the Ems

Jodå, magsjukan rör sig på praktikstället, och efter att jag hade jobbat två nätter och en dag kände jag mej stolt över att det verkade som om jag klarat mej undan hela grejen. Men nej då, man ska inte ropa hej innan man hoppat över diket, eller hur är det. Hann sitta 5 minuter och läsa rapport igår morse innan jag fick rusa upp och nästan välta en arbetskamrat, bara för att hinna spy. Vid det här laget kände jag inget som helst illamående eller något. Jag kände mej ännu så kry att jag hann haka upp mej på att en arbetskamrat uppmanade mej att spy i WC-byttan. Liksom, det har jag alltid gjort. Jag är lärd så. Skulle aldrig falla mej in att spy i handfatet?! Efteråt försäkrade hon sej ännu att jag inte spydde i handfatet. UJ. Nåja, drog mej hemåt som hastigast för att hinna hem innan nästa svallvåg. Åh, jag känner hur alla bryr sej!

När jag kom hem blev det bara värre, febern steg och rörde sig kring 39 grader. Ingen panadol hade jag hemma, så jag fick stå ut med min olidliga muskelvärk och illamåendet. Kunde inte hämta Jones, så han kom hem på annat sätt. Sedan skickade jag iväg honom till apoteket efter massor med panadol.

Idag mår jag, peppar peppar, lite bättre. Kvinna som jag är passade jag på att kolla om detta uppkastande gjort någon nytta, och visst, nästan 2 kilo hade försvunnit, lämpligt inför sommaren. Synd att det inte lär hållas så, eftersom det nog bara är fråga om att vätskebalansen är helt åt helvete typ. När jag vågar återvätska mej kommer nog säkert 15 kilo till. haha.


Igår kom också Fifi hit, mer känd och uppskattad som Simba. Mor och Källi ska utomlands, dom äkkelpottorna. Då ska Fifi bo hos oss. Tajmingen är verkligen den sämsta, för Targas löptid närmar sig.  Egentligen borde den ha varit redan, men jag tror att det är den skumma vintern som skjuter på den. Nåja, den är på kommande har jag märkt i några veckor nu, och nu när pubertale Fifi är här, så är han hormonstinn som en gris, vilket resulterat i att han pissat inne redan 3 ggr, den satan. I princip är det förståerligt. Men irriterande. Dessutom är Targa svartsjuk som en apa, och Fifi likaså, så som bäst har jag två hundar i famnen som morrar åt varandra och gör sitt yttersta för att vara närmare mig än den andra. Fifi fattar ändå att ge sig. Sen när vi är ute som vaktar han Targa som en hök, ingen ska ens se åt hennes håll innan har får nåt slags hormonutbrott. Dock får han utbrott av gångstavar, rullatorer, övriga djur, barnvagnar o.s.v. Det beror säkert på att han är lite mökkihöperö eftersom han bor på landet, eller så har han helst enkelt komplex för att han är så liten.


Till och med Fifi har lärt sej vem det är som bestämmer var skåpet ska stå...
Eller var hunden ska stå....