Vårdvetenskap
Det tentade jag idag. Igår när jag läste på tenten började jag fundera på andliga frågor. Varför, hur, när, vad, vem. Lite existensiella frågor. Deep stuff. Detta alltså för att texten handlade om dylika grejer. Kropp, själoch ande och ontologiska antaganden. Som folk kanske vet är psykologi och pedagoik två ämen som intresserar mej. Ofta är det så att jag egentligen inte fattar vad jag läser, men nästa dag fattar jag vad jag läst dagen innan och kan till och med tillämpa och relatera till det. Om jag inte skulle ha börjat studera till socionom 2007 skulle jag ha börjat vid peffan. Jag hade också sökt till utvecklingspsykologin. Jag kommer att studera vidare inom något av dessa efter att ha jobbat några år tror jag. Kanske tar jag in lite vårdvetenskap där också. Ett annat yrke som intresserar mej är talterapeut, men jag anser att jag borde lära mej själv att prata ordentligt först innan jag börjar guida andra i talet. Men vem vet.
Angående mina djupa funderingar kom jag inte fram till något nytt igår. Plötsligt var jag inne på att fundera på Targa. Det var inte länge sedan veterinären berättade att om det vill sig riktigt illa bör jag fundera två eller tre gånger på om hon får finnas kvar innan hon är fem år. Nu är hon fyra, och inga drastiska förändingar har skett. Det gäller alltså hennes allergier som kan utvecklas och det faktum att hon inte lägger på sej vikt. Lite kan hon öka ibland, men det försvinner igen. Kanske är hon bara sådan. Allergin hålls den samma so far. En djurägares största fasa är nog den dag man måste följa djuret till den eviga sömnen. Detta funderar jag på ibland, speciellt om hon är sjuk eller har underliga fel.
Folk kan fråga sig hur en människa har rätta att ta steget att avsluta ett djurs liv. Vi får ju inte aktivt göra det för människor. Skillnaden är, bl.a, att människor kan och får så långt som bara möjligt själv ansvara och bestämma över sitt liv. Den rätten har inte djur. Där är det människan som har ansvaret, samvetet och bestämmande rätten och till och med önskningarna om hur det ska gå till. När ska man veta att det verkligen är dags? Hur länge är det skäligt att låta ett sjukt och döende djur lida och kämpa? Jag hoppas jag inte behöver tänka på det på flera år på allvar, även om hon imorgon lika bra kan bli överkörd och bli så skadad att hon inte går att rädda. Jag vet flera som skjutit upp på dagen för att den är så svår, och man kanske tänker att det går an ännu en tid. Men hur mycket kan vi styra och ställa över ett djurs lidande? Kanske är det känndomen om situationen som styr det hela tillsammans med typ, samvetet. Nåja, Tarkkis mår bra nu och vi ska hoppas att det tar fleeeera år innan man behöver fundera på det hela på riktigt. :)
Targa med en av hennes största kärlekar, bollen. :D
Såja. Min helg började idag. På morgonen simmade jag och mor en kilometer, sedan skrev jag tent, var hemma och åt, for till skolan och lärde mej om ledarskap. Sedan var jag en sväng hos mommolilla, hämtade Jones och kom hem och tog helg. Ingen skola mer denna vecka. Imorgon ska jag nog fara och skratta ihjäl mej till Penkkis-barn!
Angående mina djupa funderingar kom jag inte fram till något nytt igår. Plötsligt var jag inne på att fundera på Targa. Det var inte länge sedan veterinären berättade att om det vill sig riktigt illa bör jag fundera två eller tre gånger på om hon får finnas kvar innan hon är fem år. Nu är hon fyra, och inga drastiska förändingar har skett. Det gäller alltså hennes allergier som kan utvecklas och det faktum att hon inte lägger på sej vikt. Lite kan hon öka ibland, men det försvinner igen. Kanske är hon bara sådan. Allergin hålls den samma so far. En djurägares största fasa är nog den dag man måste följa djuret till den eviga sömnen. Detta funderar jag på ibland, speciellt om hon är sjuk eller har underliga fel.
Folk kan fråga sig hur en människa har rätta att ta steget att avsluta ett djurs liv. Vi får ju inte aktivt göra det för människor. Skillnaden är, bl.a, att människor kan och får så långt som bara möjligt själv ansvara och bestämma över sitt liv. Den rätten har inte djur. Där är det människan som har ansvaret, samvetet och bestämmande rätten och till och med önskningarna om hur det ska gå till. När ska man veta att det verkligen är dags? Hur länge är det skäligt att låta ett sjukt och döende djur lida och kämpa? Jag hoppas jag inte behöver tänka på det på flera år på allvar, även om hon imorgon lika bra kan bli överkörd och bli så skadad att hon inte går att rädda. Jag vet flera som skjutit upp på dagen för att den är så svår, och man kanske tänker att det går an ännu en tid. Men hur mycket kan vi styra och ställa över ett djurs lidande? Kanske är det känndomen om situationen som styr det hela tillsammans med typ, samvetet. Nåja, Tarkkis mår bra nu och vi ska hoppas att det tar fleeeera år innan man behöver fundera på det hela på riktigt. :)
Targa med en av hennes största kärlekar, bollen. :D
Såja. Min helg började idag. På morgonen simmade jag och mor en kilometer, sedan skrev jag tent, var hemma och åt, for till skolan och lärde mej om ledarskap. Sedan var jag en sväng hos mommolilla, hämtade Jones och kom hem och tog helg. Ingen skola mer denna vecka. Imorgon ska jag nog fara och skratta ihjäl mej till Penkkis-barn!
Kommentarer
Trackback
