Sinnesro
Känner mig alltid lugn inombords när jag har skåpet laddat med salvor och grejs. Känner mig liksom fit for fight. Vet inte varifrån detta kommer egentligen, är uppvuxen med en mor som nöjer sig med Nivea, så hon har ju inte smittat mig. Har en liten aning om att min salv-expertis började utvecklas under den tiden jag jobbade på Fylgia. lärde mig att huden bör smörjas för att hållas hel, till exempel. Nuförtiden på jobbet är jag väldigt snabb med salvor av olika slag, i såväl förebyggande och vårdande syfte. Här är den obligatoriska samlingen.
Om jag måste välja några så blir det rosa Bepanthen som duger till allt från söndersnyten näsa till småsår, Basibact på sår och skråmor och mördade finnar för att det verkar antibakteriellt och Aqualan L som är en bassalva som mjukar upp hud som hud men sugs in rätt snabbt.
Fullständig sinnesro får jag om jag har alla dessa i skåpet, plus min basic hudkräm från Dermosil som jag använder efter dushen innan jag bombar torra partier med bassalva. Alla dessa tuber och grejs duger dessutom till alla som bor under vårt tak. Vissa duger till och med till byktvätt eller hårinpackning. Och som dushkräm, shavekräm och sminkborttagning. Believe me, har läst på och utforskat. Neurotiskt? På gränsen nästan... :D
Ett överraskande rumpinlägg
Genant länge sen sist igen. Har tänkt göra ett inlägg flera gånger, men det blir liksom inte av. När jag inte jobbar försöker jag hitta en gyllene medelväg med Klimpen och hans otroliga 2årshysteri (åh herreguuuuud vilket jävla humör).
Just idag har jag inte så mycket på lager, men kom att tänka på en sak När jag var tvngen att byta från köksstolen till soffan.
Kvinnor, eller människor i sig, med rumpa ska vara nöjda och lyckliga och inte gnälla ett knyst. Jag som inte har rumpa, eller höfthull för den delen, har ett återkommande problem nämligen. Igår satt jag typ en halvtimme på Klimpens stokke eftersom padden var på laddning och jag kände mej nödig att surfa på den ändå. Resultatet? Blåmärken på rumpan. Precis vid sittknölarna. Detta är inte första gången. Om jag slänger mej upp i sadeln efter en längre paus, eller sitter länge på en trästol, så får jag helt enkelt BLÅMÄRKEN av att mina sittknölar inte har något mysigt skydd. Borde kanske införskaffa nån sorts...pushuptrosor med vadd där bak.
Känner på mej att fan själv skrattade då han designade min kroppshydda; skapligt proportionellt ansikte, axlar, bröstkorg. Två charmiga jenkkakahvat som finns kvar oavsett vad jag väger. Sen två ben, rakt ner. Inga höfter, ingen rumpa. Äppelkropp lär det kallas. Blåmärkena är väl en bonus för just mig. Jenkkakahvat borde liksom glida neråt och bakåt, fan vilken kropp jag skulle ha då.
Det här var vad jag hade på hjärtat denna torsdagkväll. Inte lätt att vara jag alla dagar.
Babbelkvarnen
Klimpen har gått och blivit en riktig babbelkvarn. Han babblar så han snubblar över orden och våra öron inte hinner med. Dock upprepar han gärn typ sjuttielva gånger ifall man inte verkar höra eller fatta vad han säger.
Oftast rapporterar han allt han ser, så man kan inte göra nåt i smyg för Jones längre. Ibland drar han såna grejer som jag inte kan fatta att hans fantasi räcker till i den åldern. Plus att han går omkring och febrilt försöker upprepa ord med R i, och så blir Ret till ett underligt skorrljud så man har svårt att hålla sig lika allvarlig som gossen själv är.
Idag berättade han stolt att pappa och Ippe ha stoo haba, men mamma har bara en haba.
Och i och med den haltande potträningen har jag försökt med att berätta vem alla som kisar på bytton, och nu varenda gång Klimpen är inne på wc så drar han samma radiramsa: mooommoo kisar på bytton, peeeepa kisar på bytton, faaammo kisar på bytton, duuunttimommo kisar bytton...Heeeela släkten genom, ändå till Sverige. Klimpen kisar dessvärre icke på varken potta eller bytton. Hans livs största förnedring sker när vi skippar blöjan och endast sätter hans nya boxers på honom.
Hade tänkt mej en bild eller två, men dom blir upp och ner och min begåvning räcker inte till för att åtgärda problemet så jag skiter i det. Har andra energiluckor att fylla. Herregud vad tungt det är att bli inkörd på jobbet!
Tesssting tessting-äh
Ska testa göra ett inlägg från den impulsköpta ipaden... Orkar inte med nåt längre utlägg, är genommör i huvudet p.g.a intensiva inlärningsprocesser innanför pannbenet. Klimpen dock håller på kurerar sig från öroninflammationen tror jag, eftersom han återgått till sitt vanliga trotspip. Han var också mör, 39 graders kroppstemp dankar även superaktiva tvååringar när det pågått en vecka! Herregud, nästa helg blir han officiellt 2. Fyppelkusse har han också blivit, i och med att hans kusse Rimma blivit storsyrra till risto-artturi, som jag som dubbelmoster kärleksfullt kallar honom tills nyare rekommendationer ges.
Nåja, tar en bild med manicken och ser vad detta blir till.
Sorry,men..
× Ett fel har uppstått Det gick inte att ladda sidan. Det kan bero på att din internetuppkoppling försvann, eller så är felet hos oss. Pröva att ladda om sidan. Eller kontakta vår support här.
