the Ems

Kan inte riktigt fatta det. Min älskade unge fyller 1 år idag. Som tur är har jag glömt vilka smärtor hans ankomst gav mig. Men han är förlåten. 1000 gånger om. Har sjungit diverse- grattis sånger åt honom hela dagen, men han bara stirrar på mig. Allting fortsätter som förr liksom, förutom att han inte längre klassas som en baby, utan som en taapero. Åh. Man kan liksom inte längre föreställa sig hur livet skulle ha varit om han inte hade kommit för ett år sedan.

Sista dagen som 11 månaders baby:

Lite småbutter.


Hetaste leken just nu:

Helst av allt tror jag att han hade önskat sig likadana matskålar som Targa har. Targa stackarn får varken mat eller vatten när Klimpen går omkring med hennes skålar hela tiden...

Och, den färska 1-åringen:



-Haha, ja jag har ju ålders visdom med mig.


Japp. Nu sitter jag här och är gråtfärdig över det där jävla tårtfanskapet. Mommo sa att ungefär en halv kopp mjölk kan räcka till vätningen. Jag tappade totalt räkningen på antalet Klimpens pipmuggar jag spillde över tårtfan. Så nu drunknar den stilla över natten. Den kommer att vara en enda sörja imorgon har jag på känn. Plus att jag ännu inte kavlat ut marsipanen. Om inte förr så kommer det ju att skita sig senast då. Det är mitt livs första tårta jag gör. Hade jag varit smart hade jag provlagat en tidigare. Men nej, nu är jag ju inte smart. Örfilar och tigerkaka har jag klart. Dock blev en del av örfilarna uppätna genast för att de inte var serveringsdugliga:

Första plåtens missbildningar. Dock var detta också första gången jag gjorde örfilar, och totalt misslyckades 7 av 24, så det klassar jag som godkännt.

Nu ska jag fortsätta svära över tårtfan. Och servetterna jag glömde köpa idag.

Återigen en lista snattad av syrran!

1. Vad gjorde du för 10 år sedan?

Jag var 12 år, skulle snart bli tonåring. Vad gör man då? Antagligen gick jag omkring och trodde jag var stor och smart och allvetande?

2. Vad gjorde du för ett år sedan?

Var nära att spricka. Trodde varje dag att nästa dag är dagen D, men förgäves. Jag skurade golv dagligen, hoppade i snöhögar med hunden, och började bli lite bittert desperat. Det var liksom inte kul längre, att gå omkring och jäsa och börja tro att man ska vara första i världen som har en baby som inte kommer ut. Nånsin.

3. Fem snacks du gillar?

Snacks? Godis, choklad, glass, Tuckex....Klimpens småfolk-kex (Klimpen har fått 2 kex, jag har ätit upp resten av paketet)

4. Fem sånger du kan hela texten till?

Imsevimse spindel, trollmors vaggvisa...bää bää vita lamm. 5 pientä ankkaa...Och nästan Sininen uni.

5. Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär?

Nåh, om jag skulle bli det nu, skulle ingen i min familj ha skulder. Vi skulle ha ett kiva hus, några kiva bilar (jobbil, fritidsbil, butiksbil, skojbil...) en villa, en båt, eller två, nej en, jag skulle ha en häst, eller två, nej en, flera hundar och bla bla. Sedan skulle jag ge pengar till goda ändamål. Oho, det skulle bara vara fem saker. Nåh, det lär ändå aldrig ske.

6. Fyra dåliga vanor?

Choklad, socker, svordomar och att påta på allt som går att påta på på min hud.

7. Fem saker du gillar att göra?

Fem, fem, fem. Fem euro. Nå nej. Härja med Klimpen, alltså busa. Vi har inga större strider än. Äta choklad och glass, känna att jag inte behöver stressa över något, sova och köra bil. Inte samtidigt alltså.

8. Fem saker du aldrig skulle köpa, eller klä dig i?

Pillihousut ännu för någon vecka sedan :D Och leggings med blus som inte täcker rumpan, läderbyxor, magblusar (miks ihmees?), shorts (vill så gärna men...) och...och..High waist jeans.

9. Fem favoritleksaker?

Får jag räkna upp Klimpens leksaker som han inte kan leka med för att jag leker med dem? Nehe. Telefonen. Bilen. Datorn. Jones (åh herregud). Shit så svårt. Ööh. Kameran.

10. Personer jag vill se göra den här utmaningen?

Särk, Pesilia. Kusin Linda blir dubbelbombad. Såja, sätt fart! :D

Ååh vad jag hatar folk som inte kan köra bil som folk.

Folk som t.ex ställer sig på bromsen och sedan sätter på blinkers, eller sätter på blinkers i samma veva som de börjar svänga på ratten.

