the Ems

Idag är det vår dag, och jag känner mig nästan superhäftig idag, för att som hänger med vet att det idag är internationella kvinnodagen! Vår dag, då vi har rätt att be om nästan vilka tjänster som helst av männen vi bor med... ;)

Själv har jag gett vinkar om denna dag sedan i onsdags. Igår försökte han komma undan med att den ypperliga massagemanicken skulle ha varit en kvinnodagspresent. Det går ju inte för sig, så jag meddelade honom att kvinnor ska man uppvakta på rätta dagen, oberoende om det är årsdag, födelsedag, ni vet...

Igår när jag gick och la mej började han springa runt och gräva i lådor som han annars inte rör. Jag undrade om han sökte något skillt, men han tyckte att han nog vet vad han håller på med. Skulle jag inte just ha paketerat in mej i täcket skulle jag säkert att gått och kollat vad hans sysslade med... Men det fick jag veta imorse! :D



Skitsött! Han har tur när jag är så enkel att hålla nöjd med choklad! ;)

Så..min kvinnodag är räddad. Fått choklad från morgonen, han diskade igår, gick ut med hunden efter en förfrågning, lade sin tvätt dit den hör o.s.v...Han lär sej..;)

Nu kan jag gladeligen hoppa iväg till skolan idag!

För en tid sedan provade vi denna hos dö pärents in låå tu bii, och den var lite häftig. Så idag hämtade vi en egen från Prisma, 59,90, och den rekommenderas starkt!


Infraröd massagemanick med 2 huvudgrejs och reglerbar darrhastighet och löstagbart handtag!

Shit alltså vilken effekt. Denna satte nog fart på eventuellt halsslem, tarminnehåll, blodcirkulation och diverse grejer. Skulle man se tecken på kommande celluliter skulle nog denna grej bli ens bästa vän!

Är inte så insatt ännu i det där men infrarött grej..kopplar mest ihop det med att flytta bilder mellan kännykän, men jag har hört att det ska vara något häftigt...Jag är ju inte fullärd jag heller fast jag är duktig... :D

Jag skulle inte bli förvånad om denna grej inte rekommenderas till personer med rytmstörningar, som vanligt kollade jag icke bruksanvisningarna innan denna testades... Men, den är nog vårt bästa köp på länge, länge...Med denhär känner man faktiskt någon effekt av massagen!

Så, hopp iväg alla och köp denna. Prisvärd, fantastisk, palermo, skitbra!

3 ställen där du skulle kunna tänka dig att bo? Grekland, Belgien, England

3 länder där du skulle kunna tänka dig att jobba? Någonstans i Afrika, Sverige..ööh...nånstans i Asien..?

3 färger du gillar: Turkos, blå, svart

3 yrken du skulle vilja ha: Sjukskötare, lärare, talterapeut at the moment...

3 mål/önskningar du har: Att skaffa mej en utbildning till om några år, att jag och mina nära och kära ska vara friska och ha det bra, att vinna på lotto.. :D

3 maträtter du gillar: Fisk, kyckling, pasta. Välkryddat!

3 historiska personer du skulle vilja träffa: Kekkonen, en Lotta Svärd-medlem från krigstiden, Aristoteles

3 kändisar du skulle vilja/ha velat träffa: Johnny Cash, Reese Witherspoon, Jim Carrey

3 favoritlåtar just nu: Whiskey in the jar, resten kan inte slåss om två platser.

3 favoritfilmer: Dirty dancing, Walk the line, Cry baby...typ :D

3 intressen du önskar dina barn kommer att vara intresserade av: WTF? Är allergisk mot föräldrar som försöker leva sin egen dröm genom sina barn, men jag skulle gärna se att jag har en ryttare iaf, och kanske en tävlingsdansare i pardans... :D

3 saker du önskar att din man skulle göra: Erbjuda ryggmassage spontant, inse själv när det är dags att diska, gå ut med hunden eller nåt annat, tjäna mer... ;D

3 saker i din börs: Körkort, bankkort, kela+försäkringskort! ;)

3 saker du alltid har med dig: Plånbok, telefjong och nycklar.

3 saker du vill göra just nu och/eller i framtiden: Bli färdig, börja bygga, känna att jag lyckats med något vettigt!

3 miljoner på kontot, du: Betalar bort egna och närmaste familjens skulder, och smäller upp ett hus eller två, och dekorerar gården men en fin bil eller 2,  och sparar lite. :)

Handduken som agerat underlag hittills var nu torr, så jag nu tog jag stansen i vacker tass och stansade nytt tyg på den! Det blev typ skit snyggt!



Denna gång syns det inte att jag använt stansen! Jag tyckte underlaget piffar upp hela köket typ! :D Vi har ju blått i köket, så detta var pricken på i! Själva ställningen är ju inte så snygg, men sen när vi har eget hus så ska Targa få en ny matställning i rostfritt stål. Möjligen en sådan som skruvas fast i väggen, hon är ju ändå så pass stor...Den vi har nu är lite i lägsta laget för henne, men lite ska man väl få böja på sej för att få mat..?

Nu håller jag på kokar sej åt henne. Imorgon ska jag koka ris och lite morot åt henne. Det vill ni inte ha bild på. Hela geggan alltså, ihopblandad med hennes torrfoder. Alternativt torrfoder plus burkmat som heter Go Biten. Nu fan ska hon gå upp i vikt! Det stör mej så att jag inte ens kan göra hundgrötar åt henne...eller bara ge fett nötkött. Allt ska man fundera på...Men nu passar det ju att äta med nytt underlag.

Efter att ha varit och simmat 1 km återigen, kom jag hem och väntade på posten, bara för att bli lite deppad och besviken. Inget brev från kommunen. Jag tog tummen ur röven och ringde Ämbetshuset i Korsholm, för att få veta att dom inte behandlat vårt ärende i februari, så som det var sagt. Jag tänkte smälla av, imorgon torde ju tomtaffären slagits fast.