När denna förbannade text dök upp för 13:e gången på 25 minuter beslöt jag mig för att ge upp. Jag tänker inte göra något 2012-grejs när datorn håller på på detta vis. På 25 minuter fick jag inte upp en enda bild. He får va tå!
Känner inte att det vore värt att spendera mina nerver på detta liksom.
Lika bra kanske, för när jag tänker tillbaka på det gågna året minns jag en trött och sur och inåtvänd individ. Höll på att stressa mig till bristningsgränsen vid några tillfällen, blev socialt isolerad och gick med nästan ständigt dåligt samvete över vad jag borde göra men inte kommer mig för att göra. En massa herrans skolgrejer utöver examensarbetet, Targa's hälsa som inte var på topp i början av året.
Visst kommer jag ihåg kula saker också, Klimpens 3:e kusse Elina föddes, Klimpen fyllde 1 år (ETT ÅR) mitt i allt, strax efteråt klipptes hans babyfrilla till snagg och vi bytte Duo Edgen mot en Scooter. Vi firade ett antal examina åt höger och vänster (och i eget hushåll!!), några andra 1-årskalas utöver Klimpens, 75-årskalas x 2, hade ett super sommarjobb i några veckor, vi gjorde en trip till Ähtäri med Wiltsu& co, njöt på svärisarnas villa och villade till och med oss ända till utlandet! Targas hälsa fick vi också pli på, genom lyckad operation och mat från Holland. Klimpen börjar bli en riktig karl som ibland babblar så mycket att öronen inte hinner med. Och vilka herrans utbrott han kan få. Protestskrik, tvärtemotskrik, jagvetintevarförjagskrikerskrik. Däremellan delar han ut pussar och pajar en i håret eller sitter och undersöker hur man smidigast får sönder olika leksaker.
Och om någon missat så fick jag min sjukskötarexamen. Hallelujah- moment i kvadrat.
Började jobba i samma veva, och insåg att jag har intensiv inlärning framför mig. Är lycklig över att jag besitter egenskapen att lämna jobbgrejer kvar på jobbet, och får komma hem och...göra ingenting särskillt om jag inte känner för det.
Julen fick jag vara ledig, och fira tillsammans med nära och kära runt om i stan. Till och med pappa& co var i Vasa, så det kändes jättehejsan. Nyåret jobbade jag, men det sved absolut ingenstans eftersom julen var ledig.
Och nu tycker jag att min syster ska föda.
Känner att jag kommer att falla för krupptrycket..
..och kommer säkert att göra en liten sammanfattning av 2012, bara för att alla andra gör det. Men jag gör det inte nu, kl. 22.49, inte imorgon eftersom jag står till tjänst för behövande, men på nyårsdagen, om jag inte är totalt tom under hjässbenet efter att ha joppat flitigt. Det har ju ändå hänt en hel del kula grejer under året. Sista höjdpunkten vill jag att ska starta på nyårsafton, men nu lär det inte vara jag som bestämmer över det. Det kan lika bra nästa års första höjdare, att bli dubbelmoster alltså ;)
Nåja. Gott nytt år, festa lungt, jag ska jobba och vill inte se någon bekant där!
Tha Nurse
Såja! Nu kan jag hoppa omkring hysteriskt och skrika nån fin humbalabumbalasång, nu är jag examinerad sjukskötare! Skål tammefan! Blod, svett och tårar har det varit, blandat med spädbarnsbajs och annalkande trots i huset. Produkten är ett skapligt betyg, ett examensarbete utöver förväntan, ett yrke+arbete och en välskapt och rätt så hyfsad son. På 3,5 år.
Nu jobbar jag redan andra veckan. Känner mig aningen vilsen och ängslig mellan varven, men jag är i trygga händer i ett sällskap blandat av väldans bra individer som gör att man får vara lite korkad utan att känna sig alltför dum samtidigt som man kan kläcka ur sig B-kvalitetens humor och hela gänget fattar pointen.
Klimpens dagisstart tänkte börja bra, men sedan sket det sig när han blev sjuk och var tvungen att skippa flera dagisdagar. De senaste dagarna har han alltså skrikit när man lämnar honom, knärrat under dagens lopp och fortsatt med sitt småprotestantiska beteende hemma. Det är sånt som får en att känna sig som nordens sämsta mor. Samtidigt finner man en liten mental tröst i att se andra barn gråta när de blir lämnade. Då tror man liksom mer på det där nå alla ha di gråti nåååångång då di ha lämna hiiiit!
Nu kommer julen emot, och till min stora förvåning är jag ledig hela julen. Jones är ledig ända till nästa år. Klimpen är dagisledig 2 veckor, sen kör vi igång med vardagen riktigt på riktigt igen, utan skolfanskap denna gång. Nästa gång jag studerar ska jag inte föröka mig dock. Vi kom överens med LM att om si så där 5 år tar vi kontakt igen, kollar över livsläget, och söker in till högre YH, för att plocka ut en examen på magisternivå. Innan det så ska dock både LM och MA komma på Klimpens födelsedagar, vi alla ska kanske gifta oss, föröka oss, flytta runt hit och dit och sådant.
5 före färdiggräddad sjuksötare vid liv!
Ett tag sen sist kan man ju säga. Har liksom inte haft överlopps energi, inte ens för normalt socialt umgänge med nära och kära, och har därmed inte heller haft något på lager för bloggen. Sista praktiken som sjukskötarstuderande är avklarad, och nu är det bara presentation av examens arbetet och lite sådan grejer kvar.
