the Ems

Ibland, när absolut ingen är i närheten och Klimpen och jag är totalt ensam hemma med Targa som vakt, så sjunger vi. Eller jag sjunger, med min ack så fagra röst, och Klimpen hissar eller dissar. Han har klart en par favoritsånger, och dem kan vi mala tills jag blir torr i munnen och börjar gäspa av syrebrist. Absoluta favoriterna, Absolute Klimpen, är Hallelujah, Sininen uni, Kaffetåren, Sov du lilla videung, Imse Vimse och Trollmors vaggvisa.

Sedan försöker jag ihärdit få honom att tycka om några andra, sånadär som man sjunger åt barn och som barn blir rofyllda av. Men har når ofta gränsen till harjulansk raivare av dessa, så jag antar att han inte diggar dem så värst. Dessa är typ En kulen natt, Bää bää vita lamm, Solgnuttan och trollet o.s.v.

Därtill sjunger vi Hummani hei, Mörkö se lähti piiriin med olika variationer, Tänk om jag hade en liten liten apa och  några psalmer. Kan ni fatta allvaret här. Typ Blott en dag, Gud som haver barnen kär, Jag lyfter ögat mot himmelen, Trygga räkan, Måne och sol, Härlig är jorden och sådana. Och vet ni varifrån dessa kommer?! Jo, från Haga-tiden såklart. En psalm per dag eller vad var det. Allmänbildande i högsta grad, och förberedande för eventuella kommande barn-underhållnings-moment. Dessa är liksom så inpräntade så de kommer automatiskt, avlöser varandra. Och Klimpen verkar vara nöjd med dem. Tur man är Haga-barn. Minns faktiskt fler psalmer från lågstadiet än andra barnsånger. Och vi talar ändå om senare 90-tal här. En barnsång minns jag åtminstone, men jag tyckte redan då, och tycker fortfarande att den är hemsk och generande. taa taa tat-te taa tat-te taa tat-te taa. Sådär höll vi på medan vi hamrade på pulpeterna.

Såja. Ville bara avslöja den nakna sanningen som är en hemlis som ingen någonsin kommer att få ta del av. Förutom Klimpen und Targa. Dock var det nära idag att avslöjas.


*Dessa kläder är från de yngre tanterna på Linneahemmet! :)

Praktiken känns riktigt bra faktiskt. Först kändes det nog flummigt, kände mig mest ivägen..Men så brukar det väl vara typ! ;) Nu när man börjar komma in i rullorna kan man liksom göra någon nytta också, även om man inte är gratis arbetskraft.

Klimpen har lärt sig ett och annat. Typ att knärra om han inte får som han vill. Riktigt protestknärr som ibland bryter ut i utsökta harjularaivare. Dessa kommer om bollen är olydig, han har det obekvämt och bara för säkerhets skull. Sund utveckling alltså. Dessutom har han lärt sig att på riktigt planera och utföra hyss, och det tycker han att är skitkul. När han är påväg att göra något ajabaija, så tittar han över axeln för att försäkra sig om att man ser. Sedan skyndar han mot det förbjudna. När man säger ajaj så stannar han upp, flinar, och fortsätter. Sedan när han ser att man är påväg mot honom, ja då får han bråttom med att göra hysset dubbelt upp sålänge han hinner. Sen tycker han det är skitkul när man avbryter honom. Nu vet jag inte om detta är bra, eller om det är ett tecken på svagt föräldraskap. Men tanke på hans gener kan man ju inte förvänta sig något annat heller.

Nu ska jag bjuda på en bild eller två. Och nej, jag har inte energi att åtgärda röda ögon först.


Den här minen betyder "sch, jag planerar fanskap".


"GE HIT- KAN SJÄLV"


Renlighet är en dygd. Eller hur var det..


Banan VS Kippari-Kalle


Klimpen, mitt lilla lamm <3

Jag har flera, flera gånger fått frågan om hur jag har förändrats när jag blivit mamma. Lika hemskt svår fråga varje gång. Vad ska man säga? Vad borde man säga? Vissa har liksom antytt att jag borde ha förändrats. "Skärp dig, du e ju morsa!" öööh...jaha? Jag är väl ändå samma människa för det?! Vissa verkar tycka att det är en svag punkt i mitt moderskap att jag kallar mitt barn för Klimpen, att han varit så mycket hos sin mommo i skötas när jag varit i skolan ("då han ha vari så myki ifrån dej") och jag har till och med hört kommentarer som "oj va ska he bli av dej som har sånde föräldrar". Då kan jag vara ärlig och säga att jag har fått en såndär perus Emma-raivari-reaktion, inte en offentlig sådan såklart.