Och folk som inte riktigt besitter kunskap om hur och när man ska använda blinkers.

Eller folk som grupperar åt höger när dom ska svänga åt vänster, och vice versa.  Eller så står dom mitt i och väntar på att få slippa att svänga åt vänster, istället för att dra lite åt sidan så folk kunde slippa förbi ändå.

Och folk som inte fattar att de nog bra kan köra lite framåt vid grönljus när de ska svänga åt vänster men måste vänta på mötande trafik. Man behöver inte lämna bakom linjen och vänta.

Och folk som inte fattar att stora fordon som t.ex lastbilar behöver mycket mer spelrum än en personbil. Personligen vill jag inte utmana ödet och ta en fajt med en långtradare.

Eller folk som tror att deras lilla riskopp i stil med Ka (vad fan är det för ett bilnamn?) är ett gigantiskt fordon som behöver minst lika mycket spelrum (och speltid) som RG-line.

Och så har vi domdär som saknar kunskaper om att samspela med övriga trafikanter. Ni vet, alla står stilla, alla far iväg, alla stannar igen, inget händer, alla väntar på att någon ska åka iväg, ingen vet som gör det o.s.v.


Värst av allt är ändå dom som hänger en i röven. Så nära att jag i princip kan kittla deras ludna tår och känna odören av syrlig fotsvett, och det enda som hindrar mig från att göra det är min hund i bakluckan och min son på baksätet och lite ynklig plåt. Då blir jag förbannad. Riktigt upprörd faktiskt. Get away from my ass liksom. Skulle jag panikbromsa skulle jag ha bakomvarandes ludna tår i min nacke, och lite mos emellan.

En lista som jag snattar av syrran.

Alltså, Top Camping på mommos och moffas gård? En natt tror jag vi segade. Nu börjar jag tänka på sommaren jag typ bodde i lekstugan på gården. Mina kläder måste ha haft en mustig odör. Alla som varit inne i denna lekstuga vet vad jag pratar om. Herregud.

Vi har haft jobbiga nätter i en veckas tid, vilket innebär att Klimpen gallskrikit sitt gällaste skrik mellan 3 och 8 gånger per natt. Och, ja, vi har varit så bortskämda med hans nattsömn (12-13 timmar pang på) så vi har klassat detta som kaos i skalan 3 av 5.

Vi har lite lekt med tanken på att avrunda tuttanvändningen efter första tandläkarbesöket då tanten sa att det vore finemang om vi slapp den kring en ålder av 1½ år. Hon sa att i denna fagra ålder har barnet så mycket annat att fokusera på, gå-övningar och dylikt, samt att sugbehovet nu inte är så stort som för en nyföding, så det är lättare att göra det nu än sedan vid 2-3 år. Nu har ju Klimpen inte varit någon super-tutt-sugare, men han har haft den alltid när han ska sova på dagen och natten samt vid kritiska skeden under dagens lopp. Nu har vi ju märkt att hans Harjulanska raivare går att avleda med annat än tutten, typ bollen, eller mamma-äter-upp-dej-leken. Eller, ibland kan man inte annat än att skratta åt hans utbrott, och det är också effektivt (får man göra så?).

Nåååh, efter tandläkarbesöket trappade vi ner rejält på raivaretutten, plus att han har tagit några dagsvilor utan tutt, och en natt utan tutt eftersom han var helslut efter julen. Dagsvilorna började bli ett enda pjasas med tuttkastning, och när jag tog bort tutten somnade han som en liten rosa gris. Motiverande.

Idag, efter tredje gallskriket före kl. 22, tog vi ett familjeråd bara mellan oss som bestämmer i huset.

§ 1. Ingen tutt mer inatt. Afkomman vaknar högst antagligen för att tutten jävflas och trillar ur munnen.
§ 2. Ingen tutt kommande nätter. Afkomman må finna tröst i sina nattpupun.
2.1 Om afkomman finnes otröstlig, håller föräldrarna samma linjer som tidigare. Att ge vika leder vårdnadshafvarna tillbaka till ruta 1.
§ 3. Tuttfria middagsvilor bör eftersträvas i yttersta mån af möjlighet.
§ 4. Den 27.7.2012 bör afkomman vara tuttfri.
4.1 För att målet i § 4 skall uppnås bör tutten slopas i högsta grad dagtid.

Såja. Det gäller att psyka sej själv lite också. Det är liksom så himla lätt att bara smälla in tutten igen och gå och sova på nytt. Sedan vet man ju inte om det verkligen håller om det blir riktigt skrikpanik, men jag menar Klimpen kom ju över sin hjärtesorg när nattmaten slutade serveras. Vad är nu en tutt mot en flaska pissljummen mjölk? Nattmålen ersattes med tutt faktiskt. Och nu har vi märkt att han myser mycket med sina nattpupun, så de får ta över tutten. Hellre har jag en 3-åring som ska sova med en pupu fast i örat än med en tutt.