Examen får jag i vacker tass 19.12, och 10.12 börjar jag jobba på centralsjukhuset. Samma dag börjar Klimpen på dagis, och jag ska skriva den fasansfulla LOVe-tenten för att liksom bevisa att jag nu besitter kunskaper som krävs för att hantera läkemedel av alla de slag. Skrämmande. Nu blir jag liksom stor på riktigt och ska börja arbeta på riktigt. Känner mig som Bambi typ, men jag vet att jag hamnar på en plats med bra arbetsgäng, så det här ska nog gå bra!
Dagisstarten nojar jag dock mer för än vad jag trodde att jag skulle göra. Efter samtalet från föreståndaren visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Min bebis ska liksom också blir stora karln på riktigt och börja på dagis, helt ensam. Men det kommer nog också att gå bra. Klimpen är ju en ganska strong typ. Det är dock bestämt att Jones ska lämna honom på dagis åtminstone första tiden. Jag vill inte riskera att vara en av dom där otroligt löjliga morsorna som står med gråten som en tjock klump i halsen och dra ut på lämnandet i en halv evighet. Klimpen kommer att vara på dagis 11 dagar i månaden, och jag måste liksom skita i alla mina löjliga pjasatankar och tänka på vad han får ut av att vara på dagis. Social kompetens till exempel. Vackert begrepp.
Om några veckor så ska vi hoppa på flyget och dra till utlandet. För att fira mommo. Personligen kommer jag att fira lite min examen också. Ska bli så himla skönt att komma bort. Ska försöka att INTE stressa ihjäl mig för LOVe som jag då skriver måndagen efter att vi kommer hem. Borde panikläsa till den tenten också. Borde skaffa lite hepatitvaccin. Borde få lärdomsprovet överstökat. Borde fira lite med mina muppar för att vi är så himla duktiga. Borde ägna en tanke eller två åt vad som behöver, kan och måste tas med på resan. Borde bjuda hem lite vänner (vi har bjudningskö...), borde överlag aktivera det sociala livet igen. Borde fixa sista julklapparna.
Hur som haver. Bildbevis på en som är redo för söödern:
För ovanlighetens skull, en fejsbild på mig också.
Borde gå och sova nu så att jag orkar imorgon! :D
Jobb, dagis, social träning, växtkurvor, faser och krämpor
1½-årsrådgivning idag. Kan säga att vår son växer äckligt bra. Såväl längd, vikt och huvudomkrets går i exemplarisk kurva, och har gjort det sedan första mätningarna. På köpet är hans ögon, öron, hjärta och lungor i skick. Och läkaren sa att han kan allt som han vill att pojken ska kunna; typ få maten på skeden och pricka munnen, säga ord, galsskrika i protest, ta av strumpor, följa uppmaningar. Det lär vara okej att han inte lyder uppmaningar, så det är lungt.
Senaste tekniska data är alltså 12,5 kg (vi skippar tusentalsgrammen med fördel ;)) 84,7 cm längd och 47,3 cm i hattmått. Hyvä miehen alku, sa dom. Jag föredrar att fasa inför tonåren först.
Sen fick jag höra det jag visste men inte ville höra; Klimpens nattliga gallskrik är en fas. Trösten? Att denna fas för vissa kan vara i 2 månader. För andra ännu i förskolan. Dessutom menade råddatanten att Minä Itse bara har gett små smakprov på sig själv än. Hon log och sa "det blir värre, vänta bara". Så dessa Harjulanska raivare vi hittills fått ta del av är alltså smakprov. Oh lord. Dock förstår jag Klimpen till fullo, jag har också lust att tappa behärskningen och gallskrika om något inte går som jag vill, det är bara inte accepterat för folk i min ålder. Men jag förstår honom så väl. Brukar säga det till honom när han är riktigt förbannad. Då blir han ännu mer förbannad, och jag ser mej själv i honom och tycker synd om Jones som måste dras med oss båda med Harjulanska nerver.
Sedan, för att jag inte ens i misstag en sekund ska tro att jag kommer att få slappna av ett tag i december, så går jag och dividerar på jobbmöjligheter. Det är liksom bara att suga in fakta och inse att det är dags att söka sig ut i arbetslivet då. Jag har en möjlighet på G, och detta är egentligen mitt drömalternativ just nu på arbetsfronten. Eller det är det jag känner att jag vill riktigt gärna. MEN. Det är fråga om 50% och kvällar. Banken lär inte tycka att det räcker med 50%. Och OM jag bara jobbade kvällar, så skulle det kännas onödigt att ha Klimpen på dagis. Vilket betyder mycket klena sociala kontakter och färdigheter för honom. Om jag besluter mej för detta, kommer jag att börja springa på öppna dagiset. Bara för att Klimpen ska se att det finns andra människor i hans ålder, som han inte är släkt med. Och för att han ska få lite sysselsättning och kompisar och så vidare, ni fattar.
OM jag börjar jobba någon annanstans, så kommer jag ändå inte att jobba 100%, utan omkring 75% har jag tänkt och då handlar det ju högst antagligen om 3skiftesarbete. Då skulle Klimpen klara sig med dagis på deltid. Han skulle säkert vara nöjd över heltid också, men jag har någon form av dåligt samvete som gnager i huvudet angående den saken. Varför vet jag egentligen inte, han blir 2 år i januari. Behöver liksom lite börja aktivera sig socialt. Visst, han har sina kära kusiner, men ska han bli insnöad med dem tills han ska till förskolan och får en chock för att det finns andra barn också att leka med, ta hänsyn till och så vidare? Och nej, denhär saken är inte alls sönderanalyserad i mitt huvud.
