Hundvakt& skolarbete på en söndag...
Min vän Sofia och hennes, öh, fästman som det så fint heter, är på semester i kungariket. Deras hund Rocky var tvungen att lämna hemma i Finlandet. Han har varit hela veckan hos sin fammo och faffa, men nu skulle de också ut och skida till nordligare områden, så lilla Rocky är hos oss nu. Han har varit här typ 15 minuter, och han har blängt på mej 3 gånger redan. Varför? Jag bad honom sitta. Till råga på allt ber jag honom ligga också. För ett år sedan typ, plus minus, var han övernatt hos oss. Då gav jag order om att inte dra i kopplet. Han hatade mej länge och bestämt. Det gick flera månader innan han ens såg på mej, för att inte tala om att jag fick paja honom. Nu ber jag honom istället, i hopp om att hatet inte ska bli så långvarigt.
Grejen är den, att p.g.a Targa, som måste lyda, kräver jag att alla andra hundar som är hos oss också ska kunna uppfylla min önskan. Det gäller saker som att sitta i hallen och rinna av sig när man kommer in, att inte sitta i köket och dregla när vi äter och sådana saker. Det Targa inte får göra hemma får heller ingen annan göra hemma hos henne. Enkelt. Logiskt. Varför skulle någon annan hund få hoppa i sängen hemma hos Targa om hon inte själv får göra det?
Targa är en hund som behöver order ibland för att fatta galoppen. Fifi behöver order och demonstration. Rocky...han är så smart att han har konstaterat att han kan överväga huruvida han tänker lyda den som ber honom om något. Man kan se i hans ögon att han inte tänker göra det han blir ombedd att göra. Dessutom går det inte så lätt att muta honom med godis, det verkar som att han tar det för att visa ett sting av artighet.
Targa und Rocky, och nej dom är inte släkt på något vis!
Igen, fröken och gossen..T.o.m Rocky la sig, efter några om och men.
Angående skolarbetet..Fan också. I torsdags filmade vi vår pedagogiska film om respekt. Flera timmar. Omständigt. Superbra idé. Sedan fick vi besked att skivan inte fungerade i någon dator. Vi var rädda för det redan i slutet av filmningen efter som vi fick tekniska problem. TJOFF så var allt bortkastat. Vår engångsgrill...korven...kakaon...scenerna...allt.
Nu ska vi ta om det hela idag. En från gruppen är i Lappland, en annan kanske inte kommer. Ååh. Detta ska framföras vecka 10. Upprörande. Bara att le och vara glad.
Grejen är den, att p.g.a Targa, som måste lyda, kräver jag att alla andra hundar som är hos oss också ska kunna uppfylla min önskan. Det gäller saker som att sitta i hallen och rinna av sig när man kommer in, att inte sitta i köket och dregla när vi äter och sådana saker. Det Targa inte får göra hemma får heller ingen annan göra hemma hos henne. Enkelt. Logiskt. Varför skulle någon annan hund få hoppa i sängen hemma hos Targa om hon inte själv får göra det?
Targa är en hund som behöver order ibland för att fatta galoppen. Fifi behöver order och demonstration. Rocky...han är så smart att han har konstaterat att han kan överväga huruvida han tänker lyda den som ber honom om något. Man kan se i hans ögon att han inte tänker göra det han blir ombedd att göra. Dessutom går det inte så lätt att muta honom med godis, det verkar som att han tar det för att visa ett sting av artighet.
Targa und Rocky, och nej dom är inte släkt på något vis!
Igen, fröken och gossen..T.o.m Rocky la sig, efter några om och men.
Angående skolarbetet..Fan också. I torsdags filmade vi vår pedagogiska film om respekt. Flera timmar. Omständigt. Superbra idé. Sedan fick vi besked att skivan inte fungerade i någon dator. Vi var rädda för det redan i slutet av filmningen efter som vi fick tekniska problem. TJOFF så var allt bortkastat. Vår engångsgrill...korven...kakaon...scenerna...allt.
Nu ska vi ta om det hela idag. En från gruppen är i Lappland, en annan kanske inte kommer. Ååh. Detta ska framföras vecka 10. Upprörande. Bara att le och vara glad.
Min fasa blev sann...
