the Ems

1½-årsrådgivning idag. Kan säga att vår son växer äckligt bra. Såväl längd, vikt och huvudomkrets går i exemplarisk kurva, och har gjort det sedan första mätningarna. På köpet är hans ögon, öron, hjärta och lungor i skick. Och läkaren sa att han kan allt som han vill att pojken ska kunna; typ få maten på skeden och pricka munnen, säga ord, galsskrika i protest, ta av strumpor, följa uppmaningar. Det lär vara okej att han inte lyder uppmaningar, så det är lungt.

Senaste tekniska data är alltså 12,5 kg (vi skippar tusentalsgrammen med fördel ;)) 84,7 cm längd och 47,3 cm i hattmått. Hyvä miehen alku, sa dom. Jag föredrar att fasa inför tonåren först.

Sen fick jag höra det jag visste men inte ville höra; Klimpens nattliga gallskrik är en fas. Trösten? Att denna fas för vissa kan vara i 2 månader. För andra ännu i förskolan. Dessutom menade råddatanten att Minä Itse bara har gett små smakprov på sig själv än. Hon log och sa "det blir värre, vänta bara". Så dessa Harjulanska raivare vi hittills fått ta del av är alltså smakprov. Oh lord. Dock förstår jag Klimpen till fullo, jag har också lust att tappa behärskningen och gallskrika om något inte går som jag vill, det är bara inte accepterat för folk i min ålder. Men jag förstår honom så väl. Brukar säga det till honom när han är riktigt förbannad. Då blir han ännu mer förbannad, och jag ser mej själv i honom och tycker synd om Jones som måste dras med oss båda med Harjulanska nerver.

Sedan, för att jag inte ens i misstag en sekund ska tro att jag kommer att få slappna av ett tag i december, så går jag och dividerar på jobbmöjligheter. Det är liksom bara att suga in fakta och inse att det är dags att söka sig ut i arbetslivet då. Jag har en möjlighet på G, och detta är egentligen mitt drömalternativ just nu på arbetsfronten. Eller det är det jag känner att jag vill riktigt gärna. MEN. Det är fråga om 50% och kvällar. Banken lär inte tycka att det räcker med 50%. Och OM jag bara jobbade kvällar, så skulle det kännas onödigt att ha Klimpen på dagis. Vilket betyder mycket klena sociala kontakter och färdigheter för honom. Om jag besluter mej för detta, kommer jag att börja springa på öppna dagiset. Bara för att Klimpen ska se att det finns andra människor i hans ålder, som han inte är släkt med. Och för att han ska få lite sysselsättning och kompisar och så vidare, ni fattar.

OM jag börjar jobba någon annanstans, så kommer jag ändå inte att jobba 100%, utan omkring 75% har jag tänkt och då handlar det ju högst antagligen om 3skiftesarbete. Då skulle Klimpen klara sig med dagis på deltid. Han skulle säkert vara nöjd över heltid också, men jag har någon form av dåligt samvete som gnager i huvudet angående den saken. Varför vet jag egentligen inte, han blir 2 år i januari. Behöver liksom lite börja aktivera sig socialt. Visst, han har sina kära kusiner, men ska han bli insnöad med dem tills han ska till förskolan och får en chock för att det finns andra barn också att leka med, ta hänsyn till och så vidare? Och nej, denhär saken är inte alls sönderanalyserad i mitt huvud.

Krämporna då? Har på sistone googlat mycket på "ledvärk", "ihållande huvudvärk", "magsår", "bränningar i magen", "värk", "synrubbningar", "domningar" och "rastlöshet". 4 månader till ska jag köra på, sedan ska jag varva ner!

Jag har gått och blivit beroende. Ironiskt, med tanke på att jag skriver examensarbete om hur det är att vara närstående till beroende. Idag hade jag abstinens. Jag visste inte att det var abstinens, innan jag intog min nya drog och strax därefter återgick till det mänskliga.

Jag snållar om kaffe.