Ett till samtal gick till förmedlingsfirman, "vår" person var på semester, och en annan skulle ringa efter lunch. Jag väntade snällt under den 3 timmar långa lunchen tills jag fick ett samtal. Det positiva är, att kontraktet står fast tills vidare såvida säljarna inte vill säga upp det efter imorgon. Det skulle handla om att vänta tills denna månads slut. Det jävliga var, att förmedlarna hade fått uppgifter som sa att det fattas anslutningstillstånd. F.U.C.K O.F.F säger jag. Jag, Emma jorma jooseppi Hurjala, har personligen fört dit alla jävla papper som ska införas, före mötet!!! Det tål att tilläggas att jag vid två tillfällen blivit informerad om att vårt ärende är på listan till följande möte.

Såååååååååå. Nu ska jag ta och lugna ner mej idag, för att imorgon sätta på mej finkappan och läppstift och gå och träffa dessa jävla tumrövar och fråga vilket papper som fattas. Eller nej, jag ska be dem visa det papper som fattas. Sedan ska jag le, säga I TOLD YOU SO och säga någon jävla snitsig kommentar om att det är lättare att söka om man tar tummen ur röven och käften och näsan. Sedan ska jag meddela, vid behov även rita, att detta ärende kommer att behandlas på nästa möte. Vuxet, äckligt lungt och sakligt. Punkt.
Nej, jag är inte hatisk. Inte heller förbannad.


Idag när jag tvättade Targas matställ kom jag på en till häftig idé: jag har en handduk under stället, eftersom hon inte är den finaste damen i matbordet, och besämde mej nu att klä över den ljusblåa lite sunkiga handuken men Blått fräsht tyg. Med stansen förstås. Det kommer bli palermo. Sätter en bild när den är klar.

Som prickarna över Ö denna dag ska jag nu ta tag i skoluppgifter.

På mitt sätt. Min syster är jättekreativt. Plus konstnärlig. Och duktig. Själv kan jag få underliga kreativitetsryck nu som då, och jag är inte konstnärlig (syrran har det i släkten) och inte så värst duktig.

Folk som har gott minne kan minnas att jag nämt att min syster gjorde en kokbok åt mej för flera år sedan, när jag var nästan liten och hon lite mindre än nu. Den kära kokboken blev full, så jag köpte ett nytt häfte att fortsätta fylla med recept. Det var ett vanligt A4-häfte som jag då tyckte var lite häftigt. Det tyckte jag inte idag, så jag kom på idén att piffa upp det med tyg som jag hade i skåpet. På så sätt fick jag det att se mer ut som mej.


emmaS koKboK av syrran (hur fan har hon orkat sitta och pyssla och klippa ut
och klistra in..), och den egna nydesignade!



Den skarpögde ser att jag stansat fast tyget! :D

Vet inte varifrån jag fått stansandet...Är det lathet eller mitt eget kreativitetssätt? Jag har t.o.m fixat Targas reflexväst med stansen. Jag orkade helt enkelt inte sitta och sy fast diverse gummiband och dylikt för hand genom sånadär äckligt hårda förstärkningskanter, så jag stansade allt på plats. Enkelt, snabbt och tydligen hållbart! Pöörfekt!

Jag blev så pytt på att pyssla nu, så jag tänkte fixa ett sån där inretyg till min korg. Men måste fixa gummiband först. Och det kan ju hända att detta projekt visar sej vara för jobbigt, och då skiter jag i det. Tyget som jag har i skåpet är donerat av en kär vän, sofistikerade Sofia, och jag hade tänkt att sy gardiner eller dynöverdrag av det. Det har jag inte gjort för vi har inga prydnadsdynor och tyget räcker inte till sådana gardiner jag vill ha, om jag inte nöjer mej med sådana som slutar vid blombrädet. Tänk om jag skulle klä över vår fula vita nostalgiska byrå med tyg? Shit vad snyggt det skulle bli.

Min vän Sofia och hennes, öh, fästman som det så fint heter, är på semester i kungariket. Deras hund Rocky var tvungen att lämna hemma i Finlandet. Han har varit hela veckan hos sin fammo och faffa, men nu skulle de också ut och skida till nordligare områden, så lilla Rocky är  hos oss nu. Han har varit här typ 15 minuter, och han har blängt på mej 3 gånger redan. Varför? Jag bad honom sitta. Till råga på allt ber jag honom ligga också. För ett år sedan typ, plus minus, var han övernatt hos oss. Då gav jag order om att inte dra i kopplet. Han hatade mej länge och bestämt. Det gick flera månader innan han ens såg på mej, för att inte tala om att jag fick paja honom. Nu ber jag honom istället, i hopp om att hatet inte ska bli så långvarigt.

Grejen är den, att p.g.a Targa, som måste lyda, kräver jag att alla andra hundar som är hos oss också ska kunna uppfylla min önskan. Det gäller saker som att sitta i hallen och rinna av sig när man kommer in, att inte sitta i köket och dregla när vi äter och sådana saker. Det Targa inte får göra hemma får heller ingen annan göra hemma hos henne. Enkelt. Logiskt. Varför skulle någon annan hund få hoppa i sängen hemma hos Targa om hon inte själv får göra det?

Targa är en hund som behöver order ibland för att fatta galoppen. Fifi behöver order och demonstration. Rocky...han är så smart att han har konstaterat att han kan överväga huruvida han tänker lyda den som ber honom om något. Man kan se i hans ögon att han inte tänker göra det han blir ombedd att göra. Dessutom går det inte så lätt att muta honom med godis, det verkar som att han tar det för att visa ett sting av artighet.


Targa und Rocky, och nej dom är inte släkt på något vis!



Igen, fröken och gossen..T.o.m Rocky la sig, efter några om och men.


