the Ems

Tänkte få en Harjula-raivari idag när jag satt och filade naglarna. Det är bland det tråkigaste jag vet, och jag får alltid hyperdamp i rygg, händer och ben när jag filar. Ni vet känslar av rastlösa ben, multiplicerat med typ, femtielva. Dessutom började min näsa rinna. No ere nu satan, tänkte jag och snöt mej. Fortsatte fila, och näsan fortsatte rinna. Då tänkte jag hämnas på näsan, och snyta riktigt ända från tårna. Det borde jag inte ha gjort, får näsan hämnades tillbaka och satte igång en riktigt fin ström näsmens. Så nu ska jag lära mina barn att inte snyta från tårna, för då får man näsmens. Dra in snoret bara istället! Farbror doktorn tömmer nog näsan sedan med några kanyler!


Senare skulle jag ta fram en brödpåse ur frysen, och eftersom det tänkte leda till en ny Harjula-raivari så slutade det med att frysen blev avfrostad och ugnen putsad. Lämpligt inför jul, typ. Vad ugnen hade att göra med avfrostningen vet jag inte riktigt, kanske blev det ett tidsfördriv i väntan på att isklimparna skulle tina (dom jävlades också idag). Så nu kan jag baka som fan igen och frysa in!



Och anledningen till varför jag kompletterar med skål och handdukar inne i frysen är att vi just fört ut våra gamla tidningar, så jag hade inte så många av dem. Och så som frysen såg ut visste jag att det skulle resultera i massor med vatten, fast jag försökte skrapa bort lite klimpar. Därav niksi-pirkka alltså.

Ifjol torkade jag alla burkar och flaskor i WC:n i misstag. Detta kunde vara årets misstag...?

Det började inatt med att jag hörde hur Targa började krampa ut maginnehåll oralt. Eftersom detta inte är något nytt för oss visste jag exakt var hon tänker spy, på vardagsrumsmattan, som alltid. Snabbt som fan kastar jag av mej täcket och springer via köket efter några gamla tidningar för att sedan springa till vardagsrummet i hopp om att hinna kasta tidningarna under spyforsen. Mindre smidig som jag är nowadays tänker jag tappa balansen när jag ska ner på golvet, vilket leder till att mitt långfinger bryts bakåt så pass hårt att även jag får spykväljningar. Nå, tidningen hann jag få under, men hon hade hunnit spy på mattan redan tidigare utan att jag vaknat till ljudeffekterna. Detta kände jag som en liten klibbig våt fläck under min handflata nämligen.

Nåh. Trodde detta bara var någon magrensningsprocess först. För att senare kunna konstatera att det nog snarare är fråga om en magtömningsprocess. På morgonsidan vaknade jag av att hon gick omkring och pep och gnydde och trampade av och an. Tänkte först att hon bara är lite uttråkad, så jag gjorde mitt yttersta för att skita i henne. Tappade ändå nerven, och kommenderade henne att ligga. Då låg hon 3 sekunder, pep, trampade runt, lade sej ner, trampade runt och lade sej ner och gnydde och trampade runt. Va fan tänkte jag. Jag som passar på att njuta av sovmornar nu när jag vet att det kan bli kärvt med dem om en tid. Sedan noterade jag hennes ökade andningsfrekvens och fattade på nolltid vad det var frågan om.

Kastade av täcket, smällde demonstrativt i alla dörrar i hopp om att någon skulle reagera på vad som sker medan jag kvickt som fans moster själv kastade på mej kläder ovanpå pyjamasen medan Targa flämtar framför dörren. Vi galopperar ut och joggar mot skogsstigen för jag vill inte att hon ska diarréa ner gården. Ja fan då ska ni veta att jag sätter mej på röven för att det är så fans halt. Eller nej, jag satte mej på höften. Nå, väl på skogsstigen spyr hon 3 ggr och sprutskiter 6 ggr. Anteckna nu intresseklubben!

Sedan kommer jag in, och noterar inget som helst livstecken på han fan jag bor med. Extremt högljutt lagar jag morgonmål åt mej själv söker något jätteviktigt i alla skåp men ingen reaktion. Duschar och kämpar för att vara högljudd. Kommer ut ur duschen och kämpar för att hålla tillbaka gråten för att gubbsatan fortfarande ligger. Byter en taklampa i skrubben väldigt högljutt i hopp om att få fart på åtminstone skyddsinstinkten, men det enda jag noterar är att snarkljuden upphör och övergår till normal andning. På köpet fick jag andnöd och mjölksyra i armarna.

Ger upp och går och river täcket av honom och informerar honom att precis exkat nu för en stund sedan lyfter han sin vackra baktunga röv och stiger upp. Och se på fan, det sker.

Han upptäcker att lampan är bytt, den lampa som jag har bett honom byta i över en vecka. "Kyllä mä olisin sen vaihtanu". JAHA NU FAN FICK DU JU TYDLIGEN INT HE GJORT, SÅ JAG MÅSTA GÖR HE! Då tycker han synd om sej själv, för att han inte fick göra den manliga sysslan.

Så, därför är jag bitter och inåtvänd och ytterst demonstrativt sur idag.


