Årskifte 2011-2012
Till skillnad från andra tänker jag inte dra någon det fantastiska året som gick och dess höjdpunkter och faderullan.
Vi sitter hemma med en hund som har mild ångest över alla smällar ute och springer flåsande med svansen mellan benen, hon har gnytt sedan inatt p.g.a den kommande löptiden (ett ihållande dovt, jämt pip), hon pissar ner sej typ var 20:e minut oberoende hur ofta man går ut med henne (även på natten) hon hänger fast i en hela tiden och är allmänt jobbig. Rakethelvetena innebär att vi inte kan gå ut med henne eftersom det leder till totalpanik, så det är bara liksom att försöka få henne att sikta annanstans än på mattan.
Grannarna i trappan brevid har en sån jävla fest att Klimpen gallskriker och vägrar sova. Det började bra när vi kom hem från Voitby, men 21 sharp så började dunkandet. 10 minuter senare var det omöjligt att få Klimpen att tro att det är sovdags. Och vi har aldrig överdrivit tystheten när han ska sova, just för att han ska kunna sova med ljud! Dom hade åtminstone lagt upp lappar om festen i huset, men fafan, hur högt lyssnar dom inte på musiken?! Så lyhört kan inte detta hus vara. Man får alltså höja ljudet på TV:n redigt för att inte fjortistechnon ska överrösta det ljud som vi har i lägenheten.
Men, jag måste väl nämna att året som gått har varit speciellt och innehållsrikt. Jag blev mamma, jag fick något som visade sig vara det största som hänt mej och blev det viktigaste jag har och det jag älskar mest. Kimpen fick ett namn, jag gick an som ett ånglok i skolan, var ytterst mammaledig på sommaren, nästan åtminstone, blev gudmor åt William, blev moster och gudmor åt Rimma, gick an som ett ånglok igen, gick med konstant smyghuvudvärk varvat med dunderhuvudvärk eller migrän, blev inte av med alla gravidkilon, hade sprucket blodkärl i ögat x 2, älskade min son lite mer, gick med en konstant gnagande känsla av dåligt samvete, kände mej ganska duktig och så vidare.
En bild eller 2 ska ni få.
Bååni.
Bååni, 11 mån och nästan man.
Årets blomma, Amaryllis med 9(!) blommor.
Mera orkar jag inte komma med. Dunkadunkandet, gallskriket, pipandet och pissandet tar min uppmärksamhet nu. Gott nytt år gott folk! Vi ska hoppas nästa år för med sig lika många kula äventyr och spännande utmaningar, och att jag blir färdig som planerat och att alla är nöjda och glada och friska och att jag vinner på lotto en stor summa som jag kan dela med mej lite av till nära och kära. Puss och kram!
Vi sitter hemma med en hund som har mild ångest över alla smällar ute och springer flåsande med svansen mellan benen, hon har gnytt sedan inatt p.g.a den kommande löptiden (ett ihållande dovt, jämt pip), hon pissar ner sej typ var 20:e minut oberoende hur ofta man går ut med henne (även på natten) hon hänger fast i en hela tiden och är allmänt jobbig. Rakethelvetena innebär att vi inte kan gå ut med henne eftersom det leder till totalpanik, så det är bara liksom att försöka få henne att sikta annanstans än på mattan.
Grannarna i trappan brevid har en sån jävla fest att Klimpen gallskriker och vägrar sova. Det började bra när vi kom hem från Voitby, men 21 sharp så började dunkandet. 10 minuter senare var det omöjligt att få Klimpen att tro att det är sovdags. Och vi har aldrig överdrivit tystheten när han ska sova, just för att han ska kunna sova med ljud! Dom hade åtminstone lagt upp lappar om festen i huset, men fafan, hur högt lyssnar dom inte på musiken?! Så lyhört kan inte detta hus vara. Man får alltså höja ljudet på TV:n redigt för att inte fjortistechnon ska överrösta det ljud som vi har i lägenheten.
Men, jag måste väl nämna att året som gått har varit speciellt och innehållsrikt. Jag blev mamma, jag fick något som visade sig vara det största som hänt mej och blev det viktigaste jag har och det jag älskar mest. Kimpen fick ett namn, jag gick an som ett ånglok i skolan, var ytterst mammaledig på sommaren, nästan åtminstone, blev gudmor åt William, blev moster och gudmor åt Rimma, gick an som ett ånglok igen, gick med konstant smyghuvudvärk varvat med dunderhuvudvärk eller migrän, blev inte av med alla gravidkilon, hade sprucket blodkärl i ögat x 2, älskade min son lite mer, gick med en konstant gnagande känsla av dåligt samvete, kände mej ganska duktig och så vidare.
En bild eller 2 ska ni få.
Bååni.
Bååni, 11 mån och nästan man.
Årets blomma, Amaryllis med 9(!) blommor.
Mera orkar jag inte komma med. Dunkadunkandet, gallskriket, pipandet och pissandet tar min uppmärksamhet nu. Gott nytt år gott folk! Vi ska hoppas nästa år för med sig lika många kula äventyr och spännande utmaningar, och att jag blir färdig som planerat och att alla är nöjda och glada och friska och att jag vinner på lotto en stor summa som jag kan dela med mej lite av till nära och kära. Puss och kram!
Kommentarer
Postat av: Petra
Du skulle ju kunna ha bett Targa gå och pissa i grannarnas postlåda så kanske det skulle blivit tyst på dom, då hon nu ändå är på G liksom!
Tha mään är nog så söt! Tänk hur liten han var för nästan ett år sen… =)
Trackback