Angående skolarbetet..Fan också. I torsdags filmade vi vår pedagogiska film om respekt. Flera timmar. Omständigt. Superbra idé. Sedan fick vi besked att skivan inte fungerade i någon dator. Vi var rädda för det redan i slutet av filmningen efter som vi fick tekniska problem. TJOFF så var allt bortkastat. Vår engångsgrill...korven...kakaon...scenerna...allt.

Nu ska vi ta om det hela idag. En från gruppen är i Lappland, en annan kanske inte kommer. Ååh. Detta ska framföras vecka 10. Upprörande. Bara att le och vara glad.

Idag var det lönedag för herren i huset, vilket innebar Mariskoolijakt. Tur i oturen kan man säga att det blev. Jag råkade få sista turkosa på Outleten...Tack och lov för det. Den havsblåa fanns inte längre. Typiskt!! Det som stör mej allra mest är att jag inte ens betalat den som gick sönder till Sari. Skulle hon inte gått med på affärerna skulle jag ha köpt den från en butik. Nu finns dom ingenstans var jag letat, och den obetalda är ett minne blott. Hur surt som helst.
Dock börjar Joni lära sej knepen att hålla mej lugn och nöjd, så han köpte lugnt den turkosa Mariskoolen, PLUS två Kivi ljusgrejer. Sedan köpte han godis åt mej också. Detta utan att jag ens behövde ge en liten hint om något. Han lär sej.


Turkos Mariskooli och grön och pomerans Kivi ljusgrej.

Lite orolig blev jag dock när han tog sina öl från balkongen och hoppade i dushen. Fick dock veta att han gjorde det i hopp om att tina upp dem, eftersom de stått ute några veckor. Så, ja får väl behålla lugnet ändå...

Det tentade jag idag. Igår när jag läste på tenten började jag fundera på andliga frågor. Varför, hur, när, vad, vem. Lite existensiella frågor. Deep stuff. Detta alltså för att texten handlade om dylika grejer. Kropp, själoch ande och ontologiska antaganden. Som folk kanske vet är psykologi och pedagoik två ämen som intresserar mej. Ofta är det så att jag egentligen inte fattar vad jag läser, men nästa dag fattar jag vad jag läst dagen innan och kan till och med tillämpa och relatera till det. Om jag inte skulle ha börjat studera till socionom 2007 skulle jag ha börjat vid peffan. Jag hade också sökt till utvecklingspsykologin. Jag kommer att studera vidare inom något av dessa efter att ha jobbat några år tror jag. Kanske tar jag in lite vårdvetenskap där också. Ett annat yrke som intresserar mej är talterapeut, men jag anser att jag borde lära mej själv att prata ordentligt först innan jag börjar guida andra i talet. Men vem vet.

Angående mina djupa funderingar kom jag inte fram till något nytt igår. Plötsligt var jag inne på att fundera på Targa. Det var inte länge sedan veterinären berättade att om det vill sig riktigt illa bör jag fundera två eller tre gånger på om hon får finnas kvar innan hon är fem år. Nu är hon fyra, och inga drastiska förändingar har skett. Det gäller alltså hennes allergier som kan utvecklas och det faktum att hon inte lägger på sej vikt. Lite kan hon öka ibland, men det försvinner igen. Kanske är hon bara sådan. Allergin hålls den samma so far. En djurägares största fasa är nog den dag man måste följa djuret till den eviga sömnen. Detta funderar jag på ibland, speciellt om hon är sjuk eller har underliga fel.

Folk kan fråga sig hur en människa har rätta att ta steget att avsluta ett djurs liv. Vi får ju inte aktivt göra det för människor. Skillnaden är, bl.a, att människor kan och får så långt som bara möjligt själv ansvara och bestämma över sitt liv. Den rätten har inte djur. Där är det människan som har ansvaret, samvetet och bestämmande rätten och till och med önskningarna om hur det ska gå till. När ska man veta att det verkligen är dags? Hur länge är det skäligt att låta ett sjukt och döende djur lida och kämpa? Jag hoppas jag inte behöver tänka på det på flera år på allvar, även om hon imorgon lika bra kan bli överkörd och bli så skadad att hon inte går att rädda. Jag vet flera som skjutit upp på dagen för att den är så svår, och man kanske tänker att det går an ännu en tid. Men hur mycket kan vi styra och ställa över ett djurs lidande? Kanske är det känndomen om situationen som styr det hela tillsammans med typ, samvetet. Nåja, Tarkkis mår bra nu och vi ska hoppas att det tar fleeeera år innan man behöver fundera på det hela på riktigt. :)


Targa med en av hennes största kärlekar, bollen. :D

Såja. Min helg började idag. På morgonen simmade jag och mor en kilometer, sedan skrev  jag tent, var hemma och åt, for till skolan och lärde mej om ledarskap. Sedan var jag en sväng hos mommolilla, hämtade Jones och kom hem och tog helg. Ingen skola mer denna vecka. Imorgon ska jag nog fara och skratta ihjäl mej till Penkkis-barn!

Dagen till ära klickade jag hem lite somriga kläder från Ellos plus två Disney filmer, 101 dalmatiner och Snövit.

Sedan fick jag övertalad J att komma med och gå på isen, det gick han nog med på bara för att han hade dåligt samvete från igår*. Som tradition brukar Targa få ta med en leksak om vi är på väg till ett ställe där hon får springa fritt. Idag var ändå valet i det svårare laget, hon brukar få välja själv bortskämd som hon är. Det är bollarna som är varmast hjärtat, och hon ville först ha en tennisboll. Grejen är den är för det första sjunker dom i snön, och för det andra fastnar snön i dom och sen försvinner dom. Med moderlig omsorg föreslog jag en Aqua- Toy boll, som är gjord för att flyta och därför är den lätt och sjunker inte i snön. Hon accepterade den. Stolt bar hon den hela vägen till isen och hem. Hon ser lite löjlig ut när hon bär sina leksaker ute, stolt som en tupp och mån om att precis alla ska se vad hon har i munnen. Om någon råkar missa det ser hon sårad ut.