Krämporna då? Har på sistone googlat mycket på "ledvärk", "ihållande huvudvärk", "magsår", "bränningar i magen", "värk", "synrubbningar", "domningar" och "rastlöshet". 4 månader till ska jag köra på, sedan ska jag varva ner!
Senaste tekniska data är alltså 12,5 kg (vi skippar tusentalsgrammen med fördel ;)) 84,7 cm längd och 47,3 cm i hattmått. Hyvä miehen alku, sa dom. Jag föredrar att fasa inför tonåren först.
Sen fick jag höra det jag visste men inte ville höra; Klimpens nattliga gallskrik är en fas. Trösten? Att denna fas för vissa kan vara i 2 månader. För andra ännu i förskolan. Dessutom menade råddatanten att Minä Itse bara har gett små smakprov på sig själv än. Hon log och sa "det blir värre, vänta bara". Så dessa Harjulanska raivare vi hittills fått ta del av är alltså smakprov. Oh lord. Dock förstår jag Klimpen till fullo, jag har också lust att tappa behärskningen och gallskrika om något inte går som jag vill, det är bara inte accepterat för folk i min ålder. Men jag förstår honom så väl. Brukar säga det till honom när han är riktigt förbannad. Då blir han ännu mer förbannad, och jag ser mej själv i honom och tycker synd om Jones som måste dras med oss båda med Harjulanska nerver.
Sedan, för att jag inte ens i misstag en sekund ska tro att jag kommer att få slappna av ett tag i december, så går jag och dividerar på jobbmöjligheter. Det är liksom bara att suga in fakta och inse att det är dags att söka sig ut i arbetslivet då. Jag har en möjlighet på G, och detta är egentligen mitt drömalternativ just nu på arbetsfronten. Eller det är det jag känner att jag vill riktigt gärna. MEN. Det är fråga om 50% och kvällar. Banken lär inte tycka att det räcker med 50%. Och OM jag bara jobbade kvällar, så skulle det kännas onödigt att ha Klimpen på dagis. Vilket betyder mycket klena sociala kontakter och färdigheter för honom. Om jag besluter mej för detta, kommer jag att börja springa på öppna dagiset. Bara för att Klimpen ska se att det finns andra människor i hans ålder, som han inte är släkt med. Och för att han ska få lite sysselsättning och kompisar och så vidare, ni fattar.
OM jag börjar jobba någon annanstans, så kommer jag ändå inte att jobba 100%, utan omkring 75% har jag tänkt och då handlar det ju högst antagligen om 3skiftesarbete. Då skulle Klimpen klara sig med dagis på deltid. Han skulle säkert vara nöjd över heltid också, men jag har någon form av dåligt samvete som gnager i huvudet angående den saken. Varför vet jag egentligen inte, han blir 2 år i januari. Behöver liksom lite börja aktivera sig socialt. Visst, han har sina kära kusiner, men ska han bli insnöad med dem tills han ska till förskolan och får en chock för att det finns andra barn också att leka med, ta hänsyn till och så vidare? Och nej, denhär saken är inte alls sönderanalyserad i mitt huvud.
Krämporna då? Har på sistone googlat mycket på "ledvärk", "ihållande huvudvärk", "magsår", "bränningar i magen", "värk", "synrubbningar", "domningar" och "rastlöshet". 4 månader till ska jag köra på, sedan ska jag varva ner!
Beroendet.
Jag har gått och blivit beroende. Ironiskt, med tanke på att jag skriver examensarbete om hur det är att vara närstående till beroende. Idag hade jag abstinens. Jag visste inte att det var abstinens, innan jag intog min nya drog och strax därefter återgick till det mänskliga.
Jag snållar om kaffe.
Jag har blivit beroende av kaffe. Hade en sån satans huvudvärk idag, hela jävla dagen. Tog 2 Panadol, tog 2 till. Åt choklad, åt glass. I min desperata förtvivlan kokade jag kaffe. Sörplade i mej, och inte många minuter efteråt kände jag hur järnringen runt mitt huvud försvann. Jag kände en eufori. Samtidigt ingick jag i ett sorgearbete: något har nu ett järngrepp om mig. Något har börja styra mig och min vardag. Såhär ville jag inte att det skulle bli.
Jag har konsumerat kaffe mer i fint syfte, när vi har gäster eller om vi är gäster hos någon. Sådär i sociala sammanhang. Under min praktik på sjukhuset blev det mer kaffedrickande, av sociala skäl, men främst för att jag också skulle ha skäl att sitta stilla en stund som alla andra. Efter dessa veckor kände jag ett kaffesug i skolan, men jag tuktade suget ganska hastigt och blev fri.
Nu har det varit en massa kaffedrickande på jobbet igen. Morgonkaffe. Eftermiddagskaffe. Stora koppar kaffe. De senaste lördagarna och söndagarna har jag haft jävliga huvudvärkar, men jag har trott på att det har varit veckans stress som har släppt när jag kopplat av. Och idag gjorde jag denna upptäckt. Blir väl att hinka i sej kaffe direkt från morgonen hemma nu också, bara för att slippa huvudvärken och för att kunna vara en god medmänniska och mor. Lär ju inte kunna avvänja mig från kaffefanskapet i första taget. Av social skäl. Vill också känna att jag med relativt gott samvete kan sitta mina 2x10 minutrar som alla andra utan att behöva flänga runt och stressa samtidigt.