Jättepipiajaj Tarkkis.

Japp. Ärver och ärver, kom på att jag ville ha den och mommo gick med på det. Det handlar om kära moffas gamla klocka. Vi förde den på reparation före sommaren och fixa det söndriga armbandet, och strong klocka som det är har den yrat lite i hufvudstaden Helsingfors i somras, bara för att få domen att den är för gammal för att bli fixad. Det orginala armbandet finns ingenstans längre. Det var fråga om ett såndär häftigt pansararmband. I metall. Men nej. Nu hade dom desperat försökt göra klockan modern, och lite kvinnligare, tydligen, och lagt dit ett läder armband i brunt, "för att det är modernt". Jodå. Klockan tappade sin image lite tycker jag, men vi ska se om jag smälter det eller om jag vill åtgärda det ännu.



Se..så...feminimt..


26.1.82 var inte ens jag påtänkt. 7 år senare den 28.1 anlände jag dock!
Lite häftigt tycker jag med initialerna!

Jag kom att tänka på en sak igår. Varje gång folk klagar på vården i Finlandet av en eller annan orsak, så vill jag att ni ska veta en sak. Från och med några år tillbaka får blivande vårdare öva sej på Sim Man, en simulator (som man kan byta könsorgan på) som har precis de problem och status som man programmerar in via en dator. Högt tryck, förmaksflimmer, vätska i lungorna, kramp. Man kan till och med ge sprutor och infusioner till stackaren och mäta EKG. Som en liten skämtsam tröst kan jag säga att det är tur vi får öva på Sim Man, för hade han varit en riktigt patient de gånger vi fick öva med honom hade nog patienten avlidit i mer än ett fall kanske, på grund av vårdfel och okompetent handlande. Så nog har vi och samhället tur att vi får öva på dockan först! Alltså, när vi sen kommer ut i arbetslivet på riktigt, så är vi så äckligt duktiga att vi inte gör alla misstag som vi gjort med Sim Man. Tyvärr har jag inte bildbevis på detta.


Och gott folk, varje gång ni klagar över småsaker, så vill jag påminna er om att det nog fan inte är så lätt att vara hund heller...


Och, en öppen fråga, att byta till blogspot eller ej? Eller nåt annat? Detta inlägg tog mej 47 minuter att få klartt, tackvare bilderna. Och det beror inte på min okompetens.

Snart är det lilla jul, och det betyder att det snart är lilla jul! Iiiih! :D Så det betyder att jag snart får ta min lilla out-going-julklappar-lista med mej och handla som en gris. Ja, jag har faktiskt inte börjat på med det än. Dessutom är släktjulklappen olottad ännu, det borde vi börja åtgärda. Förr skedde lottdragningen alltid på farsdag, men nu blir det inga maffiga farsdagsmiddagar längre. I fjol drog Jones lotterna hemma hos oss eftersom han valde att vara tråkig och opartiskt och inte delta i vårt julklappsgrejs. Nynny.

Idag gjorde jag en To Do Before X-mas- lista. Ifjol spårade det ju ur så pass att jag putsade alla mina burkar i WC-hyllan. Det står dock inte på listan, men man vet aldrig, plötsligt finner jag mej gnidandes burkar och flaskor med diverse krämer och grejer.

Sedan har jag en vanlig To Do-lista. Nej, jag är inte neurotisk. Där står det att jag ska plocka fram lite vinterkläder så att jag inte behöver gå omkring i en grisrosa jacka donerad av mor, och under den en orange fleece även den donerad av mor. Hahah..jag skäms av att bara skriva det till och med. Nästa vecka ska jag plocka ihop Jones' pappalåda som han ska få på farsdag. Bara för att han blev lite lessen över att pappor inte får pappalådor. Så han ska få en med en massa behövliga saker, som blöjor, nudlar, badolja och en snorsugare. Han blir nog glad.

Sparkade upp Jones, och när jag var säker på att han steg upp och hölls upp, så gick jag ut med Targa. Sen när jag kommer in igen hör jag att han sitter och spelar gitarr. Oho, var han så snabb idag, tänkte jag, bara för att komma ända in och konstatera att han satt i jesus-ställning på golvet i sina hippie-blommiga kalsonger som borde blivit slängda för länge sedan och spelade gitarr. Syksyn sävel. "MITÄ sä teet, sä näytät rumalta jeesukselta"..."mä herään rauhas" Jaha. Nåmen dåså.

Jag hade en liknande känsla senast jag var i banken. Men då den vägen att dylika tankar tänktes om mej, typ "va fan e hede för ett korkohovo.." Först för några veckor sedan var jag ju i banken och fixade Meles bankkonto, och eftersom det blev en sån rambambola med det så resulterade det i att jag var rödflammig och kallsvettig medan jag febrilt försökte fiska nödvändig information av Särk per telefon och sedan också förklara vad egentliga syftet är med kontot och varför inte ena föräldern vet om kontot och att jag önskar att modern skulle vara in charge för det hela efter att jag öppnat det. Öh. Ja, gudens det var lite genant.
Nu i fredags betjänades jag av samma banktant, och svammlade först att jag vill lyfta 200 från ett konto och jag vill ha det i en tvåhundring och sedan vill jag växla lite pengar och få det till en hundring. Sedan krystade jag fram av någon anledning "jaa si he ska bli ti tretiårsgåvo så he e ju lite kul me stora pengar, heh" och kände mej genast som en person som banktanterna säkert tittar lite extra noggrannt på när man går ut. Banktanten log kvickt och sa "jasså heh, va kul". Efter att jag gått är jag bergsäker på att de tittade menande på varandra och himlade med ögonen. Vad fan ska dom tro om mej egentligen?!?