Idag var det lönedag för herren i huset, vilket innebar Mariskoolijakt. Tur i oturen kan man säga att det blev. Jag råkade få sista turkosa på Outleten...Tack och lov för det. Den havsblåa fanns inte längre. Typiskt!! Det som stör mej allra mest är att jag inte ens betalat den som gick sönder till Sari. Skulle hon inte gått med på affärerna skulle jag ha köpt den från en butik. Nu finns dom ingenstans var jag letat, och den obetalda är ett minne blott. Hur surt som helst.
Dock börjar Joni lära sej knepen att hålla mej lugn och nöjd, så han köpte lugnt den turkosa Mariskoolen, PLUS två Kivi ljusgrejer. Sedan köpte han godis åt mej också. Detta utan att jag ens behövde ge en liten hint om något. Han lär sej.
Turkos Mariskooli och grön och pomerans Kivi ljusgrej.
Lite orolig blev jag dock när han tog sina öl från balkongen och hoppade i dushen. Fick dock veta att han gjorde det i hopp om att tina upp dem, eftersom de stått ute några veckor. Så, ja får väl behålla lugnet ändå...
Dock börjar Joni lära sej knepen att hålla mej lugn och nöjd, så han köpte lugnt den turkosa Mariskoolen, PLUS två Kivi ljusgrejer. Sedan köpte han godis åt mej också. Detta utan att jag ens behövde ge en liten hint om något. Han lär sej.
Turkos Mariskooli och grön och pomerans Kivi ljusgrej.
Lite orolig blev jag dock när han tog sina öl från balkongen och hoppade i dushen. Fick dock veta att han gjorde det i hopp om att tina upp dem, eftersom de stått ute några veckor. Så, ja får väl behålla lugnet ändå...
Vårdvetenskap
Det tentade jag idag. Igår när jag läste på tenten började jag fundera på andliga frågor. Varför, hur, när, vad, vem. Lite existensiella frågor. Deep stuff. Detta alltså för att texten handlade om dylika grejer. Kropp, själoch ande och ontologiska antaganden. Som folk kanske vet är psykologi och pedagoik två ämen som intresserar mej. Ofta är det så att jag egentligen inte fattar vad jag läser, men nästa dag fattar jag vad jag läst dagen innan och kan till och med tillämpa och relatera till det. Om jag inte skulle ha börjat studera till socionom 2007 skulle jag ha börjat vid peffan. Jag hade också sökt till utvecklingspsykologin. Jag kommer att studera vidare inom något av dessa efter att ha jobbat några år tror jag. Kanske tar jag in lite vårdvetenskap där också. Ett annat yrke som intresserar mej är talterapeut, men jag anser att jag borde lära mej själv att prata ordentligt först innan jag börjar guida andra i talet. Men vem vet.
Angående mina djupa funderingar kom jag inte fram till något nytt igår. Plötsligt var jag inne på att fundera på Targa. Det var inte länge sedan veterinären berättade att om det vill sig riktigt illa bör jag fundera två eller tre gånger på om hon får finnas kvar innan hon är fem år. Nu är hon fyra, och inga drastiska förändingar har skett. Det gäller alltså hennes allergier som kan utvecklas och det faktum att hon inte lägger på sej vikt. Lite kan hon öka ibland, men det försvinner igen. Kanske är hon bara sådan. Allergin hålls den samma so far. En djurägares största fasa är nog den dag man måste följa djuret till den eviga sömnen. Detta funderar jag på ibland, speciellt om hon är sjuk eller har underliga fel.
Folk kan fråga sig hur en människa har rätta att ta steget att avsluta ett djurs liv. Vi får ju inte aktivt göra det för människor. Skillnaden är, bl.a, att människor kan och får så långt som bara möjligt själv ansvara och bestämma över sitt liv. Den rätten har inte djur. Där är det människan som har ansvaret, samvetet och bestämmande rätten och till och med önskningarna om hur det ska gå till. När ska man veta att det verkligen är dags? Hur länge är det skäligt att låta ett sjukt och döende djur lida och kämpa? Jag hoppas jag inte behöver tänka på det på flera år på allvar, även om hon imorgon lika bra kan bli överkörd och bli så skadad att hon inte går att rädda. Jag vet flera som skjutit upp på dagen för att den är så svår, och man kanske tänker att det går an ännu en tid. Men hur mycket kan vi styra och ställa över ett djurs lidande? Kanske är det känndomen om situationen som styr det hela tillsammans med typ, samvetet. Nåja, Tarkkis mår bra nu och vi ska hoppas att det tar fleeeera år innan man behöver fundera på det hela på riktigt. :)
Targa med en av hennes största kärlekar, bollen. :D
Såja. Min helg började idag. På morgonen simmade jag och mor en kilometer, sedan skrev jag tent, var hemma och åt, for till skolan och lärde mej om ledarskap. Sedan var jag en sväng hos mommolilla, hämtade Jones och kom hem och tog helg. Ingen skola mer denna vecka. Imorgon ska jag nog fara och skratta ihjäl mej till Penkkis-barn!
