the Ems

Idag har jag lärt mig att lägga en näringssond, att putsa och byta på stomier och att slanga dropp. Plus att vi repeterade sub cutana injektioner, blodsockerprov och blodtrycksmätning. Ännu hinner vi med några kliniska övningar innan vi har kliniskt prov! :D Det känns så kliniskt att prata om kliniska saker...

För övrigt kan jag meddela att julkalendern är ett minne blott. Det beror inte på att jag är svag på något sätt, utan på att kalendern råkade vara starkare i vår kamp. Den jäveln. Tur nog finns det ju fler i butiken. Och brevid TV:n står en jumbo-mariskooli fullproppad med Geisha, Julia, Fazerina, Omar, Pihlaja och DaCapo. Konstigt nog minskar innehållet fast jag kan låta bli att nappa åt mej ur den stup i kvarten...Månne är det Joni som gör sej skyldig till detta fenomen, eller är det tomtenissarna?

Imorgon ska jag ta det sista i min serie av julstädningen. Jag brukar alltså göra allt på en gång, men eftersom jag inte kunnat hålla mig i år så har jag delat upp grejerna xD, Imorgon blir det att borsta mattorna och dammsuga och tvätta golven. På lördag räcker det då att bara laga maten innan gänget kommer, och sen värma upp glöggen... :)

I helgen är det också julmarknad, hörde jag på ryktesvägar. Har ett litet projekt med att övertala Joni att vi ska dit en sväng, men han strejkar av någon anledning, fastän det var han som berättade för mej om hela marknaden! Jag ger mej inte, jag ska dit! Man vet aldrig vad allt roligt man hittar där! :)

Jaah, det har jag hållit idag, i misstag. Jag skulle putsa mina silversmycken, och då kom jag på att jag för några dagar sedan städade köket och upptäckte att mina silverskedar var lite mörka, så jag putsade dem med. Botten is nådd, hur lågt kan man sjunka... Man får ju nästan börja bli orolig så som jag hållit på den senaste tiden. Om det håller i sig ännu nästa år så får man väl fundera på att söka hjälp;) Folk i min omgivning börjar nämligen se små varningstecken redan... :D

Idag har allt blått och grönt i vår lägenhet bytts ut mot rött. Ja, ja kunde inte hålla mig till slutet av veckan! Nu har vi i princip full jul, bara julgranen och kransen på dörren som fattas! Granen får i alla fall vänta en stund ännu ;)

Idag har det återigen pågått en inre stridighet inom mej. Min chokladjulkalender har envist lockat på mig. Julbocken på bilden har tittat på mig intensivt. Som pricken på I tog J sin kalender och satten sig brevid mig i soffan och började vräka i sig...Men, min kalender hänger fortfarande snällt på väggen, oöppnad. I'm strong. Joni kämpar däremot med den lilla julklappssamlingen jag lyckats åstadkomma. Har försöker desperat få mig att försäga mig... Men, proffessionell julbock som jag är kan jag hålla tyst.

Nu ska jag lägga mig, så att jag orkar dra mig till skolan imorgon. Det är kliniska övningar som gäller. Lika bra med fulldag imorgon, så att jag inte frestas för mycket med julkalendern och en massa annat psykpyssel om jag går hemma. Man vet aldrig när svagheten slår till och jag ger mig för att göra något förbjudet.

Går som på nålar nu och försöker hålla mig med pyntningen till fredagen.. Istället har jag gjort en massa annat mer eller mindre nyttigt. Jag har diskat allt Iittala-grejs som vi har. Det är en del, allt från prydnadsvaser till glas för olika ändamål. Hämtade lite fler vinglas också, eftersom de vi har var på erbjudande...Jag sjönk även så lågt när jag städade badrummet att jag putsade av varenda burk och flaska i badrumshyllan. Vem fan sitter med en trasa och putsar genom hela hyllans innehåll? Vilken tur att man har nära till psyket... Sedan putsade jag avloppet i badrummet, tänkte för säkerhets skull ifall julbocken tar fel rör när han kommer hit...

Jodå...

Skulle till stan idag för att handla julklappar. Den enda julklappen jag kom hem med var min gudsons. Resten var en massa sånt som kan vara bra att ha till mig själv. Joni fick en fleecetröja som jag tänkte ge bara sådär, men fiffig som jag är så slog jag in den till en fagert paket. Om han är snäll kan han få den redan på lilla jul.

