Familjeråd
Vi har lite lekt med tanken på att avrunda tuttanvändningen efter första tandläkarbesöket då tanten sa att det vore finemang om vi slapp den kring en ålder av 1½ år. Hon sa att i denna fagra ålder har barnet så mycket annat att fokusera på, gå-övningar och dylikt, samt att sugbehovet nu inte är så stort som för en nyföding, så det är lättare att göra det nu än sedan vid 2-3 år. Nu har ju Klimpen inte varit någon super-tutt-sugare, men han har haft den alltid när han ska sova på dagen och natten samt vid kritiska skeden under dagens lopp. Nu har vi ju märkt att hans Harjulanska raivare går att avleda med annat än tutten, typ bollen, eller mamma-äter-upp-dej-leken. Eller, ibland kan man inte annat än att skratta åt hans utbrott, och det är också effektivt (får man göra så?).
Nåååh, efter tandläkarbesöket trappade vi ner rejält på raivaretutten, plus att han har tagit några dagsvilor utan tutt, och en natt utan tutt eftersom han var helslut efter julen. Dagsvilorna började bli ett enda pjasas med tuttkastning, och när jag tog bort tutten somnade han som en liten rosa gris. Motiverande.
Idag, efter tredje gallskriket före kl. 22, tog vi ett familjeråd bara mellan oss som bestämmer i huset.
§ 1. Ingen tutt mer inatt. Afkomman vaknar högst antagligen för att tutten jävflas och trillar ur munnen.
§ 2. Ingen tutt kommande nätter. Afkomman må finna tröst i sina nattpupun.
2.1 Om afkomman finnes otröstlig, håller föräldrarna samma linjer som tidigare. Att ge vika leder vårdnadshafvarna tillbaka till ruta 1.
§ 3. Tuttfria middagsvilor bör eftersträvas i yttersta mån af möjlighet.
§ 4. Den 27.7.2012 bör afkomman vara tuttfri.
4.1 För att målet i § 4 skall uppnås bör tutten slopas i högsta grad dagtid.
Såja. Det gäller att psyka sej själv lite också. Det är liksom så himla lätt att bara smälla in tutten igen och gå och sova på nytt. Sedan vet man ju inte om det verkligen håller om det blir riktigt skrikpanik, men jag menar Klimpen kom ju över sin hjärtesorg när nattmaten slutade serveras. Vad är nu en tutt mot en flaska pissljummen mjölk? Nattmålen ersattes med tutt faktiskt. Och nu har vi märkt att han myser mycket med sina nattpupun, så de får ta över tutten. Hellre har jag en 3-åring som ska sova med en pupu fast i örat än med en tutt.
Med tanke på att jag själv var som djävulens dotter när det gällde nattsömn och mina femtielva tuttar så motiveras jag nog ganska mycket att avrunda Klimpens tutt nu, sakta men säkert liksom. På rådgivningen sa dom att man kunde sätta fast ett kort band med tutten i pyjamasen så fattar barnet strax att dom själv hittar tutten och kan sätta den i munnen. Också ett alternativ förstås, men antalet tänder Klimpen har i sin mun motiverar också till tuttavvänjning. Dessutom har jag faktiskt märkt att sugbehovet inte alls är lika stort som förr, t.ex just när han leker och när han äter, pipmuggar är mer popp efter maten är tuttflaska. Tuttflaskan har vi därför på sistone främst gett till natten.
Och efter detta inlägg får jag en känsla av att jag har mer ångest över Klimpens projekt getoveryourtutt än vad han kommer att ha.
Jepp djävulens dotter med tuttarna stämmer nog, men du var ju nog väldigt givmild av dig. Många gånger vaknade jag på morgonen omringad av dina tuttar. Du försökte liksom väcka mig med hjälp av dina 100 tuttar. Kastade dem på mig så att jag skulle vakna. Men jag var ju Koalans dotter och vaknade inte fast man gjorde vad.
Vi har lite tuttproblem här också. Hon gnäller heeela natten nuförtiden, tutten ska in i munnen, sen spottar hon den så försöker man lägga tillbaka den men den duger inte. 5 minuter senare SKA hon ha den. Åhh unge, bestäm dig. Men hon sover åtminståne i egen säng. Alltid nåt =)
På tal om gnäll…hade Klimpen någon sån period att han gnällde hela tiden men var liksom nöjd? Rimma piper och gnäller dagarna i ända men hon är inte missnöjd utan det är hennes sätt att "prata" just nu. Vet inte om man får säga så här men…det är urjobbigt. Jag är där hela tiden och försöker trösta och fundera vad som är fel, men det är ju inget fel, hon "gnäll-pratar", piper som en liten gris och låter som en häst emellanåt. Detta ljud passar inte mina öron, alls. Hoppas det är övergående… =/
Jepp djävulens dotter med tuttarna stämmer nog, men du var ju nog väldigt givmild av dig. Många gånger vaknade jag på morgonen omringad av dina tuttar. Du försökte liksom väcka mig med hjälp av dina 100 tuttar. Kastade dem på mig så att jag skulle vakna. Men jag var ju Koalans dotter och vaknade inte fast man gjorde vad.
Vi har lite tuttproblem här också. Hon gnäller heeela natten nuförtiden, tutten ska in i munnen, sen spottar hon den så försöker man lägga tillbaka den men den duger inte. 5 minuter senare SKA hon ha den. Åhh unge, bestäm dig. Men hon sover åtminståne i egen säng. Alltid nåt =)
På tal om gnäll…hade Klimpen någon sån period att han gnällde hela tiden men var liksom nöjd? Rimma piper och gnäller dagarna i ända men hon är inte missnöjd utan det är hennes sätt att "prata" just nu. Vet inte om man får säga så här men…det är urjobbigt. Jag är där hela tiden och försöker trösta och fundera vad som är fel, men det är ju inget fel, hon "gnäll-pratar", piper som en liten gris och låter som en häst emellanåt. Detta ljud passar inte mina öron, alls. Hoppas det är övergående… =/
He va ju int meningen att det skulle komma två gånger. Men varsågod, två till priset av en =)
De e verkligen int nå lätt me dihär tuttarna! Ska man ge den eller int.. En lång tid vägra William att ta tutten men då sög han på fingrarna istället å då bestämd ja att heldre suger han på tutten än tummen. Tutten går lättare att avvänja (förhoppningsvis). Känns lite dumt att jag först försöker "tvinga" honom att ta den å sen senare försöker få bort den när den har böjat duga :D
Nå försöker begränsa användningen till nätter å kritiska ögonblick, men de e int lätt då T går å tynger in den i munnen direkt de lite pipas å jag går å tar bort den :D Di nätter som han somnar utan tutt brukar gå bättre för då vaknar han int som han gör när den faller ur munnen.
Här hos oss har vi också haft "gnäll-prat" perioder å ja håller me Pepa att de int e nåt vackert ljud för öronen ;)
Jo no ha vi o haft flera knärrperioder..! Ofta tycker ja att man efteråt först ha fatta att he va nå på G, typ tänder elä myki bearbetning av livets gång under natten, föstås när Klimpen blev lite fler månader! ;)Fösta knärrperioden va vi helt hukassa, då vi föreställd oss att han sku sov som en nyföding en par månader, men he vila int han utan börja kräv mer underhållning mitt i allt! :D He e väl sånde vaihe som di allti ska ha me jämna mellanrum.. ;)
