the Ems

Hade skrivit ett inlägg igår om Targas diagnos, men det är spårlöst försvunnet. Kanske lika bra, för idag har jag nog bättre humör än igår. Bröstcancer var det alltså. På tisdag opereras 2 bröst och livmodern bort. Sedan är det 50/50 på om det räcker med det eller inte, beror ju på om det spridits redan och på om det får bort allt som har med tumören att göra.

Igår klumpade allt sej i halsen, men idag bestämde jag mej för att liksom utgå ifrån att det blir okej nu, för denna gång åtminstone. Den tanken får bära eller brista sedan. Targa flippade ur i Voitby idag, sådär som hon brukar, springer som ett hysteriskt föl typ, så jag fick liksom en känsla av att det inte är så hårt åt helvete alltihopa. Ändå har jag en äckeltanke som trycker på i bakhuvudet, men jag måste bara försöka utgå från den positiva synvinkeln på det hela.

Nå, på tisdag vet vi mer om hur det ser ut på insidan. Håller tummar och tår och spottar över axlen och tar i trä och hela köret för det bästa.


Idag överlät vi Duo Edgen till Klimpens kusin Elina. Fan vad jag kommer att sakna vagnen! Tröstar mej med att om Klimpen nångång blir storebror, så skaffar vi en likadan, i smartare färg för att kombinera i bakluckan tillsammans med hund.





Bästaste vagnen, vill jag våga påstå! Redig, stabil, rymlig och skön. Och fin.


Och så har vi efterföljaren, också Emmaljunga, Scooter modell!


Ganska skön, om jag får säga det själv.. ;) Smidigare och lättare än combin, och tar mindre rum i bakluckan! Samtidigt känns den stabil, till skillnad från Brio Racen som jag var och tafsade på.
(Och Arto: Polar Performance-merkki, lällällää! Vitsi vitsi. Haittaakse?)

Och så en liten Klimpen-rapport;
Om vi hade en hyssdagbok skulle den vara välanvänd. Senaste nytt är att klättra upp på köksbordet. Två dagar nöjde han sej med att bara bemästra kökstolarna. Idag blev det köksbordet. Apunge. För övrigt är hans liv lite jobbit, 4 kindtänder tränger upp samtidigt i nedre käken. Därtill bet han sej i tungan igår när han slant ner från kökstolen, så han har ett riktgt fint sår på tungan som antagligen svider när han äter viss mat eftersom han kan börja gallskrika då. Och så testar han gränser. Och nerver. I stil med "vaaah? får int ja slå tv:n me min trähammare" och "ingen ha aldri sagt att ja int får töm roskisen elä gräv i vessabytton". Sen när man förbjuder honom börjar han antingen gallskrika eller så flinar han bara. Det är väl ett kehitysvaihe, som man kan säga för att vara saklig. Knipandet har lugnat sej, likaså bitandet. Däremot älskar han så hårt att han vill slå allt och alla. Det gör mej lite orolig för den postoperativa perioden med Targa. Sjukt operationssår och allmän dålig kondition + apungen som klättrar och slår känns inte som en smidig lösning. Vi får se hur det tar sej.

Igår fattade han också att klättra på sitt nallebord:

Hunden Turre var den enda som fick lämna kvar på..eh..skeppet?

Nu ska jag lägga mej i soffan med Targa och så ska vi flåsa på varandra en stund. Sen ska vi morra lite kärleksfullt, och sedan kommer hon antagligen att torka snoret på mej, alternativt bara fnysa det på mej. <3 Älskipälski min.