the Ems

Ja, det började för någon vecka sedan, reglaget där man sätter på belysningen på min bil lät konstigt. Jahapp tänkte jag och kände onda aningar. Delen är bytt en gång tidigare på min bil. Det lär ska vara något Honda-fel det där med reglagen. Ni vet, Opel har ju bromsarna, Ford rosten och så vidare. haha. Min bil har alla dom där på köpet.

Nå, nu en par dagar har jag svurit tungan svart över att folk blinkar till oss när vi kör bil.
Jones: blinka hande ti oss?
Jag: no joo.
Jones: e int lampona på?!
Jag: NO JOO MEN DI LYSER JU SATAN INT!
Jones: men di e ju just bytt?
Jag: jaajaa, men int ere lampona utan viikset! IGEN!
Jones: no voi saatana. du ha ju just bytt dem?
Jag: No joo joo men di va begagna o nu funkar int di!

DAAH. Att han inte fattade.

Ännu igår gick lamporna på om man ruklade grejen en stund. Idag ruklade jag, och det knäppte till en gång under knappen, så jag gav upp. Så, jag får liksom finna mej i att folk blinkar med lamporna till mej och tror att jag är en dum ung blondin som inte fattar att lägga på lamporna. För så tänker jag själv när jag brukar meddela folk att dom inte har belysningen på. "Jaha, nån jävla kova amis utan lampor" eller "No just he en käring utan lampor" eller "Jaha nya bemarin har int nå ljus" eller "jaha karin had int hoksa vis hu man får på lampona".

Jag ska skriva en skylt att ha i fönstret, "Viikset rikki. Älä ulise."

Vi har liksom inte tid för detta projekt nu.

Som en klen tröst fick jag riva tapeter igår. Efter många om och men.
Först när Jones började ta bort listerna i nya lägenhetens vardagsrum tyckte han att jag kunde börja skrapa bort målan från dörrkarmarna. Jovisst. Om jag skulle ha haft ordentliga verktyg. Jag kämpade med halva dörrkarmen innan jag slängde skrapan i golvet och meddelade att han får göra det själv för det är inte kul med dåliga verktyg.
Fanskapet frågade vad det var för fel på skrapan. VADÅ, DEN ÄR DÅLIG! För fan.
Jag frågade om jag fick hjälpa till att riva tapeter, men Jones tyckte att han klarade det bra själv. Demonstrativt satte jag mej mitt på golvet, sådär passligt mitt i vägen, och såg på.

Jones drog tapeterna alldeles för försiktigt, så efter en stund började jag riva ner fanskapen. Shit vad roligt det var! Hahah! Nervterapi! Har försökte ge mej några goda råd, om att man inte behöver skräpa ner så mycket samtidigt, men det hörde jag inte. Sen blev han förvånad när jag sa att jag också tycker att det är skitkul att riva tapeter. Och att det skulle ha varit kul att skrapa målan med riktiga verktyg, att att jag också vill måla sedan, bara vi har bra verktyg. Hahah. Jag slutar tydligen inte att förvåna honom alltid när vi är i flyttbestyr. Som när jag drog ut en skruv med hans maskin, frenetiskt letade han på väggen efter skruven jag skulle dra ut. Den var liksom i min hand vid det laget redan.

Kanske han tror att jag är bakom flötet?
Män.