Klart man förändras när man blir mamma. Men man blir inte någon annan. Eller okej, jag har inte blivit någon annan. Jag har t.ex samma humor och attityd ännu. Jag är fortfarande jag, men mina värderingar har förändrats, jag är mer känslig för vissa grejer i livet, och en typ har en sådan plats i mitt liv som jag aldrig hade kunnat föreställa mig att någon har. Alla säger att moderskärlek inte går att jämföra med något annat, men det är nog först då man blir mamma som man påriktigt fattar vad det innebär. Och den där känslan av att ha totalt ansvar för denna typ, känslan av ömsesidig kärlek och beroende. Och dendär skrämmande tanken på att typen en dag kommer att konstatera att han kan klara sig utan mig och Jones 24/7.

Detta funderade jag över idag när Klimpen somnade i min famn. Han pyste sådär som babysar gör, och jag tänkte spricka av lycka. Herregud vad fin min unge är! Och jag ska äta upp honom för jag tycker så mycket om honom. Därefter blev jag sådär löjligt känslig och fällde en tår. Bara för att liksom. För att Klimpen betyder så himla mycket.

Hu då.

Krystar bokstavligen fram ett sista hemtentssvar och utvecklingspsykologi. Den går så jävla trögt att jag inte ens kan producera bull shit tårta på tårta.

Dessutom är jag nervös som en gris. Imorgon börjar min 10 veckors praktik på sjukhuset. Tänkt om jag har tar livet av någon? Herregud. Känslan kan jämföras med första högstadiedagen typ.

Och, halleluja, jag är inte längre ensamstående mor. I typ fyra veckor har Jones farit till jobbet till sju, och kommit hem nångång 23 tiden. Har man haft RIKTIGT tur har han varit hem en sväng och fyllt en drickflaska eller bytt kläder. Och nu är det bara vanligt 7-15.30 jobb som gäller. Och Klimpen är som en annan Klimp, måste jag säga faktiskt. Mer nöjd av sig igen, efter att ha varit en riktigt prepubertal unge här i några veckor. Och så har han börjat babbla en massa igen. Så, det inverkar nog det där, som vi pratade i skolan. Folk tror att det är "bättre" för barnen att man separerar när dom är riktigt små istället för när de är lite äldre. Men så är det inte faktiskt, det kan störa anknytningen åt alla håll o.s.v. Nu är det ju tur att situationen icke är aktuell i detta hushåll.


OCh skitungen var så smutsig så han gick frivilligt in i tvättmaskin. Halvvägs. Innan han ylade till och blev skraj för ekot. Och började gallskrika.



Nu jävlar. Hemtent.

Hade krystat fram ett inlägg som försvann, så jag tänker skita i det då.

Vad säger ni, ska jag färga såhär ljust hår igen imorgon? Ska till frissan och pigga upp mitt deprimerade hår och mig själv. Toppar ska minska med 10cm, eftersom det krävs för fanskapet. Funderade på ljusa slingor, med några mörka i undre håret. Samtidigt suktar jag lite efter ice tea-färgen jag hade för något år sedan. Men det känns lite mörkt. Lite för rött. Efter havandeskapet, direkt på BB, hade jag ju typ brunt hår. Supermörkt. Nu har det ljusnat lite igen, men inte som det var förr. Tack Klimpen, du gav mig råttfärgat hår! <3



Bilden ovan är från julen 2006. Nån skarp individ kanske förstår att vi just ätit julmiddag hos mommo, syrran och jag. Ingen av oss är havande. Vi är bara äckligt mätta. Därav systerposen. Denna bild passar i dessa tider för att: a) det är snart jul
b) tackvare syrrans slutspurt kommer jag ha ryggvärk som strålar till ljumskarna ända tills hon har fått ut efterbörden, tror jag. Skulle jag inte veta bättre skulle jag tro att jag har en förlossning som håller på ta fart. Antingen är detta sympati, eller så har jag något värre fel som jag missat. Vem har bestämt att mammor inte får bestämma när förlossningen startar?!

Saknar dendär toppen. Klimpen rev sönder halsbandet igår. Jag saknar den åtminstone 15 kg lättare Emman.



Gravida huset julen 2010. Roppan med på bild. Och Artto. Och Pepa's klänning. Odd Molly klänning, ursäkta.