Hej, jag heter Emma och är beroende.
Jag snållar om kaffe.
Jag har blivit beroende av kaffe. Hade en sån satans huvudvärk idag, hela jävla dagen. Tog 2 Panadol, tog 2 till. Åt choklad, åt glass. I min desperata förtvivlan kokade jag kaffe. Sörplade i mej, och inte många minuter efteråt kände jag hur järnringen runt mitt huvud försvann. Jag kände en eufori. Samtidigt ingick jag i ett sorgearbete: något har nu ett järngrepp om mig. Något har börja styra mig och min vardag. Såhär ville jag inte att det skulle bli.
Jag har konsumerat kaffe mer i fint syfte, när vi har gäster eller om vi är gäster hos någon. Sådär i sociala sammanhang. Under min praktik på sjukhuset blev det mer kaffedrickande, av sociala skäl, men främst för att jag också skulle ha skäl att sitta stilla en stund som alla andra. Efter dessa veckor kände jag ett kaffesug i skolan, men jag tuktade suget ganska hastigt och blev fri.
Nu har det varit en massa kaffedrickande på jobbet igen. Morgonkaffe. Eftermiddagskaffe. Stora koppar kaffe. De senaste lördagarna och söndagarna har jag haft jävliga huvudvärkar, men jag har trott på att det har varit veckans stress som har släppt när jag kopplat av. Och idag gjorde jag denna upptäckt. Blir väl att hinka i sej kaffe direkt från morgonen hemma nu också, bara för att slippa huvudvärken och för att kunna vara en god medmänniska och mor. Lär ju inte kunna avvänja mig från kaffefanskapet i första taget. Av social skäl. Vill också känna att jag med relativt gott samvete kan sitta mina 2x10 minutrar som alla andra utan att behöva flänga runt och stressa samtidigt.
Hej, jag heter Emma och är beroende.
Joppa sej lite nu va.
Ja, jag lever fortfarande. Nu också. Jag är liksom bara så mör i mitt fagra huvud att jag inte har energi övers för så kallade onödigheter. Eller nåja, inte heller för nödvändigheter. Jag jobbar, kommer hem, panikumgås med min avkomma, duschar, kolla FB och tänker att jag borde analysera vetenskapliga artiklar och går och lägger mej. Längre än så kommer jag liksom inte om dagarna. Eller jo, i fredags gjorde jag upp en to-do-lista. Ringa en massa samtal, hinna träffa folk, hinna göra en trip någonstans i sommar, hinna köra ner till H:fors, hinna hinna hinna. Och analysera domdärjävlasatansartiklarna.
Klimpen har under senast veckorna varit en riktigt pre-pubertal nervsvag apunge. I helgen drog han det till sin spets och började grötvägra, sov-vägra och vägra sådär allmänt. Sen blev han snorig, så en natt underhöll han oss med att vakna var 20:e minut mellan 00 och 05 typ.
Men genombitter är jag inte. Jag trivs urbra på jobbet och sörjer lite att jag bara har några veckor kvar (bitterhet..). Sedan blir det 5 veckor oavlönad praktik och fattigdom (bitterhet) fram till skolstart, som börjar med 10 veckor praktik, samt slutarbete (BITTERHET). Sedan när dom 10 veckorna har gått, och några till, har syrran blivit lite sokk om maken och vi ska till utlandet. <3 Ska njuta av den sommarvärmen jag hoppas att vi har där, för någon sommarsemester lär jag inte se röven av nästa sommar, heller (bitterhet).
Ska bjuda på lite bilder.
Låt. Mej. Sova.
Stenen som åtog sig matbordsrollen
"Et sitte kaadu. Pidä ny vaan siitä kaiteesta kiinni. Äläkä ny saatana kato taaksepäin. Kato nyt vaan mihkä sä laitat ne sun jalat. Auta armias jos kaadut. Pidät sitte Klimpenistä kiinni. Älä mee noin lujaa alas. Pidä kunnolla kiinni ettei se rimpuile ja tipu sylistä. Kato vaan ettet kaadu. Pidät sitte pojasta kiinni jos lennät naama edellä, ja pidät pojan ilmas."
En Harjulansk raivare. Ser ni likheten med djävulen i pannan?
Så populär var första båt-turen.
Klimpen har under senast veckorna varit en riktigt pre-pubertal nervsvag apunge. I helgen drog han det till sin spets och började grötvägra, sov-vägra och vägra sådär allmänt. Sen blev han snorig, så en natt underhöll han oss med att vakna var 20:e minut mellan 00 och 05 typ.
Men genombitter är jag inte. Jag trivs urbra på jobbet och sörjer lite att jag bara har några veckor kvar (bitterhet..). Sedan blir det 5 veckor oavlönad praktik och fattigdom (bitterhet) fram till skolstart, som börjar med 10 veckor praktik, samt slutarbete (BITTERHET). Sedan när dom 10 veckorna har gått, och några till, har syrran blivit lite sokk om maken och vi ska till utlandet. <3 Ska njuta av den sommarvärmen jag hoppas att vi har där, för någon sommarsemester lär jag inte se röven av nästa sommar, heller (bitterhet).
Ska bjuda på lite bilder.
Låt. Mej. Sova.