Jag har blivit beroende av kaffe. Hade en sån satans huvudvärk idag, hela jävla dagen. Tog 2 Panadol, tog 2 till. Åt choklad, åt glass. I min desperata förtvivlan kokade jag kaffe. Sörplade i mej, och inte många minuter efteråt kände jag hur järnringen runt mitt huvud försvann. Jag kände en eufori. Samtidigt ingick jag i ett sorgearbete: något har nu ett järngrepp om mig. Något har börja styra mig och min vardag. Såhär ville jag inte att det skulle bli.

Jag har konsumerat kaffe mer i fint syfte, när vi har gäster eller om vi är gäster hos någon. Sådär i sociala sammanhang. Under min praktik på sjukhuset blev det mer kaffedrickande, av sociala skäl, men främst för att jag också skulle ha skäl att sitta stilla en stund som alla andra. Efter dessa veckor kände jag ett kaffesug i skolan, men jag tuktade suget ganska hastigt och blev fri.

Nu har det varit en massa kaffedrickande på jobbet igen. Morgonkaffe. Eftermiddagskaffe. Stora koppar kaffe. De senaste lördagarna och söndagarna har jag haft jävliga huvudvärkar, men jag har trott på att det har varit veckans stress som har släppt när jag kopplat av. Och idag gjorde jag denna upptäckt. Blir väl att hinka i sej kaffe direkt från morgonen hemma nu också, bara för att slippa huvudvärken och för att kunna vara en god medmänniska och mor. Lär ju inte kunna avvänja mig från kaffefanskapet i första taget. Av social skäl. Vill också känna att jag med relativt gott samvete kan sitta mina 2x10 minutrar som alla andra utan att behöva flänga runt och stressa samtidigt.

Hej, jag heter Emma och är beroende.

Ja, jag lever fortfarande. Nu också. Jag är liksom bara så mör i mitt fagra huvud att jag inte har energi övers för så kallade onödigheter. Eller nåja, inte heller för nödvändigheter. Jag jobbar, kommer hem, panikumgås med min avkomma, duschar, kolla FB och tänker att jag borde analysera vetenskapliga artiklar och går och lägger mej. Längre än så kommer jag liksom inte om dagarna. Eller jo, i fredags gjorde jag upp en to-do-lista. Ringa en massa samtal, hinna träffa folk, hinna göra en trip någonstans i sommar, hinna köra ner till H:fors, hinna hinna hinna. Och analysera domdärjävlasatansartiklarna.

Klimpen har under senast veckorna varit en riktigt pre-pubertal nervsvag apunge. I helgen drog han det till sin spets och började grötvägra, sov-vägra och vägra sådär allmänt. Sen blev han snorig, så en natt underhöll han oss med att vakna var 20:e minut mellan 00 och 05 typ.

Men genombitter är jag inte. Jag trivs urbra på jobbet och sörjer lite att jag bara har några veckor kvar (bitterhet..). Sedan blir det 5 veckor oavlönad praktik och fattigdom (bitterhet) fram till skolstart, som börjar med 10 veckor praktik, samt slutarbete (BITTERHET). Sedan när dom 10 veckorna har gått, och några till, har syrran blivit lite sokk om maken och vi ska till utlandet. <3 Ska njuta av den sommarvärmen jag hoppas att vi har där, för någon sommarsemester lär jag inte se röven av nästa sommar, heller (bitterhet).

Ska bjuda på lite bilder.




Låt. Mej. Sova.



Stenen som åtog sig matbordsrollen






"Et sitte kaadu. Pidä ny vaan siitä kaiteesta kiinni. Äläkä ny saatana kato taaksepäin. Kato nyt vaan mihkä sä laitat ne sun jalat. Auta armias jos kaadut. Pidät sitte Klimpenistä kiinni. Älä mee noin lujaa alas. Pidä kunnolla kiinni ettei se rimpuile ja tipu sylistä. Kato vaan ettet kaadu. Pidät sitte pojasta kiinni jos lennät naama edellä, ja pidät pojan ilmas."