Som tur har man inga bankärende på en tid.


För att balansera de häftiga happeningarna denna helg kommer jag att ägna dagen åt att tvätta uppskattningsvis 3 bykmaskiner och läsa en givande finsk vetenskaplig artikel om rehabilitering och dra någon nytta av den och tillämpa den uppsnappade kunskapen i skrivandet av vår rehabiliteringsplan.

Japp, festen är i full gång. Hon är säkert lite tom i skallen idag eftersom det tydligen har varit överraskning på överraskning för henne. Vi är alltså hejjare på att luras och hemlighålla saker och ting! ;D

Några små grodor har väl tänkt avslöja hela faderullan, men i det stora hela så har nog allt gått nappiin så att säga!

Ni får läsa mer ingående på syrrans blogg, men jag ger bildbevis och ett litet smakprov på dagen!




Kortet...


Arto tog henne ut på en liten flygtur över nära och käras hus och hem! :D


Pepa 30 stod det i backen hos mamma& kjell där vi stod och vinkande!


Rätta sorten?


Liten lycklig flicka goes 30..! :D


En fin väska fick hon ju i alla fall! :D



PEePa 30 vee!


Mmmm....


Arto& hans fru! :D

Nu ska jag gå och äta lite till..! :D

Japp, och det känns fantastiskt och det var enklare än vad jag trodde! :D Först tog vi en massa andra prover, typ socker och Hb och CRP och, hör och häpna, graviditetstest. Sedan gick vi med mupparna in  i ett skillt rum för att punktera varandras vener. Och det gick så bra så! Vi lyckades alla på första försöket till och med! 

Här kommer till och med bildbevis på våra labbövningar!


Här är våra centrifugerade blodprov!


Emma und Linda-Marie in action


Jag, som spjälker lite erytrocyter


Här nalkas CRP-koll för fem!

Ingen av oss hade några värre fel. Jag testade positivt på det test som alla andra lite nervöst utförde, och mitt plasma var lite väl grumligt, men det lär ska bero på mitt havandeskap, även det.


När min dator väl är samarbetsvillig ska jag passa på att lägg upp lite andra bilder som jag har på kamerakortet också, d.v.s lycklig hund äter älgben.


Detta kallar vi "Hullun kiilto silmissä"


Så, en bild fick jag upp efter att jag skröt, sen sa datorn upp kontraktet! Njut nu av dessa sällsynta bilder som pryder bloggen.


Åh, vilken lycka detta älgben framkallar. Det råkade vara lite kött på det också, och efter en tid i ugnen så blev köttet sådär läderaktigt, och ack så underhållande och smarrigt för Targa. Hon är så ivrig på det att om man råkar få henne att ha en 5 sekunders paus i gnagandet så är hon helt anfådd. Hahaha.

Hörde något på radio idag strax före 7 på morgonen då jag hade fört Jones till jobbet: "Raamattu on kuin buffetpöytä, vähän kaikkea on tarjolla ja kukin ottaa sieltä mitä haluaa" Som vidare förklaring kan sägas att man beroende på personlighet och dylikt väljer sitt sätt att tolka det som står i Bibeln, även om samma text står där för alla, så poängterar man olika saker, på väldigt olika sätt.

Okej. En ganska passande liknelse på ett sätt, på ett annat sätt en ganska rolig liknelse. Jag är ingen guru på Bibeln, är personligen inte så berörd av den, men är ändå av den åsikten att Finlands samhälle och lag är uppbyggt med Bibeln som bas, alltså baserar sej massor av vårt samhälles normer, seder, traditioner och funderingar på Bibeln, även om vi inte tänker på det, även om vi inte tror på det och även om vi inte vill det. Jag kan inte säga att jag tror på Gud, jag tror på något, men ändå inser jag att det är fakta att jag lever efter kristna normer och så vidare. Det är liksom det man är infödd i som finntupp.

Nå, jag blev inte så hispig över detta uttalande, men några frågor dök upp:
- varför är man inte lärd att kritisera det som serveras på ett buffetbord?
- påverkar våra personligheter det vad vi väljer att se på buffetbordet?
- blir typen av mat på bordet olika på basen av vad vi prioriterar o.s.v?
- om man tar fasta på en sak i Bibeln, måste man då ta fasta på allt som står där? Och om man tar fasta på en sak ordagrannt, hur kan man då skippa en annan helt och hållet eller göra helt egna tolkningar av det?

