fula och överväxta. JAHA, det passar sej att dela med sej av sådan information nu, 1½ år senare?!?! Hjälper ju säkert. Dock hade inte denna läkare någonting med min operation att göra.
Sedan skulle hon mäta hjärtljuden på klimpen. Hon meddelade att hon kommer att peta på magen för att kolla om den reagerar genom att pulsen höjs, vilket skulle vara ett tecken på att klimpen är normal och blir lite irriterad över att någon stör den.
- Jodå, den reagerar fint med att höj..nähä ojdå..den blev tydligen riktigt jättearg på mej, hehhe.
Undrar om humöret håller i sej utanför magen också. Jag har ju full förståelse för dylika humörsvängningar. Jag har ju en viss känning för vems temperament klimpen får.. Men stackars Jones. Han har ju svårt med att förstå varifrån jag får min energi till att kunna explodera för minsta lilla om jag känner för det. Själv måste han anstränga sej för att låta riktigt arg när hans svär i sådana situationer där jag redan skulle ha övervägt att ta livet av någon.
Nåja. Skållade tungan idag igen, men nu på gårdagens brända gröt. Så jag känner att det inte är någon vits att börja baka semlor och bulla idag. Så jag går och tar en liten [pauwör näp].
Växtvärk i växtriket?
För typ några veckor sedan fick vi en Amaryllis av Jones' mor. Det var bara två stenhårda knoppar liksom. Vi(ja t.o.m Jones!) gick i spänningens tid i väntan på att den skulle slå ut. Och ja, den dagen är kommen. Vips, så hade vi missat den stunden då man hör hur bladen sträcker på sej ut ur sin lilla knöl. Sen dess har jag funderat på en sak varje dag. Tänker på det alltid nu som då året om, har växter växtvärk? Vi människor har det, djur har det...Borde jag lösa upp lite Panadol i vattnet vid nästa vattning...?
Titta, man ser ju hur ont det gör..Visst?
Och varför blir mina kakor alltid såhär?
Och varför har jag och Jones idag en dag då allting skiter sig? Sedan klockan 4 idag, så har precis allt gått åt helvete, och det som inte gått och helvete har åtminstone jävlats. Då pratar vi om allt från båda bilarnas motorer till grötkok. Och nyinköpta grejer som saknar hälften av alla tillhörande delar. Och att skålla tungan då man dricker te. Nej, ibland är det inte lönt att ens försöka. Man blir bara mer förbannad när allt skiter sig.
Titta, man ser ju hur ont det gör..Visst?
Och varför blir mina kakor alltid såhär?
Och varför har jag och Jones idag en dag då allting skiter sig? Sedan klockan 4 idag, så har precis allt gått åt helvete, och det som inte gått och helvete har åtminstone jävlats. Då pratar vi om allt från båda bilarnas motorer till grötkok. Och nyinköpta grejer som saknar hälften av alla tillhörande delar. Och att skålla tungan då man dricker te. Nej, ibland är det inte lönt att ens försöka. Man blir bara mer förbannad när allt skiter sig.
Lite bilder..!
Targa och hennes mommo.
Nytvättad och lite smådeppad Targa.
Vinterland 2.12 :)
Jag och Targa
Kyroälvs sista fors...
Targa, och lite Simba...
Nya bilen, och mammas syns lite i bakgrunden.. :)
Ojsan hoppsan...
Man har så himla mycket att göra när man inte har något göra så man hinner inte ens svamla ihop ett inlägg.
Vi har köpt bil. Eller, Joni köpte bil, tvingade ut mej i extrem kyla och meddelade att vi har en ny bil. Trodde först att han tyckte han drog ett häftigt skämt, så jag hann till och mej skälla ut honom först. Det blev en Astra från 2000. 1,8 liters maskin, så det händer åtminstone lite när man trycker på gasen. Dessutom har vi AC. Och såndär antislir-grejs. Och, gott folk, den är nästan lite tuning. Den är sänkt. Haha. Kära olagliga Honda blev så bitter, upprörd och sårad över nya kapet, så nästa gång Joni bad smaragden att starta så hade akkun sagt upp sej. Slutligen. Så, nu står stackaren i väntan på en ny pace maker.
Ni ska få en bild på den. Sålänge kan ni fantisera om min mammas bil, dom ser nämligen typ exakt likadana ut.
