the Ems

Tog mig friheten att snatta en lista av syrran lördagen till ära. Efter detta går jag i en bloggdvala på några dagar så jag får tummen ur mitt fagra arsle och läser på tent och skriver hemtent.


Vad gjorde du kl 08 imorse: Matade Klimpen..
Vad gjorde du för 15 min sedan: Kollade FB....
Det sista du sa högt: Vaihdaks vaipaa? Ei siinä varmaa hirveesti paskaa oo...
Det senaste någon sa till dig: nojoo et viittiny ite vaihtaa?
Vad har du druckit idag: Vatten, mjölk och Jones färdigköpta kakao.
Vad var det senaste du åt: schweizernötchoklad.
Vad var det senaste du köpte: Morots-potatisvälling.
Vad är det för färg på din ytterdörr: Höghusbrun
Vad är det för väder hos dig nu: Grått, och såndär regn som kommer från exakt alla håll.
Godaste glassmaken: Kan inte bekänna färg så jag säger god glass.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Jodå!
Sover du tungt: Jeps. Förutom då Jones gör det.
Drömmer du mardrömmar: Minns dom iaf inte så ofta...
Trivs du med ditt jobb: Det hoppas jag att jag kommer att göra.. ;)
Favoritklädsel: Har inget sådant för allt jag äger är käpprätt åt helvete.
Favoritlåt just nu: Sininen uni och Kaffevisan...hahah
Vad ser du om du tittar till höger: TENTBOKEN PSYK.
Vad gör dig glad just nu: Tha big boy och Targa som diskret slickar hans hår.
Vad ska du göra härnäst: Läsa. På. Tent.
Höger eller vänsterhänt: Höger.
Humör just nu: Stressad till den grad att inget vettigt blir gjort.
Favoritgodis: Choklad förstås.
Kläder just nu: Lökäbyxor och topp
Sommarplaner: Jag ska vara jättemammaledig och bli jättebrun.
Hur många kuddar sover du med: En
Spelar du något instrument: Nej, det sköter Jones.
Morgon eller nattmänniska: Mitt emellan
Vad är viktigast för dig: Klimpen, Jones, familj, släkt, vänner, och Targa
Är du kittlig: Nej, jag får bara spasmer om någon kittlar mej.
Snarkar du: Absolut inte.
Stjärntecken: Vattuman
Äckligaste insekten: Fjäril
Längtar du mest efter just nu: Det här blev ju lite fel tidigare, glömde liksom ändra sista grejen.. :D men okej, jag väntar också på min "semester" och på Pingvinens ankomst! ;)

Attityd.


Klimpen ska börja jobba för Koffa nästa sommar, så han förberedde sig lite.
Så ska han ha dom på sig om han mot nån förmodan ska på festival när han fyller 30.

Idag böt vi dessutom till större tuttar på flaskorna, och i helgen byter vi till 2:ans ersättning, och när blöjorna är slut uppgraderar vi en nummer igen, och en iskub med potatis blir 2, och han ska få morot nästa vecka, och han sket på byttan idag igen, plus att han snart växer ur vagnen. Och snart ska han ha veckopeng och mopo. Och FF-fest. Hu då.

Ännu är han som tur liten, så han fick lite Lamaze-leksaker och haklappar idag igen. Jag älskar Lamazegrejerna. Klimpen hinner väl inte leka med dem då jag gör det hela tiden.

Det är farligt med barn. Man kan inte hantera sina köpimpulser. Klimpen skulle få 4 nya tuttfalsks-tuttar, som fick sällskap av 2 tuttflaskor, 7 babyskedar och lite annat smått och gott. För att inte tala om det jag klickade hem igår. OCh det ja bara måste klicka hem idag.

Jag blev liksom bara så himla motiverad att köpa en massa då han idag liksom fattade grejen med att äta potatis från sked. Ena tuttflaskan köpte jag för att vi ska ha en skilld välling-flaska då vällingdagen kommer, den andra köpte jag för att den var fin. Skedarna köpte jag förstås för att de behövs. Allt annat behövs också. Jag har en liten speciell förkärlek för barnvagnar, och eftersom det inte funkar med att köpa nya hela tidan kompenserar jag det med tuttflaskor tydligen. Psykologiskt. Och ekonomiskt. Tuttar går också bra, men med tanke på vilken problem jag hade som liten med tuttar så kan jag hålla mej. Sen suktar jag efter att köpa en pipmugg, men tvingar mej att vänta lite än. Han måste ju hinna använda sina femtielva tuttflaskor. Okej, han har bara 8. Bra ti ha skit ti va utan. Han skulle ha fler om jag fick göra vad jag vill. Men pipmuggen hinner vi med...!