Har bara en riktig skoldag denna vecka, så jag har hela veckan på mig att fixa  allt. På lördag ska vårt sköna slummijulhem vara färdigt, för då har vi glöggparty här. Det enda som kommer att lysa med sin frånvaro är julgranen. Den får vänta lite ännu!

Det har länge pågått en intern strid hemma hos oss; köpa Monopol eller inte köpa Monopol. Jag stod för det sista. Dock hände något som relativt sällan händer, jag förlorade striden. Med darrande läpp stod jag brevid när Joni lyfter ner Monoply Suomi från butikshyllan. In i det sista försökte jag ännu föreslå Alias, men förgäves. Med hån i rösten försökte han trösta mig med att vi köper Alias nästa gång... VADÅ NÄSTA JUL ELLER?!? Jag visade mitt missnöje demonstrativt.

Egentligen förespråkade jag först Hotel, eftersom det i princip går ut på samma som monopol-helvetet, och att Hotel har en viss plats i mitt hjärta och är femtioelva gånger roligare. Men Hotel får man ju ingenstans längre, om man inte lånar min kära systers, så jag blev pytt på Alias. Men så går det.. Fick ju ändå mitt Trivial ifjol.. :D

Nej nu ska jag ta itu med maten! :D

Firade med en cider igår faktiskt, eftersom jag klarade den mest skrämmande tenten igår! Det hängde bokstavligen på en droppe, det var en läkemedelsräkningstent, och jag satt sist kvar och skrev den, så läraren rättade den innan jag gick. När hon kom till sista uppgiften stannade hon upp o sa "jahaa, men va ha du räkna här, de ska va 14 droppar o int 13..." Jaha. Gick ut och svor tungan svart, att de ska skita sig p.g.a en droppe?! Sen fick jag ändå veta att hon godkände mig, eftersom jag räknat rätt, men avrundat neråt istället för uppåt...
Det var alltså värt att firas, att ha 100% rätt på ett matteprov! :D Firade samtidigt att alla andra tenter hittills i år blivit godkända :) Nu återstår bara smått och gott, alltså mindre diagnostiska test, uppsats och grupparbete... Sen blir det jul :D

Denna vecka är riktigt sur, jag är utan bil... Joni måste ha den till jobbet, eftersom kompisens bil som dom annars åker med gav upp i helgen. Man blir förbannad med mindre. I måndags förde Jonis bror mig till skolan, och en klasskompis förde hem mig...men det kommer ju inte att funka hela veckan. Dessutom är resten av veckan i skolan obligatorisk... Och nej, jag tänker inte sätta mig på Vasas fula bussar och förstöra hela dagen med att bli illamående direkt från morgonen för att slippa till skolan.

För övrigt börjar det vara sista valsen på vår lavatanssikurs... Två gånger återstår!  Sen blir det bara att åka runt i Österbotten och ta en svängom...

Nu ska jag ta en svängom med Targa...Tänkte vi skulle upptäcka nya vägar i Högbacken....

Tror jag nästan. Ska inte ta ut glädjen i förskott, som jag gjorde igår. Det slutade med att jag blev hemskickad från skolan... Ända sedan tisdagskvällen har jag nog varit mer levande än död p.g.a vaccinen mot nöff nöff. Idag kan jag lyfta upp hande ända upp, lååångsamt dock. Ryggen känns nästan normal, huvudvärken har ändrat karaktär, ingen feber hittills idag och bröstsmärtorna gör sig påminda endast vid ansträngning.
Undrar hur det skulle ha varit att ha svinfanskapet på riktigt, om vaccinen gjorde en såhär kållrig..?
Dock lär det ju vara så att unga reagerar hårdare på vaccinet än äldre, eftersom äldre har varit utsatta för det ena och det andra under livet, och på så sätt blivit starkare och motståndskraftigare.

