Beroendet.
Jag har gått och blivit beroende. Ironiskt, med tanke på att jag skriver examensarbete om hur det är att vara närstående till beroende. Idag hade jag abstinens. Jag visste inte att det var abstinens, innan jag intog min nya drog och strax därefter återgick till det mänskliga.
Jag snållar om kaffe.
Jag har blivit beroende av kaffe. Hade en sån satans huvudvärk idag, hela jävla dagen. Tog 2 Panadol, tog 2 till. Åt choklad, åt glass. I min desperata förtvivlan kokade jag kaffe. Sörplade i mej, och inte många minuter efteråt kände jag hur järnringen runt mitt huvud försvann. Jag kände en eufori. Samtidigt ingick jag i ett sorgearbete: något har nu ett järngrepp om mig. Något har börja styra mig och min vardag. Såhär ville jag inte att det skulle bli.
Jag har konsumerat kaffe mer i fint syfte, när vi har gäster eller om vi är gäster hos någon. Sådär i sociala sammanhang. Under min praktik på sjukhuset blev det mer kaffedrickande, av sociala skäl, men främst för att jag också skulle ha skäl att sitta stilla en stund som alla andra. Efter dessa veckor kände jag ett kaffesug i skolan, men jag tuktade suget ganska hastigt och blev fri.
Nu har det varit en massa kaffedrickande på jobbet igen. Morgonkaffe. Eftermiddagskaffe. Stora koppar kaffe. De senaste lördagarna och söndagarna har jag haft jävliga huvudvärkar, men jag har trott på att det har varit veckans stress som har släppt när jag kopplat av. Och idag gjorde jag denna upptäckt. Blir väl att hinka i sej kaffe direkt från morgonen hemma nu också, bara för att slippa huvudvärken och för att kunna vara en god medmänniska och mor. Lär ju inte kunna avvänja mig från kaffefanskapet i första taget. Av social skäl. Vill också känna att jag med relativt gott samvete kan sitta mina 2x10 minutrar som alla andra utan att behöva flänga runt och stressa samtidigt.
Hej, jag heter Emma och är beroende.
Jag snållar om kaffe.
Jag har blivit beroende av kaffe. Hade en sån satans huvudvärk idag, hela jävla dagen. Tog 2 Panadol, tog 2 till. Åt choklad, åt glass. I min desperata förtvivlan kokade jag kaffe. Sörplade i mej, och inte många minuter efteråt kände jag hur järnringen runt mitt huvud försvann. Jag kände en eufori. Samtidigt ingick jag i ett sorgearbete: något har nu ett järngrepp om mig. Något har börja styra mig och min vardag. Såhär ville jag inte att det skulle bli.
Jag har konsumerat kaffe mer i fint syfte, när vi har gäster eller om vi är gäster hos någon. Sådär i sociala sammanhang. Under min praktik på sjukhuset blev det mer kaffedrickande, av sociala skäl, men främst för att jag också skulle ha skäl att sitta stilla en stund som alla andra. Efter dessa veckor kände jag ett kaffesug i skolan, men jag tuktade suget ganska hastigt och blev fri.
Nu har det varit en massa kaffedrickande på jobbet igen. Morgonkaffe. Eftermiddagskaffe. Stora koppar kaffe. De senaste lördagarna och söndagarna har jag haft jävliga huvudvärkar, men jag har trott på att det har varit veckans stress som har släppt när jag kopplat av. Och idag gjorde jag denna upptäckt. Blir väl att hinka i sej kaffe direkt från morgonen hemma nu också, bara för att slippa huvudvärken och för att kunna vara en god medmänniska och mor. Lär ju inte kunna avvänja mig från kaffefanskapet i första taget. Av social skäl. Vill också känna att jag med relativt gott samvete kan sitta mina 2x10 minutrar som alla andra utan att behöva flänga runt och stressa samtidigt.
Hej, jag heter Emma och är beroende.
Joppa sej lite nu va.