Angående mina djupa funderingar kom jag inte fram till något nytt igår. Plötsligt var jag inne på att fundera på Targa. Det var inte länge sedan veterinären berättade att om det vill sig riktigt illa bör jag fundera två eller tre gånger på om hon får finnas kvar innan hon är fem år. Nu är hon fyra, och inga drastiska förändingar har skett. Det gäller alltså hennes allergier som kan utvecklas och det faktum att hon inte lägger på sej vikt. Lite kan hon öka ibland, men det försvinner igen. Kanske är hon bara sådan. Allergin hålls den samma so far. En djurägares största fasa är nog den dag man måste följa djuret till den eviga sömnen. Detta funderar jag på ibland, speciellt om hon är sjuk eller har underliga fel.
Folk kan fråga sig hur en människa har rätta att ta steget att avsluta ett djurs liv. Vi får ju inte aktivt göra det för människor. Skillnaden är, bl.a, att människor kan och får så långt som bara möjligt själv ansvara och bestämma över sitt liv. Den rätten har inte djur. Där är det människan som har ansvaret, samvetet och bestämmande rätten och till och med önskningarna om hur det ska gå till. När ska man veta att det verkligen är dags? Hur länge är det skäligt att låta ett sjukt och döende djur lida och kämpa? Jag hoppas jag inte behöver tänka på det på flera år på allvar, även om hon imorgon lika bra kan bli överkörd och bli så skadad att hon inte går att rädda. Jag vet flera som skjutit upp på dagen för att den är så svår, och man kanske tänker att det går an ännu en tid. Men hur mycket kan vi styra och ställa över ett djurs lidande? Kanske är det känndomen om situationen som styr det hela tillsammans med typ, samvetet. Nåja, Tarkkis mår bra nu och vi ska hoppas att det tar fleeeera år innan man behöver fundera på det hela på riktigt. :)
Targa med en av hennes största kärlekar, bollen. :D
Såja. Min helg började idag. På morgonen simmade jag och mor en kilometer, sedan skrev jag tent, var hemma och åt, for till skolan och lärde mej om ledarskap. Sedan var jag en sväng hos mommolilla, hämtade Jones och kom hem och tog helg. Ingen skola mer denna vecka. Imorgon ska jag nog fara och skratta ihjäl mej till Penkkis-barn!
Alla <3-dag och minus 2 Mariskoolar.
Dagen till ära klickade jag hem lite somriga kläder från Ellos plus två Disney filmer, 101 dalmatiner och Snövit.
Sedan fick jag övertalad J att komma med och gå på isen, det gick han nog med på bara för att han hade dåligt samvete från igår*. Som tradition brukar Targa få ta med en leksak om vi är på väg till ett ställe där hon får springa fritt. Idag var ändå valet i det svårare laget, hon brukar få välja själv bortskämd som hon är. Det är bollarna som är varmast hjärtat, och hon ville först ha en tennisboll. Grejen är den är för det första sjunker dom i snön, och för det andra fastnar snön i dom och sen försvinner dom. Med moderlig omsorg föreslog jag en Aqua- Toy boll, som är gjord för att flyta och därför är den lätt och sjunker inte i snön. Hon accepterade den. Stolt bar hon den hela vägen till isen och hem. Hon ser lite löjlig ut när hon bär sina leksaker ute, stolt som en tupp och mån om att precis alla ska se vad hon har i munnen. Om någon råkar missa det ser hon sårad ut.
Vi gick typ en timme. Eller, tre steg, sparka bollen, tre steg, sparka bollen, fem steg, sparka bollen och så vidare. Inte en chans att hon skulle tycka att det räcker...Emellanåt kan hon stanna och äta snön av tassarna, men sedan är det full rulle igen. Nu ligger hon dock halvdöd och sover. Halleluja.
