21 januari
Föråldringsdagen närmar sig för min del. Den som är smart kommer ihåg att jag hade två huvudsakliga To Do före jag fyller tjugoett. Ett till hål i örat och S-bonuskort. Jag kan med stolthet bocka av dem på listan, får båda är fixade! :D Jag är så lyckad.
Det känns som att det är mycket att stå i nu, så därför beslöt jag att mobba Targa och borsta henne igår för att tänk på annat. En Prismapåse full med hår blev resultatet. Hon är lite i obalans med rytmen när det gäller pälsen, hon tycker det passar sig att dumpa underullen nu. Korkat. Hellre borstar jag bort det, än att hon fäller det i behaglig takt runt hela lägenheten. Så nu är det återigen jackan som gäller för fröken, hon får skylla sig själv när hon dumpar underullen när våra kära celcius grader sjunker mot 20 igen. Jag kan ju informera er att jackan och reflex västen är det mest förnedrande hon vet. Därefter följer tvättning och kloklippning. De första gångerna hon hade reflexvästen skämdes hon så hårt att hon kastade sig våldsamt i diken och på golvet och totalvägrade att gå framåt mer än 2 meter åt gången och därefter igen kasta sig. Och står hon upp har hon näsan i golvet eller mellan mina fötter. Korkskalle.
Veckan som gått har gått åt att vara på lavatanssikurs, skissa huset, vara i skolan och jobbet, skissa huset, motionera flitigt, skissa huset, städa köksskåpen återigen och skissa huset.
Undrar om man får vuxenpoäng när man tänker om och börjar tänka på det praktiska istället för drömmarna. Har alltid velat ha ett tvåvåningshus. Alltid. När vi åkte för att titta på tomten konstaterade vi först att det skulle se lite halvkorkat ut med ett tvåplans hus på den tomten, om man inte gör huset typ 250 kvadrat stort. Sen började vi tänka 10 år framåt och på kommande barn och djur och på städprocesser.
Den som är klipsk kan nu snabbt konstatera att jag gav upp min dröm om ett tvåvåningshus. Ja. Det gjorde jag. Argumenten för och mot var starka, men argumenten för enplans hus tog över. Jag var helt enkelt tvungen att grabba tag om vettet, både praktiskt, teoretiskt och ekonomiskt. En tröstande röst inom mitt huvud säger "men Emma, du förlorar ju bara övrevåningen, du kan ändå inreda och planera ditt drömhem, i en våning". Kommer jag ännu som pensionär säga till mina barn och barnbarn " jaa-a, ja sku no allti ha vila had ett tvåvåningshus.." Nej skärp mej för fan.
Ja, man måste ibland offra sej och låta smarheten ta över.
Sagt och gjort. Efter diverse samtal hit och dit, lite spänning mellan telefonsamtal och mail, så är våra skisser inne för preliminär planering. Pang på ska dessa vara klara nästa vecka, och 8.2 ska ansökan vara inne, sedan fattas beslutet och därpå blir affärerna antingen låsta eller inte.
Nu ska jag åka till skolan igen för att hurttigt presentera ett arbete som vi gjort med mupparna. Innan det ska jag hurtta mej med Targa. Ikväll ska vi kolla på en lägenhet på utsidan för att se om det kunde vara något att tänka på. Med tanke på vad hyresvärdinnan sa är det bortkastad tid. Kokvrå...kom igen....
Det känns som att det är mycket att stå i nu, så därför beslöt jag att mobba Targa och borsta henne igår för att tänk på annat. En Prismapåse full med hår blev resultatet. Hon är lite i obalans med rytmen när det gäller pälsen, hon tycker det passar sig att dumpa underullen nu. Korkat. Hellre borstar jag bort det, än att hon fäller det i behaglig takt runt hela lägenheten. Så nu är det återigen jackan som gäller för fröken, hon får skylla sig själv när hon dumpar underullen när våra kära celcius grader sjunker mot 20 igen. Jag kan ju informera er att jackan och reflex västen är det mest förnedrande hon vet. Därefter följer tvättning och kloklippning. De första gångerna hon hade reflexvästen skämdes hon så hårt att hon kastade sig våldsamt i diken och på golvet och totalvägrade att gå framåt mer än 2 meter åt gången och därefter igen kasta sig. Och står hon upp har hon näsan i golvet eller mellan mina fötter. Korkskalle.
Veckan som gått har gått åt att vara på lavatanssikurs, skissa huset, vara i skolan och jobbet, skissa huset, motionera flitigt, skissa huset, städa köksskåpen återigen och skissa huset.
Undrar om man får vuxenpoäng när man tänker om och börjar tänka på det praktiska istället för drömmarna. Har alltid velat ha ett tvåvåningshus. Alltid. När vi åkte för att titta på tomten konstaterade vi först att det skulle se lite halvkorkat ut med ett tvåplans hus på den tomten, om man inte gör huset typ 250 kvadrat stort. Sen började vi tänka 10 år framåt och på kommande barn och djur och på städprocesser.
Den som är klipsk kan nu snabbt konstatera att jag gav upp min dröm om ett tvåvåningshus. Ja. Det gjorde jag. Argumenten för och mot var starka, men argumenten för enplans hus tog över. Jag var helt enkelt tvungen att grabba tag om vettet, både praktiskt, teoretiskt och ekonomiskt. En tröstande röst inom mitt huvud säger "men Emma, du förlorar ju bara övrevåningen, du kan ändå inreda och planera ditt drömhem, i en våning". Kommer jag ännu som pensionär säga till mina barn och barnbarn " jaa-a, ja sku no allti ha vila had ett tvåvåningshus.." Nej skärp mej för fan.
Ja, man måste ibland offra sej och låta smarheten ta över.
Sagt och gjort. Efter diverse samtal hit och dit, lite spänning mellan telefonsamtal och mail, så är våra skisser inne för preliminär planering. Pang på ska dessa vara klara nästa vecka, och 8.2 ska ansökan vara inne, sedan fattas beslutet och därpå blir affärerna antingen låsta eller inte.
Nu ska jag åka till skolan igen för att hurttigt presentera ett arbete som vi gjort med mupparna. Innan det ska jag hurtta mej med Targa. Ikväll ska vi kolla på en lägenhet på utsidan för att se om det kunde vara något att tänka på. Med tanke på vad hyresvärdinnan sa är det bortkastad tid. Kokvrå...kom igen....
Kommentarer
Trackback
