Lovligt skolk och så vidare
Eftersom jag går med tummen där den inte borde vara, och inte får något vettigt gjort, så bestämde jag mej för att skolka från dagens lektion och istället sitta och göra ett skolarbete. Och det var så värt det. Arbetet blev klart och en sten föll från mitt hjärta. Då återstår bara tentläsning i diverse ämnen innan sportlovet. Endast lite farmakologi, läkemedelsräkning, test i intensivvård och praktiskt prov. Och lite lärdomsprov ska vi väl hinna baka in också.
Igår hojtade jag till mej ett hårmodelleri. En studerande ska alltså klippa mitt hår i våningar, alltså precis som jag vill ha det. Och det kunde nog inte komma mer lämpligt! Man kan därmed säga att jag har varit ett praktexemplar av duktig studerande- skolkat för att få läxor gjorda och fixat gratis frisering.
Nu nalkas det för övrigt vagnbyte på riktigt i detta hushåll. Hittills har jag bara lekt med tanken liten, sedan mittiallt var Jones med på det, men han ställde ett ultimatum: Duo Edgen ska då säljas. På några bråkdels sekunder räknade jag då ut att det vore ju himla harmt, då måste vi köpa en ny i annan färg om Klimpen nångång får bli storebror. Samtidigt som jag inte riktigt vill släppa taget om nuvarande vagn. Men, vi har kommit till den punkt nu att jag tappat räkningen på antalet gånger jag svurit över färgvalet. Ljus vagn i samma baklucka som en (våt) hund går liksom inte. Men nu är det då alltså så att vår gamla vagn kommer att bevaras i släkten så att säga, så man kan tolka det som en slags avvänjning. Jag får träffa den då och då ändå liksom.
Sååååååå, Det Stora Valet lämnade mellan Brio Race eller Emmaljunga Scooter. Efter en snabbkoll på nätet samt vilseledande marknadsföring blev jag att luta mot Brion. Främst på grund av priset, men också för att Brions ryggstöd skulle gå att ställa helt i liggande ställning. Nåja, for till enda barnartikelbutiken i stan och kollade på Brion. Kämpade för att inte visa min besvikelse, det var liksom så...pilipali. Pjasu. Ranglig? Och, ryggstödet kunde man inte alls lägga fullt rakt. Sanomme niin koska se on lähes makuu-asento. På några sekunder dalade Brion långt ner nedanför Emmaljungan i min personliga jämförelse. Samtidigt drog jag en lättnadens suck, nu behöver jag inte överge Emmaljunga! Vad hade fått mig att tro att jag skulle kunna göra det? Skulle jag ha tagit hem Brion, är jag nästan säker på att jag skulle ha gått med en liten ånger ett bra tag efter köpet.
Sååå, nu måste jag bara få tafsa på en Scooter för att kunna kasta mej över den överösa den med kärleksförklaringar. För jag är nästan säker på att jag vet att den vinner Brion 100-0. Sen om det blir en ny eller begagnad i superskick är en annan femma.
Igår hojtade jag till mej ett hårmodelleri. En studerande ska alltså klippa mitt hår i våningar, alltså precis som jag vill ha det. Och det kunde nog inte komma mer lämpligt! Man kan därmed säga att jag har varit ett praktexemplar av duktig studerande- skolkat för att få läxor gjorda och fixat gratis frisering.
Nu nalkas det för övrigt vagnbyte på riktigt i detta hushåll. Hittills har jag bara lekt med tanken liten, sedan mittiallt var Jones med på det, men han ställde ett ultimatum: Duo Edgen ska då säljas. På några bråkdels sekunder räknade jag då ut att det vore ju himla harmt, då måste vi köpa en ny i annan färg om Klimpen nångång får bli storebror. Samtidigt som jag inte riktigt vill släppa taget om nuvarande vagn. Men, vi har kommit till den punkt nu att jag tappat räkningen på antalet gånger jag svurit över färgvalet. Ljus vagn i samma baklucka som en (våt) hund går liksom inte. Men nu är det då alltså så att vår gamla vagn kommer att bevaras i släkten så att säga, så man kan tolka det som en slags avvänjning. Jag får träffa den då och då ändå liksom.
Sååååååå, Det Stora Valet lämnade mellan Brio Race eller Emmaljunga Scooter. Efter en snabbkoll på nätet samt vilseledande marknadsföring blev jag att luta mot Brion. Främst på grund av priset, men också för att Brions ryggstöd skulle gå att ställa helt i liggande ställning. Nåja, for till enda barnartikelbutiken i stan och kollade på Brion. Kämpade för att inte visa min besvikelse, det var liksom så...pilipali. Pjasu. Ranglig? Och, ryggstödet kunde man inte alls lägga fullt rakt. Sanomme niin koska se on lähes makuu-asento. På några sekunder dalade Brion långt ner nedanför Emmaljungan i min personliga jämförelse. Samtidigt drog jag en lättnadens suck, nu behöver jag inte överge Emmaljunga! Vad hade fått mig att tro att jag skulle kunna göra det? Skulle jag ha tagit hem Brion, är jag nästan säker på att jag skulle ha gått med en liten ånger ett bra tag efter köpet.
Sååå, nu måste jag bara få tafsa på en Scooter för att kunna kasta mej över den överösa den med kärleksförklaringar. För jag är nästan säker på att jag vet att den vinner Brion 100-0. Sen om det blir en ny eller begagnad i superskick är en annan femma.
Kommentarer
Trackback