Det finns två typer av däggdjur som har det lite svårare än andra att vara vackra vissa dagar. Den ena är kvinnan, den andra hunden.
Synd att snön hann smälta...hon brukar ha vit mask och mantel...
Mild skadeglädje.
*En viss herreman i huset skulle dammsuga igår. Han suckade demonstrativt och härjade med slangen. Ett tu tre smällde det och det låg splitter över golvet. Jag gav hon två mycket enkla och klara alternativ; sov på soffan på obestämd tid eller köp två exakt likadana nya. Han valde det senare. Bittert, det var mina två absoluta favoriter, den turkosa och havsblåa mariskoolin. Mycket bittert. Han får hoppas på det bästa att vi hittar nya nu på fredag när herren har lönedag och ska följa med på mariskoolijakt.
Nu ska jag baka citronmuffins i mina nya muffinsformar. Det är någon som inte behöver förvänta sej mycket överlopps deg idag. Så ska jag kolla en Disneyfilm också.
Sedan fick jag övertalad J att komma med och gå på isen, det gick han nog med på bara för att han hade dåligt samvete från igår*. Som tradition brukar Targa få ta med en leksak om vi är på väg till ett ställe där hon får springa fritt. Idag var ändå valet i det svårare laget, hon brukar få välja själv bortskämd som hon är. Det är bollarna som är varmast hjärtat, och hon ville först ha en tennisboll. Grejen är den är för det första sjunker dom i snön, och för det andra fastnar snön i dom och sen försvinner dom. Med moderlig omsorg föreslog jag en Aqua- Toy boll, som är gjord för att flyta och därför är den lätt och sjunker inte i snön. Hon accepterade den. Stolt bar hon den hela vägen till isen och hem. Hon ser lite löjlig ut när hon bär sina leksaker ute, stolt som en tupp och mån om att precis alla ska se vad hon har i munnen. Om någon råkar missa det ser hon sårad ut.
Vi gick typ en timme. Eller, tre steg, sparka bollen, tre steg, sparka bollen, fem steg, sparka bollen och så vidare. Inte en chans att hon skulle tycka att det räcker...Emellanåt kan hon stanna och äta snön av tassarna, men sedan är det full rulle igen. Nu ligger hon dock halvdöd och sover. Halleluja.
Det finns två typer av däggdjur som har det lite svårare än andra att vara vackra vissa dagar. Den ena är kvinnan, den andra hunden.
Synd att snön hann smälta...hon brukar ha vit mask och mantel...
Mild skadeglädje.
*En viss herreman i huset skulle dammsuga igår. Han suckade demonstrativt och härjade med slangen. Ett tu tre smällde det och det låg splitter över golvet. Jag gav hon två mycket enkla och klara alternativ; sov på soffan på obestämd tid eller köp två exakt likadana nya. Han valde det senare. Bittert, det var mina två absoluta favoriter, den turkosa och havsblåa mariskoolin. Mycket bittert. Han får hoppas på det bästa att vi hittar nya nu på fredag när herren har lönedag och ska följa med på mariskoolijakt.
Nu ska jag baka citronmuffins i mina nya muffinsformar. Det är någon som inte behöver förvänta sej mycket överlopps deg idag. Så ska jag kolla en Disneyfilm också.
ELY, och lite till...
Fick veta att kommunen ville ha mera papper igår. Så idag var det att börja ringa till ELY. Först till en gubbe som kommungubben sa jag skulle kontakta. Han skickade vidare mej till en annan, som bad mej kontakta en tredje. Det tål att nämnas att man har nytta av tvåspråkigheten även här om man vill bli förstådd av ELY-karlar. ELY bestämmer om vi får göra en väg som leder från statens väg till vårt hem. Äckelpottor. 106 euro kostar detta, alltså lika mycket som ritningskopiorna. Typ. (Nej jag är inte bitter.)
Sedan for jag iväg till vår ansvariga arbetsledare, för att få hans underskrift. Sedan förde jag det pappret plus föravtalet till kommunen. Det har tydligen skett smärre förändringar på vilka papper dom ska ha, eftersom dessa papper trodde ritaren plus andra att kommunen ville ha senare. Men nåja. Än fattas då ELYs beslut om anslutningen till statens väg.
