Jobb, dagis, social träning, växtkurvor, faser och krämpor
1½-årsrådgivning idag. Kan säga att vår son växer äckligt bra. Såväl längd, vikt och huvudomkrets går i exemplarisk kurva, och har gjort det sedan första mätningarna. På köpet är hans ögon, öron, hjärta och lungor i skick. Och läkaren sa att han kan allt som han vill att pojken ska kunna; typ få maten på skeden och pricka munnen, säga ord, galsskrika i protest, ta av strumpor, följa uppmaningar. Det lär vara okej att han inte lyder uppmaningar, så det är lungt.
Senaste tekniska data är alltså 12,5 kg (vi skippar tusentalsgrammen med fördel ;)) 84,7 cm längd och 47,3 cm i hattmått. Hyvä miehen alku, sa dom. Jag föredrar att fasa inför tonåren först.
Sen fick jag höra det jag visste men inte ville höra; Klimpens nattliga gallskrik är en fas. Trösten? Att denna fas för vissa kan vara i 2 månader. För andra ännu i förskolan. Dessutom menade råddatanten att Minä Itse bara har gett små smakprov på sig själv än. Hon log och sa "det blir värre, vänta bara". Så dessa Harjulanska raivare vi hittills fått ta del av är alltså smakprov. Oh lord. Dock förstår jag Klimpen till fullo, jag har också lust att tappa behärskningen och gallskrika om något inte går som jag vill, det är bara inte accepterat för folk i min ålder. Men jag förstår honom så väl. Brukar säga det till honom när han är riktigt förbannad. Då blir han ännu mer förbannad, och jag ser mej själv i honom och tycker synd om Jones som måste dras med oss båda med Harjulanska nerver.
Sedan, för att jag inte ens i misstag en sekund ska tro att jag kommer att få slappna av ett tag i december, så går jag och dividerar på jobbmöjligheter. Det är liksom bara att suga in fakta och inse att det är dags att söka sig ut i arbetslivet då. Jag har en möjlighet på G, och detta är egentligen mitt drömalternativ just nu på arbetsfronten. Eller det är det jag känner att jag vill riktigt gärna. MEN. Det är fråga om 50% och kvällar. Banken lär inte tycka att det räcker med 50%. Och OM jag bara jobbade kvällar, så skulle det kännas onödigt att ha Klimpen på dagis. Vilket betyder mycket klena sociala kontakter och färdigheter för honom. Om jag besluter mej för detta, kommer jag att börja springa på öppna dagiset. Bara för att Klimpen ska se att det finns andra människor i hans ålder, som han inte är släkt med. Och för att han ska få lite sysselsättning och kompisar och så vidare, ni fattar.
OM jag börjar jobba någon annanstans, så kommer jag ändå inte att jobba 100%, utan omkring 75% har jag tänkt och då handlar det ju högst antagligen om 3skiftesarbete. Då skulle Klimpen klara sig med dagis på deltid. Han skulle säkert vara nöjd över heltid också, men jag har någon form av dåligt samvete som gnager i huvudet angående den saken. Varför vet jag egentligen inte, han blir 2 år i januari. Behöver liksom lite börja aktivera sig socialt. Visst, han har sina kära kusiner, men ska han bli insnöad med dem tills han ska till förskolan och får en chock för att det finns andra barn också att leka med, ta hänsyn till och så vidare? Och nej, denhär saken är inte alls sönderanalyserad i mitt huvud.
Krämporna då? Har på sistone googlat mycket på "ledvärk", "ihållande huvudvärk", "magsår", "bränningar i magen", "värk", "synrubbningar", "domningar" och "rastlöshet". 4 månader till ska jag köra på, sedan ska jag varva ner!
Senaste tekniska data är alltså 12,5 kg (vi skippar tusentalsgrammen med fördel ;)) 84,7 cm längd och 47,3 cm i hattmått. Hyvä miehen alku, sa dom. Jag föredrar att fasa inför tonåren först.
Sen fick jag höra det jag visste men inte ville höra; Klimpens nattliga gallskrik är en fas. Trösten? Att denna fas för vissa kan vara i 2 månader. För andra ännu i förskolan. Dessutom menade råddatanten att Minä Itse bara har gett små smakprov på sig själv än. Hon log och sa "det blir värre, vänta bara". Så dessa Harjulanska raivare vi hittills fått ta del av är alltså smakprov. Oh lord. Dock förstår jag Klimpen till fullo, jag har också lust att tappa behärskningen och gallskrika om något inte går som jag vill, det är bara inte accepterat för folk i min ålder. Men jag förstår honom så väl. Brukar säga det till honom när han är riktigt förbannad. Då blir han ännu mer förbannad, och jag ser mej själv i honom och tycker synd om Jones som måste dras med oss båda med Harjulanska nerver.
Sedan, för att jag inte ens i misstag en sekund ska tro att jag kommer att få slappna av ett tag i december, så går jag och dividerar på jobbmöjligheter. Det är liksom bara att suga in fakta och inse att det är dags att söka sig ut i arbetslivet då. Jag har en möjlighet på G, och detta är egentligen mitt drömalternativ just nu på arbetsfronten. Eller det är det jag känner att jag vill riktigt gärna. MEN. Det är fråga om 50% och kvällar. Banken lär inte tycka att det räcker med 50%. Och OM jag bara jobbade kvällar, så skulle det kännas onödigt att ha Klimpen på dagis. Vilket betyder mycket klena sociala kontakter och färdigheter för honom. Om jag besluter mej för detta, kommer jag att börja springa på öppna dagiset. Bara för att Klimpen ska se att det finns andra människor i hans ålder, som han inte är släkt med. Och för att han ska få lite sysselsättning och kompisar och så vidare, ni fattar.
OM jag börjar jobba någon annanstans, så kommer jag ändå inte att jobba 100%, utan omkring 75% har jag tänkt och då handlar det ju högst antagligen om 3skiftesarbete. Då skulle Klimpen klara sig med dagis på deltid. Han skulle säkert vara nöjd över heltid också, men jag har någon form av dåligt samvete som gnager i huvudet angående den saken. Varför vet jag egentligen inte, han blir 2 år i januari. Behöver liksom lite börja aktivera sig socialt. Visst, han har sina kära kusiner, men ska han bli insnöad med dem tills han ska till förskolan och får en chock för att det finns andra barn också att leka med, ta hänsyn till och så vidare? Och nej, denhär saken är inte alls sönderanalyserad i mitt huvud.
Krämporna då? Har på sistone googlat mycket på "ledvärk", "ihållande huvudvärk", "magsår", "bränningar i magen", "värk", "synrubbningar", "domningar" och "rastlöshet". 4 månader till ska jag köra på, sedan ska jag varva ner!
Kommentarer
Trackback