Vi gick typ en timme. Eller, tre steg, sparka bollen, tre steg, sparka bollen, fem steg, sparka bollen och så vidare. Inte en chans att hon skulle tycka att det räcker...Emellanåt kan hon stanna och äta snön av tassarna, men sedan är det full rulle igen. Nu ligger hon dock halvdöd och sover. Halleluja.

Det finns två typer av däggdjur som har det lite svårare än andra att vara vackra vissa dagar. Den ena är kvinnan, den andra hunden.




Synd att snön hann smälta...hon brukar ha vit mask och mantel...



Mild skadeglädje.

*En viss herreman i huset skulle dammsuga igår. Han suckade demonstrativt och härjade med slangen. Ett tu tre smällde det och det låg splitter över golvet. Jag gav hon två mycket enkla och klara alternativ; sov på soffan på obestämd tid eller köp två exakt likadana nya. Han valde det senare. Bittert, det var mina två absoluta favoriter, den turkosa och havsblåa mariskoolin. Mycket bittert. Han får hoppas på det bästa att vi hittar nya nu på fredag när herren har lönedag och ska följa med på mariskoolijakt.

Nu ska jag baka citronmuffins i mina nya muffinsformar. Det är någon som  inte behöver förvänta sej mycket överlopps deg idag. Så ska jag kolla en Disneyfilm också.

Fick veta att kommunen ville ha mera papper igår. Så idag var det att börja ringa till ELY. Först till en gubbe som kommungubben sa jag skulle kontakta. Han skickade vidare mej till en annan, som bad mej kontakta en tredje. Det tål att nämnas att man har nytta av tvåspråkigheten även här om man vill bli förstådd av ELY-karlar. ELY bestämmer om vi får göra en väg som leder från statens väg till vårt hem. Äckelpottor. 106 euro kostar detta, alltså lika mycket som ritningskopiorna. Typ. (Nej jag är inte bitter.)

Sedan for jag iväg till vår ansvariga arbetsledare, för att få hans underskrift. Sedan förde jag det pappret plus föravtalet till kommunen. Det har tydligen skett smärre förändringar på vilka papper dom ska ha, eftersom dessa papper trodde ritaren plus andra att kommunen ville ha senare. Men nåja. Än fattas då ELYs beslut om anslutningen till statens väg.

På vägen hem körde jag efter en långtradare, och hade en till en bit bakom mej. Den som var före mej skulle svänga, och saktade in till krypfart. Den som kom efter mej kom hårt, och jag såg att den försökte sakta in, men släpet började röra sig i annan linje än själva bilen. Jag tänkte få panik och började tänka på dendär olyckan för ett antal år sedan då en långtradare med pappersrullar fick sladd. Tack och lov greppade mina ringar när jag rev iväg när den framför varande långisen hade svängt. Jag rev snabbt upp stackars hondan till typ 90 på en 60 väg, bara för att han som kom bakom kunde få mer fart och reda opp sladden. Han var tacksam tror jag, för han kastade på alla jävla lyktor han hade på bilen efteråt. Detta skulle man inte fattat om man inte har en plastfar som agerar predikant inom detta ämne angående långtradare och trafik.

När jag kom hem, lite skakis efter det ovannämda, kännde jag en pikant doft när jag kom in. Spya. Med kärlek. På mattan. 3 pölar. Älskade hund.

Om någon timme har jag tent, i folkhälsa och miljö. Jag började läsa igår, och läste tentmaterialet på närmare 500 sidor på mindre än 15 minuter. Men, detta är nog en tent man klarar galant med lite flum, bondvett och gymnasiets hälsokunskap. I alla fall hoppas typ alla på det. Nu snurrar ord som patogenes, prevalens och epidemiologi i mitt huvud, men ni ska veta att när jag har tenten framför näsan försvinner dessa ord, och jag får flumma på utan fackord.

Tog också en Panacod. Detta på grund av uppgivelse, när jag haft ihållande skallebank nu i 18 timmar i sträck. Panadol har förbrukats så mycket jag är tillåten, men nu jävlar tar jag till starkare. Det är sällan jag har vanlig huvudvärk, men när jag har det så känner jag minnsan av att jag lever. Denna gång skyller vi på stress. Tentstress. Kanske.

Idag efter att vi varit och simmat med mor bar det av för att hämta kopiorna på husritningarna. Ritaren hade fört ritningarna till en större firma för kopiering alltså. Häftigt, tyckte jag. Det tål att nämnas att när vi i skolan kopierar upp ca 500 sidor hos samma firma brukar det kosta runda 10 euro. Inte denna gång, minsann. Jag fick 25 ark i min hand efter lite irriterande fummel från firmans sida. Sedan fick jag gå över till deras kundbetjäningslokal och betala 88 euro. Detta efter att ha fått ritarens rabatt på 10% som han kommit överens om med firman. 88 pengar. För lite papper.

Ni kan ge fan på att jag ska spara kvittot och den gula post-itlappen med summan. Alltså. Nåja. Första utpungningen för projektet. Efter en kort visit via Peanuts, bar det av till Korsholms Ämbetshus. En kort diskussion med en herreman resulterade i att kommunen fick 2 femsidiga knippor ritningar, och bad om att få in ytterligare några papper varav ett var energi-intyget som ritaren ska föra in. Detta intyg kosta 400 pengar plus moms. Att låta kommunen diskutera våra ritningar och därpå fatta ett beslut kostar 500 euro. Vad ritaren vill ha för sitt jobb vet vi inte än, men jag kan tänka mej att det handlar om pengar.

