Kyrkpressen made my day
Jodå, i vintras, tror jag det var, ringde jag till mor och frågade ängsligt om jag tillhör kyrkan fortfarande. Jag hade nämligen inte sett skymten av en Kyrkpressen på vem vet hur länge, och blev orolig att jag blivit utkastad från kyrkan, typ i samma veva som jag flyttade hemifrån, eller annars bara. Mor lugnade mej och sa att jodå, om jag inte själv skrivit ur mej ur kyrkan hör jag fortfarande dit.
Och idag kom den. Kyrkpressen. Med mitt fullständiga namn på. Ett bevis på att jag tillhör församligen.
Gladeligen skickade jag ett mess åt Jones "saadanpaha mennä kirkos naimisiin!" Vad får jag som svar? "juh.koska?" Öööh. Daah. Sen när vi kommit överens om datum med prästen?!
Varför denna oro? För att jag vill gifta mej i kyrkan. Någon annan tillfredställelse får jag inte av att tillhöra församlingen, eller ja, det kan vara mysigt att sjunga julpsalmer i julkyrkan på julen. Men, annars kan jag erkänna att det nog bara är giftermålet och min framtida död som får mej att känna att jag vill tillhöra min lilla församling.
Och Nej, det är inga giftermål på gång här. Eller jo, vi har planerat pricka in det innan vi är 30, så vi hinner. Men för övrigt har jag gått och funderat på det här med kyrkan länge. Likaså på bröllopet innan vi är 30. Ni vet, om man ser en passlig film, reklam eller bild så börjar man tänka på det, det framtida bröllopet. Erkänn, ni syndiga ogifta flickor!
Jones blir dessutom med lämpliga mellanrum påmind om den framtida vigselringen, om hur min ska se ut, och hur hans ska se ut. Så att han vet.
Nu ska jag påminna honom om hur det låter då man inte gör som man blivit ombedd att göra det senaste rediga 2 åren under samma tak som lilla jag, som tillhör kyrkan.
Och idag kom den. Kyrkpressen. Med mitt fullständiga namn på. Ett bevis på att jag tillhör församligen.
Gladeligen skickade jag ett mess åt Jones "saadanpaha mennä kirkos naimisiin!" Vad får jag som svar? "juh.koska?" Öööh. Daah. Sen när vi kommit överens om datum med prästen?!
Varför denna oro? För att jag vill gifta mej i kyrkan. Någon annan tillfredställelse får jag inte av att tillhöra församlingen, eller ja, det kan vara mysigt att sjunga julpsalmer i julkyrkan på julen. Men, annars kan jag erkänna att det nog bara är giftermålet och min framtida död som får mej att känna att jag vill tillhöra min lilla församling.
Och Nej, det är inga giftermål på gång här. Eller jo, vi har planerat pricka in det innan vi är 30, så vi hinner. Men för övrigt har jag gått och funderat på det här med kyrkan länge. Likaså på bröllopet innan vi är 30. Ni vet, om man ser en passlig film, reklam eller bild så börjar man tänka på det, det framtida bröllopet. Erkänn, ni syndiga ogifta flickor!
Jones blir dessutom med lämpliga mellanrum påmind om den framtida vigselringen, om hur min ska se ut, och hur hans ska se ut. Så att han vet.
Nu ska jag påminna honom om hur det låter då man inte gör som man blivit ombedd att göra det senaste rediga 2 åren under samma tak som lilla jag, som tillhör kyrkan.
Kommentarer
Trackback