En Harjulansk raivare. Ser ni likheten med djävulen i pannan?


Så populär var första båt-turen.

Vi skulle korta av Klimpens hår, men det slutade med herrfriseringsmaskin och 21 mm stubb! Nu har vi liksom ingen baby längre i detta hus, vi har en stor pojke!

Före:


Efter:


Cirka 5-7 cm kortare hår och 1½ år äldre! Typ. Kändes så herrans vemodigt, ett tag fick jag svälja gråten till och med. Ännu är jag inte riktigt van med frisyren hans, man kan inte längre tvinna det mellan fingrarna och så känns det så strävt och stubbigt. Men Jones' är riktigt löjligt nöjd. Och nog ser han ju helt skaplig ut ändå! :D

Nu är det sista dagen på min enda lediga vecka i sommar. Jag har stekt mej hos mommo, klippt gräset åt henne och fixat lite smått och gott på hennes gård, sånadär karasysslor som att spika lite, svära över trimmern, fixat grillen, grillat och sådant. Imorgon börjar min inkörning på jobbet. Och sedan gäller det. Hujedamig. Köpte en navigator, så jag torde ju klara den biten i alla fall och inte villa bort mig mellan olika ställen.

Angreps av akut inkontinens idag när jag kom över en "vikalista" för en garantigranskning i ett höghus. De som bor där har alltså själv fått skriva upp saker som de tycker att ska åtgärdas vid denna granskning. Hade svårt att uppföra mig som folk i butiken efter att jag läst listan... Jag vill dela med mig av några, alla skrivna av olika typer som bor i huset.


"Seinä ei toimi. Naapureiden äänet kuuluvat läpi. Seinän eristykset viallisia?" HAHAHAHHAAAHAAA! No shit, hör du verkligen grannarna i ett höghus?!

"Nurkka revennyt" xD är detta grannen till ovanstående? Hur som haver, sucks to be u!

"Parketti aina kylmä. Eristykset epäkunnollisia" Jävla bångstyriga isolering!

"Parketti kylmä. Toimiiko patterit kunnolla, termostaatti viallinen?" Jävla parkett som inte värms upp av batteriet på väggen!

"Parketti natisee ja antaa myötä jääkaapin alla" Vem fan har suttit där under och inspekterat?

"Listoja ollut irti alusta asti" ..Men NU upptäckte vi det!

"Lamput hajosivat heti alkuun"...Absolut husbyggarens fel att lamporna som vi haft i 15 år brann sönder strax efter flytten! Stömfel kanske?

"Lampavbrytaren i badrummet borde svängas om. Faller mer naturligt att badrummets avbrytare sitter ovanför bastuavbrytaren" Dags att bryta vanda mönster i hjärnan?

"Valokatkaisija ei toimi. Ensin ei toiminut, sitten paremmin, muttei kuitenkaan normaalisti" Eeh..Onkko se ei on nyt jooko vai ei?

"Suihkukaapin ovet ahtaat. Liian ahdasta aikuisille liikkua" Duscha en och en?

"Suikhkun hana hengenvaarallinen. Pieni hipaisu riittää ja tulee liian kuumaa vettä" Flytta i egnahemshus. Då får du vänta 1 minut på varmvatten.

"Parketti natisee" Jävla parkett alltså! Bojkotta parkett! En massa bekymmer hela tiden!

"Parvekelasien välistä vuotaa vesi" Ehh? Återvinn vattnet och späd det med det heta vattnet i ovannämnda problem.

"Silikonit falskaa" Det är bättre med naturellt tycker jag ändå.

"Sähkökaappiin ei pääse. Sähkökaapin oviluukku ei pysy kiinni" Dörren stängs inte om du försöker stänga den samtidigt som du försöker slippa in i skåpet.