Nu skulle jag vilja lägga upp bilder på våra ritningar, men det vågar jag inte göra ännu. Kommunen har sitt möte 24 denna månad, och risken finns ju att vi får avslag, även om alla vi pratat med säger att det är osannolikt. Dessutom ska kommunen höra grannarna för att se om de har någon jävla åsikt om vad vi får och inte får göra. Inte för att det skulle vara en avgörande faktor, men ändå. Nej, när vi fått beslutet, sätter jag upp bilder på projektet, oavsett om vi beviljas bygglov eller icke, det lovar jag. Men fy fan vad surt det skulle vara att få avslag. Till  ovannämda summor kan man lägga till 2000 pengar, handpenningen för tomten. Dem får vi visserligen tillbaka om köpet går tillbaka, men ändå.

Nu denna vecka ska jag alltså slänga in de sista pappren till kommunen. Sedan gäller det bara att vänta.

Nu ska jag plocka fram det nästan 500 sidiga tentmaterialet som ska vara genomläst på torsdag då det är tentdag. Ska plocka fram det så att jag ser det hela tiden och önska att en högra makt överför infon till mej, bara för att på onsdag konstatera att det inte sker och sedan gråta mej genom materialet. Jag kommer mej liksom bara inte för att läsa på helvetet. Jag har faktiskt annat för mej. Typ.

Som tröst för, ööh....fööör...den kommande tentläsningen och dyra kopior köpte jag silikonformer och en badrumsmatta. Alltihop lite halvfult, men billigt.


En kakform som gör kakan till en ros och muffinsformar. Återstår att
se om de är värda någonting.



Och den lite halvfula mattan+
ypperliga fotokunskaper.


Lidl's variant av Fitnessstänger....


Kan stolt meddela att jag var duktig och gick till Prästgårdsbacken igår. Det var jättefint väder, men jag hade för mycket kläder. Tänkte börja lipa som en liten unge som har för varmt. Ändå var det skönt, men ändå skulle jag hellre gått på bröllopsmässan med min syster yster. Men, middagen var planerad, så det var bara att gå en timme för att få mat.

Jag minns inte riktigt hu storyn gick, men det var något om långa köer och mycket arbete och flytten som far svamlade om kring jul. Därför fick jag alltså ingen julklapp på julen av honom. Sedan efter jul skulle han skaffa ett presentkort åt mej, men det hann han inte skaffa. Sedan en vecka före min föråldringsdag ringde han och beklagade att han inte hunnit skaffa köpkortet, men att jag kunde välja lite grejer från Iittalas hemsida, så får det bli både julklapp och födelsedagspresent i ett, liksom. Välplanerat med en touch av kvinnlig slughet skulle jag säga. Jag känner mej också manad att nämna att han glömde bort min 20-årsdag, och ringde några dagar senare, och sa sanningen som om det vore helt förståerligt. Han har ju så otroligt många barn att hålla reda på. Observera min sarkasm.
Detta är en del av vad jag fick hem. Passade på att breda på på det ekonomiska planet.


Grön Mariskooli, mossgrön (höger) och olivgrön (vänster) Aalto ljusgrej. Sedan kom en
blåturkos Mariskooli. Resten hade inte funnits.


Angående muskelvärken ska jag passa på att göra ett erkännande. För någon dag sedan facebookade syrran att hon provat på något som torde ha varit pilates, och jag var snabb att smygmobba henne lite. Någon dag senare drog mamma iväg mej på gym. Fatta. Kenraali Hurjala på gym. Det är ju liksom...det händer inte. Vi har simmat en tid redan, för det hade både jag och mor suktat efter en längre tid. Sedan drog byagrannen iväg mor på gymmet, och vips så befann jag mej där också, hurttig och svettig. Jag som gjort allt för att hitta på trovärdiga lögner alltid när gym stod på schemat för skolgymnastiken.

Faktum är att det var skitkul. Idag vet jag att jag borde tagit det lugnare igår, men igår kändes det liksom så jäävla..ööh...fantastiskt. Det är nog inget orginalgym vi är på heller. Man kan kämpa och svettas ifred utan att sjuttitolv andra flåsar dej i nacken och glor på dej och tänker att "jaa men e int honde som bruk va där o som gör he o heter he..". Nej, man får vara i lugn och ro, även om man ibland kan le lite löjligt förstående till den som är på andra sidan av salen.

Jag har alltså blivit hurttig på riktigt. Hoppas det håller i sej. Jag liksom både simmar och gymmar. Jag, lite smålata och mjukhyddade jag. Häftigt. Dessutom har jag redan planerat att jag ska gå till Prästgårdsbacken imorgon när vi ska dit och äta. Tar hunden med och så går jag. Har gjort det förr, och det tar ca en timme beroende på hur mycket lydnadsträning jag sysslar med under vägen.
Dessutom har jag börjat fundera på vad jag stoppar i käften, inte tyvärr vad jag slänger ur den. Allt detta för att först nu i skrivande stund komma på att "jaa he kan ju va fixut etsom he kommer beach 2010 småningom".




Detta unnar jag mej en bit eller två av om suget blir för hårt.
70% choklad med torkade hallonbitar. Nyttigt.
Dock har jag fortfarande tydligen grava problem med mitt sockerberoende...

Nåjaa. Ska nu fortsätta att noja mej över att jag inte läser på tent nu när Joni är och skruva bilen.
Jävla tent, liksom.

Nästan hela släktens Happy Birthdaypresent, Disney classics collection box. Lycka!

Gårdagen gick åt att kalasa och äta kalasmat. Dock lämnade det lite mat över, så jag fick bjuda mupparna på lite pastejer och kaka idag när vi skulle planera vårt drama. Det är ju av största vikt att blivande sjukskötare kan planera ett drama och göra en kortfilm. Ytterst nödvändigt!

Har avverkat 3 stycken redan. Kan passa på när jag är ensam hemma, så kan jag se dem på svenska. Disneyfilmer är inte lika bra på finska, helt enkelt.