Vi var på vår första perhevalmennus i tisdags. Lite sent, för rådgivningen hade glömt att anmäla oss till kursen eftersom jag böt rådgivning i början, och har nu min 3:e barnmorska på G, och alla trodde att någon hade gjort det. Nåja. Tur man inte lider urininkontinens. Efter att föreläsaren presenterat sej i 10 minuter, fick vi i tur och ordning nicka mot samlingen blivande föräldrar och säga " hei hei, Emma ja Joni, raskausviikko 33". Alla andra var kring vecka 20-25, förutom en stor en som svulstade i vecka 39, utan några som helst planer på att föda.
Nå, föreläsaren föreläste om sex och sånt, vikten av att göra sej fin inför sin partner, hur man sku lyssna till en konversation utan ord o.s.v. Mina nagelband fick sej en omgång. Det är inte meningen att jag ska sitta på dylika tillställningar. Jag klarar det helt enkelt inte. I slutet fick vi en massa frågor som vi skulle diskutera med varandra. Hur man märker att det andra uppsakttar en, vad man har för förväntningar och sådan grejer. Jag och Jones började diskutera åt vilket håll man faller. Orsaken till det var att vi köpte en fallande stjärna att hänga i fönstret. Enligt min åsikt faller man neråt, fast man är stjärna. Jones, som så snällt hängde upp julpyntet, är av den åsikten att stjärnan åtminstone faller uppåt. Det kan ju vara bra att reda upp sånthär innan man får barn, så man vet hur man kommer att svara på frågan om hur man faller. Typ.
Vi skulle också fundera på var och när vi tycker det är bäst att diskutera. Vi blev såklart ombedda av dela med oss av vår åsikt. Jones svarade manligt att det inte är någon skillnad när och var. Föreläsaren tyckte det var så himla fint att han kunde vara öppen var som helst. Jag svarde att bilen är bäst, när båda är mätta och belåtna, för då slipper man inte ifrån. Salens kvinnfolk skrattade hjärtligt medhållande, medan de blivande papporna flinade lite nervöst. Föreläsaren tyckte jag tänkte kvinnligt.
Psykologiskt som detta tillfälle var så diskuterade vi självklart också huruvida vår egen barndom påverkar parförhållandet och relationen till barnet.
Jag kom att tänka på min barndom även när jag läste senaste Pirkka, och den fantastiska Niksi Pirkka- sidan. Visste ni att man kan göra orginella halssmycken av att knyta ett fint snöre i en pepparkaka och hänga den runt halsen? Sedan kan man knyta fina snören i pepparkaksformerna och hänga dem i julgranen (detta ska jag fan komma ihåg nästa gång jag ska ha silver i granen!). Man fick också en massa andra heta tips, såklart. Jag kom alltså att tänka på när jag var liten. Vi gjorde nog degen, ofta, men jag har få minnen av att jag bakat pepparkakor hemma? För vi åt upp degen. Degen gjordes i en röd kastrull med svart retromönster. Sedan ställde mor kastrullen i kylskåpets nedre våning för att stelna. Sedan gick man och åt lite av den hela tiden. Det finns dock en bild på min syster, jag kanske inte ens fanns då. Hon står vid köksbordet med en fint utkavlad deg på bordet, en rå blivande pepparkaka i handen, My little pony-collegetröja och ett ihannelapsiflin på läpparna. Det finns också en bild på oss båda när vi bakar pepparkakor, men då varjag så pass liten att mina pepparkakor nog inte visades för allmänheten. Men. Kanske det är därför jag har en massa fina pepparkaksformer som är oanvända, för att pepparkaksdegen aldrig kavlas ut innan det finns så lite kvar att de inte är någon vits att baka så lite. Vem vet.
Vi har köpt bil. Eller, Joni köpte bil, tvingade ut mej i extrem kyla och meddelade att vi har en ny bil. Trodde först att han tyckte han drog ett häftigt skämt, så jag hann till och mej skälla ut honom först. Det blev en Astra från 2000. 1,8 liters maskin, så det händer åtminstone lite när man trycker på gasen. Dessutom har vi AC. Och såndär antislir-grejs. Och, gott folk, den är nästan lite tuning. Den är sänkt. Haha. Kära olagliga Honda blev så bitter, upprörd och sårad över nya kapet, så nästa gång Joni bad smaragden att starta så hade akkun sagt upp sej. Slutligen. Så, nu står stackaren i väntan på en ny pace maker.
