Villa-avslutning i Varsikakara

I år igen bär det av till Skaftung för att fira villa-avslutning. Spännande tider. Efter fjolårets lilla missöde med raketerna, nej vad heter domdärsatansbomberna, så ringde man mej och fråga min åsikt angående årets fyrverkerier. Lite små hormonstinnt frågade jag om stora pojkar faktiskt behöver raketer och dylika fanskap på villa-avslutningen, räcker det inte med nyår?! Men, för att inte förstöra stora pojkars småpojksiver så sa jag jag att ja, några större fanskap kunde man ju ha, men inga såndär pubertala smällare och dylika fan. Få se vad som väntar.
Missödet ifjol handlade ju alltså om att Targa inte hade ett hum om vad som var på kommande när dom smällde av, och så blev det lite kalabalik. Jag hoppas det var en engångsgrej, för hon har aldrig haft svårt med raketer förr. 

För att mina nerver ska orka hela helgen ska jag ladda upp med piimä och choklad och tidningar. Piimän har den bonusen att den både tillfredsställer mitt krav på trögflytande piimä och stillar eventuell halsbränna som uppstår titt som tätt.

Idag är dagen som jag och Jones väntat på, för det var meningen att vi idag skulle offentliggöra att vi går i väntans tider. Vi fick dock justera våra planer lite och berätta för nära och kära lite tidigare eftersom magen blev stinn lite tidigare än vad jag trodde, och  så finns det såna där oskrivna "he hör no till"-grejer som man medvetet eller omedvetet styrs av. Folk tror ju att jag bara går upp i vikt, eftersom jag som bekant är av en lite rundare modell annars också. Ni vet,  "jaa no ha Emma släppt se o blivi fet". Dock lär jag vara liten om magen, men tillräckligt uppblåst för att byxorna spänner så att man har lust att döda första bästa människa som kommer emot. Ni vet.

Så, igår blev runda 20 veckor fulla och idag var vi på vår andra ultraundersökning och kollade vitala organ och dylikt! Beräknat datum är 13 januari, 2011, och nej vi ska inte ta reda på könet. Det finns dock dom som redan bildat en stark uppfattning om vad som komma skall!

Men, abstinensen börjar ta över här och jag tjoppar iväg för att hitta nåt att stilla den med!



Kyrkpressen made my day

Jodå, i vintras, tror jag det var, ringde jag till mor och frågade ängsligt om jag tillhör kyrkan fortfarande. Jag hade nämligen inte sett skymten av en Kyrkpressen på vem vet hur länge, och blev orolig att jag blivit utkastad från kyrkan, typ i samma veva som jag flyttade hemifrån, eller annars bara. Mor lugnade mej och sa att jodå, om jag inte själv skrivit ur mej ur kyrkan hör jag fortfarande dit.

Och idag kom den. Kyrkpressen. Med mitt fullständiga namn på. Ett bevis på att jag tillhör församligen.

Gladeligen skickade jag ett mess åt Jones "saadanpaha mennä kirkos naimisiin!" Vad får jag som svar? "juh.koska?" Öööh. Daah. Sen när vi kommit överens om datum med prästen?!

Varför denna oro? För att jag vill gifta mej i kyrkan. Någon annan tillfredställelse får jag inte av att tillhöra församlingen, eller ja, det kan vara mysigt att sjunga julpsalmer i julkyrkan på julen. Men, annars kan jag erkänna att det nog bara är giftermålet och min framtida död som får mej att känna att jag vill tillhöra min lilla församling.

Och Nej, det är inga giftermål på gång här. Eller jo, vi har planerat pricka in det innan vi är 30, så vi hinner. Men för övrigt har jag gått och funderat på det här med kyrkan länge. Likaså på bröllopet innan vi är 30. Ni vet, om man ser en passlig film, reklam eller bild så börjar man tänka på det, det framtida bröllopet. Erkänn, ni syndiga ogifta flickor!

Jones blir dessutom med lämpliga mellanrum påmind om den framtida vigselringen, om hur min ska se ut, och hur hans ska se ut.  Så att han vet.


Nu ska jag påminna honom om hur det låter då man inte gör som man blivit ombedd att göra det senaste rediga 2 åren under samma tak som lilla jag, som tillhör kyrkan.

Jag lever!

Tro det eller ej gott folk, men det gör jag!

Anledningen till varför jag låtit bloggtorkan råda är flytten, och nu på nya stället är vår mokkula så förbannat trög så jag river håret av mej varenda gång jag ska göra nåt. Detta leder till att moster Kino inte ännu fått sina bilder på rekryt Sjögren, och att KELA tror att jag urinerar dem i ögonen, och att jag inte orkar betala räkningar, inte ens kolla Vasabladet.

Men, jag har haft en massa på lager! Jag har tänkt skriva om folk som måste gå med i en TV-serie för att få hjälp med sitt dåliga sexliv (hahahaaaahahaha), folk som skrattar högt när dom läser en bok på tåget, mammor som har noll koll på sina ungar under en tågresa, hundutställning, hundträning, äckliga människor som inte städar efter sej när dom flyttar, för lite skåp i lägenheter, ouppackade lådor, gasbesvär hos sambo, matställen som inte ens har hälften av rätterna som står på deras lista, öroninflammationer, tassinflammationer, bärabstinens hos hund och diverse. Men..så blir det...

Flytten är i princip klar...eller nej, inte på långa vägar. All vår egendom är dock på rätt adress, allt ligger i ett kaos i vår tambur. Enda rummet som är klart är sovrummet. Eller nej, jag har inte orkat lägga upp gardiner....Badrummet är klart...fast kranen läcker vatten och vi har diverse avlopps-problem.

Imorgon har jag mitt första nattvak på jobbet. Ensam. Med en massa spöken och andra ting. Men det ska väl gå bra. Två nattvak denna vecka är allt jobb denna vecka. På fredag tjoppar vi iväg på kryssning, mellanbrodern Kalliomäki, Haidi, Jones och jag. Sen är det inte mycket kvar innan skolan börjar. Spännande tider.

Har en massa bilder på lager, men efter att ha väntat på att en bild ska laddas upp i 6 minuter tycker jag att jag har rätt att skita i det. Ni får vara utan helt enkelt. Fans dampinternet.

RSS 2.0