Vid liv fortfarande! Skolan är packad och klar för denna säsong, allt teoretiskt är över för min del som sjukskötarstuderande. Ännu återstår praktik och examensarbete i form av en kvalitativ litteraturstudie. Sedan är det tänkt at jag ska vara sjukskötare på riktigt. Och jag känner att jag är inom rätt område, så man kan ju säga att det är ganska lyckat. Har ledigt nu en vecka, sedan ska jag jobba 7 veckor inom hemsjukvården. Som sjukskötare. Det är på riktigt det! Sedan gör jag en 5 veckors praktikperiod, andas 2 dagar och börjar med en 10 veckors praktik. Skriver examensarbete. Och SEN vet ni. SEN tänker jag inte studera på åtminstone 7 år!

Annat nämnvärt är att jag köpte mor mins cykel, stegade till Citymarket och köpte en cykelsits+ hjälm åt Klimpen och en korg, kommenderade Jones att hållas i garaget tills cykeln är färdig pimpad, panik-vänjde Klimpen med en halvful och avskyvärd hjälm och cyklade sedan hem med en knäpptyst och genom-fashinerad unge. Började preparera Targas tassar med tjära, nojade mig över hennes ålder och huruvida hon orkar jogga brevid cykeln längre, och idag tog jag Targa i vacker tass och cyklade iväg. 7 minuter joggade hon, och alla tassar är hela. Hallelujah för tjära! Deltidspensionären var så ivrig att jag hela tiden fick säga åt henne att ta det lungt. Nu trappar vi bara upp dom där 7 minutrarna sakta men säkert, sen gör vi stan osäker, Targa, Klimpen och jag!

Sista tiden har det varit en massa festligheter. Det började med sofistikerade Sofias barnmorske-examen. Igår firade vi Klimpens fammos närvårdarexamen, och idag Jones kusins närvårdarexamen och kusin Williams 1-årsdag. Klimpen var så genomtrött idag att han snarvlade 1½ timme i sängen innan han drog en djup suck och sa böööö-ö och somnade. Övervarv? Nej då.


Och så har vi några saker jag blir upprörd över. Typ när folk, som varken har egna barn eller erfarenhet av barn på annat sätt, börjar dela ut råd om hur man SKA och inte ska göra och kritiserar ens "normer" för barnuppfostran, i samma veva som de antyder att de nog minsann vet precis vad någon annans unge behöver, vill ha, menar o.s.v.

Sedan är det detta ständiga nåmen no måst han få smak, han vill ju ha, nu snålas han bara då vi äter gott o int får nå, int dör han av lite sött, no måst ju han o få då he e fest, let han nu smak nå lite, va int såde pjaso nu let han smak, int kan ni håll han bort från sött resten av live, no måst han ju få då han e så snäll.

No shit. Det barn inte vet av lider de inte av. Typ. Jag vet att barn inte dör av socker. De lär heller inte dö i brist på socker. Klimpen har sina egna fest-snacks som han nöjer sig mer än väl med. Det att han börjat äta samma mat som oss, betyder inte att han behöver äta samma onyttigheter som oss. Jag vet att man inte kan hålla bort godiset i all evighet, men varför ska man ha bråttom med att bjuda det? Eftersom jag själv redan som liten, och fortfarande, är ett hysteriskt sockermonster vill jag inte att min unge ska bli det. Han har inget som helst behov av att vräka i sig choklad och bulla. Enligt mig. Om ungen är nöjd med majskrokar/gurka/banan what so ever, varför ska han behöva få ett chokladkex bara för att liksom?

Jag blir bara så jävla arg när folk inte kan respektera de principer som jag och Jones har. Blir arg när folk kritiserar det och tycker att vi är fåniga. För att inte nämna när folk går och ger Klimpen något i smyg, "utan att vi vet". Och folk som inte respekterar att vi inte vill att vår son ska gå och småäta mellan måltiderna, bara för att det kan vara kul att tugga på något. Åh. Kanske är jag för hysterisk, men det är så här vi har ställt det i detta hushåll.

Bildbevis på att vi lever.


Ömsesidig boll-mani


Ingengören på tomten


Ingengör 2


Gräsklipparen som gammelmommo fixat. Nå ti effektiv.


Jr. Packleader på G.