Ni ska få en bild på den. Sålänge kan ni fantisera om min mammas bil, dom ser nämligen typ exakt likadana ut.
Vi var på vår första perhevalmennus i tisdags. Lite sent, för rådgivningen hade glömt att anmäla oss till kursen eftersom jag böt rådgivning i början, och har nu min 3:e barnmorska på G, och alla trodde att någon hade gjort det. Nåja. Tur man inte lider urininkontinens. Efter att föreläsaren presenterat sej i 10 minuter, fick vi i tur och ordning nicka mot samlingen blivande föräldrar och säga " hei hei, Emma ja Joni, raskausviikko 33". Alla andra var kring vecka 20-25, förutom en stor en som svulstade i vecka 39, utan några som helst planer på att föda.
Nå, föreläsaren föreläste om sex och sånt, vikten av att göra sej fin inför sin partner, hur man sku lyssna till en konversation utan ord o.s.v. Mina nagelband fick sej en omgång. Det är inte meningen att jag ska sitta på dylika tillställningar. Jag klarar det helt enkelt inte. I slutet fick vi en massa frågor som vi skulle diskutera med varandra. Hur man märker att det andra uppsakttar en, vad man har för förväntningar och sådan grejer. Jag och Jones började diskutera åt vilket håll man faller. Orsaken till det var att vi köpte en fallande stjärna att hänga i fönstret. Enligt min åsikt faller man neråt, fast man är stjärna. Jones, som så snällt hängde upp julpyntet, är av den åsikten att stjärnan åtminstone faller uppåt. Det kan ju vara bra att reda upp sånthär innan man får barn, så man vet hur man kommer att svara på frågan om hur man faller. Typ.
Vi skulle också fundera på var och när vi tycker det är bäst att diskutera. Vi blev såklart ombedda av dela med oss av vår åsikt. Jones svarade manligt att det inte är någon skillnad när och var. Föreläsaren tyckte det var så himla fint att han kunde vara öppen var som helst. Jag svarde att bilen är bäst, när båda är mätta och belåtna, för då slipper man inte ifrån. Salens kvinnfolk skrattade hjärtligt medhållande, medan de blivande papporna flinade lite nervöst. Föreläsaren tyckte jag tänkte kvinnligt.
Psykologiskt som detta tillfälle var så diskuterade vi självklart också huruvida vår egen barndom påverkar parförhållandet och relationen till barnet.
Jag kom att tänka på min barndom även när jag läste senaste Pirkka, och den fantastiska Niksi Pirkka- sidan. Visste ni att man kan göra orginella halssmycken av att knyta ett fint snöre i en pepparkaka och hänga den runt halsen? Sedan kan man knyta fina snören i pepparkaksformerna och hänga dem i julgranen (detta ska jag fan komma ihåg nästa gång jag ska ha silver i granen!). Man fick också en massa andra heta tips, såklart. Jag kom alltså att tänka på när jag var liten. Vi gjorde nog degen, ofta, men jag har få minnen av att jag bakat pepparkakor hemma? För vi åt upp degen. Degen gjordes i en röd kastrull med svart retromönster. Sedan ställde mor kastrullen i kylskåpets nedre våning för att stelna. Sedan gick man och åt lite av den hela tiden. Det finns dock en bild på min syster, jag kanske inte ens fanns då. Hon står vid köksbordet med en fint utkavlad deg på bordet, en rå blivande pepparkaka i handen, My little pony-collegetröja och ett ihannelapsiflin på läpparna. Det finns också en bild på oss båda när vi bakar pepparkakor, men då varjag så pass liten att mina pepparkakor nog inte visades för allmänheten. Men. Kanske det är därför jag har en massa fina pepparkaksformer som är oanvända, för att pepparkaksdegen aldrig kavlas ut innan det finns så lite kvar att de inte är någon vits att baka så lite. Vem vet.
Jag ser det som en vinst
Efter att ha varit och simmat idag, påmindes jag om att jag får tupplura hur mycket jag vill i mitt tillstånd. Dom som känner mej vet att jag har lätt att få unen päästä kiinni. Nååh. En timme senare vaknar jag dock av det förbannade borrljudet som vi fått njuta av i typ, två veckor. Inte ens en nykter korkskalle sover i den ljuva musiken.
Då kom jag på en idé som jag borde ha kommit på för lääänge sedan. Sätt på musiken för fan. Hårt. Så hårt att det lönar sej att plocka ner Iittala-sakerna först. Okej.