Kommer att ha en skön och stressfull helg igen. På måndag har jag en tent, som kräver 100% rätt på räkningsdelen. Borde alltså läsa som bäst...Men, jag måste till mamma och fixa till en klänning som jag ska ha på lördagens bröllop, då min käre f.d ridlärare gifter sig. Jag ska agera servitör. Det kommer alltså att sluta med att jag sitter och svär över tenten på söndagen..nå, man har ju alltid 3 chanser..:)

För övrigt så börjar jag känna mig löjligt julnervös. Åt risgrynsgröt igår, och det fick mig att leva mig in i tiden kring 21-26 december redan. Dock är det skönt att vi inte är så långt redan, eftersom inga julklappar är fixade..:D
Räknar dagar tills jag får smälla fram julpyntet, det är omkring en 15 dagar, beroende på när på lilla jul man börjar..Moahahahhaaa. Japp. Det är släktfel. Mammas julbockar står redan framme, om än lite gömda i gästrummet, men de står framme redan.

Jahapp. Man får väl börja aktivera sig. Försiktigt dock, det är ju ändå fredagen den 13:e.....

Idag har jag gladeligen kavlat upp ärmarna hos skolhalsovårdaren och fått svininfluensa- och säsonginfluensavaccinationen.  Trodde att jag bara skulle få svinet, men de ville ge mig båda.. Självklart tar man när det är gratis ;D
Hursomhelst ilade det lite otäckt när jag fick svinet, men sen var det lugnt... andra armen med säsongen ömmade lite till en början. Nu känner jag dock att jag blivit vaccinerad idag...Säsongarmen är bara lite öm, men från svinarmen, som också är öm, ilar det ända ner i ryggen. Dessutom svider det i huvudet, armen är kraftlös och jag var en trafikfara i trafiken. Hänger liksom inte med i omgivningen. Men det ska nog gå över...

Lyckades t.o.m bli godkännd i dagens praktiska prov i 1:a hjälp. Inte så svårt förstås, men med tanke på min rygg så är jag nöjd. Jag skulle klä på mig andra kläder eftersom jag skulle bli nerklottad med blod, men jag fick nöja mej med tröjan för när jag skulle dra på mig byxorna rev det till i ryggen...Det kommer med åren...

Hur som helst känner jag en viss lättnad och lycka såhär i slutet av terminen. Alla tenter är godkända hittills, så man behöver inte skjuta upp dem och ha dem framför sig...:) ännu kommer det några tenter, varav läkemedelsräkningen svider mest. Om något skiter sig så är det den. För några veckor sedan när vi övade på lektionstid fick jag första gången i mitt liv alla rätt på ett matteprov. Inklusive ett lite slarvfel, milligram var egentligen mikrogram. Men det är en självklarhet att det inte kommer att gå så den dagen då jag skriver tenten. Nåjaa..det lär vara ett släktfel.

Nu ska jag sova en stund innan jag ska träffa bruden, som ska få stå vid altaret på lördag. Ska agera servitris på festen sedan... Mysigt...

Efter att ha varit hos parents in law to be på tidig farsdagsmiddag, for jag till mor min för att återlämna hennes bil som jag lånat medan plastfar varit i Indien. Det blev lite Kalle Ankas skattjakt spelande me Fliison, as usual. Snålade i mammas Amelia Jul. Ja, jag är julgalen. Inte så att jag pyntar redan nu i november, men vid lilla jul åker julgardinerna, tomtarna, julbelysningen och julmusiken fram. Typ 2 veckor före julafton pyntar jag under mystisk magik och harmoni julgranen. Av praktiska själ har vi tyvärr en plastjävel, men den blir ack så fin den med. En vacker dag ska en äkta gran pryda vårt hem. Om en två tre år alltså, när vårt eget hus hoppeligen står färdigt.

Nåja, när jag väl grävde bland mammas julskivor, som jag ska ta hem och kopiera till datorn, fick jag syn på mina gamla CD:n. Alltså gamla. Allt från min första rikitga CD som jag tjatade om i flera herrans veckor, Aqua.
Lyssnar på dem just nu, det finns Kwan, Spice Girls, Feven, Britney, ja u name it! Herreguuuuud. Egenblandade skivorna är nog värst. Vet inte om man ska skratta eller gråta, så hittills har jag skrattat, för Joni skulle antagligen producera feces av skratt om jag verkligen började pjula p.g.a nångon gammal jävla fjortis-känslofylld låt. En låt hörde jag och lill-Berit på alltid vid ett och samma tillfälle, för genant för att skrivas. Vissa låtar påminner mig om sorgliga saker, andra om roliga, andra om personer. Oj hujeda mig, those where the days my friend..