Är Klimpen nöjd så är alla nöjda.


Ikväll ska jag få klippa håret. Äidin laatuaikaa!

Det var potatisdag idag. Hade inte förberett mej mentalt så det kändes liksom nästan lite vemodigt. Men egentligen inte. Potatisen var inte så överdrivet populär, men några skedar smakade Klimpen på. Han blir säkert vinsmakare- smakar, funderar, och spottar ut! :D


Grimasen syns inte riktigt från sidan, men den sa allt.


Fingrarna slog potatisen....

Och, idag fick jag det bekräfat att jag inte har haft vattkoppor som liten. Why? Klimpen har vattkoppor. Om mamman har haft vattkoppor som barn får babyn antikroppar mot det i typ ett halvår. Bittert på något sätt. Jag tycker inte att man ska behöva ha vattkoppor då man strax ska fylla 4 mån. Okej, jag är ju inte hundra säker på att det är vattkoppor, men om jag igår såg en näppylä, och idag ser 9 näppylän som ser ut som sprängfyllda finnar med en maffig rodnad runt så drar jag den slutsatsen.

Fine om Klimpen behagar att vara tidig med det ena och det andra, men jag hade förväntat mej att han ska gå innan han får vattkoppor. Huvva då. Fan om nästa veckas vacciner blir uppskjutna nu.

Ni vet, sebran Marty visste inte om han var vit med svarta ränder, eller svart med vita ränder när han fyllde 10 år.

Jag förstår honom fullt. Jag vet inte om jag är randig på tvären eller randig på längden och jag är 22.

Mikä on laillaillinen, ja sanoo mul mul? No Miiinä!

Jag trodde länge jag skulle klara mig utan bristningar, men i vecka 35 typ sket det sig.

Känsliga åskådare ska stänga ögonen nu. Jag ska presentera min mage, randig på längden och diagonalt, och min rygg, randig på tvären.


Nu.



2 tvärgående ränder här är mina OP-ärr. Och lilla Linea negra är seg. Och så randiga nedre ryggen. Mööms.

Så, är det nu man ska gå på stranden och vara stolt över sin mamma-kropp? Eller...? Och det räcker inte med magen, låren också. Och boobsen. I am beautiful. Jag ska ta och räkna bristningarna en vacker dag. Om det är möjligt. Måste väl dela upp dem i huvudbristningar och subbristningar som går från huvudbristningarna.

We did it again:

Jag hoppas innerligt att Klimpen inte ärver min snusmumriknäsa. Dessutom kan man ana lite Tarja Halonen i den.

Hoppas detta WC-bajsande inte orsakar trauma för framtiden...kan det göra det? Det är liksom bara som himla lämpligt att lyfta dit honom illa kvickt när man just tar bort blöjan och ser att fecesavgången börjar ta form.

Idag var vi på studiebesök till Katko. Klimpen var tyvärr icke med... ;) Nu bestämde jag mej ganska hårt att jag vill göra min missbrukarpraktik där nästa sommar. Var jag vill göra min mentalvårdpraktik vet jag inte... Hutskiakuten? Återstår att se. Nästa vecka får jag veta på vilka avdelningar jag ska göra min sjukhuspraktik i höst...


Checka in flirten. Om detta fortsätter är det nog bäst att hålla typen inlåst tills han är 25 åtminstone. Såvida han inte fortsätter dregla, det lär inte vara attraktivt. Notera även Jones' sympati gravidkilon.


Nu har jag dessutom skurat golven, bara för att välkomna Targa's försenade löptid. Alternativt riktigt pissigt kura-väder. Så går det ju alltid liksom när man städar i detta hushåll.

Citerar Sverige: Att förlora mot Finland finns inte på kartan!

-No, IT'S IN YOUR FACE!! Moahahahahahaaaaa!

