1 månad GAMMAL
Och det är tydligen tröttsamt att fylla en hel månad gammal, för hela dagen har jag suktat efter att få en såndär maffig 1-månadsbild, men alltid när jag fått fram kameran så sover han. Han har sovit hela dagen. Han får lov att sova hela natten också.
Nöjd är han åtminstone..!
Dagen till ära har jag själv blivit masserad. Inte av Jones, utan på grund av Jones. Eftersom han inte har förstånd nog att massera mej när jag vill, så var jag tvungen att anlita en proffessionell massör. Okej, riktigt så dramatiskt är det kanske inte. Svärmor har en bekant vars son är massör, och med honom kan man deala så han kommer hem. Idag var han alltså hos svärmor, och jag passade på att ge honom chansen att döda mej långsamt. Han lyckades dock inte, men efteråt blev jag mobbad för att mina ögon tårades hela tiden av mild smärta. Vet inte vad jag ska göra med min rygg. Vet inte när jag ska få tillbaka inspirationen att gå på gym heller.
Det vet jag att jag ska producera 2 hemtenter inkommande vecka. Helst skulle jag vilja påbörja den tredje också. Menså länge jag får 2 klara så är jag nöjd. Ska ju hinna till rådgivningen och veterinären också. Och så planerar jag att hinna motionera skitmycket. Och hitta på en massa skoj för att glömma hur fans snål jag är på socker hela tiden. Måste psyka mej på allvar, för hur ser det ut med en morsa som vrider i sej socker samtidigt som hon planerar att hålla sin unge ifrån socker så långt som möjligt. Tro nu inte att jag kommer att bli en såndär som bara ska truga i Klimpen yberhälsosam mat, men jag vet av personlig erfarenhet att livet är så mycket enklare och roligare om man inte är sockerberoende. Ändå vet jag inte får hur månte gången i mitt liv jag är på sockeravvänjnings-fat-camp. Och aldrig har målet varit så långt ifrån som nu. Lär inte hinna med det tills sommaren. Frestas löjligt mycket av att börja med någon sån där pulverdiet. Av ren lathet säkert. Men, å andra sidan, till och med en blind ser att min kropp lider av sviterna efter ett havandeskap. Om jag minskar lite kläder alltså. Fick inga bristningar i fejset. Hahah.
Läste i ett forum att man ska vara stolt över sina bristningar. Någon hade tatuerat flames på dem för att alltid minnas dem. Själv funderar jag på sjögräsmotiv för att efterlikna dem så mycket som möjligt.
Nöjd är han åtminstone..!
Dagen till ära har jag själv blivit masserad. Inte av Jones, utan på grund av Jones. Eftersom han inte har förstånd nog att massera mej när jag vill, så var jag tvungen att anlita en proffessionell massör. Okej, riktigt så dramatiskt är det kanske inte. Svärmor har en bekant vars son är massör, och med honom kan man deala så han kommer hem. Idag var han alltså hos svärmor, och jag passade på att ge honom chansen att döda mej långsamt. Han lyckades dock inte, men efteråt blev jag mobbad för att mina ögon tårades hela tiden av mild smärta. Vet inte vad jag ska göra med min rygg. Vet inte när jag ska få tillbaka inspirationen att gå på gym heller.
Det vet jag att jag ska producera 2 hemtenter inkommande vecka. Helst skulle jag vilja påbörja den tredje också. Menså länge jag får 2 klara så är jag nöjd. Ska ju hinna till rådgivningen och veterinären också. Och så planerar jag att hinna motionera skitmycket. Och hitta på en massa skoj för att glömma hur fans snål jag är på socker hela tiden. Måste psyka mej på allvar, för hur ser det ut med en morsa som vrider i sej socker samtidigt som hon planerar att hålla sin unge ifrån socker så långt som möjligt. Tro nu inte att jag kommer att bli en såndär som bara ska truga i Klimpen yberhälsosam mat, men jag vet av personlig erfarenhet att livet är så mycket enklare och roligare om man inte är sockerberoende. Ändå vet jag inte får hur månte gången i mitt liv jag är på sockeravvänjnings-fat-camp. Och aldrig har målet varit så långt ifrån som nu. Lär inte hinna med det tills sommaren. Frestas löjligt mycket av att börja med någon sån där pulverdiet. Av ren lathet säkert. Men, å andra sidan, till och med en blind ser att min kropp lider av sviterna efter ett havandeskap. Om jag minskar lite kläder alltså. Fick inga bristningar i fejset. Hahah.
Läste i ett forum att man ska vara stolt över sina bristningar. Någon hade tatuerat flames på dem för att alltid minnas dem. Själv funderar jag på sjögräsmotiv för att efterlikna dem så mycket som möjligt.
Kommentarer
Postat av: Heidi
Tiden går no snabbt! Han föddes ju just å nu mitt i allt eran redan 1 mån gammal :)
Trackback