På vägen hem körde jag efter en långtradare, och hade en till en bit bakom mej. Den som var före mej skulle svänga, och saktade in till krypfart. Den som kom efter mej kom hårt, och jag såg att den försökte sakta in, men släpet började röra sig i annan linje än själva bilen. Jag tänkte få panik och började tänka på dendär olyckan för ett antal år sedan då en långtradare med pappersrullar fick sladd. Tack och lov greppade mina ringar när jag rev iväg när den framför varande långisen hade svängt. Jag rev snabbt upp stackars hondan till typ 90 på en 60 väg, bara för att han som kom bakom kunde få mer fart och reda opp sladden. Han var tacksam tror jag, för han kastade på alla jävla lyktor han hade på bilen efteråt. Detta skulle man inte fattat om man inte har en plastfar som agerar predikant inom detta ämne angående långtradare och trafik.
När jag kom hem, lite skakis efter det ovannämda, kännde jag en pikant doft när jag kom in. Spya. Med kärlek. På mattan. 3 pölar. Älskade hund.
Om någon timme har jag tent, i folkhälsa och miljö. Jag började läsa igår, och läste tentmaterialet på närmare 500 sidor på mindre än 15 minuter. Men, detta är nog en tent man klarar galant med lite flum, bondvett och gymnasiets hälsokunskap. I alla fall hoppas typ alla på det. Nu snurrar ord som patogenes, prevalens och epidemiologi i mitt huvud, men ni ska veta att när jag har tenten framför näsan försvinner dessa ord, och jag får flumma på utan fackord.
Tog också en Panacod. Detta på grund av uppgivelse, när jag haft ihållande skallebank nu i 18 timmar i sträck. Panadol har förbrukats så mycket jag är tillåten, men nu jävlar tar jag till starkare. Det är sällan jag har vanlig huvudvärk, men när jag har det så känner jag minnsan av att jag lever. Denna gång skyller vi på stress. Tentstress. Kanske.
Sedan for jag iväg till vår ansvariga arbetsledare, för att få hans underskrift. Sedan förde jag det pappret plus föravtalet till kommunen. Det har tydligen skett smärre förändringar på vilka papper dom ska ha, eftersom dessa papper trodde ritaren plus andra att kommunen ville ha senare. Men nåja. Än fattas då ELYs beslut om anslutningen till statens väg.
På vägen hem körde jag efter en långtradare, och hade en till en bit bakom mej. Den som var före mej skulle svänga, och saktade in till krypfart. Den som kom efter mej kom hårt, och jag såg att den försökte sakta in, men släpet började röra sig i annan linje än själva bilen. Jag tänkte få panik och började tänka på dendär olyckan för ett antal år sedan då en långtradare med pappersrullar fick sladd. Tack och lov greppade mina ringar när jag rev iväg när den framför varande långisen hade svängt. Jag rev snabbt upp stackars hondan till typ 90 på en 60 väg, bara för att han som kom bakom kunde få mer fart och reda opp sladden. Han var tacksam tror jag, för han kastade på alla jävla lyktor han hade på bilen efteråt. Detta skulle man inte fattat om man inte har en plastfar som agerar predikant inom detta ämne angående långtradare och trafik.
När jag kom hem, lite skakis efter det ovannämda, kännde jag en pikant doft när jag kom in. Spya. Med kärlek. På mattan. 3 pölar. Älskade hund.
Om någon timme har jag tent, i folkhälsa och miljö. Jag började läsa igår, och läste tentmaterialet på närmare 500 sidor på mindre än 15 minuter. Men, detta är nog en tent man klarar galant med lite flum, bondvett och gymnasiets hälsokunskap. I alla fall hoppas typ alla på det. Nu snurrar ord som patogenes, prevalens och epidemiologi i mitt huvud, men ni ska veta att när jag har tenten framför näsan försvinner dessa ord, och jag får flumma på utan fackord.
Tog också en Panacod. Detta på grund av uppgivelse, när jag haft ihållande skallebank nu i 18 timmar i sträck. Panadol har förbrukats så mycket jag är tillåten, men nu jävlar tar jag till starkare. Det är sällan jag har vanlig huvudvärk, men när jag har det så känner jag minnsan av att jag lever. Denna gång skyller vi på stress. Tentstress. Kanske.
88 euros kopior och lite spänning i byxan.