Ja herregud. Vi skulle inte ens se på matchen, vi skulle bara kolla ställningarna, och just då gjorde det förlorande laget mål, så vi blev tvugna att se mer. Och man blev inte besviken! Plötsligt haglade finska puckar mot sverjets mål, och svennebanan blev allt bittrare!

Yes, Finland är sååå värd världsmästerskapet. Länge sen sist. Vinsten mot ärkefienden svealand smakar så mycket bättre än vinsten mot andra land.


Ett tag tänkte jag till och med att det kunde vara OK om Klimpen i framtiden skulle vilja spela ishockey. Men sen såg jag några tandlösa lejon och ångrade mej. Fotboll känns i en jämförelse lite trevligare.

Ni får ursäkta, men man blir lite insnöad på samtalsämnen när man blir mor. I mitt fall skolgrejer eller babysnack, men jag prioriterar det senare.

Man känner sig absolut älskad när man först duschar och tar rena kläder, sedan matar typen och blir nerspydd. Med ett tillgjort leende torkar man av sig och tänker "äh, ska ju bara vara hemma, det torkar nog.." Efter maten går man och byter blöja när man tror att urineringen redan ägt rum. Inte. Det kommer i en mäktig stråle, för inga prostataproblem eller andra strålbesvär existerar i detta hushåll. Då säger man "men lilla pissenisse, kisa du på mamma?" och så pruttar man på hans mage, byter blöja, och byter sedan egna kläder.

Alternativt ligger man på sängen och leker häst/ bil/ båt/ kamel eller dylikt med typen sittande på magen, då han mittiallt flinar nöjt och därefter öppnar fontänspärren i övre magmunnen och så har man en delvis bearbetad mjölkstanning som rinner ner i nacken. Då går man i duschen, och har man tur fortsätter dagen som ovan. Om inte, så behöver man inte vara orolig, man blir åtminstone kärleksfullt nerdregglad varje dag.

Idag var jag dock så taktisk att t.o.m Klimpen blev paff. Trodde att nummer två var avklarad när jag gick för att byta blöja. Dock märker jag att så inte är fallet precis när jag drar bort den sprängfyllda blöjan. Plötsligt sitter Klimpen på WC-kanten och gör sina behov. Här går vi framåt! Nåja, det var en akut krislösning. Skura bajs överallt eller sikta i byttan? Enkelt.

Jag menar, om man tycker att det blir enformigt att bara svänga sig runt på mage och få en Harjulansk raivare då man inte fattar hur man slipper tillbaka på rygg kan man lika bra WC-träna inför framtida behov.

Det är lite otäckt det här. Klimpen föddes ju typ förra veckan, och nu måste vi fundera på första potatisportionen. Och därefter blir det välling. Och mittiallt ska han ha flaskor och muggar han själv håller i. Och sedan kräver han att få äta själv. Och så börjar han säga hur han vill ha saker och ting ställda, och så börjar han vara uppsnofsig. Och mittiallt är han pubertal och smäller i dörrarna hemma.

Klimpen <3

Exempel: "när min lillebror va liten kunde han inte säga sugrör, så han sa sugröv."

Okej, det där är kanske bara något jag dog av skratt åt. Familjelivs hetaste debatter förgyller de flesta av mina kvällar. Jag skäms med och för folk, jag tycker synd om dom korkade, skrattar ihjäl mej åt diverse uttalanden och funderingar. Om jag har det minsta brist på att göra, så underhåller Familjeliv mej. Det är liksom så spännande att följa andras debatter och strider utan att behöva blanda sej i. Sitta och tycka bara utan att göra något liksom.

Exempel: "Varför förfaller ni och blir sunkiga träskpaddor med flottigt hår?" Riktat mot mammor. Så himla underhållande. Och rörande, att det alltid finns någon som bryr sej om andra, lite förfallna människor också!

Jag blev mamma, men var tydligen frånvarande när dom delade ut flottigt hår och träskpaddesunk. Vad fan är en träskpadda? Finns det sådana i Finland också? Svenskt nationaldjur? ;D
Jag blev bara lite randig. Randig träskpadda? Randigum trescpaddum.

Nu ska jag ta beslutet om huruvida jag ska studera gynekologi eller steriliseringslagen fram till 1970 ikväll.



Nysvängd.