Nåååh..Hade herr va-snäll-o-rör-int-nå-sladdar-fö-dem-tar-ja-hand-om fixat sladden från datorn till stereoanläggningen? Nej nå, varför i fridens namn skulle han det? Väl medveten om att han hade kaffepaus ringde jag och skällde ut honom för detta, och meddelade samtidigt att jag nu kommer att koppla lite sladdar. När han nervöst tänkte börja ge råd om vilken sladd som är aktuell, i vilka hål vilka proppar ska, så började dom borra så jag la på.
Svor som en gris några gånger för att det var så jävla trångt att slippa åt hålen. Men jag fick det att lyckas, såklart. Efter 10 minuter ringer herr e-du-nu-rikti-säker-att-du-kan-utan-att-ha-sönder-nå och frågar om jag har det på gång. Jag svarar "tottakai kuuntele vaikka" och vad får jag höra?
"sun pitäis ruveta lepakoks ku osaat nua miehen hommat nuan"...Okej. Skärpta läsare minns hur förvånad han var när jag fick upp en kökshylla utan hans hjälp också. Hahaha.
Nåjaa, jag börjar plocka ihop en spellista, och samtidigt justerar jag ljudet så att det överröstar borrljudet i vårt hem. Efter en stund bankar det på dörren, och jag gör en kvick mental förberedelse för att ta en strid med en granne. Men nej, bakom dörren står ena byggkarln och undrar om jag kan höja ljudet lite mer så att det hörs bättre dit upp. Okej, min vän, käskysi on lakini.
Vad jag planerade som jävelskap uppskattades, men jag tar det som en vinst. Jag kan lyckas.
Då kom jag på en idé som jag borde ha kommit på för lääänge sedan. Sätt på musiken för fan. Hårt. Så hårt att det lönar sej att plocka ner Iittala-sakerna först. Okej.
Nåååh..Hade herr va-snäll-o-rör-int-nå-sladdar-fö-dem-tar-ja-hand-om fixat sladden från datorn till stereoanläggningen? Nej nå, varför i fridens namn skulle han det? Väl medveten om att han hade kaffepaus ringde jag och skällde ut honom för detta, och meddelade samtidigt att jag nu kommer att koppla lite sladdar. När han nervöst tänkte börja ge råd om vilken sladd som är aktuell, i vilka hål vilka proppar ska, så började dom borra så jag la på.
Svor som en gris några gånger för att det var så jävla trångt att slippa åt hålen. Men jag fick det att lyckas, såklart. Efter 10 minuter ringer herr e-du-nu-rikti-säker-att-du-kan-utan-att-ha-sönder-nå och frågar om jag har det på gång. Jag svarar "tottakai kuuntele vaikka" och vad får jag höra?
"sun pitäis ruveta lepakoks ku osaat nua miehen hommat nuan"...Okej. Skärpta läsare minns hur förvånad han var när jag fick upp en kökshylla utan hans hjälp också. Hahaha.
Nåjaa, jag börjar plocka ihop en spellista, och samtidigt justerar jag ljudet så att det överröstar borrljudet i vårt hem. Efter en stund bankar det på dörren, och jag gör en kvick mental förberedelse för att ta en strid med en granne. Men nej, bakom dörren står ena byggkarln och undrar om jag kan höja ljudet lite mer så att det hörs bättre dit upp. Okej, min vän, käskysi on lakini.
Vad jag planerade som jävelskap uppskattades, men jag tar det som en vinst. Jag kan lyckas.
Utdrag från min ungdom på berusad.org
När jag loggar in på nämda sajt, typ en gång i halvåret, blir jag alltid lika nostalgisk. Samtidigt svär jag över att fortfarande svär över samma bil. Och konstaterar i smyg att jag nog egentligen är lika korkad ännu, fast på ett mognare sätt.
I dessa tider, när vi beslutit att ge Hondan en sista chans, och till och med sätta lite pengar i den ännu, kan jag bjuda på följande;
va kan man ha di till?
Och nu när man riktigt börjar tänka efter, är det inte ett under att min kära Honda fortfarande lever?! Men, för att vara snäll med min psykiska hälsa, tänker jag inte ens försöka räkna ut hur mycket jävla pengar jag har lagt i bilfan. Älskade lilla Sonta Akkort.