Idag efter att vi varit och simmat med mor bar det av för att hämta kopiorna på husritningarna. Ritaren hade fört ritningarna till en större firma för kopiering alltså. Häftigt, tyckte jag. Det tål att nämnas att när vi i skolan kopierar upp ca 500 sidor hos samma firma brukar det kosta runda 10 euro. Inte denna gång, minsann. Jag fick 25 ark i min hand efter lite irriterande fummel från firmans sida. Sedan fick jag gå över till deras kundbetjäningslokal och betala 88 euro. Detta efter att ha fått ritarens rabatt på 10% som han kommit överens om med firman. 88 pengar. För lite papper.
Ni kan ge fan på att jag ska spara kvittot och den gula post-itlappen med summan. Alltså. Nåja. Första utpungningen för projektet. Efter en kort visit via Peanuts, bar det av till Korsholms Ämbetshus. En kort diskussion med en herreman resulterade i att kommunen fick 2 femsidiga knippor ritningar, och bad om att få in ytterligare några papper varav ett var energi-intyget som ritaren ska föra in. Detta intyg kosta 400 pengar plus moms. Att låta kommunen diskutera våra ritningar och därpå fatta ett beslut kostar 500 euro. Vad ritaren vill ha för sitt jobb vet vi inte än, men jag kan tänka mej att det handlar om pengar.
Nu skulle jag vilja lägga upp bilder på våra ritningar, men det vågar jag inte göra ännu. Kommunen har sitt möte 24 denna månad, och risken finns ju att vi får avslag, även om alla vi pratat med säger att det är osannolikt. Dessutom ska kommunen höra grannarna för att se om de har någon jävla åsikt om vad vi får och inte får göra. Inte för att det skulle vara en avgörande faktor, men ändå. Nej, när vi fått beslutet, sätter jag upp bilder på projektet, oavsett om vi beviljas bygglov eller icke, det lovar jag. Men fy fan vad surt det skulle vara att få avslag. Till ovannämda summor kan man lägga till 2000 pengar, handpenningen för tomten. Dem får vi visserligen tillbaka om köpet går tillbaka, men ändå.
Nu denna vecka ska jag alltså slänga in de sista pappren till kommunen. Sedan gäller det bara att vänta.
Nu ska jag plocka fram det nästan 500 sidiga tentmaterialet som ska vara genomläst på torsdag då det är tentdag. Ska plocka fram det så att jag ser det hela tiden och önska att en högra makt överför infon till mej, bara för att på onsdag konstatera att det inte sker och sedan gråta mej genom materialet. Jag kommer mej liksom bara inte för att läsa på helvetet. Jag har faktiskt annat för mej. Typ.
Som tröst för, ööh....fööör...den kommande tentläsningen och dyra kopior köpte jag silikonformer och en badrumsmatta. Alltihop lite halvfult, men billigt.
En kakform som gör kakan till en ros och muffinsformar. Återstår att
se om de är värda någonting.
Och den lite halvfula mattan+
ypperliga fotokunskaper.
Lidl's variant av Fitnessstänger....
Kan stolt meddela att jag var duktig och gick till Prästgårdsbacken igår. Det var jättefint väder, men jag hade för mycket kläder. Tänkte börja lipa som en liten unge som har för varmt. Ändå var det skönt, men ändå skulle jag hellre gått på bröllopsmässan med min syster yster. Men, middagen var planerad, så det var bara att gå en timme för att få mat.
Ni kan ge fan på att jag ska spara kvittot och den gula post-itlappen med summan. Alltså. Nåja. Första utpungningen för projektet. Efter en kort visit via Peanuts, bar det av till Korsholms Ämbetshus. En kort diskussion med en herreman resulterade i att kommunen fick 2 femsidiga knippor ritningar, och bad om att få in ytterligare några papper varav ett var energi-intyget som ritaren ska föra in. Detta intyg kosta 400 pengar plus moms. Att låta kommunen diskutera våra ritningar och därpå fatta ett beslut kostar 500 euro. Vad ritaren vill ha för sitt jobb vet vi inte än, men jag kan tänka mej att det handlar om pengar.
Nu skulle jag vilja lägga upp bilder på våra ritningar, men det vågar jag inte göra ännu. Kommunen har sitt möte 24 denna månad, och risken finns ju att vi får avslag, även om alla vi pratat med säger att det är osannolikt. Dessutom ska kommunen höra grannarna för att se om de har någon jävla åsikt om vad vi får och inte får göra. Inte för att det skulle vara en avgörande faktor, men ändå. Nej, när vi fått beslutet, sätter jag upp bilder på projektet, oavsett om vi beviljas bygglov eller icke, det lovar jag. Men fy fan vad surt det skulle vara att få avslag. Till ovannämda summor kan man lägga till 2000 pengar, handpenningen för tomten. Dem får vi visserligen tillbaka om köpet går tillbaka, men ändå.