Ingen mat får man heller. Måste. Äta. Leksak.

Detta inägg är, efter ett indirekt krav, tillägnat min vise vän Sofistikerade Sophia, även hon blivande träskpadda. Nu behöver hon inte längre läsa om moderlig slughet. Inte ni andra heller.

Det är tydligen inget man får på köpet när man krystar fram avkomma. Det kommer säkert med tiden. Idag skulle jag vara lite häftig och gömma påskgodiset som jag köpte, men nu när jag kollade hade nästan hälften försvunnit? Och det är inte mitt fel, jag är alldeles för sockerberusad och illamående för att kunna vräka i mej godis.

Idag fick Klimpen hem sitt litet bevis på att han officiellt existerar i detta land, KELA-kortet! Dock tog jag mej friheten att öppna brevet eftersom jag i detta skedet av livet anser mej ha full rätt att snoka i hans post.


Klimpen& hunden Turre visar tungar åt KELA. Klädvalet är ett resultat av mindre tät övre magmun.



Idag konstaterade jag åter en gång hur äckligt nöjda jag och Jones kan vara då Klimpen sover så bra om nätterna. Skulle det inte vara så skulle jag nog aldrig orkat med skolan. Nu är jag redan på vinst-sidan detta år, bara några tenter och två skriftliga arbeten kvar! Sneeel Klimp.

En annan sak som jag konstaterade idag var att jag ljög lite för en kurskompis när hon för en tid sedan frågade om jag blivit känsligare efter Klimpens ankomst.. Då svarade jag nej, inte egentligen. Tji fick jag idag på onkologiföreläsningen. Föreläsaren berättade om hur det var när hennes anhörig var på slutrakan, och då aktiverades mina tårkanaler. Försökte först hindra dem lite, men märkte att det skulle ha resulterat i ett hejdlöst hulkande så jag lät dem komma. Sedan som avslutning visade hon en bild på sin numera avlidne hund som satt och såg på solnedgången, och då sket det sig liksom totalt. Sedan när jag lugnat mej lite så kommer smarta tant Emma och säger nåmeeen? och då skiter det sej på nytt. Lipsilligheten har jag väl i generna, men jag har förr kunnat behärska mej i dylika situationer. Så, okej, jag är en ynklig känslig liten apa. Hahahhaa, herregud.

Nu ska jag med min moderliga slughet kärleksfullt och milt tvångsmata Klimpen så han sover gott fram till nästa födointag.

Idag på dagen fick jag akuta buksmärtor. Dolores abdomini. Det var på vänstra sidan och kändes som en blandning av blindtarmssmärta och sammandragningar. A) jag har inget blindtarmsbihang längre B) sammandragningar får endast havande kvinnor. Jag diagnostiserade mej själv med tillfälliga matsmältningsbesvär. Senare fick jag nedrebuksmärtor, och drog slutsatsen att det beror på den månatliga äggvandringen. Tack vare minimal amningsperiod så är detta liksom en del av mej igen. Sweet.

Sedan smärtar min handled och skriker jännetuppitulehdus. En liten vätskesamling kan också noteras i den högra handleden. Klimpens vikt ligger nog bakom detta fenomen.

Min högra vrist smärtar. När jag böjer den, när jag sträcker den, när jag går. Det känns som att ledbandet är för kort. Mitt knä gör ont. När jag går och när jag sitter i skräddarställning. Och så uppkommer ett nytt diffust knak från det.

Min nacke är lika stel som en..fiolsträng. Min rygg värker. De senaste dagarna har jag nästan svimmar flera gånger när jag stigit upp från typ soffan. Och så blir jag åksjuk på allvar när jag sitter i baksätet i bilen. Och så har jag upptäckt flera olika nya och förändrade födelsemärken. Och så har jag maffiga bristningar som har en utdragen oavlönad paus i bleknandet och läkandet. Och så har jag grav huvudvärk de flesta morgnar när jag vaknar.

Jag äro föråldrad.

Som bekant för vissa lider jag av lite fjärilsfobi. Inte kanske tvättäkta fobi, men grav rädsla. Om en fjäril kommer för nära mej, eller om den kommer på mej, kan jag börja gråta. Det har hänt faktiskt. Det är därför jag inte tål dem, för de kommer på folk med sina äckliga fladdrande lurviga vingar.

