Bitter och inåtvänd och demonstrativt sur.
Det började inatt med att jag hörde hur Targa började krampa ut maginnehåll oralt. Eftersom detta inte är något nytt för oss visste jag exakt var hon tänker spy, på vardagsrumsmattan, som alltid. Snabbt som fan kastar jag av mej täcket och springer via köket efter några gamla tidningar för att sedan springa till vardagsrummet i hopp om att hinna kasta tidningarna under spyforsen. Mindre smidig som jag är nowadays tänker jag tappa balansen när jag ska ner på golvet, vilket leder till att mitt långfinger bryts bakåt så pass hårt att även jag får spykväljningar. Nå, tidningen hann jag få under, men hon hade hunnit spy på mattan redan tidigare utan att jag vaknat till ljudeffekterna. Detta kände jag som en liten klibbig våt fläck under min handflata nämligen.
Nåh. Trodde detta bara var någon magrensningsprocess först. För att senare kunna konstatera att det nog snarare är fråga om en magtömningsprocess. På morgonsidan vaknade jag av att hon gick omkring och pep och gnydde och trampade av och an. Tänkte först att hon bara är lite uttråkad, så jag gjorde mitt yttersta för att skita i henne. Tappade ändå nerven, och kommenderade henne att ligga. Då låg hon 3 sekunder, pep, trampade runt, lade sej ner, trampade runt och lade sej ner och gnydde och trampade runt. Va fan tänkte jag. Jag som passar på att njuta av sovmornar nu när jag vet att det kan bli kärvt med dem om en tid. Sedan noterade jag hennes ökade andningsfrekvens och fattade på nolltid vad det var frågan om.
Kastade av täcket, smällde demonstrativt i alla dörrar i hopp om att någon skulle reagera på vad som sker medan jag kvickt som fans moster själv kastade på mej kläder ovanpå pyjamasen medan Targa flämtar framför dörren. Vi galopperar ut och joggar mot skogsstigen för jag vill inte att hon ska diarréa ner gården. Ja fan då ska ni veta att jag sätter mej på röven för att det är så fans halt. Eller nej, jag satte mej på höften. Nå, väl på skogsstigen spyr hon 3 ggr och sprutskiter 6 ggr. Anteckna nu intresseklubben!
Sedan kommer jag in, och noterar inget som helst livstecken på han fan jag bor med. Extremt högljutt lagar jag morgonmål åt mej själv söker något jätteviktigt i alla skåp men ingen reaktion. Duschar och kämpar för att vara högljudd. Kommer ut ur duschen och kämpar för att hålla tillbaka gråten för att gubbsatan fortfarande ligger. Byter en taklampa i skrubben väldigt högljutt i hopp om att få fart på åtminstone skyddsinstinkten, men det enda jag noterar är att snarkljuden upphör och övergår till normal andning. På köpet fick jag andnöd och mjölksyra i armarna.
Ger upp och går och river täcket av honom och informerar honom att precis exkat nu för en stund sedan lyfter han sin vackra baktunga röv och stiger upp. Och se på fan, det sker.
Han upptäcker att lampan är bytt, den lampa som jag har bett honom byta i över en vecka. "Kyllä mä olisin sen vaihtanu". JAHA NU FAN FICK DU JU TYDLIGEN INT HE GJORT, SÅ JAG MÅSTA GÖR HE! Då tycker han synd om sej själv, för att han inte fick göra den manliga sysslan.
Så, därför är jag bitter och inåtvänd och ytterst demonstrativt sur idag.
Jättepipiajaj Tarkkis.
Nåh. Trodde detta bara var någon magrensningsprocess först. För att senare kunna konstatera att det nog snarare är fråga om en magtömningsprocess. På morgonsidan vaknade jag av att hon gick omkring och pep och gnydde och trampade av och an. Tänkte först att hon bara är lite uttråkad, så jag gjorde mitt yttersta för att skita i henne. Tappade ändå nerven, och kommenderade henne att ligga. Då låg hon 3 sekunder, pep, trampade runt, lade sej ner, trampade runt och lade sej ner och gnydde och trampade runt. Va fan tänkte jag. Jag som passar på att njuta av sovmornar nu när jag vet att det kan bli kärvt med dem om en tid. Sedan noterade jag hennes ökade andningsfrekvens och fattade på nolltid vad det var frågan om.
Kastade av täcket, smällde demonstrativt i alla dörrar i hopp om att någon skulle reagera på vad som sker medan jag kvickt som fans moster själv kastade på mej kläder ovanpå pyjamasen medan Targa flämtar framför dörren. Vi galopperar ut och joggar mot skogsstigen för jag vill inte att hon ska diarréa ner gården. Ja fan då ska ni veta att jag sätter mej på röven för att det är så fans halt. Eller nej, jag satte mej på höften. Nå, väl på skogsstigen spyr hon 3 ggr och sprutskiter 6 ggr. Anteckna nu intresseklubben!
Sedan kommer jag in, och noterar inget som helst livstecken på han fan jag bor med. Extremt högljutt lagar jag morgonmål åt mej själv söker något jätteviktigt i alla skåp men ingen reaktion. Duschar och kämpar för att vara högljudd. Kommer ut ur duschen och kämpar för att hålla tillbaka gråten för att gubbsatan fortfarande ligger. Byter en taklampa i skrubben väldigt högljutt i hopp om att få fart på åtminstone skyddsinstinkten, men det enda jag noterar är att snarkljuden upphör och övergår till normal andning. På köpet fick jag andnöd och mjölksyra i armarna.
Ger upp och går och river täcket av honom och informerar honom att precis exkat nu för en stund sedan lyfter han sin vackra baktunga röv och stiger upp. Och se på fan, det sker.
Han upptäcker att lampan är bytt, den lampa som jag har bett honom byta i över en vecka. "Kyllä mä olisin sen vaihtanu". JAHA NU FAN FICK DU JU TYDLIGEN INT HE GJORT, SÅ JAG MÅSTA GÖR HE! Då tycker han synd om sej själv, för att han inte fick göra den manliga sysslan.
Så, därför är jag bitter och inåtvänd och ytterst demonstrativt sur idag.
Jättepipiajaj Tarkkis.
Kommentarer
Trackback