Orsaken till varför detta kom upp i NRJ är ju förstås den heta homodebatten som verkar vara på G. Är inte så insatt i den. Vet inte riktigt ens vad den handlar om, vet bara att det förekommit klumpiga uttalanden, och att folk blivit hispiga och skrivit ut sej ur kyrkan.

Ett argument som var hett mot en kvinnlig uttalare som var emot homosexualitet var att om hon nu så hårt tar Bibelns bud att homogena par är fel, hur kan hon tillåta att hennes son går omkring med långt hår? Det lär vara förbjudet enligt Bibeln. Nåja. Som sagt, är inte insatt. Reagerade idag säkerligen för att Bibeln liknades med mat.

För övrigt vill jag meddela än en gång hur äckligt det är med folk som gräver sej i näsan då de kör bil. Herregud. Vet inte vart jag ska ta vägen. Idag också i trafikljusen, tittade jag i backspegeln, och ser en karl som har fingret ända till knogen i näsan. Jag tänkte ta upp registernummern och ringa och fråga om han hittade något. Men sedan tänkte jag att folk som faktiskt så öppet håller på med det där, säkert gladeligen meddelar sitt fynd. Och jag vill nog inte veta sist och slutligen så jag sket i det. Dessutom fick jag veta idag i skolan någonting jätteäckligt som jag inte tänker skriva ut här, men det kantstötte min kvinnlighet, totalt. Fy då.

Under våra ortostatiska undersökningar i skolan idag, noterades jag igen ha en vilopuls kring 90/min. Så högt ska det inte vara i normala fall. Tillsammans med läraren funderade vi på vad det kan bero på, och jag meddelar att jag är endast gravid. "Jaha nåmen då så" utbrister hon, varefter hon undrar hur långt jag är. Sedan konstaterar hon att jag är liten. Jaha. Det känns inte så. Men det verkar ju så eftersom folk fortfarande bara tror att jag är allmänfet. Men borde fettet inte bli till ringar då, istället för en kompakt boll? Egentligen är det där ganska intressant, för många säger att jag är liten. Igår konstaterade läkarna att klimpen väger kring 1,1 kg, fast den skulle få väga lite på 1,2 kg, alltså motsvarar den några dagar yngre klimp än vad min klimp egentligen är. Nå, ingen panik med det alltså, men med tanke på vilka godismängder jag vräker i mej är det ett under att den inte är större. Som bekant kan sockermammors barn vara jättebabyloner. Ett annat under är att jag inte drabbats av diabetes, eller över huvudtaget haft några problem med blodsockret. Det var jag nästa bergsäker på att jag skulle få eftersom jag alltid vetat att jag kommer att problem med sockerransoneringen, now and forever. Så. Häftigt är det på ett sätt. Men det här kommer jag väl att få äta upp sen när min klimp växer sej till 4,7 kg de sista veckorna innan leverans. Men, med tanke på mej själv, och min tillväxt, och mission viktnedgång efteråt, så ska jag ransonera sockret lite fattigare från och med nästa vecka.

En annan nyhet jag fick igår var att om det blir nedrevägsförlossning, så är epidural- och spinalbedövningarna uteslutna för min del p.g.a mina fantastiska blodvärden, vilket också innebär att om det blir planerat kejsarsnitt så måste jag sövas. Jahap..måste jag kämpa naturellt? Nejdå, jag kan säkert få lite livmoderhalsbedövning. Jamen nådåså..!

Jag hade tänkt köpa en tandläkartid till Targa till julklapp. Nu fick den idén en konkurrent, nämligen en kurahalare. Hur smidigt skulle det inte vara med en sån?! En med ben alltså. Hon har en jacka som ska föreställa regn- och vindtålig, men vi suktar efter en halare med fyra ben. Så att hela hon utom svansen typ skulle vara kurahalartäckt. Åh, härliga tider det skulle vara oavsett diverse stormar och ler- och regnväder...

Grejen är den att hon skäms ju själen ur sej bara hon får på sej jackan eller en reflexväst. Det är liksom det värsta hon vet. Å andra sidan, det hon inte vet av lider hon inte av. Det hon lider av nu är gasig mage, känner jag. Dessutom lär denna halare vara billigare än tandläkartiden. Men, tänk om hon faktiskt går typ i chock av halaren, så lämnar den oanvänd. Skulle hon bli mobbad av andra hundar om hon hade halare...andra hundar har ju också halare. Orkar man klä på den alltid när det är vått? Tänk vad smidigt och rent det skulle vara att slippa lerhelvetet.

Nåja. Nu ska jag ut i blåsten och träna lydnad, bara för att kunna skylla på blåsten då det skiter sej och hon tappar öronen i farten. Så kommer jag att konstatera att det nog vore trevligt med en halare. Men att om hon nu hade halaren på sej, så skulle jag bara kunna drömma om att träna lydnad, för det skulle vara omöjligt, det vet jag.

För övrigt kan jag meddela att vi från och med nu är lagliga ägare av tomten. Av laga kraft, liksom. Det står i varje register. Emma, und Jones och sen registernummern på tomten. Giih. så nu äger jag både en bil och en tomt enligt lag. Det känns ju nästan...Otroligt officiellt. Är allt annat jag äger mån tro mindre lagligt, eftersom det inte finns nåt register på det? Annat än svettiga kundregister i vissa fall. Åh, Targa står jag ju också som ägare på. Men hon räknas nog inte som egendom. Hon är liksom bara min, och pyttelite, lite Jones'.