Idag då jag satt på balkongen och försökte bryna mej då Klimpen sov, så jag något som fick mej att förakta dem ännu mer. Tre stycken sån där orangebruna äckel snuskade sej tillsammans. Fjärilstrekant. Fy fan! Man brukar ju se dem två och två, men TRE? Framför vår balkong. Hastigt i mild panik drog jag på insektnätet på vagnen och gick in, så att de bara inte skulle komma på mej med sina snuskfasoner.

Förövrigt hade vi ett hellyckat dop i helgen. Kimpen uppförde sej exemplariskt och fick sitt namn. Första bestämde jag, andra bestämde Jones, tredje bestämde jag och tog moffas andra namn. Det var liksom resultatet efter en sms-strid några timmar innan vi skulle träffa prästen.

Klimpen kämpar som få för att slippa vidare till magläge då han svänger sej från rygg till sidan. Men det är någons arm som är i vägen hela tiden! I brist på annat så vänder han sej istället på filten i 180 grader. Japp, det är blir Drakan snart. Sedan monterade jag proffessionellt ihop baby-gymet, och efter ca. 5 minuters stint stirrande på åbeket pajade han den ena filuren och fortsatte sedan med att försöka stånka sej vidare till att ligga på mage.

..Hur blir det sedan då man gifter sig? Hujeda mig.


Sånahär har jag producerat. 25 stycken. Eller 50, för jag gjorde 25 innan jag såg att Jones had printat ut fel. Så jag log och sa att det göööör inget, och gjorde 25 nya. Och jag hatar verkligen såndär småa fanskap..! Detta lilla, ööh..infoblad ska hjälpa gästerna att klämma i ordentligt när vi sjunger. För prästen sa att han inte kan sjunga på finska.

Så provade jag mina kläder jag ska ha, och av någon anledning såg jag fetar ut än tidigare, vilket med all logik inte är möjligt. Sedan provade jag skor, och konstaterade att jag har skitsnygga skor, men inga som passar med klänningen. Och jag kommer att vara svart och vit, så någon har väl något att klaga på där också.

Sedan skulle jag ta fram Jones skjorta, och råkade se den han hade på vår förlovningsfest. Och då blev jag nojig. Ska han ha en mintgrön, eller en mer blåturkos? Och var fan är hans jävla kostymskor?

Sedan skulle jag packa Klimpens tillbehör. Vartfan har dendär vita bodyn försvunnit som vi skulle ha? Nu blir det en naturvit. Och sedan konstaterade jag att han inte har några stumpor som passar med hans smoking, eller vad man nu ska kalla det.


Namnlös ännu en dag, men ganska lycklig ändå. Klimpen. Biffin. Bollon.

Det där med att ha några dagar helt fria från skolgrejer sket sej igår redan. Jag fick sån ångest när jag satt och gjorde ingenting efter att jag putsat allt silver vi äger igen, så jag var tvungen att ta itu med tentläsning, inremedicin denna gång!

Och Klimpen vill inte vara sämre han heller, utan vill ha många järn i elden. Först började han kämpa fram skrattljudeffekter när  han skrattade, men han kom bara till första klinget innan han antingen svalde tungan eller blev skraj för sitt ljud. Sedan när han låg på golvet, så vände han sig mitt i allt till sidan från rygg. Och han pustade och flåsade och gnydde och kämpade, tills han gav upp och svängde sig tillbaka till ryggen. Fast han har sin mors vishet fattade han inte att flytta ena armen lite så skulle det ha kunnat lyckas..! Men det är på G.


Tyvärr medföljer inte ljudeffekter med bilden, men föreställ er Harjula-ättens äldste när hon gör något fysiskt betungande; hnnn...gnnäh...mmmhhäh...hnn...gnnnåh.. Typ.

Han på bilden ovan döps nästa lördag. Så det är en hel del på G. Måste hitta tunnt färgat papper som går genom printern..Och fara till Voitby och städa med mor..och sådant..


