nostalgi och gråtfärdighet
Efter att ha varit hos parents in law to be på tidig farsdagsmiddag, for jag till mor min för att återlämna hennes bil som jag lånat medan plastfar varit i Indien. Det blev lite Kalle Ankas skattjakt spelande me Fliison, as usual. Snålade i mammas Amelia Jul. Ja, jag är julgalen. Inte så att jag pyntar redan nu i november, men vid lilla jul åker julgardinerna, tomtarna, julbelysningen och julmusiken fram. Typ 2 veckor före julafton pyntar jag under mystisk magik och harmoni julgranen. Av praktiska själ har vi tyvärr en plastjävel, men den blir ack så fin den med. En vacker dag ska en äkta gran pryda vårt hem. Om en två tre år alltså, när vårt eget hus hoppeligen står färdigt.
Nåja, när jag väl grävde bland mammas julskivor, som jag ska ta hem och kopiera till datorn, fick jag syn på mina gamla CD:n. Alltså gamla. Allt från min första rikitga CD som jag tjatade om i flera herrans veckor, Aqua.
Lyssnar på dem just nu, det finns Kwan, Spice Girls, Feven, Britney, ja u name it! Herreguuuuud. Egenblandade skivorna är nog värst. Vet inte om man ska skratta eller gråta, så hittills har jag skrattat, för Joni skulle antagligen producera feces av skratt om jag verkligen började pjula p.g.a nångon gammal jävla fjortis-känslofylld låt. En låt hörde jag och lill-Berit på alltid vid ett och samma tillfälle, för genant för att skrivas. Vissa låtar påminner mig om sorgliga saker, andra om roliga, andra om personer. Oj hujeda mig, those where the days my friend..
Minns inte om det var i slutet av högstadiet eller någon gång i gymnasiet då musiksmaken byttes, och den sitter kvar än idag, och kommer nog att göra det resten av livet, och det är minsann inte Britney-pop eller annat äckligt. Visserligen är jag i stort sett allätare, men viss musik påverkar en på ett helt annat sätt än annan...
Japp. Detta för denna gång! :D Fick bröderna Kalliomäki med avec på besök nu..Ska lyssna genom resten av nostalgiskivorna en annan dag, ifred.. :D
Nåja, när jag väl grävde bland mammas julskivor, som jag ska ta hem och kopiera till datorn, fick jag syn på mina gamla CD:n. Alltså gamla. Allt från min första rikitga CD som jag tjatade om i flera herrans veckor, Aqua.
Lyssnar på dem just nu, det finns Kwan, Spice Girls, Feven, Britney, ja u name it! Herreguuuuud. Egenblandade skivorna är nog värst. Vet inte om man ska skratta eller gråta, så hittills har jag skrattat, för Joni skulle antagligen producera feces av skratt om jag verkligen började pjula p.g.a nångon gammal jävla fjortis-känslofylld låt. En låt hörde jag och lill-Berit på alltid vid ett och samma tillfälle, för genant för att skrivas. Vissa låtar påminner mig om sorgliga saker, andra om roliga, andra om personer. Oj hujeda mig, those where the days my friend..
Minns inte om det var i slutet av högstadiet eller någon gång i gymnasiet då musiksmaken byttes, och den sitter kvar än idag, och kommer nog att göra det resten av livet, och det är minsann inte Britney-pop eller annat äckligt. Visserligen är jag i stort sett allätare, men viss musik påverkar en på ett helt annat sätt än annan...
Japp. Detta för denna gång! :D Fick bröderna Kalliomäki med avec på besök nu..Ska lyssna genom resten av nostalgiskivorna en annan dag, ifred.. :D
Kommentarer
Trackback