Lite mer presenter. Två Muminburkar fick inte vara med på bild. Lakanen och
Festivo-ljusstakarna var önskade, vågen var en överraskning. Nu behöver jag inte åka till Voitby för att väga mig.. ;)



Bl.a var fammo och mommo på besök. Ja, man vet vad man har framför sig..! :D


Igår upptäckte jag också att jag har tent på onsdag. Fick lite panik, men ändå har jag en massa annat viktigt att göra. Surfa t.ex... Nej. Ska nog läsa idag. Vårdvetenskapensgrunder. Mysigt!

Titta vad man kan hitta om man är riktigt snäll! Och jag hade iiiiiingen aning om va det kunde vara!

Imorse hurttade vi oss med mor igen. Efter det körde vi iväg så att jag kunde smygfota ett hus. Det kändes på något sätt olagligt. Grejen var den, att dom hade en trevlig fasad, alltså panelen på huset var snyggt. Det finns en risk att vi tänker efterapa den. Vi ska nämligen till husplaneraren idag, dagen till ära, så igår kväll kom vi på att det kunde vara smart att åka runt och titta lite.
Det borde vi egentligen inte ha gjort, eftersom det fanns ju alla olika tänkbara lösningar på panelen. Det tänkte liksom krisa till sej i huvudet. Sedan såg vi huset men den häftiga fasaden. Vilken tur att vi körde runt lite ändå. Det gäller att tänka att det inte blir för mycket utsmyckat liksom. Vi har en liten vision om att lägga panelen i ett hörn eller mellan några fönster med 45 graders lutning, men...jaah...liksom. Nåja, vi får diskutera med planeraren ikväll...

Jag är lite pytt på Kalevalasmycken också, så nu tänkte jag visa upp mina fingrar.



På vänster finfingret sitter nykomlingen, Karjaan sormus, på höger finfinger Uskelan sormus, alltså en av Uskelaseriens ringar, fick den till julen. På höger ringfinger en spännande ring, Sormus, som jag fick ifjol samma tid som nu!
Märk väl att på bilderna kan man njuta av åsynen av mina raka lill-fingrar samt av mina proffessionella fotograferarskills.

När jag en gång är inne på ringar och Kalevala, kan jag säga att jag ville ha en Kalevala förlovningsring, Vaasan sormus. Vi slopade tanken, på grund av priset. Nu har vi en, okej två, som liknar väldigt mycket, som är tvåfärgad och kostade lika mycket, men inte är Kalevala. Tröstar mig och säger att jag ju nu fick mina två guldfärger, medan jag bara skulle ha fått antingen eller om vi tagit Kalevalas ringar. He e int lätt ti va kärring. Just för att jag är kvinna funderar jag redan nu hur min vigselring ska se ut, även om inget officiellt frieri med knäböj och djup ögonkontakt har ägt rum än. Tänker inte beskriva exakt hurudan den kommer att vara, men den har att göra med någon av ovannämda förlovningsringar, och lite ädelsten.
På tal om bröllop, så kan jag meddela att det inte är aktuellt inom ett lopp på 5 år åtminstone. Men ändå funderar jag var man kunde ha festen, vem skulle vara brudtärnor och bestman. Joni fattade inte att jag var allvarlig när jag undrade vem som skulle bli hans bestman. Jag vet exakt vilka som kommer att få lida mest med mej. För några år sedan visste jag redan hurudan brudklänning jag vill ha, men sedan kom min milt manipulativa syster och började truga sin vackra klänning på mej. Inte mej emot. Men det där ska jag nog inte noja över nu.

Jag tänker ännu ge ett vågat uttal angående bröllop och tillhörande grejer. Det handlar om frieri. Jag är inte en romantiker. Joni är lite mer romantiskt lagd än mej. Jag har ända sedan, typ, lågstadiet fasat för hur jävla romantiskt ett frieri måste vara. Alla mina kompisar hade yberromantiska fantasier om hur deras livs kärlek skulle fria till dem. Jag nojade mej redan då. Ok, jag uppskattar romantik, ibland, i viss mån. Och jag tjuter som en äkta kärring i romantiska filmer, men in real life är det inte lika häftigt. Visst vill jag att friaren går ner på knä, för jag är samtidigt lite gammalmodig. Men om allt är tillgjort och planerat ända in till antalet bubblor i champagnen, gapflabbar jag eller så blir jag så uttråkad så jag ger upp innan friaren ens hunnit dra andan inför sin fråga. Det där ska nog inte bli något problem dock, för även fast Joni är mer romantisk än mej, är han som sagt ingen superromantiker, tack och lov. Hans romantik går ut på att i smyg köpa choklad till mej, hålla det tills jag blir riktigt äckligt snål och gnällig och sedan ge det till mej, eller att städa utan att jag vägleder honom till handlingen, eller ge mej lite filt innan jag hinner gnälla om det. Men han är nog inte heller så pytt på något filmlikt frieri. Kanske han också nojat sig för att jag vill ha det så, och har kunnat pusta ut när han konstaterat att jag inte vill ha något fjäsk..

Jodå..dagen till ära...

Igår hände riktigt äckliga grejer hemma, eller, egentligen kan allt ha en logisk förklaring, men det känns lite kusligt att allt kom på en gång.
Det började när jag stod och diskade. Jag hörde en jävla smäll, som om någon skulle ha kastat en påse med glasgrejer i golvet. Min första tanke var att hela hyllan hade fallit ner, men när jag nervöst smög till vardagsrummet kunde jag konstatera att min blåturkosa Aaltovas som jag fick i julklapp hade flygit i golvet! Endast den alltså, när hyllan är full med Kivilyktor, en till vas och Mariskoolar. Den bara hade liksom kommit ner. Av skadorna att döma hade botten liksom lossnat från resten. Till på köpet slog vasfan upp ett hack i TV-bordet och kistan.

