Aim ö mään.
Så kände jag igår. Jag skulle ha upp en syltburk, men fanskapet öppnade sej inte. Bad Jones öppna den, men hjälplöst såg han på sina händer och konstaterade att det nog inte går, mä justiin rasvaan niitä. Helosanilla. Alla vet ju att Helosan inte har någon brådska med att sugas in, så jag fick ta saken i egna händer och ta i som en karl. Ni vet då man tar i allt vad man orkar så att man bara skakar, men inget händer. Jag blev alldeles kallsvettig. Sen, precis när jag harklat mej för att kunna dra igång min manligaste radiramsa med fula svordomar, så öppnar den sej. Så vad lär vi oss av detta än en gång? Allt ska man göra själv, och alltid ska man tappa nerven. Så varför försöker man ens behärska sej, då man vet att man slipper lättare undan om man låter proppen smälla genast? Jag har försökt förklara logiken till Jones, men han fattar inte.
För att kompensera manligheten skulle jag baka lite bröd tänkte jag kvinnligt. Och passa på och ta oskulden av vår köks-handy-man som stått i skåpet sedan den köptes för ett år sedan eftersom..ööh..ingen lyfter fram den åt mej när jag ska baka så jag tvingas vispa och knåda och pynja allt för hand. Okej, med en elvisp brukar jag vispa. Men ändå. Dock kom vi inte överens, så jag meddelade hushållet att detta var första och sista gången bröddeg görs med maskinen, för den gör fel och det skiter sig riktigt säkert.
Titta nu. Helt muppiga!
Efter att ha sovit över natten, ätit muppbrödet till morgonmål och konstaterat att det var ätbart, tänkte jag åter igen i kvinnliga banor att jag kunde ge maskinen en andra chans. Men definitvt sista. Men att jag skulle pröva den på allvar nu och också göra en vanlig smet. Jag svänger alltså ihop en ny bröddeg och flyttar över den i en annan bunke för att jäsa så att jag kan fortsätta med en bulladeg. Bara för att konstatera att min jäst inte räcker till bullasatsen. Det är väl klart som fan att det inte ska gå utan problem? Vad trodde jag egentligen. Varför skulle det vara så enkelt?
Jäs ditt fan.
Efter att ha lugnat mej tänkte jag att jag ändå skulle ta i tu med en rulltårta, och kanske en tigerkaka. Jodå. Med 4 hela ägg i hela hushållet åstadkommer jag bara rulltårtan. Men okej. Jag ska fylla den men chokladmousse åtminstone, så då får maskinfan sin 3:e chans att visa vad den går för. Om den klarar rulltårtan, så kanske jag ger mej på bullarna ikväll. Efter att Jones hämtat jäst och ägg och mjölk och sylt. Han ska väl dra sitt strå till stacken han också om han ska ha något att äta.
För att kompensera manligheten skulle jag baka lite bröd tänkte jag kvinnligt. Och passa på och ta oskulden av vår köks-handy-man som stått i skåpet sedan den köptes för ett år sedan eftersom..ööh..ingen lyfter fram den åt mej när jag ska baka så jag tvingas vispa och knåda och pynja allt för hand. Okej, med en elvisp brukar jag vispa. Men ändå. Dock kom vi inte överens, så jag meddelade hushållet att detta var första och sista gången bröddeg görs med maskinen, för den gör fel och det skiter sig riktigt säkert.
Titta nu. Helt muppiga!
Efter att ha sovit över natten, ätit muppbrödet till morgonmål och konstaterat att det var ätbart, tänkte jag åter igen i kvinnliga banor att jag kunde ge maskinen en andra chans. Men definitvt sista. Men att jag skulle pröva den på allvar nu och också göra en vanlig smet. Jag svänger alltså ihop en ny bröddeg och flyttar över den i en annan bunke för att jäsa så att jag kan fortsätta med en bulladeg. Bara för att konstatera att min jäst inte räcker till bullasatsen. Det är väl klart som fan att det inte ska gå utan problem? Vad trodde jag egentligen. Varför skulle det vara så enkelt?
Jäs ditt fan.
Efter att ha lugnat mej tänkte jag att jag ändå skulle ta i tu med en rulltårta, och kanske en tigerkaka. Jodå. Med 4 hela ägg i hela hushållet åstadkommer jag bara rulltårtan. Men okej. Jag ska fylla den men chokladmousse åtminstone, så då får maskinfan sin 3:e chans att visa vad den går för. Om den klarar rulltårtan, så kanske jag ger mej på bullarna ikväll. Efter att Jones hämtat jäst och ägg och mjölk och sylt. Han ska väl dra sitt strå till stacken han också om han ska ha något att äta.
Kommentarer
Trackback