I dessa tider, när vi beslutit att ge Hondan en sista chans, och till och med sätta lite pengar i den ännu, kan jag bjuda på följande;
reservdelar
Skrivet: 16.09.2007 - 12:32:50 
va kan man ha di till?
di e bra ti ha då nuvarande fittas. sen ere lite shit the same i vilket skick reservdelin e, fö sen då saker o ting böri funk igen, elo då man skaffar nytt fanskap, så ere bara ti skit i reservdelin.
föståss kan he va bra ti spar reservdelin typ i bakfickon, hanskfacke elo bakhovo etsom he kan kom han dan då man behöver han igen, typ allt skiter sej, man behöver nå ställ ti sov på, behöver transporteras på nå vis, behöver akut moralist stöd osv...
man ska tänk på ti int fövar reservdelan i elo brevi hovo-objekte, fö fösvinner he så far ju reservdelan o. he kan va lite pittit he.
sutt på han filosofin.
dukti bil
Skrivet: 29.09.2007 - 22:40:39
gick genom besiktningen på fösta!!hahahaaahaha..ja e jeeesus!!ne kekkonens häst sku ja va om han gick genom..så nu e ja häst..!!!
trodd int fö fem penn att he sku ske såde bara. men sini.e man lycka så e man!hjälps int..
framringan e femföri explosionsfädi, men he tar int vi så hårt...vi kan ju låss byt ti vinterringar snart...
dukti bil 2
Skrivet: 07.10.2007 - 15:08:51
stackarin e stått 9 dar o sitt dom ut på parkeringen. likföbanna startar han på fösta! no ere nästan att man får böri lyft på hattin!!
ja vill int på nå vis opphöj honda ti nå mäktit, tvärtom e int ja nå fö he märke, men min e no nå eget fö sej han!!di gånger man väntar sej att han ska fittas(besiktase, start eftä hundra dagar..) så nää DÅ e han i sitt esse o gör allt som e sneel bil ska gör.
di gånger då man föväntar sig att he ska funktioner utan problem(dagli start tidit på moron osv..) nä sini då satan ska he no fittas.
men ja e nu int nå fö dihe japanska funderingar fast di ska låss ha minst fel övälag..min smaragd ha fan havi hundrafemtitolv fel, så ja tror int ett jåta på he. men nu e han i skick.
men alla andra hondan(japanska bemun) kan no kokk se fö he. utom min.
dukti bil 3
Skrivet: 11.11.2007 - 19:42:18
han e int nå dom int!!vet precis va man ska gör fö ti fittas me mej:
1. pärr en bra stund innan du hostar igång
2. stann
3. pärr igen
4. stann
5. pärr så satans
6. gå en stund, väldit svagt dock.
7. stann när chaufförin säter på bakrutsvärmarin
8. start som att du aldri sku ha jort nå annat
9. knyck o hopp o skutt allt va du kan då ni far iväg
10. gasin nästan i bottne i dehe skede innebär en hastihet på ca 5km/h
11. stann di tri följande gångren då fartin saktar ner
12. funger bra
13. när chaufförin stannar motorn, va då snäll o gå en stund fö de själv iallafall.
personli klyvning..igen..
Skrivet: 13.10.2008 - 22:47:57
Ja tycker så fans synd om mej själv. ja riktit lider me mej...o he blir int lättare av mina restless legs, mina inre konflikter, min skitsofreni, o mitt ekande föbannade konto!!
Först o främst...bilin.
Köpt nygamla vinterdäck. på köpe fick ja vet att ja måst va sjuk i hovo då ja teks kör me såde släta ringar....
Vi böt drivaxlan o tänkt att jaaaanå int ere nå störr fel int, no går an genom noo...! vitut.
nååh..ja fick hem en fager lista på va som sku lagas inom en måna. Okej..Helminen next. igen mena ja. ja kom hem me 3 lampor(obs låt oss knulla punkter o minnas lampona som int muka lyst), o totalt 3 höftleder.. O JA VET ATT INT HE E HÖFTLEDER PÅ EN JÄVLA BIL men di sir ut så o di fötjänar ett vettit namn...sen fick ja hör att hu e du kuna kör me denhe då denhe ha vari såhe glapp?!?!?!?dehe boda ha märkts ifjol vi besiktningen!! aha...no shit?