Nu denna vecka ska jag alltså slänga in de sista pappren till kommunen. Sedan gäller det bara att vänta.
Nu ska jag plocka fram det nästan 500 sidiga tentmaterialet som ska vara genomläst på torsdag då det är tentdag. Ska plocka fram det så att jag ser det hela tiden och önska att en högra makt överför infon till mej, bara för att på onsdag konstatera att det inte sker och sedan gråta mej genom materialet. Jag kommer mej liksom bara inte för att läsa på helvetet. Jag har faktiskt annat för mej. Typ.
Som tröst för, ööh....fööör...den kommande tentläsningen och dyra kopior köpte jag silikonformer och en badrumsmatta. Alltihop lite halvfult, men billigt.
En kakform som gör kakan till en ros och muffinsformar. Återstår att
se om de är värda någonting.
Och den lite halvfula mattan+
ypperliga fotokunskaper.
Lidl's variant av Fitnessstänger....
Kan stolt meddela att jag var duktig och gick till Prästgårdsbacken igår. Det var jättefint väder, men jag hade för mycket kläder. Tänkte börja lipa som en liten unge som har för varmt. Ändå var det skönt, men ändå skulle jag hellre gått på bröllopsmässan med min syster yster. Men, middagen var planerad, så det var bara att gå en timme för att få mat.
Sena julhälsningar och muskelvärk.
Jag minns inte riktigt hu storyn gick, men det var något om långa köer och mycket arbete och flytten som far svamlade om kring jul. Därför fick jag alltså ingen julklapp på julen av honom. Sedan efter jul skulle han skaffa ett presentkort åt mej, men det hann han inte skaffa. Sedan en vecka före min föråldringsdag ringde han och beklagade att han inte hunnit skaffa köpkortet, men att jag kunde välja lite grejer från Iittalas hemsida, så får det bli både julklapp och födelsedagspresent i ett, liksom. Välplanerat med en touch av kvinnlig slughet skulle jag säga. Jag känner mej också manad att nämna att han glömde bort min 20-årsdag, och ringde några dagar senare, och sa sanningen som om det vore helt förståerligt. Han har ju så otroligt många barn att hålla reda på. Observera min sarkasm.
Detta är en del av vad jag fick hem. Passade på att breda på på det ekonomiska planet.
Grön Mariskooli, mossgrön (höger) och olivgrön (vänster) Aalto ljusgrej. Sedan kom en
blåturkos Mariskooli. Resten hade inte funnits.
Angående muskelvärken ska jag passa på att göra ett erkännande. För någon dag sedan facebookade syrran att hon provat på något som torde ha varit pilates, och jag var snabb att smygmobba henne lite. Någon dag senare drog mamma iväg mej på gym. Fatta. Kenraali Hurjala på gym. Det är ju liksom...det händer inte. Vi har simmat en tid redan, för det hade både jag och mor suktat efter en längre tid. Sedan drog byagrannen iväg mor på gymmet, och vips så befann jag mej där också, hurttig och svettig. Jag som gjort allt för att hitta på trovärdiga lögner alltid när gym stod på schemat för skolgymnastiken.
Faktum är att det var skitkul. Idag vet jag att jag borde tagit det lugnare igår, men igår kändes det liksom så jäävla..ööh...fantastiskt. Det är nog inget orginalgym vi är på heller. Man kan kämpa och svettas ifred utan att sjuttitolv andra flåsar dej i nacken och glor på dej och tänker att "jaa men e int honde som bruk va där o som gör he o heter he..". Nej, man får vara i lugn och ro, även om man ibland kan le lite löjligt förstående till den som är på andra sidan av salen.
Jag har alltså blivit hurttig på riktigt. Hoppas det håller i sej. Jag liksom både simmar och gymmar. Jag, lite smålata och mjukhyddade jag. Häftigt. Dessutom har jag redan planerat att jag ska gå till Prästgårdsbacken imorgon när vi ska dit och äta. Tar hunden med och så går jag. Har gjort det förr, och det tar ca en timme beroende på hur mycket lydnadsträning jag sysslar med under vägen.
