the Ems

Hos Klimpens gammelfammo, nysämummu, alltså min fammo finns något som jag verkligen skulle vilja skaffa hem åt Klimpen, men dessa leksaker finns ingenstans. Atom-grejerna. Beskåda:

Se nu på min fina atombomb. Bland de skönaste grejer som finns typ! Minns när jag var liten och byggde ihop en massa med dessa kulingar. Dessvärre åstadkom jag inget häftigare än detta idag. En liten tröst för att jag inte kommer att få fler av dessa antagligen ever, så är att jag i misstag råkade hitta nopperi-palikat på nätet. Klickade hem 3 paket genast, åt Klimpen, William och Rimma.


Och så dessa godingar. De har stått parkerade länge, men idag fick de lite starthjälp och sedan gick de som klockor igen! Dessa har till och med min pappas bror lekt med, kanske till och med pappa. Och så jag förstås. Hade ett helt garage hos fammo.

Och över till den lilla bitterheten. Hade beställt lite grejs från Babylux, och skulle idag hämta dem från shopen. Vad jag ser när jag kommer på gården är ett hus som skriker svindyr lyx, och på gården står två sprillans nya bilar modell större. Sen går jag in i den del av garaget där shopen finns, och blir så till mej över allt grejs att jag måste stirra stinnt på ägaren för att inte shoppa upp en massa pengar som inte finns tillgängliga. Sedan ser jag på hennes skjorta; Gant såklart. Särring. Då slog bitterheten mej då jag satte mej i bilen igen och måste akta den ena jävla stora dyra bilen när jag backade bort från gården. Dock ingen direkt avensjuka. Fine, ha sådär äckligt mycket pengar då. Skulle ändå inte vilja leva i överflöd och ha en massa lyxgrejs och egen butik i garaget och fina bilar och kläder och överlopps pengar. Det kommer ju som tur aldrig att ske när vi bara är 2 duunare i detta hushåll. Men man uppskattar ju saker lite mer om man måste jobba lite för dem och allt inte är så himla självklart. Visst?