the Ems

Ja, alltså jag provade att få fram vad vi har på hårdskivan. Utan att lyckas. Jag höll mej från svordomsramsan först, för jag kämpande mot gråten. Men sedan räknade jag upp allt vad jag kom på, denna gång utan förlossningsläkare mellan benen som undrar om jag inte kan bättre. (Berättade jag det? Jag svor över smärtan hon orsakade mej, och hon undrade bara om jag inte kunde bättre..?) Nu har jag fört den till Särks vän Malaco, ihopp om att han ska kunna rädda vad som finns där. Jag har en klump i magen. Jag vill ha tillbaka mina foton och framkalla alla och lägga dem i ett pansarskåp.

Hjälper det om jag ber gud som haver?

Gud som haver skivan kär, se till mig som liten är.
Vart jag den i världen tappar, står min lycka i Malacos händer
Lyckan kommer lyckan gåååååår, gud förbliver fader vår.

Vi sjunger lite också.

Trygga skivan är ingen vara
i Emmas lilla fotoskara
bilden ej på hårda skivan
fotot ej på minneskortet.


Lite till.

Låtar och bild, minnen och fröjd
för alla för oss
vill vi ha kvar
ja ha dem kvar, ja ha dem kvar
Skivan vår vill vi nu rädda
Skivan vi räddar dej, skivan vi prisar dej
Skivan, vi vill ha ditt innehåll kvar.

En till.

Fader vår som är i himmelen, helgad vare vår skiva.
rädda mina bilder, ske min vilja
såsom i framtiden, så och på hemmaplan.
Min hårdskiva giv oss idag
och förlåt mig min skuld
såsom och jag förlåta golvets hårdhet
och inled oss icke i förlust
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty skivan är kär och innehållet och allt i evighet.


Nu ska ni se att jag blir straffad för detta och fotona inte går att rädda.