Stenen som åtog sig matbordsrollen
"Et sitte kaadu. Pidä ny vaan siitä kaiteesta kiinni. Äläkä ny saatana kato taaksepäin. Kato nyt vaan mihkä sä laitat ne sun jalat. Auta armias jos kaadut. Pidät sitte Klimpenistä kiinni. Älä mee noin lujaa alas. Pidä kunnolla kiinni ettei se rimpuile ja tipu sylistä. Kato vaan ettet kaadu. Pidät sitte pojasta kiinni jos lennät naama edellä, ja pidät pojan ilmas."
En Harjulansk raivare. Ser ni likheten med djävulen i pannan?
Så populär var första båt-turen.
The total make over
Vi skulle korta av Klimpens hår, men det slutade med herrfriseringsmaskin och 21 mm stubb! Nu har vi liksom ingen baby längre i detta hus, vi har en stor pojke!
Före:
Efter:
Cirka 5-7 cm kortare hår och 1½ år äldre! Typ. Kändes så herrans vemodigt, ett tag fick jag svälja gråten till och med. Ännu är jag inte riktigt van med frisyren hans, man kan inte längre tvinna det mellan fingrarna och så känns det så strävt och stubbigt. Men Jones' är riktigt löjligt nöjd. Och nog ser han ju helt skaplig ut ändå! :D
Nu är det sista dagen på min enda lediga vecka i sommar. Jag har stekt mej hos mommo, klippt gräset åt henne och fixat lite smått och gott på hennes gård, sånadär karasysslor som att spika lite, svära över trimmern, fixat grillen, grillat och sådant. Imorgon börjar min inkörning på jobbet. Och sedan gäller det. Hujedamig. Köpte en navigator, så jag torde ju klara den biten i alla fall och inte villa bort mig mellan olika ställen.
Före:
Efter:
Cirka 5-7 cm kortare hår och 1½ år äldre! Typ. Kändes så herrans vemodigt, ett tag fick jag svälja gråten till och med. Ännu är jag inte riktigt van med frisyren hans, man kan inte längre tvinna det mellan fingrarna och så känns det så strävt och stubbigt. Men Jones' är riktigt löjligt nöjd. Och nog ser han ju helt skaplig ut ändå! :D
Nu är det sista dagen på min enda lediga vecka i sommar. Jag har stekt mej hos mommo, klippt gräset åt henne och fixat lite smått och gott på hennes gård, sånadär karasysslor som att spika lite, svära över trimmern, fixat grillen, grillat och sådant. Imorgon börjar min inkörning på jobbet. Och sedan gäller det. Hujedamig. Köpte en navigator, så jag torde ju klara den biten i alla fall och inte villa bort mig mellan olika ställen.
Seinä ei toimi
Angreps av akut inkontinens idag när jag kom över en "vikalista" för en garantigranskning i ett höghus. De som bor där har alltså själv fått skriva upp saker som de tycker att ska åtgärdas vid denna granskning. Hade svårt att uppföra mig som folk i butiken efter att jag läst listan... Jag vill dela med mig av några, alla skrivna av olika typer som bor i huset.
"Seinä ei toimi. Naapureiden äänet kuuluvat läpi. Seinän eristykset viallisia?" HAHAHAHHAAAHAAA! No shit, hör du verkligen grannarna i ett höghus?!
"Nurkka revennyt" xD är detta grannen till ovanstående? Hur som haver, sucks to be u!
"Parketti aina kylmä. Eristykset epäkunnollisia" Jävla bångstyriga isolering!
"Parketti kylmä. Toimiiko patterit kunnolla, termostaatti viallinen?" Jävla parkett som inte värms upp av batteriet på väggen!
"Parketti natisee ja antaa myötä jääkaapin alla" Vem fan har suttit där under och inspekterat?
"Listoja ollut irti alusta asti" ..Men NU upptäckte vi det!
"Lamput hajosivat heti alkuun"...Absolut husbyggarens fel att lamporna som vi haft i 15 år brann sönder strax efter flytten! Stömfel kanske?
"Lampavbrytaren i badrummet borde svängas om. Faller mer naturligt att badrummets avbrytare sitter ovanför bastuavbrytaren" Dags att bryta vanda mönster i hjärnan?
"Valokatkaisija ei toimi. Ensin ei toiminut, sitten paremmin, muttei kuitenkaan normaalisti" Eeh..Onkko se ei on nyt jooko vai ei?
"Suihkukaapin ovet ahtaat. Liian ahdasta aikuisille liikkua" Duscha en och en?
"Suikhkun hana hengenvaarallinen. Pieni hipaisu riittää ja tulee liian kuumaa vettä" Flytta i egnahemshus. Då får du vänta 1 minut på varmvatten.
"Parketti natisee" Jävla parkett alltså! Bojkotta parkett! En massa bekymmer hela tiden!
"Parvekelasien välistä vuotaa vesi" Ehh? Återvinn vattnet och späd det med det heta vattnet i ovannämnda problem.
"Silikonit falskaa" Det är bättre med naturellt tycker jag ändå.
"Sähkökaappiin ei pääse. Sähkökaapin oviluukku ei pysy kiinni" Dörren stängs inte om du försöker stänga den samtidigt som du försöker slippa in i skåpet.
"Seinä ei toimi. Naapureiden äänet kuuluvat läpi. Seinän eristykset viallisia?" HAHAHAHHAAAHAAA! No shit, hör du verkligen grannarna i ett höghus?!
"Nurkka revennyt" xD är detta grannen till ovanstående? Hur som haver, sucks to be u!
"Parketti aina kylmä. Eristykset epäkunnollisia" Jävla bångstyriga isolering!
"Parketti kylmä. Toimiiko patterit kunnolla, termostaatti viallinen?" Jävla parkett som inte värms upp av batteriet på väggen!