Den någon är Targa. Orsaken torde vara den att jag idag utförde höstförnedring nummer 1: jag klippte tasshåren. Så nu tittar hon inte på mej, och om jag lockar på henne vänder hon bort huvudet. Men jag tror nog att hon älskar mej i alla fall. Innan julbocken kommer sa vi utföra höstförnedring nummer 2, badningen. Den kommer att äga rum sen då det har frusit till.

Nu ska jag sparka upp Jones för jag orkar inte höra på hur han spyr upp sina lungor. Sedan ska vi via Prisma och köpa något häftigt rengöringsmedel till tvättmaskinen, som jag fortfarande vårdar med ömhet. Sedan ska vi till Voitby och återlämna hundklippningsmanicken och täcka in vår ved som vi huggit ner på tomten.

Prima skinkor.

Jag fick just nys om Bakdagen, nationell eller internationell var väl inte så viktigt, genom syrrans blogg. Och jag som gått omkring och planerat att baka lite mer en längre tid, och tänkte baka lite idag, men nu tänker jag skjuta upp det till lördagen, då denna dag inträffar. Tills dess ska jag göra en lista med vad jag ska baka, och en annan lista med vad som måste köpas hem innan. Sen på lördag ska jag ta fram hucklet och förklädet och baka och äta deg och smet hela dagen.

Tills dess ska jag nöja mej med att vräka i mej glass och fortsätta förundra mej över varifrån alla får reda på sånadär häftiga dagar...Och andra häftiga saker också för den delen. Alla vet alltid en massa kula dagar och grejer, utom jag. Kanske är det för att jag prioriterar glassätandet före google...? hahah snap!

Tidigare har jag lite i smyg mobbat folk som lidit av halsbränna. Om de samtidigt råkat lida av sura uppstötningar, och dessutom varit smarta nog att säga det högt, så har jag gapflabbat som en gris. Så har jag härmat lite legendariska "jagharsurauppstötningar-fraser" såsom, "oj e tar så soårt". Men. Dessa tider är förbi. Efter att nu i några veckor ha lidit av en tilltagande återkommande halsbränna gav jag igår upp när det kändes som om en skogsbrand i storlek av 1/3 Finland ägde rum i min hals. Och så kan man ju inte ha det. Så jag tog Jones i vacker tass och åkte till apoteket. Farmaceuten frågade om vi ville ha hjälp, och då meddelade jag vad mitt problem var. Hastigt fyllde jag i att jag var havande, och det är därför som jag nu lider av dessa besvär. Men åh vilken lättnad av en liten torr sugtablett med wannabe spearmintsmak man kan få! Nu tänker jag trotsa tantvarningen och gå omkring med en ask Rennie i min väska.

För övrigt kan jag meddela att alla som lider av halsbränna från och med nu har min sympati. Kommer aldrig att mobba er igen. Det är nog tillräckligt jävligt utan mitt jävelskap.


Harmt nog, så hann jag ju nyligen beställa hem lite julgardiner. Och idag kom en till Jotexkatalog hem, som erbjöd -50% på dyraste produkten. Så, nu måste jag beställa hem ett par till gardiner, men eftersom de blir 15€ efter rabatten, och minsta leveranssumman är 20, så måsta jag hitta något mer jag vill beställa. Tänk, så trist.

Nu ska jag ta och skriva några rader om blod på engelska. Och sen ska jag översätta min redan inlämnade finska uppsats om COPD till engelska. Men det tror jag inte man får göra, så det där sa jag inget om.

Jag har alltid en lista med saker som ska göras. Det känns på nåt sätt bättre att ha allting i en lista, så är det bara att bocka av vartefter. Ofta har jag en viktig To Do-lista, och en mindre viktig. Så känner jag mej lite proffsig liksom när jag bockar av allt som jag så effektivt gör.

Nu är t.ex min tand fixad, den som gick sönder när jag åt choklad. Jag ska på nytt om en månad för att fixa en annan som har hål.

Jag har försökt besikta två bilar, och ingen av dem gick genom. Den ena en smaragd från -89 och den andra en Obelix från -98. Så vad säger man? Fuck off? Den ena har varit olaglig att köra med i två månader nu, men som bekant tycker vi om lite spänning.

Jag torde gå till farbror blå och hämta ut mitt slutgiltliga körkort, men jag måste ha sällskap med då, eftersom det finns en yttepyttelite minimal risk för att dom säger att jag får lämna in kortet och hämta det nästa år igen. Osannolikt, men möjligt.

Jag borde slippa till Ikea. Därefter till Seinäjoki. Men först till Ikea. Frågan är den om jag ska dra med Jones och någon annan till Tammerfors- Ikea, eller om jag ska dra med Jones till pappa, och åka till Helsingfors-Ikea.