SEN sku he hittas en svets..okej. svetsar fanns he överallt,men ingenstans blev e av..NÅH vi lyfter lite mer studielånspengar o för bilhelvete ti en firma o svetsas...obs bara ena hjulhuse..vi hindar halvvägs hem då vi blir meddelade att di no svetsar lite mer o...jaha....
the point? ja betala undi 500 juuurous fö tha car...POFF! o där 597 juurous på två vikor..ti bilin.
glöm gott folk int bort bromsrempan ja jor ifjol, 500 runda pengar. glöm int viikset som ja bytt förra höstin, o alla andra fina delar ja e hämta till.
Glöm ej heller att kylarin läker, oljon ska bytas, bromsskivona ska bytas o att he låter lite undälit från varje kant o håll nu som då.
ja blir så pitti. ja borda sälj bilin fö typ lite på 2 tonni fö ti få tibaks di pengar man e laga på han..*hahahahahah* säg mej om ni vet nån som e så dum?
tänker int sälj bilhelvete.bilfan ska få liid me mej ti sina sista satans metrar!!!
ALLT e imot mej.allt.
Skrivet: 22.10.2008 - 14:46:50
alltså FENIN va ja har leidon. fö tri dar sen börja allt fittas...o spänningen står i stigande kurvo!
Har lust att va ti nån byggplats o kräv att di ska fäll en betongvägg på mej..
Föst då starta int jonis bil, så vi gedd akkuhjälp me min. då börja föstås min akku-INDIKATOR(fittit ord) blink nå...nå enlit joni sku ja skit i he.okej.
nå. då sku herr joni sätt sin poppilaite-paska i min bil, FÖ ATT HAN INT ORKA BÄR E TI KÄLLARIN. okej.. efter nå kinas gav ja opp o leta han koppel i allt o, i min bil siis.
NÅÅÅH. dan efter då så hoka vi att voi vide sii, akku lamppon lyser hela tidin! så fundera ja om man borde åtgärda saken, men herr minä tiedän kaiken tykt att he int e nödvändit. okej.
SEEn dan efter sku joni fa me egen bil ti don. not. han ringer o VÄCKER mej 7 o vill ha min bil fö hans int startar.
- int behöver du väl bilin?
- jo
- jamen ja slipper int på don
- ja men roll din bil bakåt o kör min brevi o ge akkuapua
- ja hinner int
ja ble pitti o tänkt sej nå fult, men ja kuna håll me. så då måsta ja hämt min bil från hans don.
NÅH. då märkt ja ti föst att klockon int lyst i bilin, int nå andra lampor heller, typ blinkers o hela satans faderullan. vindrutetorkren blev seeeeeg o låååångsam... okej.. nå. shit happens?
sen sku ja på don. ja hann ti fösta rondellin då bilin blev seg o knycko.. den dog. som tur rulla han in på en litin gato. fy fan va ja svärd.
sen då ja efter 17 om o men slapp me ak på don, SÅ BÖRI DIDE SATANS GRÄDDSNÄCKONA JÄVLAS!!! ja had sönder 3 STYCKNA. obs A på slute. baket don dro vi min bil ja papru...me typ 2 meters rep. fast he sket int se fast bromsan låssa bli hård.
nå. ja lugna ner mej, o trodd att he bara va nån personli fredagen den 13e he va frågan om...
MEN SINI NÄ SATAN! min bil sto ju då natten i papru, så ja måsta för joni ida på don..
okej allt va frid o fröjd, ja fo ti skolan o blahiiblahaa..
NÅ då ska ja fa från skolan...STARTAR JONIS BIL DÅ?!?!?!?!?!?!?!?!?! nä va satan sku han he!!!
ja va så fitti så ja tänkt böri tjut! ring ti joni o svärd, ringd ti mommo o fösöka håll me i schack, ring ti joni igen o gav opp... sen tänkt ja att voi jumalauta om en bil ska gör mej såhe fitti ere no fan!!
så ja svärd tungon svart, sparka bil, stampa gasin så matton fick ett hack, svärd mer, stampa o ti sist seeeeeegt o lååååångsamt orka han böri snurr..o jeeeesus.
att allt fan ska jävlas på en o sama gång!!!
Så TEKS joni fråg om ja har en föbannelse på mej..fuck off!
Föbannade bilhelvete.
Skrivet: 26.10.2008 - 10:25:05
i torsdags va ja o hämta en ny del, som he borda ha vari fel på..men nä sini..va sku he va såde enkelt ti hitt rätta fele?!?!
ja sto o så på me spänning i byxona då han böt delin, laga laturin på plats, svärd, o konstatera att no e satan dehe motorutrymme fittit dålit planera (hondas välplanerade placeringar), svärd o konstatera nojooooo..nu ere där!
i extas sku vi då bepröv detta fenomen.