OCH DETTA SATANS EVIGA JÄVLA BORRANDE OCH HAMRANDE GRANNSATAN HÅLLER PÅ MED!!! HELA JÄVLA HELGEN HAR KLIMPEN VAKNAT MITT I FÖR ATT DOM BORRAR! NU TRODDE JAG DOM ARBETAR, MED DET ÄR TYDLIGEN FÖR MYCKET BEGÄRT!!!! Igår blev jag så nervös, att jag tänkte stega upp till dem och säga att TILL OCH MED GUD vilade på söndagar! Fan! Hela söndagen, hela lördagen, fredagkväll, och nu måndagmorgon. Och till oss klagade de över någon jävla motorvärmarsladd?!

Plus att jag har haft huvudvärk hela helgen. Hela natten. Hela tiden. Nu trodde jag att den hade gått hem, men nej, grannens borr lockar fram den igen!

Som jag lovade att jag aldrig skulle prata i Vi-form om någon frågade något om barnet. Igår hände det. Jag blev varse om det då jag hörde mej själv svara på tant Emmas fråga "böri he va matdags?"...Nää vi åt tolv innan vi kom. Herregud! Han åt 12, jag åt tidigare när han sov. Sen begav vi oss tillsammans till skolan. Punkt! Om någon tar mej på bar gärning med detta igen så får ni hosta till. Mor och barn är två skillda personer. Visst, vi kan göra något tillsammans, typ gå ut och gå. Men när man matar med flaska är det nästan omöjligt att själv äta på samma gång. Om man inte själv tar sej en sup från flaskan kanske. Men det intresserar mej inte. Såja. Nu sover han. Jag är vaken. Sedan ska vi gå ut och gå när han ätit nästa gång.

Och Targa-äcklet har blivit ett snäpp äckligare (även hund och mäniskor är två olika individer, och ett djur är inte en "hän" på finska!). Om Klimpen råkar spy upp något som hamnar på golvet, behöver vi (jag och Jones) inte besvära oss med att torka upp det. Targa slickar bort det. Hur otäckt är inte det? Nå, åtminstone får hon i sej vitaminer och dylikt. För övrigt kan jag nämna att hunden och sonen i detta hus nu har börjat bygga upp en ny relation. Klimpen är som intressantast på golvet, och Targa bara hon rör sej. Hur kommer det att se ut då Klimpen börjar krypa? :D Targa är noga med att se till att Kimpen är ren, och som gensvar krafsar han henne lite och river lite i pälsen då han ligger i hennes famn. Hahah, japp, hennes famn.


I faderns famn.


I Targas famn


Jag skulle heller aldrig bli en sån mamma som tycker att det kunde vara kul att
se dylika slem/spysnören några år senare. Men när jag går igenom kamerabilderna
så kan jag konstatera att det är fler än en bild.


Fly-boy. Detta dregelsnöre räckte sen ända till golvet, alltså blev det över
1½ meter typ. Anteckana nu! Sori!

Har varit lite klent med bloggandet nu, men har haft så mycket skolgrejer att jag var tvungen att reducera tiden på internet till FB och andras bloggar. Nu ska jag dra sista slutklämmen på en hemtent och sedan ha en några dagars paus från större skolarbeten! Jag börjar ha en känsla av att det kanske skulle vara ganska klokt att inte jobba i sommar ändå...?

Nu är det alltså bestämt. Klimpens namn. Skämt åsido. Vi är inte ens nära på färdiga med detta projekt. Bara för att Jones inte godkänner det jag vill ha. Och för att han har lite skumma förslag. Men vi har kommit så långt att vi har en lista med 7 namn som godkännes ömsesidigt, och därifrån ska vi hitta på något. Klimpen tillfrågas icke. Han lär kanske fråga varför han heter som han heter då han blir större, och då ska jag be honom vara ytterst tacksam över att han inte heter Klimpen på riktigt..Eller som rubriken lyder.

28.3 ska vi träffa prästen, och då måste vi ju veta. Eller det förväntas av oss...Men vad händer om man ångrar sej sedan...? Det är ju liksom för livet. Eller nåja. Nästa projekt kommer att vara att suga in namnet och acceptera att han inte heter Klimpen. Är det fult att kalla honom för det ändå..? Klimpen kanske är lite bättre ändå, för i svaga stunder kallas han också för apunge, pissenisse, pikkusikiö(?), bollon, fratatapp, spyttagris, dregelmåns, apinabeba och korvbollin. Så. Klimpen kanske inte är så himla farligt.