Prinsessan som fick manikyr. Med tjära, utan tjära. Älskar tjärsalvan. Ett måste för hundägare. Det är liksom tassarnas bästa vän. Dessutom kan man lägga det på egna skrubbsår och grejer!

Shit vilket skönt väder idag! Sol för fulla muggar och värme, och lite färg på kinderna! Handlade hem struvor och fick hem av mommos mjöd, klippte 36 hundklor, njöt av att se Jones dammsuga, tänkte städa balkongen men beslöt mig för att kolla nätet lite innan jag tar itu med en spännande och gripande bok som heter Klinisk omvårdnad. Egentligen kunde jag unna mig en tentläsningsfri dag eftersom jag var så duktig igår, men min hjärna har konverterat och får abstinensbesvär om jag inte frenetiskt skummar genom texten. Sen när jag ska försöka upprepa vad jag läst kommer jag ihåg typ de största underrubrikerna.

Bjuder på några bilder från idag.







Det blev två hela. Skulla ha blivit fler, men jag tappade inspirationen efter att ha suttit 23 minuter och väntat på att dessa 2 skulle laddas upp.


Nu ska jag läsa på tent. Åtminstone öppna boken.

Bloggen har varit lite tyst nu en längre tid. Orsaken är helt enkelt den att jag måste förbjuda mig själv att göra något överflödigt. Om jag inte läser på tent, så gör jag inget annat hellet liksom. Då tror min hjärna att det kan gå an att läsa på tent, i brist på annat att göra liksom. Idag behöver jag inte läsa på tent. Motivering? Linda-Marie är i Sverige, så hon läser inte heller på tent idag. Då kan jag med gott samvete strunta i det också, och bara läsa bloggar, kolla FB 137ggr, kolla på feissarimokat, kolla iltasanomat och klicka hem kläder. Sedan tvingar jag mig själv att tycka att allt detta nöje ger mej energi och motivation att fortsätta läsa på den så kallade sluttenten. Ganska mysigt material till den måste jag säga. Plus att jag borde göra en portfolio. Alla mindre arbeten klassar jag mig själv klar med. Har ett litet semi-firande idag och äter trerätters med Jones; förrätt: kaksmet, huvudrätt: pizza, efterrätt: mockarutor och godis.

Så ska jag bjuda på några bilder på Klimpen, klätterapan. Här om dagen slog han upp ett hål i huvudet på grund av apgenen. Han skulle upp på köksbordet, och när han såg att jag kom fick han så bråttom upp som foten slant och så sa det pang. Gallskrik och en sjuk mängd blod ur liten en skalle. Inget som behövde åtgärdas, men jag måste erkänna att jag nog tappade allt uns av professionalitet och lugn först. Hoppades försiktigt att han skulle ta lärdom av det, men icke. Människobarn är ju de dummaste av alla däggdjursungar för övrigt. Sådär med utveckling och vett alltså. Vetenskapligt.





Mitt Iittala-grejs på hyllan ovan är inte längre säkert.



Man lyfter ner, han klättrar upp, man lyfter ner, han klättrar upp. Gång på gång. På gång. Försöker avleda med någon urkul grej, han tittar på en och himlar med ögonen och besegrar Mount Pöytä istället. Vad ska grannarna tro? Han har i alla fall slutat gallskrika nu när man lyfter ner honom på golvnivå. Kanske för att det inte innebär en lika stor kraftansträngning längre för att komma upp igen?

Alltså, jag putsade dessa skor på morgonen innan jag for iväg. Sedan satt jag i skolan 3 timmar, sedan hämtade jag Targa, gick en piss-och-bajs-runda, gick in till kliniken, kom ut, hoppade i bilen och for hem. Och så ser skorna ut så här. Vill ni veta hur Targa ser ut? Nej det vill ni inte. Vill ni veta hur lägenheten ser ut? Nepp inte det heller. Till på köpet gjorde Klimpen sin springa-runt-på-gården-som-ett-yrt-höns-premiär så du är det färdigt med rena ytterkläder på honom också. Han skulle till och med promt gå från bilen till ytterdörren. Han fick göra det, för jag hade inte lust med hans harjulanska mitt på gården. Jag fick inte ens hålla honom i handen för då gallskrek han. När vi kom in förklarade jag att om man inte håller mamma i handen ute så köper mamma en sele som hon går och leder dej i. Det är jag dock lite mentalt allergisk mot.