Jag fick upp våra köksgardiner nu. MEN. Ostrykta. Jag skulle pröva och se hur mycket jag behövde korta dem, men konstaterade att dom dög som dom var, och då orkade jag inte ta ner dem igen för att stryka dem. Ännu skär det lite i mina ögon, men det ser nog inte så jättehemskt ut, tycker jag. Jävligare har man sett, liksom.

Jag borde tvätta golven, men drar mej för det eftersom jag vet att jag bara hinner ställa undan moppen så är det värsta lerhelvetet ute. Så, nej, jag tänker inte tvätta golvet än.

Jag borde betala räkningar. Men har ingen lust. Och vårt kranvatten smakar damm nuförtiden, fast hur man sköljer och tvättar glaset.

Idag flyttade jag över min gudsons bankkonto till en annan bank. Och herregud vilket öde. Inte nog med att jag skulle ha hans signum, jag skulle också veta båda föräldrarnas signum. Men Melvin fick sitt nya konto. Så nu ska pengarna växa orörda där hoppas vi, så kanske han blir rik och fet när han blir stor.

Targa borde få sin tandläkartid. Jag tycker hon har en mindre fräsch odör i sin mun. Kanske beror det på alla kadaver hon äter nu som då?

För övrigt känner jag mej lyckade efter att äntligen ha mixtrat med Kela angående studiestödsuppehållet. Så nu väntar jag bara på att dom andra pengarna ska börja rulla in därifrån sålänge studiestödet pausar.

Och nån liten stackare frågade diskret hur länge butikerna är öppna idag. Den lilla stackaren ska ta sin plånbok och mej och åka till stan och bränna pengar idag. Den stackaren är Jones.

En kommentar från min kreativa syster fick mej att bli riktigt fundersam. Hon sa alltså att man kunde  ta fram endast julpynt i en viss stil, och köpa lite nytt i den stilen...Och sen antagligen byta om för varje år o.s.v.. Det var ju en trevlig idé, och då har man ju faktiskt en skälig orsak till att köpa nytt julpynt om någon(=Jones) av någon anledning skulle råka ifrågasätta det.

Men, att julpynta eget hem är för mej ett relativt nytt under. Detta betyder att allt jag har är i samma stil, förutom domdär legendariska grejerna som jag snattade med mej när jag flyttade hemifrån. Så, måste jag nu köpa en hel ny uppsättning med julpynt i annan stil i år? Det vore ju harmt. Riktigt harmt. För då måste jag ju köpa dom där nya gardinerna. Och allt annat från tomtar och belysning. Jag tror nog det var så hon menade. Att man måste ha julpynt i lite olika stil (typ söta tomtar VS fula tomtar, rött och guld VS blått och silver) så man kan byta om. Och har man inte det så måste man skaffa sej hela faderullan.

Så. Nu måste jag börja fundera ut årets jultema hos oss. Det kommer nog att ta så mycket tid att jag inte hinner skriva om någon sjukdom på finska idag. Heller.

Blev rekommenderad en blogg igår av en arbetskamrat. Idag var jag inne och lusläste den. Det är en kvinna, nåt år äldre än jag, som just nu skriver om sin graviditet. Hon är en vecka längre gången än jag. Hon kämpar för att hålla sin bebis inne så länge som möjligt, och det verkar vara ett projekt i sej varje dag. Alla vet att det inte är så trevligt med en förlossning runt vecka 25. Själv har jag tänkt denna skräckfulla tanke, och nu vet jag att man nog inte ens kan föreställa sej situationen om man inte varit där själv.

Jag blev så otroligt berörd av bloggen. En massa känslor vimlade i mitt huvud. Plötsligt är mina "krämpor" så otroligt små och jag får nog vara glad över att jag sluppit såhär lätt undan hittills. Vad är lite sammandragningar när man lyfter patienter jämfört med det där? Å andra sidan började jag tänka på försiktigheten speciellt på jobbet på ett annat sätt nu.. Är det värt pengarna så att säga? Hur långt kan jag gå innan det börjar ringa en klocka i mitt huvud och jag inser att man faktiskt inte behöver vara sådär äckligt hurtig när man är i en pågående svällningsprocess.
Samtidigt vill jag inte verka som en sån som jag själv är allergisk mot, alltså en som tror att man inte ska lyfta ett finger för att man är gravid. Det handlar väl nog om att lyssna till sej själv bara helt enkelt när det gäller sånt. Så enkelt, så enkelt. Inte.

En annan jobbkompis frågade mej om jag gruvar mej för något ännu. Efter en stunds funderande kunde jag svara att ännu gruvar jag mej bara för den kommande klimpens sömnrytm, av någon anledning, och mina kommande nattskift. Förlossningen förstår jag mej inte på att fundera över eftersom jag ännu inte vet vilken väg jag får föda. Det enda jag vet om det nu är att det är under uppföljning och att dom nog tar hand om mej i vilket fall som helst.


Nåja. Nu kommer jag att tänka på dethär resten av dagen åtminstone och försöka sända positiva energier vidare till ovannämda bloggs författare. Och vara glad för att ingen klimp är på väg ut från min mage än så länge. På länge.