"Parketti natisee ja antaa myötä jääkaapin alla" Vem fan har suttit där under och inspekterat?
"Listoja ollut irti alusta asti" ..Men NU upptäckte vi det!
"Lamput hajosivat heti alkuun"...Absolut husbyggarens fel att lamporna som vi haft i 15 år brann sönder strax efter flytten! Stömfel kanske?
"Lampavbrytaren i badrummet borde svängas om. Faller mer naturligt att badrummets avbrytare sitter ovanför bastuavbrytaren" Dags att bryta vanda mönster i hjärnan?
"Valokatkaisija ei toimi. Ensin ei toiminut, sitten paremmin, muttei kuitenkaan normaalisti" Eeh..Onkko se ei on nyt jooko vai ei?
"Suihkukaapin ovet ahtaat. Liian ahdasta aikuisille liikkua" Duscha en och en?
"Suikhkun hana hengenvaarallinen. Pieni hipaisu riittää ja tulee liian kuumaa vettä" Flytta i egnahemshus. Då får du vänta 1 minut på varmvatten.
"Parketti natisee" Jävla parkett alltså! Bojkotta parkett! En massa bekymmer hela tiden!
"Parvekelasien välistä vuotaa vesi" Ehh? Återvinn vattnet och späd det med det heta vattnet i ovannämnda problem.
"Silikonit falskaa" Det är bättre med naturellt tycker jag ändå.
"Sähkökaappiin ei pääse. Sähkökaapin oviluukku ei pysy kiinni" Dörren stängs inte om du försöker stänga den samtidigt som du försöker slippa in i skåpet.
Hepp hepp!
Vid liv fortfarande! Skolan är packad och klar för denna säsong, allt teoretiskt är över för min del som sjukskötarstuderande. Ännu återstår praktik och examensarbete i form av en kvalitativ litteraturstudie. Sedan är det tänkt at jag ska vara sjukskötare på riktigt. Och jag känner att jag är inom rätt område, så man kan ju säga att det är ganska lyckat. Har ledigt nu en vecka, sedan ska jag jobba 7 veckor inom hemsjukvården. Som sjukskötare. Det är på riktigt det! Sedan gör jag en 5 veckors praktikperiod, andas 2 dagar och börjar med en 10 veckors praktik. Skriver examensarbete. Och SEN vet ni. SEN tänker jag inte studera på åtminstone 7 år!
Annat nämnvärt är att jag köpte mor mins cykel, stegade till Citymarket och köpte en cykelsits+ hjälm åt Klimpen och en korg, kommenderade Jones att hållas i garaget tills cykeln är färdig pimpad, panik-vänjde Klimpen med en halvful och avskyvärd hjälm och cyklade sedan hem med en knäpptyst och genom-fashinerad unge. Började preparera Targas tassar med tjära, nojade mig över hennes ålder och huruvida hon orkar jogga brevid cykeln längre, och idag tog jag Targa i vacker tass och cyklade iväg. 7 minuter joggade hon, och alla tassar är hela. Hallelujah för tjära! Deltidspensionären var så ivrig att jag hela tiden fick säga åt henne att ta det lungt. Nu trappar vi bara upp dom där 7 minutrarna sakta men säkert, sen gör vi stan osäker, Targa, Klimpen och jag!
Sista tiden har det varit en massa festligheter. Det började med sofistikerade Sofias barnmorske-examen. Igår firade vi Klimpens fammos närvårdarexamen, och idag Jones kusins närvårdarexamen och kusin Williams 1-årsdag. Klimpen var så genomtrött idag att han snarvlade 1½ timme i sängen innan han drog en djup suck och sa böööö-ö och somnade. Övervarv? Nej då.
Och så har vi några saker jag blir upprörd över. Typ när folk, som varken har egna barn eller erfarenhet av barn på annat sätt, börjar dela ut råd om hur man SKA och inte ska göra och kritiserar ens "normer" för barnuppfostran, i samma veva som de antyder att de nog minsann vet precis vad någon annans unge behöver, vill ha, menar o.s.v.
Sedan är det detta ständiga nåmen no måst han få smak, han vill ju ha, nu snålas han bara då vi äter gott o int får nå, int dör han av lite sött, no måst ju han o få då he e fest, let han nu smak nå lite, va int såde pjaso nu let han smak, int kan ni håll han bort från sött resten av live, no måst han ju få då han e så snäll.
No shit. Det barn inte vet av lider de inte av. Typ. Jag vet att barn inte dör av socker. De lär heller inte dö i brist på socker. Klimpen har sina egna fest-snacks som han nöjer sig mer än väl med. Det att han börjat äta samma mat som oss, betyder inte att han behöver äta samma onyttigheter som oss. Jag vet att man inte kan hålla bort godiset i all evighet, men varför ska man ha bråttom med att bjuda det? Eftersom jag själv redan som liten, och fortfarande, är ett hysteriskt sockermonster vill jag inte att min unge ska bli det. Han har inget som helst behov av att vräka i sig choklad och bulla. Enligt mig. Om ungen är nöjd med majskrokar/gurka/banan what so ever, varför ska han behöva få ett chokladkex bara för att liksom?
Jag blir bara så jävla arg när folk inte kan respektera de principer som jag och Jones har. Blir arg när folk kritiserar det och tycker att vi är fåniga. För att inte nämna när folk går och ger Klimpen något i smyg, "utan att vi vet". Och folk som inte respekterar att vi inte vill att vår son ska gå och småäta mellan måltiderna, bara för att det kan vara kul att tugga på något. Åh. Kanske är jag för hysterisk, men det är så här vi har ställt det i detta hushåll.