Denhär bjuder jag på, och jag kommer att ångra det senast då jag trycker på publicera. Vill bara bevisa att det finns likadana drag hos mej och min son. Bådas min avslöjar vad vi tyckte om hårklippningen!


Full? Nej nyopererad.

Vet: Millä sä oot hoitanu tän haavan?
E: Nå, aluks huuhtelin ihan vaan keittiksellä, mut ku se rupes noin rumaks niin betadiinellä ja bacibacti päälle.
Vet: Ooks alalla?
E: Viittä vaille..
Vet: Sairaanhoitaja?
E: Jeps.
Vet: Arvasin.

Fick vara till veterinären idag p.g.a att op-såret blev så fult på ett ställe. Det liksom vek ut sej, höhöh. Stygnen togs i alla fall bort och glappet blev tejpat. Så fick hon hem mera antibiotika. Och örondroppar, för öroninflammation, som jag skröt att har lyst med sin frånvaro.




Deppet. Hoppas folk nu fattar syftet med matthelvetet. Den har ingen som helst betydelse för min inredningssmak, den är bara Targa's prinsessbädd.


Ingen-gören


Han äter bara banan. Inget desto värre.


Slut som människa. Borde man börja överväga tunnare halare snart? Klimpen är sådär halvt varmfuktig när man klär av honom, så kanske det börjar vara dags. För övrigt är det kul igen, för nu kan man slimpa honom nästan hur som helst igen fast han sover. Ett tag vaknade han bara man la på täcket, eller om man andades lite hårdare.

Jepp. Precis där den inte ska vara. Nu känns det igen som att jag har så mycket på G att jag inte får något slutfört. Så väntar jag ännu på besked från en praktikplats angående sommaren, och om jag inte nu får den platsen så är jag Kekkonens älskarinna. Så kom jag på just att jag borde ha hämtat ut ett paket förra veckan, och att jag får bråttom med att göra det imorgon. Sedan fyndade jag förra veckan ett par Pepe jeans, och så blev jag så överlycklig över dem att jag tyckte att jag behöver andra nya kläder (och det behöver jag verkligen påriktigt, går omkring med blusar från gymnasietider). Dynglat som jag är klickar jag hem kläder samtidigt som jag tröstar mej med att största delen ändå måste skickas tillbaka då de inte passar när jag konstaterar att jag nog inte har råd med ens en bråkdel. Till på köpet blir det ett till veterinärbesök på fredag eftersom Targas sår inte vet hon man ska uppföra sig som sår. Häftigt fenomen, när man är femföre totalpank så slirar det i hjärnmassan och man känner ett tvång att göra av med exakt allt och lite till, för att jag vet att i maj får jag lön för påskens röda dagar, men jag har ingen aning om vad min grundlön ligger på. Har jag typisk emma-tur så missberäknar jag så hårt att jag för överväga att sälja trosor och gå med rumpan bar. Under Pepena alltså.

Klimpenrapport? Blir livrädd om han kommer mot mej med öppen mun. Dom där nykomlingarna är djävlens tänder. Vassa som jag vet inte vad. Han spottar i tid och otid, och gjorde till och med gammelmommo gråtfärdig när han spottade på hennes tidningar. Och så får han utbrott, tvättakta Harjula-raivare. Om man säger ajaj, om man inte ger honom det han vill ha, om man gör något han tycker man inte ska och för säkerhets skull. Om man jämför så är min nerv en kilometer jämfört med hans nerv. Ibland glömmer han varför han skulle vrålskrika, så ser man hur han flackar med blicken efter något som han skulle vilja ha men inte får, så att han hittar en orsak till vrålet. Han vrålade hos mamma idag, och jag fattar inte, hon sa att det var första gången hon ser det. Jag menar, vissa dagar räcker det med att en pusselbit inte lyder honom så vrålar han. Eller att man byter till fel sida i boken. För övrigt är han som förr, men han accepterar lite mer mys igen. För tillfället. Och han kämpar så himla hårt för att krysta ut vettiga ord. Klocka, nä, kakka är senaste som man har förstått vad han menar. Targa börjar likna nåt. Ungen min <3