O VA PROBLEME FIXA nu då? neee-e sini..va fan sku he va he...!
ti helminen på freda igen..delin fås föst på löda..prkl. ja borda bli privatstamkundsföklara på hede ställe.
nåh..lörda. hämta nya delin igen. ja for på don o joni lämna o skruv. då ja kommer hem sir ja min bil på gårdin, min lycka for opp ti klimax, eftäsom he va ett tecken på att han e fixa nu!!!
jepp okej. ja fick hör att han funkar nu, men he e lite skumt då han laddar redit övä 14....jaha..shit the same, vi far ti voitby nu.
när vi hann så långt som ti papru börjar akkulampon blink, once again, yllätys, så vi for ti garage o mät grejsen. vi for fö vidare konsultation ti grannpoikin, o efter måånga om o men o fina svordomar, blir ja kommendera att kör bilin antingen hem elu ti garage..okej!!
let's start the car! o va säger bilin då man startar han? MÖYHMÖYMÖÖÖYYYYYMAUF.
he va som så prickin på i , Ä o Ö så vi kuna int nå annat än piss på oss av bittert skratt.
fuck.
grannpoikin förd hem oss. ja blev djupt deppad, ja vila int ens ha godis från filmtown..that menar att ja e bitter... fuck off everything!!!
Vänligen notera tidpunkten när samtliga inlägg är skrivna. 2-3 år gamla inlägg, och jag minns med vilka känslor jag skrivit dem! :D
Och nu när man riktigt börjar tänka efter, är det inte ett under att min kära Honda fortfarande lever?! Men, för att vara snäll med min psykiska hälsa, tänker jag inte ens försöka räkna ut hur mycket jävla pengar jag har lagt i bilfan. Älskade lilla Sonta Akkort.
Ett krav är ställt...
..av min vän Särk. Vad kräver hon? Giftermål. Hahah. Jodå. Hon gav oss också en tidsgräns, 2 år. Hahahahaahaha. Hon gav oss alternativ; magbröllop innan klimpen kommer ut, eller att klimpen traskar före i kyrkan och stjäl uppmärksamheten. Njaeh.
Själv har vi planerat att gifta oss innan vi fyller 30. Och nu eftersom klimp nr 1 kommer utanför äktenskapet, som oäktling, eller en så kallad äpärä så funderar jag att alla eventuella klimpar ska komma före giftermålet äger rum. Och så gifter vi oss när vi hinner, alltså när klimparna börjar flytta hemifrån och vi närmar oss 50 med stormsteg. Men något smygbröllop ska vi nog inte fiffla med.
Så Särk får nog vänta på bröllopsinbjudan från vår sida åtminstone. Sparkar över bollen till Pässi och Kimmpossible. Så, sätt fart!
Visste ni att 1970 föddes 94% av finska barnen inom äktenskapet. 2008 föddes 59% av barnen inom äktenskapet. Jahapp.
Idag avverkade jag mina sista tenter för i år, och inleder härmed min tidigarelagda mammaledighet eftersom resten av min klass går ut på praktik nästa vecka. Sååh. Kanske jag borde putsa mina burkar och flaskor i WC:n iallafall, så jag har något att göra..?
Själv har vi planerat att gifta oss innan vi fyller 30. Och nu eftersom klimp nr 1 kommer utanför äktenskapet, som oäktling, eller en så kallad äpärä så funderar jag att alla eventuella klimpar ska komma före giftermålet äger rum. Och så gifter vi oss när vi hinner, alltså när klimparna börjar flytta hemifrån och vi närmar oss 50 med stormsteg. Men något smygbröllop ska vi nog inte fiffla med.
Så Särk får nog vänta på bröllopsinbjudan från vår sida åtminstone. Sparkar över bollen till Pässi och Kimmpossible. Så, sätt fart!
Visste ni att 1970 föddes 94% av finska barnen inom äktenskapet. 2008 föddes 59% av barnen inom äktenskapet. Jahapp.
Idag avverkade jag mina sista tenter för i år, och inleder härmed min tidigarelagda mammaledighet eftersom resten av min klass går ut på praktik nästa vecka. Sååh. Kanske jag borde putsa mina burkar och flaskor i WC:n iallafall, så jag har något att göra..?
