the Ems

För typ några veckor sedan fick vi en Amaryllis av Jones' mor. Det var bara två stenhårda knoppar liksom. Vi(ja t.o.m Jones!) gick i spänningens tid i väntan på att den skulle slå ut. Och ja, den dagen är kommen. Vips, så hade vi missat den stunden då man hör hur bladen sträcker på sej ut ur sin lilla knöl. Sen dess har jag funderat på en sak varje dag. Tänker på det alltid nu som då året om, har växter växtvärk? Vi människor har det, djur har det...Borde jag lösa upp lite Panadol i vattnet vid nästa vattning...?


Titta, man ser ju hur ont det gör..Visst?


Och varför blir mina kakor alltid såhär?

Och varför har jag och Jones idag en dag då allting skiter sig? Sedan klockan 4 idag, så har precis allt gått åt helvete, och det som inte gått och helvete har åtminstone jävlats. Då pratar vi om allt från båda bilarnas motorer till grötkok. Och nyinköpta grejer som saknar hälften av alla tillhörande delar. Och att skålla tungan då man dricker te. Nej, ibland är det inte lönt att ens försöka. Man blir bara mer förbannad när allt skiter sig.