the Ems

Jepp. Precis där den inte ska vara. Nu känns det igen som att jag har så mycket på G att jag inte får något slutfört. Så väntar jag ännu på besked från en praktikplats angående sommaren, och om jag inte nu får den platsen så är jag Kekkonens älskarinna. Så kom jag på just att jag borde ha hämtat ut ett paket förra veckan, och att jag får bråttom med att göra det imorgon. Sedan fyndade jag förra veckan ett par Pepe jeans, och så blev jag så överlycklig över dem att jag tyckte att jag behöver andra nya kläder (och det behöver jag verkligen påriktigt, går omkring med blusar från gymnasietider). Dynglat som jag är klickar jag hem kläder samtidigt som jag tröstar mej med att största delen ändå måste skickas tillbaka då de inte passar när jag konstaterar att jag nog inte har råd med ens en bråkdel. Till på köpet blir det ett till veterinärbesök på fredag eftersom Targas sår inte vet hon man ska uppföra sig som sår. Häftigt fenomen, när man är femföre totalpank så slirar det i hjärnmassan och man känner ett tvång att göra av med exakt allt och lite till, för att jag vet att i maj får jag lön för påskens röda dagar, men jag har ingen aning om vad min grundlön ligger på. Har jag typisk emma-tur så missberäknar jag så hårt att jag för överväga att sälja trosor och gå med rumpan bar. Under Pepena alltså.

Klimpenrapport? Blir livrädd om han kommer mot mej med öppen mun. Dom där nykomlingarna är djävlens tänder. Vassa som jag vet inte vad. Han spottar i tid och otid, och gjorde till och med gammelmommo gråtfärdig när han spottade på hennes tidningar. Och så får han utbrott, tvättakta Harjula-raivare. Om man säger ajaj, om man inte ger honom det han vill ha, om man gör något han tycker man inte ska och för säkerhets skull. Om man jämför så är min nerv en kilometer jämfört med hans nerv. Ibland glömmer han varför han skulle vrålskrika, så ser man hur han flackar med blicken efter något som han skulle vilja ha men inte får, så att han hittar en orsak till vrålet. Han vrålade hos mamma idag, och jag fattar inte, hon sa att det var första gången hon ser det. Jag menar, vissa dagar räcker det med att en pusselbit inte lyder honom så vrålar han. Eller att man byter till fel sida i boken. För övrigt är han som förr, men han accepterar lite mer mys igen. För tillfället. Och han kämpar så himla hårt för att krysta ut vettiga ord. Klocka, nä, kakka är senaste som man har förstått vad han menar. Targa börjar likna nåt. Ungen min <3