Shit...Jotex julkatalogen kom hem, fullproppad med en massa julgardiner och annat julgrejs. Gissa vem som tänkte gå i taket?! Kunde knappt hållas i mina byxor. Så tokig har jag nog aldrig blivit av julkataloger tidigare. Jag tänkte nästan riva fram allt julpynt. Ivrigt kryssade jag för allt vad jag ville ha, och Jones tittade skrämt på. Han meddelade mej att vi bara har fyra fönster i lägenheten, och att vi inte behöver fem gardinuppsättningar. Nähä. Jag meddelade honom att det inte var meningen att han skulle yttra sej om saken, och att vi kommer att bygga ett stort hus med många fönster, så vi måste ha mycket gardiner så att man kan byta om. Han stirrade på mej av någon anledning, men innan han hann säga något så gav jag honom dendär blicken som meddelar honom att det är dags att hålla käft och lämna rummet.

Tidigare har han haft så pass mycket mod att han sa att vi kanske skulle skippa julpyntet i år, eftersom jag kanske inte kommer att orka pynta, om inte annat kommer jag nog inte att orka städa bort julen, tror han. Att han inte fattade att det är han som städar undan det om jag inte orkar/hinner städa bort det innan jag ska leverera klimpen. Och det skall nog ske drastiska saker om jag inte ska orka pynta till jul.

Så.  Nu skriver jag julklappslistor. Både inkommande och utgående. Eller ja, inte så mycket utgående att planera, eftersom årets jul verkar vara väldigt öppen plötsligt. Vi har de senaste åren haft lottdragning med julklapparna, så har det blivit så att alla köper en julklapp och alla får en. Nu har det kommit olika kommandon från olika håll, så det enda jag vet är att Jones kommer att få åtminstone en ny rakapparat och jag önskar mej ett presentkort till en affär som säljer Didrikssons kläder, en heting just nu för mej som inte annars är så brydd i märkeslappar på kläder. Targa kommer att få en tandvård, vilken innebär tandstensborttagning. Någon snållar om en ny bil för dom pengar som staten återger oss innan jul, samma personer snållar också om en väg på 110 meter som ska byggas.

Det är tre månader till jul imorgon. Iiiiih man blir ju nervös.

Vår vanliga morgonpromenad går längs en stig som går runt ett daghem här brevid oss. Idag var vi så tidigt ute, att det inte var någon kalabalik på dagisgården. Jag noterade en tennisboll kanske 10 meter längre bort, och tänkte inte sedan mer på den utan traskade vidare med Targas koppel dinglande på ett finger (ja man kan göra så vissa dagar). Plötsligt sliter hon sej, hämtar bollen, och lika plötsligt går hon perfekt brevid mej igen, som om hon inte hade gjort annat de senaste 4 åren. Jag blev lite paff så att säga. Jaha. Borde jag ha rättat detta beteende och berättat att man inte får stjäla från barn? Dom hade ju själva lämnat fram bollfan. När jag var ung blev samma dagis ett hopprep fattigare. Ja, dom hade lämnat det ute över en helg och jag behövde det. Efter några sekunders tänkande och en snabbanalys av Targas tankergångar beslöt jag mej för att vi nog behövde en till tennisboll till dom femtielva som vi redan har. Så nu har vi femtitolv tennisbollar.

Och jag har inte ett dugg dåligt samvete. Dagiset är så rikt att de har råd med Marimekko-gardiner, så en tennisboll gråter dom nog inte för. Och Targa är ju glad så.


För övrigt kan jag meddela att min hår är åtgärdat. Och för detta får jag tacka lill-Leiron, som nog inte var så himla liten längre, för att jag fick vara hennes klippmodell. Det visade sej att jag var nervös i onödan, för hon fattade nog vad jag ville. Så nu smider jag planer på att hon ska börja klippa mej i fortsättningen också, mot en liten slant eller två då förstås. Moahahaha!

Och nej, jag tänker inte ens tanken på att försöka få upp en bild.

För att ni ska förstå hur jävla långsamt detta internet är, så kan jag säga att jag stannade i skolan idag, på en fredag eftermiddag, för att uträtta ärenden på nätet och för att kunna yra omkring lite utan att få nervsammanbrott, nervsläpp, och diverse. Då är det illa.

Det är något som fungerar alldeles utmärkt i detta hushåll. Vissa gånger. Som idag till exempel. Först var vi och handlade lite smått och gått. Vid kassan säger Jones åt mej att gå och packa för han kan betala. Bra, han packar ändå korkat. Sedan kommer vi hem och jag börjar borsta hunden, som för övrigt meddelar att det är dags att övergå till vinterpäls. Det kom en full Lidl-påse och lite till. Det som inte träffade påsen lämnade på golvet. När jag var klar svor jag över allt jävla hår, och hur sjuk jag blev i ryggen av att sitta på golvet och borsta min lilla hund medhårs. Diskret börjar Jones dammsuga. Lika bra det om han ville slippa mitt vredesutbrott som jag alltid får när jag dammsugar denna lägenhet. Varför? För att golvet, alltså plastmattan i denna lägenhet inte sitter fast. Du kan inte ens ha dammsugaren på medelstarkt sug utan att golvet lyfter.  Detta orsakar nervsammanbrott, för med hundhår och stenar på golvet måste ju dammsugaren suga, men det går inte. Plus att köksskåpen inte hålls uppe utan glider fast av sej själv. Pisslägenhet helt enkelt.

