the Ems

Det är tydligen inget man får på köpet när man krystar fram avkomma. Det kommer säkert med tiden. Idag skulle jag vara lite häftig och gömma påskgodiset som jag köpte, men nu när jag kollade hade nästan hälften försvunnit? Och det är inte mitt fel, jag är alldeles för sockerberusad och illamående för att kunna vräka i mej godis.

Idag fick Klimpen hem sitt litet bevis på att han officiellt existerar i detta land, KELA-kortet! Dock tog jag mej friheten att öppna brevet eftersom jag i detta skedet av livet anser mej ha full rätt att snoka i hans post.


Klimpen& hunden Turre visar tungar åt KELA. Klädvalet är ett resultat av mindre tät övre magmun.



Idag konstaterade jag åter en gång hur äckligt nöjda jag och Jones kan vara då Klimpen sover så bra om nätterna. Skulle det inte vara så skulle jag nog aldrig orkat med skolan. Nu är jag redan på vinst-sidan detta år, bara några tenter och två skriftliga arbeten kvar! Sneeel Klimp.

En annan sak som jag konstaterade idag var att jag ljög lite för en kurskompis när hon för en tid sedan frågade om jag blivit känsligare efter Klimpens ankomst.. Då svarade jag nej, inte egentligen. Tji fick jag idag på onkologiföreläsningen. Föreläsaren berättade om hur det var när hennes anhörig var på slutrakan, och då aktiverades mina tårkanaler. Försökte först hindra dem lite, men märkte att det skulle ha resulterat i ett hejdlöst hulkande så jag lät dem komma. Sedan som avslutning visade hon en bild på sin numera avlidne hund som satt och såg på solnedgången, och då sket det sig liksom totalt. Sedan när jag lugnat mej lite så kommer smarta tant Emma och säger nåmeeen? och då skiter det sej på nytt. Lipsilligheten har jag väl i generna, men jag har förr kunnat behärska mej i dylika situationer. Så, okej, jag är en ynklig känslig liten apa. Hahahhaa, herregud.

Nu ska jag med min moderliga slughet kärleksfullt och milt tvångsmata Klimpen så han sover gott fram till nästa födointag.

Idag på dagen fick jag akuta buksmärtor. Dolores abdomini. Det var på vänstra sidan och kändes som en blandning av blindtarmssmärta och sammandragningar. A) jag har inget blindtarmsbihang längre B) sammandragningar får endast havande kvinnor. Jag diagnostiserade mej själv med tillfälliga matsmältningsbesvär. Senare fick jag nedrebuksmärtor, och drog slutsatsen att det beror på den månatliga äggvandringen. Tack vare minimal amningsperiod så är detta liksom en del av mej igen. Sweet.

Sedan smärtar min handled och skriker jännetuppitulehdus. En liten vätskesamling kan också noteras i den högra handleden. Klimpens vikt ligger nog bakom detta fenomen.

Min högra vrist smärtar. När jag böjer den, när jag sträcker den, när jag går. Det känns som att ledbandet är för kort. Mitt knä gör ont. När jag går och när jag sitter i skräddarställning. Och så uppkommer ett nytt diffust knak från det.

Min nacke är lika stel som en..fiolsträng. Min rygg värker. De senaste dagarna har jag nästan svimmar flera gånger när jag stigit upp från typ soffan. Och så blir jag åksjuk på allvar när jag sitter i baksätet i bilen. Och så har jag upptäckt flera olika nya och förändrade födelsemärken. Och så har jag maffiga bristningar som har en utdragen oavlönad paus i bleknandet och läkandet. Och så har jag grav huvudvärk de flesta morgnar när jag vaknar.

Jag äro föråldrad.

Som bekant för vissa lider jag av lite fjärilsfobi. Inte kanske tvättäkta fobi, men grav rädsla. Om en fjäril kommer för nära mej, eller om den kommer på mej, kan jag börja gråta. Det har hänt faktiskt. Det är därför jag inte tål dem, för de kommer på folk med sina äckliga fladdrande lurviga vingar.

Idag då jag satt på balkongen och försökte bryna mej då Klimpen sov, så jag något som fick mej att förakta dem ännu mer. Tre stycken sån där orangebruna äckel snuskade sej tillsammans. Fjärilstrekant. Fy fan! Man brukar ju se dem två och två, men TRE? Framför vår balkong. Hastigt i mild panik drog jag på insektnätet på vagnen och gick in, så att de bara inte skulle komma på mej med sina snuskfasoner.