Med tanke på att jag själv var som djävulens dotter när det gällde nattsömn och mina femtielva tuttar så motiveras jag nog ganska mycket att avrunda Klimpens tutt nu, sakta men säkert liksom. På rådgivningen sa dom att man kunde sätta fast ett kort band med tutten i pyjamasen så fattar barnet strax att dom själv hittar tutten och kan sätta den i munnen. Också ett alternativ förstås, men antalet tänder Klimpen har i sin mun motiverar också till tuttavvänjning. Dessutom har jag faktiskt märkt att sugbehovet inte alls är lika stort som förr, t.ex just när han leker och när han äter, pipmuggar är mer popp efter maten är tuttflaska. Tuttflaskan har vi därför på sistone främst gett till natten.


Och efter detta inlägg får jag en känsla av att jag har mer ångest över Klimpens projekt getoveryourtutt än vad han kommer att ha.

Läste om det tre gånger under dagens lopp, och kunde liksom inte längre hålla mej från att öppna mitt brödhål.

Flickor är flickor, pojkar är pojkar. Så är det liksom bara, har alltid varit. Senast igår konstaterade jag detta när Klimpen lekte med en lite äldre flicka i väntrummet på HVC. De lekte med samma docka, och flickan pajade och var snäll med dockan, när Klimpen sekunden senare bankade dockans huvud i golvet och försökte peta bort ett öga.

Klimpen var inte gammal när han började härma hur bilen låter, och ja, vi var nog flera som entusiastiskt hade demonstrerat hur bilar låtar innan. Han älskar att slå på saker och orsaka ljud, och lyckligast blir han när han upptäcker att något går sönder. Och jovisst, det har nog varit en del "oj va duktit du hamarar" och "PANG, så gick dens sönder, vau!". Och han leker med fordon och verktyg av olika slag, och byggklossar och grejer. Det är pojkigt, samtidigt som jag tycker om olika byggklossar för att barnen tvingas använda hjärnan lite när det ska leka med dem sedan i något skede.  Sedan har vi förstås böcker, lite småflickigt kanske, men jag anser att böcker är nyttiga för blivande skattebetalare. Dessutom vill jag ha fler pussel åt honom, flickpanik i kvadrat, för att också dom kräver lite hjärnverksamhet. Men när Klimpens gammelmommo sa "nå, no borda han ju ha en docko ti lek me" måste jag erkänna att jag blev lite skeptisk. Dels för att han är pojke, vill han pynja och på med en docka istället för att krascha bilar? För det andra så tog mina egna flickinstinkter över, han kommer ju att förstöra dockan! Göra ont åt den!

När det kommer till kläder måste jag erkänna att jag är mentalt allergisk mot att sätta rosa på Klimpen. Som detalj går det bra, men då ska det kompas med något riktigt karaaktigt. Å andra sidan så klär jag ju inte ens mej själv i rosa. På sistione har jag till och med tyckt att pastellfärger är lite mesigt för en karl som han. Rött går bra tycker jag, bara det av något annat framgår att det är en blivande man, gult är lite kritiskt beroende på nyans och så. Jag trodde inte under graviditeten att jag skulle bli såhär kräsen med klädfärger, vet inte riktigt vad som hände och när det hände. Är det måntro frågan om någonslags moderlig könsidentitetskris för barnets skull? haha, hu då.

Sen tycker jag att det verkar mer "konstigt" med pojkar som kläs flickaktigt, än flickor som kläs pojkaktigt. Flickor har liksom mera spelrum där på något sätt. Vem som sedan drar gränserna för pojk- och flickaktigt är en annan sak. Barnen påverkas ju vare sig dom vill eller inte av omgivningens syn på detta. Klimpen kommer nog att få förstå att han är pojke, och att pojkar och flickor är olika. Inte till värdet, inte på basen av vad de kan/inte kan eller får/inte får. Exempelvis så simpelt att man ser olika ut.  Här kan man blanda in barn med olika etniska bakgrunder, annorlunda familjer, handikapp och så vidare, men nu handlar det om flicka/pojke.

För övrigt kommer jag att se till att Klimpen blir insatt som få i menstruationscykelns olika skeden, PMS och tillhörande grejer såsom humörsvängningar och hur man som man bör bete sig i sådan faser. Bara för säkerhetsskull om han skulle råka flytta ihop med en kvinna efter att han fyllt 35.

Hur som haver, hoppas Klimpen inte blir allt för miljöskadad (av mej då främst, och övrig näromgivning) och växer upp till en vettig individ.
Kan ju börja med att kalla honom för hans rätta namn.


Hen


Hen


Och pojken som lekte med Spidermanbollen.