Inte nog med det. När jag halvt snyftande städar upp glassplittren smäller en lampa i vardagrummet.
När jag gick till sovrummet och satte på lampan, smällde en även där. Länge sedan jag varit så jävla förbannad som då.
Sedan, avslutningsvis, faller disken omkull i torkskåpet som jag diskat tidigare på dagen. What's the problem?! Skulle jag varit ensam hemma skulle jag snabbt tagit hunden och stuckit. Nu fick jag skärpa mej och svära lite käckt. Som en äkta finntupp.

Ok, som sagt finns det förklaringar. Vasen small p.g.a något slags fel i ytspänningen. Lamporna small av den anledning dom oftast smäller, och disken...ramlade omkull för att jag...ställt dem dåligt och sedan kanske väggen skakade till av en dörrsmäll eller något.

Trösten var ju att jag fick en ny vas kostnadsfritt från Minimani när jag förde dit skärvorna från den gamla, efter att Källi varit där och diskuterat saken. Snacka om tur. Lite glad måste man ju bli av sådan service! :)

Bilder på fanskapet...

..hur gick detta till... Kom hem från butiken, blundade och vips så hade tre nya Mariskoolar dykt upp på hyllan!




Palermo. Detta är alltså då min födelsedagspresent till mig själv. Den främre, turkosa, har jag suktat efter länge, men nu vågade jag inte vänta längre så jag slog till nu eftersom den kommer att tas bort ur produktionen. Likaså den ultramarinblåa. Den tredje, sand, är inte utrotningshotad..ännu.. :D

Känner mej lite euforisk, om jag får vara ärlig. Nu väntar jag på godkännande om det blir affärer mellan mej och Jonis brors flickvän angående en Mariskool. Annars blir det bråttom till en viss affär! :D

Proffsig rubrik... Detta började jag tänka på idag i dushen (dags för en ny kategori?) när jag började tänka på skolan. Som tidigare nämt har jag svårt att minnas när jag senast haft en sådan motivation att studera som jag har nu. Eller har jag nångonsin haft så stor motivation som den jag har nu? Är så otroligt tacksam och lycklig över att skolans höga höns beviljade utbildningsprogramsbytet till mej. Kan nästan säga att det ligger bland Topp 5 bland de bästa som har hänt mej de senaste åren! Det är surt att jag inte fattade att ansöka om byte tidigare, jag gick ju 2 år på socionom linjen.

Efter gymnasiet när jag skulle söka vidare tänkte jag på sjukskötarutbildningen, men nojade över eventuellt arbete med döende och svårt sjuka, så jag valde det sociala området med mer administrativ och pedagogisk tyngdpunkt. Det räckte inte länge innan jag rent ut sagt vantrivdes. Detta far psykiskt betungande, vilket ledde till fysisk ohälsa. Visst hade jag ett par fysiska problem som skulle ha dykt upp ändå, men i ett år, plus minus, så var jag hela tiden mer eller mindre sjuk. Allt från migrän till ihållande feber och återkommande förkylningssymptom. Dessa grejer är sådana som jag fattat nu efteråt, eftersom jag hade en dylik situation i högstadiet där social stress i form av att göra andra nöjda före mig själv. En period var jag nog hemma mer än i skolan eftersom jag även då hade ihållande feber och diverse sjuktillstånd. Sedan en dag när jag sa upp kontraktet med en person, var livet liksom så mycket lättare!

Jag var snabbt inne i en dylik situation när jag påbörjat mina yrkeshögskolestudier, hösten '07 alltså. Redan vid julen var jag inne i den onda cirkeln som inkluderade sjukdom och frånvaro. Detta ledde till KELA-problem och hela faderullan. När joni gick in i armén tog jag ett mellanhalvår och jobbade, och då klarnade det slutligen att det inte liksom var värt att forsätta. Även kära moffas sjukdom och bortgång hjälpte mej att inse detta.

Så, hösten '09 började jag från noll och började studera till sjukskötare. Har inte ångrat det en sekund, är så jävla happy över det. Jag mår bra och trivs, har en skön klass och känner ingen social stress eller något annat som drar ner humöret. Sedan skolstarten har jag haft migrän typ 3 gånger, jämfört med tidigare upp till 3 gånger i veckan! Och detta beror antagligen på att även migränen gör oss sällskap i vår släkt.  Jag har även för övrigt varit frisk och pigg, förutom en liten stridighet med blindtarmsjäveln, men jag gav sparken åt den.

Som en liten jämförande avslutning kan jag nästan stolt berätta, att på 2 år på socionomutbildningen fick jag ihop 15 studiepoäng. Under första terminen, cirka 4 månader, på sjukskötarutbildningen har jag fått ihop allt som erbjudits, dvs dubbelt mer, cirka 30 studiepoäng.
Halleluja, jag har hittat rätt! :D

En dag före jul, när mor och jag var och hjälpte julbocken, började vi av någon anledning diskutera märken. Alltså t.ex klädmärken. Mor sa då att hon trodde att jag skulle ha blivit den som blir hysterisk i märkeskläder, inte min syster. Idag är min syster märkestokig, typ Odd Molly. Kan inte klandra henne. Själv gillar jag märkeskläder, men har inget behov att få sådana, och känner inte heller någon större glädje av ett nytt plagg bara för att det heter något häftigt.

Glädjen över något nytt varierar dock i storlek, men när det gäller kläder så spelar inte märket roll, utan främst vad det är för plagg jag köper. Självklart vinner t.ex. Adidasbyxor Ö-byxorna. Visst impulsköper jag kläder, men oftast blir det till att jag klagar och svär några veckor över att jag inte har något som jag behöver, och sedan köper jag det. Ibland sker en blandning, som senast när jag behövde ett par jeans och simdräkt. Då kom jag hem med två par jeans. Ytterst logisk kompromiss eller hur..?! När det kommer till kläder funderar jag dessutom mer på priset, om plagget är värt det. Det är det dock oftast, men jag tvekar ändå. Skulle gärna köpa Peak och annat häftigt, men studerande som man är så tar nog gnidon emot där.
Men när det sedan kommer till Iittalagrejer och dylikt, ja då kan jag säga att det enda som är gränsen då är antalet euron på kontot. Och finns det inte tillräckligt så tvingar jag min förstående sambo att sponsorera mig. Logiskt. OK, vissa grejer har jag fått i present, men resten har jag köpt tvångsaktigt till mig själv. Och ja, jag känner lycka när jag kommer hem med en ny Mariskooli eller en TEEMAkopp eller en Kivigrej. Jag kände också ett slags lugn när jag köpt hem 10 av varje från Savonia besticksserien. Liksom, åh va skönt att ha 10 av dide om man får främand! Snabbt därpå kom tanken får väl köp 6 till av dide Elegia så man har 12 av allt om man får myki främand. Neurotiskt? Nej då. Inte alls.