Minns inte om det var i slutet av högstadiet eller någon gång i gymnasiet då musiksmaken byttes, och den sitter kvar än idag, och kommer nog att göra det resten av livet, och det är minsann inte Britney-pop eller annat äckligt. Visserligen är jag i stort sett allätare, men viss musik påverkar en på ett helt annat sätt än annan...

Japp. Detta för denna gång! :D Fick bröderna Kalliomäki med avec på besök nu..Ska lyssna genom resten av nostalgiskivorna en annan dag, ifred.. :D

Ja, va ska jag säga...Idag när jag kom hem från skolan, kännde jag en mindre trevlig odör i trapphuset. När jag öppnade vår dörr omfamnade denna odör mig med våld. Sakta gick jag in...Runt i lägenheten..till vardagsrummet. Och där, fann jag odörfästet. Diarré. Hundskit. Hunddiarré. Halleluja var det bara i vardagsrummet.. mest på mattan, where else? Nåjaa..hörde på ryktesvägar att det går någon maggrejs mellan hundar nu, som varje höst och vår... Har gjort misstaget att av ren lathet gått till hundparken några gånger de senaste två veckorna....Kanske får jag skylla mig själv..?

Nåja, har åtminste av tidigare erfarenheter lärt mig att alltid ha magmedicin åt hunden hemma.

Fick en halleluja-moment idag, slapp nämligen genom mikrobiologitenten! dock fick jag bara en 2:a, men jag skulle faktiskt i detta fall nöjt mig med en 1:a, för tenten känndes faktiskt jävlig. Så jag är nog väldans nöjd med detta. :D

Nu ska jag dra på mig något fult och bekvämt, sätta mej i soffan och feta till mig med typ 860 gram lögodis.. nam...

Igår blev vi nästan med tomt. Eller vi blev med tomt halvvägs. Ännu ska det ansökas om bygglov innan affären går i lås.. Plötsligt ska vi påriktigt försöka bestämma oss fö ett hus som vi vill bygga. Hujeda mig.

Själv tycker jag att ett stock hus vore på sin plats, men igår fick jag äntligen veta varför herren i huset inte vill ha ett stock hus; han har inte kunskaperna att bygga av stock. Och han ska ju envist bygga själv. Nåja, ännu hinner vi diskutera saken! ;) Tänk, vi köpte en mapp för alla kommande huspapper...en husmapp! Snacka om vuxen poäng!

Idag var jag med mor till stan..kom hem med snäckor, muggar, julklappspapper, och lite föda. Min energinivå var så pass hög, att jag började dammsuga och plocka fram snäckorna som jag köpte...Sedan satt jag älgköttet på kokning, gick ut med hunden och började smälla ihop en paj. Den lägger jag i ugnen senare så att herren i husen får äta varm paj då han kommer hem... Ytterligare vuxenpoäng!

Nu ska jag ta huskatalogerna i vacker tass och hitta någon trevlig bottenlösning till en början...

Ja kanske inte bokstavligen, men nu hänger en hel del på just högspänningen... To hell med den.. Högspänningen går på ett ställe. Precis där den inte ska gå, och den går ingen annastans utan våra pengar... Vi kan tänka på oss att flytta oss lite, men vill man ha högspänningsledningen på bakgården..? Hujeda mig. Jävla elektrisistet!! Allt var bättre förr, utan el! ;)

För tillfället borde jag studera mikrobiologi, men högspänningen spänner mig..

Helgen var lyckad, mission completed. Skippar detaljerna, för känslighetens skull, men jag kan nämna att kusse lite nog var lite blek och svag dagen efter. Han försökte modigt övertyga oss om att han mådde bra, utan att lyckas dock. Sanningen var en annan. Huvudsaken var ju ändå att vi hade skitkul! Vi tar det i repris kring julen, det finns vissa grejer som ännu behöver finslipas innan kusse kan låtas gå in i finska armén, vilket sker redan i juli, den 12, för att vara petig.