Det stör mej att man bara får ge 3 namn. Har lust att krysta fram ett eget dubbelnamn bara för att få med vad jag vill ha. Karl- Åke Niilo- Oskari Kaarle Per. Och så leker vi med tanken på att blanda in det namn han hade allra först i magen, Käpy, bara för att vi såg det i syrrans namnbok. Lill-kottin. Det är när jag distraheras av det där med dubbelnamn. Men hur smart låter typ Käpy- Juhani? hahahahaha. På sjukhuset blev han kallad för Veeti av några sköterskor, även av Jones. Men Veeti är ju långtifrån ovanligt nuförtiden, plus att det är genomfinskt på något vis.

Ja herregud vilket projekt. Kan man ansöka om stipendier för detta nånstans?

Ja, alltså jag provade att få fram vad vi har på hårdskivan. Utan att lyckas. Jag höll mej från svordomsramsan först, för jag kämpande mot gråten. Men sedan räknade jag upp allt vad jag kom på, denna gång utan förlossningsläkare mellan benen som undrar om jag inte kan bättre. (Berättade jag det? Jag svor över smärtan hon orsakade mej, och hon undrade bara om jag inte kunde bättre..?) Nu har jag fört den till Särks vän Malaco, ihopp om att han ska kunna rädda vad som finns där. Jag har en klump i magen. Jag vill ha tillbaka mina foton och framkalla alla och lägga dem i ett pansarskåp.

Hjälper det om jag ber gud som haver?

Gud som haver skivan kär, se till mig som liten är.
Vart jag den i världen tappar, står min lycka i Malacos händer
Lyckan kommer lyckan gåååååår, gud förbliver fader vår.

Vi sjunger lite också.

Trygga skivan är ingen vara
i Emmas lilla fotoskara
bilden ej på hårda skivan
fotot ej på minneskortet.


Lite till.

Låtar och bild, minnen och fröjd
för alla för oss
vill vi ha kvar
ja ha dem kvar, ja ha dem kvar
Skivan vår vill vi nu rädda
Skivan vi räddar dej, skivan vi prisar dej
Skivan, vi vill ha ditt innehåll kvar.

En till.

Fader vår som är i himmelen, helgad vare vår skiva.
rädda mina bilder, ske min vilja
såsom i framtiden, så och på hemmaplan.
Min hårdskiva giv oss idag
och förlåt mig min skuld
såsom och jag förlåta golvets hårdhet
och inled oss icke i förlust
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty skivan är kär och innehållet och allt i evighet.


Nu ska ni se att jag blir straffad för detta och fotona inte går att rädda.

Skulle flytta över mer bilder från minneskorten till vår externa hårddisk. Och vad händer? Jag tappar helvetet i golvet. Kopplar i den, och den låter som satan själv. Jag kunde öppna filerna, men mittiallt känner datorn inte igen enheten längre. Svor som en gammal dräng, tills jag insåg vad allt som försvinner ut i ingenting om hårddisken verkligen gav upp nu. Alla bilder. Precis exakt alla bilder som vi någonsin tagit i digiformat. Då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Alla baby-Targa bilder från den dag jag tog hem henne, alla bilder på Klimpen, förlovningsbilder, allt från jular och andra fester som studentfesten min, sommarminnen, och allt. Allt! nu vågar jag inte prova på nytt, för jag hoppar från balkongen om det faktiskt är så att den gav upp. Satan!


För att försöka få tankarna på något annat lägger jag upp en bild eller två från dagens morgonkaffe då Klimpens moffa var på besök. Han kom hit i arbetets tecken, han kom hem med min farbror som legat i Helsingfors flera veckor. Igår fick han komma hem med sina nya lungor, och än en gång får man lite dåligt samvete över att man klagar över minsta lilla. Att leva resten av livet med någon annans lever, och någon annans lungor. Ja, var nöjd med att du får leva med dina egna organ och kan andas utan att gå omkring släpande på en syreflaska.

Nåja. Klimpen fick en hund i födelsegåva av moffa och Sari!

:) den stöder hundars hälsa, tror jag det var! Observera namnet! ;)



Targa und Pimu


Moffa, Klimpen und dubbelhakorna! :)


Ska jag våga försöka öppna innehållet på hårddisken? Vem ska jag ta livet av om det verkligen har skitigt sej? Silverfiskarna?!