Dessutom har jag börjat fundera på vad jag stoppar i käften, inte tyvärr vad jag slänger ur den. Allt detta för att först nu i skrivande stund komma på att "jaa he kan ju va fixut etsom he kommer beach 2010 småningom".
Detta unnar jag mej en bit eller två av om suget blir för hårt.
70% choklad med torkade hallonbitar. Nyttigt.
Dock har jag fortfarande tydligen grava problem med mitt sockerberoende...
Nåjaa. Ska nu fortsätta att noja mej över att jag inte läser på tent nu när Joni är och skruva bilen.
Jävla tent, liksom.
Detta är en del av vad jag fick hem. Passade på att breda på på det ekonomiska planet.
Grön Mariskooli, mossgrön (höger) och olivgrön (vänster) Aalto ljusgrej. Sedan kom en
blåturkos Mariskooli. Resten hade inte funnits.
Angående muskelvärken ska jag passa på att göra ett erkännande. För någon dag sedan facebookade syrran att hon provat på något som torde ha varit pilates, och jag var snabb att smygmobba henne lite. Någon dag senare drog mamma iväg mej på gym. Fatta. Kenraali Hurjala på gym. Det är ju liksom...det händer inte. Vi har simmat en tid redan, för det hade både jag och mor suktat efter en längre tid. Sedan drog byagrannen iväg mor på gymmet, och vips så befann jag mej där också, hurttig och svettig. Jag som gjort allt för att hitta på trovärdiga lögner alltid när gym stod på schemat för skolgymnastiken.
Faktum är att det var skitkul. Idag vet jag att jag borde tagit det lugnare igår, men igår kändes det liksom så jäävla..ööh...fantastiskt. Det är nog inget orginalgym vi är på heller. Man kan kämpa och svettas ifred utan att sjuttitolv andra flåsar dej i nacken och glor på dej och tänker att "jaa men e int honde som bruk va där o som gör he o heter he..". Nej, man får vara i lugn och ro, även om man ibland kan le lite löjligt förstående till den som är på andra sidan av salen.
Jag har alltså blivit hurttig på riktigt. Hoppas det håller i sej. Jag liksom både simmar och gymmar. Jag, lite smålata och mjukhyddade jag. Häftigt. Dessutom har jag redan planerat att jag ska gå till Prästgårdsbacken imorgon när vi ska dit och äta. Tar hunden med och så går jag. Har gjort det förr, och det tar ca en timme beroende på hur mycket lydnadsträning jag sysslar med under vägen.
Dessutom har jag börjat fundera på vad jag stoppar i käften, inte tyvärr vad jag slänger ur den. Allt detta för att först nu i skrivande stund komma på att "jaa he kan ju va fixut etsom he kommer beach 2010 småningom".
Detta unnar jag mej en bit eller två av om suget blir för hårt.
70% choklad med torkade hallonbitar. Nyttigt.
Dock har jag fortfarande tydligen grava problem med mitt sockerberoende...
Nåjaa. Ska nu fortsätta att noja mej över att jag inte läser på tent nu när Joni är och skruva bilen.
Jävla tent, liksom.
Kalas och 20 Disneyklassiker
Nästan hela släktens Happy Birthdaypresent, Disney classics collection box. Lycka!
Gårdagen gick åt att kalasa och äta kalasmat. Dock lämnade det lite mat över, så jag fick bjuda mupparna på lite pastejer och kaka idag när vi skulle planera vårt drama. Det är ju av största vikt att blivande sjukskötare kan planera ett drama och göra en kortfilm. Ytterst nödvändigt!
Har avverkat 3 stycken redan. Kan passa på när jag är ensam hemma, så kan jag se dem på svenska. Disneyfilmer är inte lika bra på finska, helt enkelt.
Lite mer presenter. Två Muminburkar fick inte vara med på bild. Lakanen och
Festivo-ljusstakarna var önskade, vågen var en överraskning. Nu behöver jag inte åka till Voitby för att väga mig.. ;)
Bl.a var fammo och mommo på besök. Ja, man vet vad man har framför sig..! :D
Igår upptäckte jag också att jag har tent på onsdag. Fick lite panik, men ändå har jag en massa annat viktigt att göra. Surfa t.ex... Nej. Ska nog läsa idag. Vårdvetenskapensgrunder. Mysigt!