Besticken..Savonia, Elegia, Savonia, Elegia..ni fattar...

Varje vecka checkar jag via internet vilka produkter som kommer att utgå från sortimentet. Finns det någon färg eller form som försvinner som jag vill ha så måste jag liksom skaffa den så länge jag hinner. Detta alltså om Iittalagrejerna. Har en lista med vilka jag vill ha i plånboken. Min blåa TEEMAsamling börjar närma sig fulländning. Dock nojar jag mej över att jag har 4 turkosa koppar, utan fat som par, medans mina 4 svarta koppar har fat som par. Där agerar nog Joni också som en slags tillfällig broms. Men jag lugnar mej, och övertygar mej att jag kan köpa mera av dem sedan när vi har mera köksskåp. Hoppas dom inte tas ur sortimentet innan dess, för då måste jag ju ändå köpa dom fast jag inte har plats typ. Svårt. Sedan är det det där med 2kvalitet och bytesfärg. Bytesfärgerna följer med mej om färgen lockar, men 2kvalitet köper jag inte på Ouleten eftersom jag får den "rikitga" kvaliteten till och med billigare i butiken.


Teema glasskål, vit, ljusblåx2 och grå Kartioglas, ljusblå Vernaglas, grå Aino Aaltoglas och
svart, blå och turkos Teemakopp.


Aalto ljusgrejer..


Stora Aaltovaser och ett antal Kiviljusgrejer. Suverän bild, jag vet...

Såja, där fick ni lite bilder på lite grejer..! :)

Man kan ta det vågade antagandet att mors starka intresse för märkeskläder och märkesprylar har delats jämt hos hennes två döttrar. Syrran fick klädmärkesintresset, och jag fick prylmärkesintresset. Dock går väl nog både jag och syrran över på det andra intresseområdet också, men detta torde vara den huvudsakliga delningen...

Föråldringsdagen närmar sig för min del. Den som är smart kommer ihåg att jag hade två huvudsakliga To Do före jag fyller tjugoett. Ett till hål i örat och S-bonuskort. Jag kan med stolthet bocka av dem på listan, får båda är fixade! :D Jag är så lyckad.

Det känns som att det är mycket att stå i nu, så därför beslöt jag att mobba Targa och borsta henne igår för att tänk på annat. En Prismapåse full med hår blev resultatet. Hon är lite i obalans med rytmen när det gäller pälsen, hon tycker det passar sig att dumpa underullen nu. Korkat. Hellre borstar jag bort det, än att hon fäller det i behaglig takt runt hela lägenheten. Så nu är det återigen jackan som gäller för fröken, hon får skylla sig själv när hon dumpar underullen när våra kära celcius grader sjunker mot 20 igen. Jag kan ju informera er att jackan och reflex västen är det mest förnedrande hon vet. Därefter följer tvättning och kloklippning. De första gångerna hon hade reflexvästen skämdes hon så hårt att hon kastade sig våldsamt i diken och på golvet och totalvägrade att gå framåt mer än 2 meter åt gången och därefter igen kasta sig. Och står hon upp har hon näsan i golvet eller mellan mina fötter. Korkskalle.

Veckan som gått har gått åt att vara på lavatanssikurs, skissa huset, vara i skolan och jobbet, skissa huset, motionera flitigt, skissa huset, städa köksskåpen återigen och skissa huset.
Undrar om man får vuxenpoäng när man tänker om och börjar tänka på det praktiska istället för drömmarna. Har alltid velat ha ett tvåvåningshus. Alltid. När vi åkte för att titta på tomten konstaterade vi först att det skulle se lite halvkorkat ut med ett tvåplans hus på den tomten, om man inte gör huset typ 250 kvadrat stort. Sen började vi tänka 10 år framåt och på kommande barn och djur och på städprocesser.
Den som är klipsk kan nu snabbt konstatera att jag gav upp min dröm om ett tvåvåningshus. Ja. Det gjorde jag. Argumenten för och mot var starka, men argumenten för enplans hus tog över. Jag var helt enkelt tvungen att grabba tag om vettet, både praktiskt, teoretiskt och ekonomiskt. En tröstande röst inom mitt huvud säger "men Emma, du förlorar ju bara övrevåningen, du kan ändå inreda och planera ditt drömhem, i en våning". Kommer jag ännu som pensionär säga till mina barn och barnbarn " jaa-a, ja sku no allti ha vila had ett tvåvåningshus.." Nej skärp mej för fan.

Ja, man måste ibland offra sej och låta smarheten ta över.

Sagt och gjort. Efter diverse samtal hit och dit, lite spänning mellan telefonsamtal och mail, så är våra skisser inne för preliminär planering. Pang på ska dessa vara klara nästa vecka, och 8.2 ska ansökan vara inne, sedan fattas beslutet och därpå blir affärerna antingen låsta eller inte.

Nu ska jag åka till skolan igen för att hurttigt presentera ett arbete som vi gjort med mupparna. Innan det ska jag hurtta mej med Targa. Ikväll ska vi kolla på en lägenhet på utsidan för att se om det kunde vara något att tänka på. Med tanke på vad hyresvärdinnan sa är det bortkastad tid. Kokvrå...kom igen....