Hade skrivit ett inlägg igår om Targas diagnos, men det är spårlöst försvunnet. Kanske lika bra, för idag har jag nog bättre humör än igår. Bröstcancer var det alltså. På tisdag opereras 2 bröst och livmodern bort. Sedan är det 50/50 på om det räcker med det eller inte, beror ju på om det spridits redan och på om det får bort allt som har med tumören att göra.

Igår klumpade allt sej i halsen, men idag bestämde jag mej för att liksom utgå ifrån att det blir okej nu, för denna gång åtminstone. Den tanken får bära eller brista sedan. Targa flippade ur i Voitby idag, sådär som hon brukar, springer som ett hysteriskt föl typ, så jag fick liksom en känsla av att det inte är så hårt åt helvete alltihopa. Ändå har jag en äckeltanke som trycker på i bakhuvudet, men jag måste bara försöka utgå från den positiva synvinkeln på det hela.

Nå, på tisdag vet vi mer om hur det ser ut på insidan. Håller tummar och tår och spottar över axlen och tar i trä och hela köret för det bästa.


Idag överlät vi Duo Edgen till Klimpens kusin Elina. Fan vad jag kommer att sakna vagnen! Tröstar mej med att om Klimpen nångång blir storebror, så skaffar vi en likadan, i smartare färg för att kombinera i bakluckan tillsammans med hund.





Bästaste vagnen, vill jag våga påstå! Redig, stabil, rymlig och skön. Och fin.


Och så har vi efterföljaren, också Emmaljunga, Scooter modell!


Ganska skön, om jag får säga det själv.. ;) Smidigare och lättare än combin, och tar mindre rum i bakluckan! Samtidigt känns den stabil, till skillnad från Brio Racen som jag var och tafsade på.
(Och Arto: Polar Performance-merkki, lällällää! Vitsi vitsi. Haittaakse?)

Och så en liten Klimpen-rapport;
Om vi hade en hyssdagbok skulle den vara välanvänd. Senaste nytt är att klättra upp på köksbordet. Två dagar nöjde han sej med att bara bemästra kökstolarna. Idag blev det köksbordet. Apunge. För övrigt är hans liv lite jobbit, 4 kindtänder tränger upp samtidigt i nedre käken. Därtill bet han sej i tungan igår när han slant ner från kökstolen, så han har ett riktgt fint sår på tungan som antagligen svider när han äter viss mat eftersom han kan börja gallskrika då. Och så testar han gränser. Och nerver. I stil med "vaaah? får int ja slå tv:n me min trähammare" och "ingen ha aldri sagt att ja int får töm roskisen elä gräv i vessabytton". Sen när man förbjuder honom börjar han antingen gallskrika eller så flinar han bara. Det är väl ett kehitysvaihe, som man kan säga för att vara saklig. Knipandet har lugnat sej, likaså bitandet. Däremot älskar han så hårt att han vill slå allt och alla. Det gör mej lite orolig för den postoperativa perioden med Targa. Sjukt operationssår och allmän dålig kondition + apungen som klättrar och slår känns inte som en smidig lösning. Vi får se hur det tar sej.

Igår fattade han också att klättra på sitt nallebord:

Hunden Turre var den enda som fick lämna kvar på..eh..skeppet?

Nu ska jag lägga mej i soffan med Targa och så ska vi flåsa på varandra en stund. Sen ska vi morra lite kärleksfullt, och sedan kommer hon antagligen att torka snoret på mej, alternativt bara fnysa det på mej. <3 Älskipälski min.