Förövrigt hade vi ett hellyckat dop i helgen. Kimpen uppförde sej exemplariskt och fick sitt namn. Första bestämde jag, andra bestämde Jones, tredje bestämde jag och tog moffas andra namn. Det var liksom resultatet efter en sms-strid några timmar innan vi skulle träffa prästen.

Klimpen kämpar som få för att slippa vidare till magläge då han svänger sej från rygg till sidan. Men det är någons arm som är i vägen hela tiden! I brist på annat så vänder han sej istället på filten i 180 grader. Japp, det är blir Drakan snart. Sedan monterade jag proffessionellt ihop baby-gymet, och efter ca. 5 minuters stint stirrande på åbeket pajade han den ena filuren och fortsatte sedan med att försöka stånka sej vidare till att ligga på mage.

..Hur blir det sedan då man gifter sig? Hujeda mig.


Sånahär har jag producerat. 25 stycken. Eller 50, för jag gjorde 25 innan jag såg att Jones had printat ut fel. Så jag log och sa att det göööör inget, och gjorde 25 nya. Och jag hatar verkligen såndär småa fanskap..! Detta lilla, ööh..infoblad ska hjälpa gästerna att klämma i ordentligt när vi sjunger. För prästen sa att han inte kan sjunga på finska.

Så provade jag mina kläder jag ska ha, och av någon anledning såg jag fetar ut än tidigare, vilket med all logik inte är möjligt. Sedan provade jag skor, och konstaterade att jag har skitsnygga skor, men inga som passar med klänningen. Och jag kommer att vara svart och vit, så någon har väl något att klaga på där också.

Sedan skulle jag ta fram Jones skjorta, och råkade se den han hade på vår förlovningsfest. Och då blev jag nojig. Ska han ha en mintgrön, eller en mer blåturkos? Och var fan är hans jävla kostymskor?

Sedan skulle jag packa Klimpens tillbehör. Vartfan har dendär vita bodyn försvunnit som vi skulle ha? Nu blir det en naturvit. Och sedan konstaterade jag att han inte har några stumpor som passar med hans smoking, eller vad man nu ska kalla det.


Namnlös ännu en dag, men ganska lycklig ändå. Klimpen. Biffin. Bollon.

Det där med att ha några dagar helt fria från skolgrejer sket sej igår redan. Jag fick sån ångest när jag satt och gjorde ingenting efter att jag putsat allt silver vi äger igen, så jag var tvungen att ta itu med tentläsning, inremedicin denna gång!

Och Klimpen vill inte vara sämre han heller, utan vill ha många järn i elden. Först började han kämpa fram skrattljudeffekter när  han skrattade, men han kom bara till första klinget innan han antingen svalde tungan eller blev skraj för sitt ljud. Sedan när han låg på golvet, så vände han sig mitt i allt till sidan från rygg. Och han pustade och flåsade och gnydde och kämpade, tills han gav upp och svängde sig tillbaka till ryggen. Fast han har sin mors vishet fattade han inte att flytta ena armen lite så skulle det ha kunnat lyckas..! Men det är på G.


Tyvärr medföljer inte ljudeffekter med bilden, men föreställ er Harjula-ättens äldste när hon gör något fysiskt betungande; hnnn...gnnäh...mmmhhäh...hnn...gnnnåh.. Typ.

Han på bilden ovan döps nästa lördag. Så det är en hel del på G. Måste hitta tunnt färgat papper som går genom printern..Och fara till Voitby och städa med mor..och sådant..


OCH DETTA SATANS EVIGA JÄVLA BORRANDE OCH HAMRANDE GRANNSATAN HÅLLER PÅ MED!!! HELA JÄVLA HELGEN HAR KLIMPEN VAKNAT MITT I FÖR ATT DOM BORRAR! NU TRODDE JAG DOM ARBETAR, MED DET ÄR TYDLIGEN FÖR MYCKET BEGÄRT!!!! Igår blev jag så nervös, att jag tänkte stega upp till dem och säga att TILL OCH MED GUD vilade på söndagar! Fan! Hela söndagen, hela lördagen, fredagkväll, och nu måndagmorgon. Och till oss klagade de över någon jävla motorvärmarsladd?!

Plus att jag har haft huvudvärk hela helgen. Hela natten. Hela tiden. Nu trodde jag att den hade gått hem, men nej, grannens borr lockar fram den igen!