Nej, jag är inte alls insnöad på graviditet nu. Det är bara Klimpen som är otålig på att få en kusin.



Vips så bajsade jag fram ett inlägg fast jag skulle bajsa i det eftersom första bajsade sig.

Detta är ett inlägg som jag krystar fram med milt tvång. Allt för att få mej att tro att jag har en massa att göra innan jag börjar fundera på hemtenten. Hemtenten om mödravård, sexuell hälsa och utvecklingspsykologi. Och en massa annat som jag vill få gjort innan jag går ut på praktik om några veckor. Plus att jag tillsammans med mupparna ska skita fram en idé om examensarbetet. Ett och ett halvt år kvar nu. Och jag nojar redan över att jag borde studera vidare innan jag är 30. Bajsa fram en eller 2 utbildningar efter sjukskötarexamen. Och hinna jobba. Får jag inte jobb fortsätter jag studera genast. Men icke i samma skola. Hu då.

Funderade idag över en sak som jag funderade redan då vi flyttade ihop med Jones 2008. Då ljöd undran hur fan har allt detta rymts i en etta? Nu undrade jag samma sak. Hur fan har allt detta SKJÄP rymts i en tvåa, då man får tränga in det med våld i en trea?! Typ såhär:


Nu har allt hittat nya hem som tur. Till råga på allt kräver Klimpens rum nya möbler. Och vardagsrummet en hylla för vinflaskor. Till Klimpen hittade jag en snärtti hylla som jag hoppas inte är en sådan som man svär över efter 2,5 mån. Gissa hur sugen jag blev på att lämna fram allt julpynt? :D


Vi tvingar oss också till att "hinna" med sormiruoka. Gurka, äppel, morot och sådant främst då.




Denna situation kryddades med ljudeffekter ärvda från kära gammelmommo. Ställningen är väl ärvd också... <3


BUUUSUNGEEE! <3

Och för att ha ännu mer att göra innan jag hinner tänka på hemtenten gjorde jag en pannkaka, som såg ut som en böldkaka.

Mums. Bölder. Tog först en bild genom ugnsfönstret. Om jag inte skulle ha upptäckt det skulle ni ha fått en gratis dagens träskpaddebild, men som tur upptäckte jag misstaget i tid.


Targa och jag avlöser varandra som klätterställningar. Klimpen har fått mej gul och blå, och igår försökte han göra en sternal punktion på mej. Som tur misslyckades han.

Såja. Bilduppladdningen tog inte lika jävla lång tid här som i Ropasnäs, så jag kunde sitta och stirra stint på första hemtentsfrågan. Men jag ska göra klart bildboken om Klimpen först. Och imorgon ska jag klicka hem lite foton, så då hinner jag inte heller med hemtenten.

Den mäktiga åldern av 7 månader verkar inte liksom finnas ens. Rådgivningen vill inte ha besök då och inga barnmatsburkar är för 7 månaderskryp. Råddatanten vill träffas intensivt fram till halvårsdagen, sedan skiter hon i barnet och vill träffas nästa gång vid 8 månader. Barnmatsburkarna börjar vid 4-5-6 månader, sedan är det tomt, och så kommer 8 månadersburkar. Åldersdiskriminering!

Dagen till ära fick vi veta att igår har en familjeökning ägt rum i familjen Källman/Jurvanen. Så himla härligt! Tackvare denna nykomling kommer Klimpen förhoppningsvis att bli van med flickbaciller från ung ålder så att det inte spårar ur för honom totalt sedan när hans kemiska substanser börjar leva ett eget liv.

För att fira nykomlingen och Klimpens 7 månadersdag, och villa-avslutningen, tror jag att jag ska köpa hem 700 gram lösgodis och vräka i mej det under kvällens lopp. Eller så blir det sommarens sista lösglass. Eller något annat supernyttigt.

För det första, går jag omkring med sympati-önske-sammandragningar. För att jag inte tycker att S ska behöva vara havande i 42 veckor som jag. Ibland drar sammandragningarna riktigt mot ryggen, så det är av rätta sorten. Kan skicka över lite till dej min vän..! Senaste jag såg henne sa jag att jag inte vill se magen igen. Men jag vill se S snart, så den inneboende får vara så vänlig och söka sig ut. På order av Klimpen.

