the Ems

Krystar bokstavligen fram ett sista hemtentssvar och utvecklingspsykologi. Den går så jävla trögt att jag inte ens kan producera bull shit tårta på tårta.

Dessutom är jag nervös som en gris. Imorgon börjar min 10 veckors praktik på sjukhuset. Tänkt om jag har tar livet av någon? Herregud. Känslan kan jämföras med första högstadiedagen typ.

Och, halleluja, jag är inte längre ensamstående mor. I typ fyra veckor har Jones farit till jobbet till sju, och kommit hem nångång 23 tiden. Har man haft RIKTIGT tur har han varit hem en sväng och fyllt en drickflaska eller bytt kläder. Och nu är det bara vanligt 7-15.30 jobb som gäller. Och Klimpen är som en annan Klimp, måste jag säga faktiskt. Mer nöjd av sig igen, efter att ha varit en riktigt prepubertal unge här i några veckor. Och så har han börjat babbla en massa igen. Så, det inverkar nog det där, som vi pratade i skolan. Folk tror att det är "bättre" för barnen att man separerar när dom är riktigt små istället för när de är lite äldre. Men så är det inte faktiskt, det kan störa anknytningen åt alla håll o.s.v. Nu är det ju tur att situationen icke är aktuell i detta hushåll.


OCh skitungen var så smutsig så han gick frivilligt in i tvättmaskin. Halvvägs. Innan han ylade till och blev skraj för ekot. Och började gallskrika.



Nu jävlar. Hemtent.