the Ems

Jag minns inte riktigt hu storyn gick, men det var något om långa köer och mycket arbete och flytten som far svamlade om kring jul. Därför fick jag alltså ingen julklapp på julen av honom. Sedan efter jul skulle han skaffa ett presentkort åt mej, men det hann han inte skaffa. Sedan en vecka före min föråldringsdag ringde han och beklagade att han inte hunnit skaffa köpkortet, men att jag kunde välja lite grejer från Iittalas hemsida, så får det bli både julklapp och födelsedagspresent i ett, liksom. Välplanerat med en touch av kvinnlig slughet skulle jag säga. Jag känner mej också manad att nämna att han glömde bort min 20-årsdag, och ringde några dagar senare, och sa sanningen som om det vore helt förståerligt. Han har ju så otroligt många barn att hålla reda på. Observera min sarkasm.
Detta är en del av vad jag fick hem. Passade på att breda på på det ekonomiska planet.


Grön Mariskooli, mossgrön (höger) och olivgrön (vänster) Aalto ljusgrej. Sedan kom en
blåturkos Mariskooli. Resten hade inte funnits.


Angående muskelvärken ska jag passa på att göra ett erkännande. För någon dag sedan facebookade syrran att hon provat på något som torde ha varit pilates, och jag var snabb att smygmobba henne lite. Någon dag senare drog mamma iväg mej på gym. Fatta. Kenraali Hurjala på gym. Det är ju liksom...det händer inte. Vi har simmat en tid redan, för det hade både jag och mor suktat efter en längre tid. Sedan drog byagrannen iväg mor på gymmet, och vips så befann jag mej där också, hurttig och svettig. Jag som gjort allt för att hitta på trovärdiga lögner alltid när gym stod på schemat för skolgymnastiken.

Faktum är att det var skitkul. Idag vet jag att jag borde tagit det lugnare igår, men igår kändes det liksom så jäävla..ööh...fantastiskt. Det är nog inget orginalgym vi är på heller. Man kan kämpa och svettas ifred utan att sjuttitolv andra flåsar dej i nacken och glor på dej och tänker att "jaa men e int honde som bruk va där o som gör he o heter he..". Nej, man får vara i lugn och ro, även om man ibland kan le lite löjligt förstående till den som är på andra sidan av salen.

Jag har alltså blivit hurttig på riktigt. Hoppas det håller i sej. Jag liksom både simmar och gymmar. Jag, lite smålata och mjukhyddade jag. Häftigt. Dessutom har jag redan planerat att jag ska gå till Prästgårdsbacken imorgon när vi ska dit och äta. Tar hunden med och så går jag. Har gjort det förr, och det tar ca en timme beroende på hur mycket lydnadsträning jag sysslar med under vägen.
Dessutom har jag börjat fundera på vad jag stoppar i käften, inte tyvärr vad jag slänger ur den. Allt detta för att först nu i skrivande stund komma på att "jaa he kan ju va fixut etsom he kommer beach 2010 småningom".




Detta unnar jag mej en bit eller två av om suget blir för hårt.
70% choklad med torkade hallonbitar. Nyttigt.
Dock har jag fortfarande tydligen grava problem med mitt sockerberoende...

Nåjaa. Ska nu fortsätta att noja mej över att jag inte läser på tent nu när Joni är och skruva bilen.
Jävla tent, liksom.