Under tiden jag skrev detta inlägg, nojade jag mig över att jag istället borde studera mikrobernas biologi. I samma svängom kom jag på allt annat jag också borde göra, både skolgrejer och icke skolgrejer. Min stressnivå steg alltså från typ 3 till 8 under detta skriveri. Stiger nivån nu över 8, mot 9-10, blir det kris och en lampa i mitt hjärnkontor indikerar på grav överbelastning, vilket leder till en liten shut down, och då börjar jag funktionera på sparlåga, vilket innebär att exakt ingenting blir gjort, vilket innebär att stressen uppgår till över 10, och då kan man räkna med att min funktionsförmåga, fysiskt, psykiskt, socialt, är på botten nivå.

Så, vad gör jag? Tar itu med mikrobiologin, i förebyggande syfte.

Jovisst, har gått omkring med rosabandet en tid nu, och skulle gärna gå runt i rosa idag och stolt meddela folk i min närmiljö, som vet vad det är frågan om, att jag självklart stöder bröstcancerfonden varje år under den officiella kamanjtiden. Grejen är den att jag inte äger ett rosa plagg. Eller jo, jag ljög lite, jag har en singoallatopp med rosa i, men det är så grav gravid-varning med den blusen, plus att jag ser ut som en gris i rosa, så världens kvinnor får nöja sig med att jag idag har rosa naglar och det kära rosabandet på mig.
Dessutom har jag köpt flera Geishan, wc-papper och annat som ger en del till fonden. Har t.o.m gett en mindre, men ack så värdefull summa pengar. Jag är en god människa.

Har just fört min käre Kusse på uppbåd. Han kommer idag att få domen när han blir intagen. Jag väntar med spänning i byxan beslutet. Det gjorde nog han också, han var lite tyst och neurotisk i bilen.. ;D Nejdå, det ska nog gå så bra så...

Vi som tillhör den yngre gruppen av Harjula Generation ska ut och fira Kusses myndighet ikväll. Tyvärr kan inte alla som tillhör den tidigare nämda gruppen delta, eftersom en liten Kusse till har rotat sig i Svärjeland och inte slipper hit i ett fingerknäpp. I alla fall, så kommer då yngre Kusse, Syster+ avec och jag och avec att börja kvällen i Amarillo. Självklart ska Ollis visas upp för nymyndaren, och min kära smått manipulativa syster ska få en chans att känna sig lite yngre för en kväll och hänga på Ollis, precis som hon gjorde i ungdomens dag, för typ 10 år sedan. För 10 år sedan skulle hon ha övervägt att riva mig i håret efter en dylik kommentar, men vi är ack så mogna i dagens läge, att såna scenarion är ett minne blott.

En gång i tiderna, för typ rediga 10 år sedan, uppkom ett fenomen årligen, alltid vid samma tidpunkt. Det var Harjula Klanen, som gav sig iväg på äventyr under en benämning som inte tål att skrivas ut. Klanen bestod av kusiner, vitaminer och småkusiner och respektive. Jag minns från dessa tider då äldre Kusse och syster yster  fixade sig hos mommo. Man skulle banne mig inte stå och glo eller vara ivägen. Då var det alltid denna samma tidpunkt årligen, efter jul, då praktiskt sett hela släkten flippade och stressade och sminkade sig och sedan försvann. Jag kan säga hela släkten, eftersom vår kära släkt är mycket kvinnodominerande, och det är kvinnorna som flippar vid sminkningstillfället före utgång.
Många år trodde jag och lill Kusse på lögnen vi fick höra om vad som komma skall; Släktens kussar ska träffas för ett möte, och äta ute och sen komma hem. Måste ha varit trista och tunga möten, eftersom de berörda gick som i dvala dagen efter.

Så, ni som känner er träffade, varför upphörde detta fenomen precis när vi yngsta började närma oss tillåten ålder för att få vara med på dessa möten?! Tål att tänkas på. Vi som var barn för 10 år sedan har våra teorier.

Vem vet, kanske Klanen återträffas och fenomenet väcks till liv igen..?

På vår spis står nu en kladdkaka, bakad igår. Den ropar på mig. Den ber mig att äta upp den, vräka i mig den. Men jag TEX inte... Om jag äter av den nu, kommer jag att bli tvungen att höra på Js fördömande kommentarer om hur äcklit snål jag är, och skulle det inte varit roligare att få äta din bit på samma gång som jag äter min o.s.v. Då kommer jag att säga att jag inte bryr mig fast han sitter och njuter av kakhelvetet när jag redan ätit min bit. Jag får sitta och låtsas att jag inte bryr mig, fast jag hoppas i smyg att han ska lämna en bit till mig av sin bit... Tro mig..Detta har hänt förr. Så nu ska jag banne mig hålla mig tills han är hemma.

