the Ems

Läste om det tre gånger under dagens lopp, och kunde liksom inte längre hålla mej från att öppna mitt brödhål.

Flickor är flickor, pojkar är pojkar. Så är det liksom bara, har alltid varit. Senast igår konstaterade jag detta när Klimpen lekte med en lite äldre flicka i väntrummet på HVC. De lekte med samma docka, och flickan pajade och var snäll med dockan, när Klimpen sekunden senare bankade dockans huvud i golvet och försökte peta bort ett öga.

Klimpen var inte gammal när han började härma hur bilen låter, och ja, vi var nog flera som entusiastiskt hade demonstrerat hur bilar låtar innan. Han älskar att slå på saker och orsaka ljud, och lyckligast blir han när han upptäcker att något går sönder. Och jovisst, det har nog varit en del "oj va duktit du hamarar" och "PANG, så gick dens sönder, vau!". Och han leker med fordon och verktyg av olika slag, och byggklossar och grejer. Det är pojkigt, samtidigt som jag tycker om olika byggklossar för att barnen tvingas använda hjärnan lite när det ska leka med dem sedan i något skede.  Sedan har vi förstås böcker, lite småflickigt kanske, men jag anser att böcker är nyttiga för blivande skattebetalare. Dessutom vill jag ha fler pussel åt honom, flickpanik i kvadrat, för att också dom kräver lite hjärnverksamhet. Men när Klimpens gammelmommo sa "nå, no borda han ju ha en docko ti lek me" måste jag erkänna att jag blev lite skeptisk. Dels för att han är pojke, vill han pynja och på med en docka istället för att krascha bilar? För det andra så tog mina egna flickinstinkter över, han kommer ju att förstöra dockan! Göra ont åt den!

När det kommer till kläder måste jag erkänna att jag är mentalt allergisk mot att sätta rosa på Klimpen. Som detalj går det bra, men då ska det kompas med något riktigt karaaktigt. Å andra sidan så klär jag ju inte ens mej själv i rosa. På sistione har jag till och med tyckt att pastellfärger är lite mesigt för en karl som han. Rött går bra tycker jag, bara det av något annat framgår att det är en blivande man, gult är lite kritiskt beroende på nyans och så. Jag trodde inte under graviditeten att jag skulle bli såhär kräsen med klädfärger, vet inte riktigt vad som hände och när det hände. Är det måntro frågan om någonslags moderlig könsidentitetskris för barnets skull? haha, hu då.

Sen tycker jag att det verkar mer "konstigt" med pojkar som kläs flickaktigt, än flickor som kläs pojkaktigt. Flickor har liksom mera spelrum där på något sätt. Vem som sedan drar gränserna för pojk- och flickaktigt är en annan sak. Barnen påverkas ju vare sig dom vill eller inte av omgivningens syn på detta. Klimpen kommer nog att få förstå att han är pojke, och att pojkar och flickor är olika. Inte till värdet, inte på basen av vad de kan/inte kan eller får/inte får. Exempelvis så simpelt att man ser olika ut.  Här kan man blanda in barn med olika etniska bakgrunder, annorlunda familjer, handikapp och så vidare, men nu handlar det om flicka/pojke.

För övrigt kommer jag att se till att Klimpen blir insatt som få i menstruationscykelns olika skeden, PMS och tillhörande grejer såsom humörsvängningar och hur man som man bör bete sig i sådan faser. Bara för säkerhetsskull om han skulle råka flytta ihop med en kvinna efter att han fyllt 35.

Hur som haver, hoppas Klimpen inte blir allt för miljöskadad (av mej då främst, och övrig näromgivning) och växer upp till en vettig individ.
Kan ju börja med att kalla honom för hans rätta namn.


Hen


Hen


Och pojken som lekte med Spidermanbollen.