Bildbevis på att vi lever.
Ömsesidig boll-mani
Ingengören på tomten
Ingengör 2
Gräsklipparen som gammelmommo fixat. Nå ti effektiv.
Jr. Packleader på G.
Prinsessan som fick manikyr. Med tjära, utan tjära. Älskar tjärsalvan. Ett måste för hundägare. Det är liksom tassarnas bästa vän. Dessutom kan man lägga det på egna skrubbsår och grejer!
Annat nämnvärt är att jag köpte mor mins cykel, stegade till Citymarket och köpte en cykelsits+ hjälm åt Klimpen och en korg, kommenderade Jones att hållas i garaget tills cykeln är färdig pimpad, panik-vänjde Klimpen med en halvful och avskyvärd hjälm och cyklade sedan hem med en knäpptyst och genom-fashinerad unge. Började preparera Targas tassar med tjära, nojade mig över hennes ålder och huruvida hon orkar jogga brevid cykeln längre, och idag tog jag Targa i vacker tass och cyklade iväg. 7 minuter joggade hon, och alla tassar är hela. Hallelujah för tjära! Deltidspensionären var så ivrig att jag hela tiden fick säga åt henne att ta det lungt. Nu trappar vi bara upp dom där 7 minutrarna sakta men säkert, sen gör vi stan osäker, Targa, Klimpen och jag!
Sista tiden har det varit en massa festligheter. Det började med sofistikerade Sofias barnmorske-examen. Igår firade vi Klimpens fammos närvårdarexamen, och idag Jones kusins närvårdarexamen och kusin Williams 1-årsdag. Klimpen var så genomtrött idag att han snarvlade 1½ timme i sängen innan han drog en djup suck och sa böööö-ö och somnade. Övervarv? Nej då.
Och så har vi några saker jag blir upprörd över. Typ när folk, som varken har egna barn eller erfarenhet av barn på annat sätt, börjar dela ut råd om hur man SKA och inte ska göra och kritiserar ens "normer" för barnuppfostran, i samma veva som de antyder att de nog minsann vet precis vad någon annans unge behöver, vill ha, menar o.s.v.
Sedan är det detta ständiga nåmen no måst han få smak, han vill ju ha, nu snålas han bara då vi äter gott o int får nå, int dör han av lite sött, no måst ju han o få då he e fest, let han nu smak nå lite, va int såde pjaso nu let han smak, int kan ni håll han bort från sött resten av live, no måst han ju få då han e så snäll.
No shit. Det barn inte vet av lider de inte av. Typ. Jag vet att barn inte dör av socker. De lär heller inte dö i brist på socker. Klimpen har sina egna fest-snacks som han nöjer sig mer än väl med. Det att han börjat äta samma mat som oss, betyder inte att han behöver äta samma onyttigheter som oss. Jag vet att man inte kan hålla bort godiset i all evighet, men varför ska man ha bråttom med att bjuda det? Eftersom jag själv redan som liten, och fortfarande, är ett hysteriskt sockermonster vill jag inte att min unge ska bli det. Han har inget som helst behov av att vräka i sig choklad och bulla. Enligt mig. Om ungen är nöjd med majskrokar/gurka/banan what so ever, varför ska han behöva få ett chokladkex bara för att liksom?
Jag blir bara så jävla arg när folk inte kan respektera de principer som jag och Jones har. Blir arg när folk kritiserar det och tycker att vi är fåniga. För att inte nämna när folk går och ger Klimpen något i smyg, "utan att vi vet". Och folk som inte respekterar att vi inte vill att vår son ska gå och småäta mellan måltiderna, bara för att det kan vara kul att tugga på något. Åh. Kanske är jag för hysterisk, men det är så här vi har ställt det i detta hushåll.
Bildbevis på att vi lever.
Ömsesidig boll-mani
Ingengören på tomten
Ingengör 2
Gräsklipparen som gammelmommo fixat. Nå ti effektiv.
Jr. Packleader på G.
Prinsessan som fick manikyr. Med tjära, utan tjära. Älskar tjärsalvan. Ett måste för hundägare. Det är liksom tassarnas bästa vän. Dessutom kan man lägga det på egna skrubbsår och grejer!
.
Shit vilket skönt väder idag! Sol för fulla muggar och värme, och lite färg på kinderna! Handlade hem struvor och fick hem av mommos mjöd, klippte 36 hundklor, njöt av att se Jones dammsuga, tänkte städa balkongen men beslöt mig för att kolla nätet lite innan jag tar itu med en spännande och gripande bok som heter Klinisk omvårdnad. Egentligen kunde jag unna mig en tentläsningsfri dag eftersom jag var så duktig igår, men min hjärna har konverterat och får abstinensbesvär om jag inte frenetiskt skummar genom texten. Sen när jag ska försöka upprepa vad jag läst kommer jag ihåg typ de största underrubrikerna.
Bjuder på några bilder från idag.
Det blev två hela. Skulla ha blivit fler, men jag tappade inspirationen efter att ha suttit 23 minuter och väntat på att dessa 2 skulle laddas upp.
Nu ska jag läsa på tent. Åtminstone öppna boken.
Bjuder på några bilder från idag.
Det blev två hela. Skulla ha blivit fler, men jag tappade inspirationen efter att ha suttit 23 minuter och väntat på att dessa 2 skulle laddas upp.
Nu ska jag läsa på tent. Åtminstone öppna boken.