Ja, jag lever fortfarande. Nu också. Jag är liksom bara så mör i mitt fagra huvud att jag inte har energi övers för så kallade onödigheter. Eller nåja, inte heller för nödvändigheter. Jag jobbar, kommer hem, panikumgås med min avkomma, duschar, kolla FB och tänker att jag borde analysera vetenskapliga artiklar och går och lägger mej. Längre än så kommer jag liksom inte om dagarna. Eller jo, i fredags gjorde jag upp en to-do-lista. Ringa en massa samtal, hinna träffa folk, hinna göra en trip någonstans i sommar, hinna köra ner till H:fors, hinna hinna hinna. Och analysera domdärjävlasatansartiklarna.
Klimpen har under senast veckorna varit en riktigt pre-pubertal nervsvag apunge. I helgen drog han det till sin spets och började grötvägra, sov-vägra och vägra sådär allmänt. Sen blev han snorig, så en natt underhöll han oss med att vakna var 20:e minut mellan 00 och 05 typ.
Men genombitter är jag inte. Jag trivs urbra på jobbet och sörjer lite att jag bara har några veckor kvar (bitterhet..). Sedan blir det 5 veckor oavlönad praktik och fattigdom (bitterhet) fram till skolstart, som börjar med 10 veckor praktik, samt slutarbete (BITTERHET). Sedan när dom 10 veckorna har gått, och några till, har syrran blivit lite sokk om maken och vi ska till utlandet. <3 Ska njuta av den sommarvärmen jag hoppas att vi har där, för någon sommarsemester lär jag inte se röven av nästa sommar, heller (bitterhet).
Ska bjuda på lite bilder.
Låt. Mej. Sova.
Stenen som åtog sig matbordsrollen
"Et sitte kaadu. Pidä ny vaan siitä kaiteesta kiinni. Äläkä ny saatana kato taaksepäin. Kato nyt vaan mihkä sä laitat ne sun jalat. Auta armias jos kaadut. Pidät sitte Klimpenistä kiinni. Älä mee noin lujaa alas. Pidä kunnolla kiinni ettei se rimpuile ja tipu sylistä. Kato vaan ettet kaadu. Pidät sitte pojasta kiinni jos lennät naama edellä, ja pidät pojan ilmas."
En Harjulansk raivare. Ser ni likheten med djävulen i pannan?
Så populär var första båt-turen.
Klimpen har under senast veckorna varit en riktigt pre-pubertal nervsvag apunge. I helgen drog han det till sin spets och började grötvägra, sov-vägra och vägra sådär allmänt. Sen blev han snorig, så en natt underhöll han oss med att vakna var 20:e minut mellan 00 och 05 typ.
Men genombitter är jag inte. Jag trivs urbra på jobbet och sörjer lite att jag bara har några veckor kvar (bitterhet..). Sedan blir det 5 veckor oavlönad praktik och fattigdom (bitterhet) fram till skolstart, som börjar med 10 veckor praktik, samt slutarbete (BITTERHET). Sedan när dom 10 veckorna har gått, och några till, har syrran blivit lite sokk om maken och vi ska till utlandet. <3 Ska njuta av den sommarvärmen jag hoppas att vi har där, för någon sommarsemester lär jag inte se röven av nästa sommar, heller (bitterhet).
Ska bjuda på lite bilder.
Låt. Mej. Sova.
Stenen som åtog sig matbordsrollen
"Et sitte kaadu. Pidä ny vaan siitä kaiteesta kiinni. Äläkä ny saatana kato taaksepäin. Kato nyt vaan mihkä sä laitat ne sun jalat. Auta armias jos kaadut. Pidät sitte Klimpenistä kiinni. Älä mee noin lujaa alas. Pidä kunnolla kiinni ettei se rimpuile ja tipu sylistä. Kato vaan ettet kaadu. Pidät sitte pojasta kiinni jos lennät naama edellä, ja pidät pojan ilmas."
En Harjulansk raivare. Ser ni likheten med djävulen i pannan?
Så populär var första båt-turen.