Ikväll ska jag leka kompetent sjukskötare hemma hos min svagt manipulativa syster och hennes man. De ska få äran att ingå i mitt ett skolarbete. Han jag bor med har redan fått stå ut med det ganska mycket, men han börjar tröttna på det av någon anledning. Tror bestämt att jag tänker angripa Voitby i helgen, i hopp om att få utnyttja folk där också..moahahahahaa!

Det klirrade nästan 400 euro till bilfan igår. Egentligen borde jag tänka att största delen gick till säkerhet, men det känns inte så tröstande eftersom min bil äter ringar  och J..jaa..han gör inte så som han råder mig att göra när jag kör. Han tror att jag inte vet hur han kör min bil, grejen är den att jag vet....

Min bil och jag har haft ett krävande och stormigt förhållande. Men p.g.a det har vi vuxit ihop liksom, så den bilen kan drömma om att slippa till skroteriet i första taget, så jävla mycket delar, pengar, bensin, olja, ringar och kärlek som den har fått av mig.

Här har ni en gammal kärleksfull text om vårt föhållande, skrivet 2007. Det finns flera av dom, alla skrivna med kärlek.

han e int nå dom int!!vet precis va man ska gör fö ti jävlas me mej:
1. pärr en bra stund innan du hostar igång
2. stann
3. pärr igen
4. stann
5. pärr så satans
6. gå en stund, väldit svagt dock.
7. stann när chaufförin säter på bakrutsvärmarin
8. start som att du aldri sku ha jort nå annat
9. knyck o hopp o skutt allt va du kan då ni far iväg
10. gasin nästan i bottne i dehe skede innebär en hastihet på ca 5km/h
11. stann di tri följande gångren då fartin saktar ner
12. funger bra
13. när chaufförin stannar motorn, va då snäll o gå en stund fö de själv iallafall.


Åååh...snaart får jag äta kladdkaka!!

På fredag blev det att fara ut en sväng, på en keikka! Min blivande hubbies far spelar ju i ett bänd, och dom spelade liksom på en krog som hade en re-opening kväll...Förutom en grav hörselskadevarning så var det riktigt bra! Jon i träffa en gammal vän, och de blev väldigt sentimentala, av någon jävla anledning. På vägen hem sa J med en liten darr på rösten, att han nog tänker försöka fixa jobb till denna ovan nämda vän. Jag väntar med spänning i byxan på huruvida detta verkställs eller inte... :D

På lördag var väl hela släkten typ yberhurtig. Vår lilla mommo bjöd hem en farbror som glatt och begåvat fällde två träd på lilla mommos stora gård. Träden var typ 45 år var, så någon som är klipsk kan ju tänka sig vilken mängd grejs det kom av dessa två träd. Vi som tillhör släktens yngre generationer sattes i arbete, med förstärkning av den äldste. Mellangenerationen höll sig med fördel till den estetiska delen.
Men, vi klarade det med bravur! Eller, ingen trodde väl något annat heller..? Nu väntar jag bara på att få ett eget hem, så att jag kan ta hem lite ved, och göra en skitsnygg inredningsgrejs av veden..! Månne vi snart hittar lämpliga objekt så att vi kan lova ut en massa mängder pengar åt någon välbehövande...hoppas min sarkasm var tydlig....

Nu tänker jag ta itu med mera husmorssysslor i mitt slummihem. Jag hör en otäck röst i mitt huvus som säger " städar du ordentlit nu så ere int så myki sen då ni flyttar strax.." Är dettab skitzofrena fenomen ett tecken på att vi kommer att flytta snart, eller är det bara desperat önsketänkande..? Tål att övervägas..