Nåja. Sedan frågar han snällt vilket projekt han ska syssla med idag, han har tre mina projekt på gång. Bara för att han råkat vara snäll idag så fick han göra klart spjälsängen idag. Resten kan vänta, om han inte orkar med dem idag.

Under tiden hinkar jag i mej te och honungsvatten om vartannat och hittar på saker som måste göras, borde göras, kunde göras och så vidare. Jag konstaterade att lägenheten i princip är i ordning nu, så ja tände lite ljus för mysheten. Då kom jag på att 3 tavlor ännu ska upp, vi har ingen spegel, vi måste hitta en ny byrå, lägga nya hyllor i skrubben, skaffa gardiner till köket, köpa en golvlampa och någonslags hörnbord och en bil.

Dessutom råder det hemköpsboom i vår närkrets nu, och det leder till att man blir jättesnål på att börja bygga. Men det kan vi inte nu, eftersom banken tycker att rätt ska vara rätt och att jag också bör ha inkomst innan vi börjar. Så banken suger. Det vi betala nu i hyra och banklån motsvarar ett stort låns avkortning. Känns så jävla onödigt. Det ända vi kommer att göra i år är att bygga en väg. Alla andra renoverar och inreder sina nyinskaffade hem. Åh. Jag svär över denhär lägenheten varje dag. Den stör mej.

Nästa helg ska vi på byggmässan, och då börjar det klia om möjligt ännu mer i fingrarna. Men det är bara att nöja sej med att sätta sej i soffan och surfa bland inredningshemsidor och vräka i sej choklad.

Och, gott folk. Ni skulle ha fått en massa bilder på bland annat kommande hus, tomtarbete, hundfasoner, diverse fulheter och en massa skoj, om vårt internet funkade som det ska. Det gör det inte. Jag tycker inte det är värt att dividera med en bild mellan 6 och 10 minuter, för att sedan konstatera att uppladdningen misslyckats. Så internet suger också.

Nu ska jag trösta mej med choklad. Nej jag tror jag tar glass nu.

...ska vi ta vara på, för den fungerar ju utmärkt! Som idag t.ex, när jag suttit totalt två och en halv timme i telefonkö, endast alltså, så får jag veta att dom ger inga fler akuttider idag. Nehepp. Jag måste ringa pånytt imorgon.

Så då traskar jag iväg till egen hälsostation och meddelar dem att jag lider, och att tungan är sårig p.g.a. dom vassa kanter som min finns på min spruckna tand, som för övrigt spräcktes av en bit Fazers blå. Ojdå säger dom, ja dom ska försöka få in mej nånstans.

Jodå, inklämd blev jag. Bedövad också. Sen sa dom att dom skulle slipa lite. Sen fick jag stiga upp och gå hem och återkomma imorgon via telefon. Alltså. Haha. HAHAHAHA. Dom bedövar mej, slipar nån kant som jag inte märker någon nytta av, och säger välkommen åter. Ja fan, nog är det tur att vi bor i Finland. Dom undrade också om jag trodde jag kunde vänta till den 5.10 då jag har en vanlig tid. Nej. Det kan jag inte.

Jodå.

För övrigt blev vi trevligt ihjälskrämda med Targa på vår promenad idag. Vi tänkte frontalkrocka med en liten söt shettis som kom travande så att fläsket säkert dallrar ikväll ännu. Den var så söt. Eftersom vi av bara farten kom så nära varan hann djuren snusa på varann, varefter shettisen började inta föda och Targa tänkte pissa ner sej. Men, tänk vad allt man kan se! :D

Under en kritisk tid av sitt liv levde Targa i en besvärande ovetskap om vem hennes far är. Hennes syndiga mor hade ju som bekant villat iväg till byn en varm vårkväll år 2006. Knappa två månader senare födde hon åttlingar.

I takt med att Targa växte i höjd med diverse TV-bord ville hon få svar på vem hennes far var, och vi intygade hennes genast att det inte var glasmästarn. Småningom började vi få en uppfattning om vem fadern var (och det var inte glasmästaren). Vetskapen över hennes riktiga identitet tillfredställde henne inte, och hon vill inte acceptera detta utan väljer hellre att se glasmästarn som sin far, eftersom han antagligen skapat henne en psykologisk trygghet och möjlig farsgestalt.

Detta konstaterade jag idag när Targa först ställde sej framför TV:n (alla som sett Targa+ vårt TV-bord vet att hon mäter en högre höjd än bordet). Sedan frågar jag henne "oliko isäs lasimestari?" men får inget svar. Sedan säger jag "Targa, sun pappa ei ollu lasimestari! Marsch!" varefter hundfan demonstrativt sätter sej ner, precis liksom mitt i rutan, och stirrar stint på mej. Jag stirrar tillbaka, och efter en stund stiger hon upp och kliver upp på soffan och lägger sej ovanpå mej. Älskade ängel. Man blir ju lite rörd.