Giv mig styrka.

Idag när posten kom blev jag glatt överraskad när jag kännde igen min vän Turres handstil på ett kuvert. Sedan när jag öppnade det blev jag tårögd! Frun hade stickat ett par yllesockor åt Klimpen! Miiih, vad glad jag blev! Klimpen sa agååu, så jag tror att dom är godkända! ;)


Så man får tacka, frun och herrn! :)


Förresten, borde man inte få bonus av något slag när man handlar på apoteket? På Kungsapoteket behövde jag bara komma in innan en tant frågade "jasså, bepanthen?" - Jep... "Ceridal?" - Nepp, det har vi ännu.. "Vi har en större tub bepanthen, som räcker längre.." Vår konsumtion av dessa två har varit av maffigare slaget p.g.a Klimpens torrhet, men nu börjar det lugna sej, och vi kör bara med bepanthen morgon och kväll. En stor tub torde väl räcka en stund..? Vi har liksom levt i tron att en liten tub nog räcker, han är ju så liten. Vi byter blöjor som grisar för att vi ska hinna använda upp alla 2:ans blöjor vi fått, han börjar liksom vara en nummer 3 nu! Hujeda mej.


Idag har vi hört på lite Tapio Rautavaara. Det var underhållande:



Och dessa har vi sällskap av under nattmatningen, alltid lika trevligt sällskap:

Fy fan.


Och nu när alla kommit ur skåpet tar jag mej friheten (hoppas ingen tar livet av mej) att precisera det att Klimpen ska få 3 kompisar under sommarens/höstens gång, och två av dessa är kommande kusiner. Och nej, ingen torde vänta tvillingar. Så himla roligt! Speciellt att jag ska få bli moster! <3 :)

Nu ger jag ett hett tips officiellt: Några veckor före beräknad tid, börja konsumera Ceridalolja. Inte på nagelbanden, utan någonstans där det blir väldigt stor påfrestning under krystandet. Jag tror absolut på att Ceridal var min gud under det hela. Halleluja.

Åh. Nu ska jag ta itu med hemtent nummer 3 av 4. Geriatrik. Torde läsa på tent också, 7 på kommande inom de närmaste 2 månaderna. Men jag ler och biter ihop. Jag tänker inte ge upp nu när jag kommit så här långt. Efter påsk kommer det att lugna sej. Efter påsk lugnar det sej. Efter påsk blir det mindre. Efter påsk blir det mindre stress. När är det påsk?

Det där med att jag skrev att jag riskerar törsta efter människoblod i ett inlägg fick mej att tänka på vampyrer. För några dagar sedan kom Twilight på TV. Ni vet när han ska visa hur han ser ut i solsken, då hon säger att hans hud är som diamanter. Idag då jag körde bil blottades min fagra handled och solstrålarna smekte min hud. Och vad händer? Den skimrar. Som om jag hade smort in mej med glitter. Plötsligt visste jag. Jag är ingen vanlig människa från denna värld, jag är ett det från en annan värld. Jag är vampyr. Jag fick svar på mina frågor varför jag är som jag är. Varför jag suktar efter människoblod. Nu vet jag var jag hör hemma. Jepp. Häftigt. Med tanke på att jag lider av en hud lika torr som typ Sahara för tillfället. Ni vet, så torr att den fjällar bara man andas lite hårt. Nåja.

Denna fagra lördag har jag för övrigt tillbringat till största delen i skolan. Hälsojuridik var förnamnet. Ack så motiverande. En till sådan väntar denna månad. Sedan gick jag med hunden en peruslenkki, och hon var så flippad att jag bestämde mej för att suga musten ur henne, så jag for till hundparken i Vasklot. Hur jag än kastade käppfan så segnade hon inte. Så jag åkte hem med en flåsig hund i stället för en slutkörd hund. Men nu ska hon väl hållas i skinnet igen en stund.

Som pricken på Å denna givande dag ska jag ta itu med hemtent nummer 2 av 4. Och motivationen sprudlar inom mej. Verkligen. Det ska vara max 6 sidor, så jag tänkte satsa på typ 4-5 sen får det vara bra. Man har klarat sej långt med flum i denna skola förr.