Jahapp, så sitter man här igen, klockan är 07:30. Deprimerande. Senare idag ska jag med en klasskompis till VCS och prata med en gynekolog. Folk kommer väl att tro antingen att nåndera av oss är så pjasu så vi inte vågar gå  ensamma, eller så kommer nån smart individ att börja planera upp ett lesbiskt förhållande mellan oss, och att vi nu kommer till gynekologen för att diskutera eventuell fortplantning... Grejen är den, att vi har ett väldigt givande ämne i skolan som kallas så fint som "kulturell kompetens inom vårdarbete". Tack vare denna kurs ska vi gå och diskutera men en gynekolog. Vi har alltså ett givande grupparbete där vi gjort upp en fiktiv berättelse om en teini från Irak, som inte har det så lätt. Vi bestämde att flickan har gynekologiska problem, bara för att göra upp ett problem i vårdsituationen....

På tal om fortplantning, så kommer jag ännu ihåg en lektion i högstadiet, med Ifa, förståss. Någon seghjärnad klasskompis frågar varför vi e lediga imorgon, och eftersom Ifa dröjer med svaret, så svarar jag glatt att lärarna är och fortplantar sig, nöjd över att kunna ett sånt sofisteikerat ord. Ifa korrigerar mig uppgivet, att nej, vi kommer att fortbilda oss....

I onsdags var vi och kollade ett hus... Kort sagt, så visste vi inte om vi skulle skratta eller gråta. Så vi asflabbade då vi satt oss i bilen. För det första var priset inte diskuterbart. Okej om huset var nymålat, och rören blivit bytta för några diffusa år sedan, grunden var förnyad o.s.v. Av ett 3 vånings hus på 152 kvadrat, var jag nöjd med EN WC och kellaren. Övre våningen så för jävlig ut, likaså mellanvåningen, förutom dendär ena WCn....Dessutom upptäckte vi en diffus och lite mindre trevlig odör, men gubben va så säker på att att det inte fanns mögel, så han kuna nästan lova oss det..PYH. Till på köpet sa dom att det är "oma suojaisa piha"..öööh..var?? För det första såg den för jävlig ut den också, och har man en hund som råkar tro att hon på något sätt är myndig, så är den verkligen inte suojaisa! Så vad säger man, nej, vi ska inte köpa hushelvetet! :D

Jag känner mig även manad till att upplysa folk i min närmaste omgivning, att jag är väldigt lyckad, riktigt begåvad! Skrev 4 i senaste tenten, så nu har jag skramlat ihop två kurser på talang och bondförnuft och fått 5 och 4 i dem! Men min stolthet kommer att straffas när det är dags för mikrobiologi, anatomi och räkningen..den dagen den sorgen! :D

Nu ska jag fortsätta på gårdagens hurtmani. Köket blev klart igår, tvättade t.o.m ugnen och väggarna...Innan jul räcker det då med en vanlig storstädning och gardinbyten..:D i väntan på julen...


från en sak till den 17:e, så måste jag medge att jag känner mig lite okompetent, eftersom jag inte fattar hur jag kan få större text. Jag antar att åtminstone min käre mor kan ha problem med läsningen, man kan ju inte buffa skärmen hur långt bort som helst innan den åker i golvet...begåvad som jag är kommer jag väl att komma underfund med detta ännu i år...

...sånt barn ja e!

Jag minns i min ungdom, typ förra vintern, att jag svor tungan svart på att jag aldrig skulle gå med i FB... Min syster bara råkar vara milt manipulativ, så hon fick mej övertalad att gå me där. Sen tänkte jag, att nåja lite FB hit eller dit, men jag tänker minsann inte börja blogga!

En del av mina kära vänner har bloggat en tid, och en tid nöjde jag mig med att läsa dem...tills jag gick in på en gammal community jag är medlem i. Jag kunde konstatera att jag i princip redan bloggade, utan officiell blogg.

Till min fasa började tanken om en riktig blogg snurra inne i mitt fagra skallben.

Så här sitter jag. Svär över att jag inte lyckas få upp en bild på mig hit, månne det är ett tecken på att jag borde skita i hela bloggfanskapet..?
Jag svär också över det fakta, att om jag inte skulle ha startat en skrattretande blogg just idag, så skulle jag flitigt gjort skolarbeten redan nu typ 2 timmar, eftersom jag blir upptvingad klockan halv 7 fem jävla mornar i veckan.
Istället för att läsa på diagnostiskt test, anatomi och läkemedelsbehandling så har jag fifflat med en ny egen blogg!!

Japp..botten is nådd...