Flytten...Jaaa herreeeguuuud vilket jääävla helvete!! Igår var vi med hyrestanten och kollade läget, och drog slutsatsen att lägenheten ska genomgå en total pintaremontti innan man kan bo där utan att ta livet av sitt förstånd. Nåja, det är ju skitkul att få nya fräscha väggar. Och om färgen stör oss drar vi över nytt och får pengar för det. Köksskåpen och badrummet och skrubbarna är det enda som blir orört. Jovars. Ingen panik eftersom gamla hyresgästerna hade städat så bra. INTE. Alltså herregud, jag fattar inte att man kan få det så grisigt, och lämna det ostädat. Kylskåpet, frysarna, ungen, runt spisen, bakom kylskåpet, wc-stolen (ni vill icke veta), alla dörrar, lister, handtag ja fy fan allt. Dom hade passligt med grejer för att täcka all skit så vi inte såg det tidigare. Det tog med två timmar att göra rent kylskåpet in och ut, sedan blev det bråttom hem till kvällsgröten. Jones är där och skrubbar ännu. Han åtog sig spisen och det området. Väggen bakom. Fy fan. Skulle ALRDIG ha pokka att lämna såndär skit efter mig!

Nu hoppas vi bara att vår nuvarande lägenhet kan vara vår fram till den 15:e så nya är klar. Men då blir det dubbelhyra nästa mån, men vi får ju tillbaka 980€ i hyresgaranti, så kanske vi får en julskinka på bordet i år. Jepp, snart är det jul. Men först ska två bebisar komma ut. Den ena kan skynda, den andra ska vara oerhört punktlig, om inte nån dag i förväg. Känn ingen press syrran och sofitikerade Sophia, ut med dom bara så jag slipper gå med sympati-symtom. S's bebbe får åtminstone se till att hinna bli ett sommarbarn i augusti, och inte ett höstbarn i september. Men som sagt. Ingen press. Ut med den bara.

Nu jobbar jag ännu imorgon, sedan är det troligtvis slut på inhopp innan skolan början. Jag hinner inte med någondera, för jag torde skura andra människors skit. Och underhålla min son. Men jag tänker på pengarna och ler. Och blir skitnervös för min sjukhuspraktik igen. huudå. 10 veckor innan jul! Kommer jag att hinna handla julklappar?


Finn ett fel.

Och hur blev det med dendär nya bloggen  som skulle ha snabbare bilduppladdning? Jag tappade lusten för att den inte lydde mej.

Igår utökade jag min vishet, och bara för att nöta in faktat i min hjärna vill jag dela med mej av min nyinförskaffade visdom.

Det handlar om blöjor. I detta fall Libero, eftersom dom är de enda blöjorna som sett dagens ljus i detta hushåll.

Ett vanligt paket blöjor, för tillfället aktuella nummer 4 och 5, kostar 12,90 i både Minimani och Prisma. Och i Citymarket. Prisma är enda stället som brukar ha stora paket (inte lådorna), OCH, det stora paketet kostar 13,95. Med nästan dubbelt fler blöjor. (Plus att dom hade jumbolådor på erbjudande 12,90!!)

Visdomen? Handla blöjor på Prisma.

Jag köpte 2 jumbolådor och ett stort paket och var nästan salig. Jumbolådorna innehåller 84 blöjor/låda, och stora paketet 80 blöjor. Vanliga paket innehåller 46 blöjor av denna storlek Klimpen nu har. Jag fick alltså 248 blöjor, när jag skulle ha fått 138 blöjor för typ ganska exakt samma pris.

Och så undrar jag varför jag i all värld inte fattat att kolla upp sånthär tidigare?! Över ett halvår har jag liksom gjort idiot-blöjköp. Är jag dum eller?

Köp blöjor på Prisma. Betala mindre och få mer. Dessutom skramlar man hem lite S-bonus också.

Måste erkänna att jag känner att jag inte riktigt hänger med här. 6,5 mån och ska stå upp? Vips så ska han gå också. Tycker att han får vänta med det typ 4 månader ännu. Annars blir jag väl illa tvungen att köpa en såndär väldans fin mupp-hjälm åt honom.

För övrigt har jag haft riktigt pissiga telefonsamtal igår och idag. Igår ringde en riktigt jävla jobbig tidningstrugare, och han var riktigt fräck! Han avbröt mej flera gånger, undrade om jag fattade hur bra erbjudande han hade, och undrade om jag faktiskt är så fattig att jag inte har råd. Till sist frågade jag om jag också var otydlig i språket, varpå han sa "nojoo kiitti vitusti" och slängde på luren. Hahahah!Blev så till mej att jag skrev i väg en skön reklamation till firman. Sedan idag då jag skulle ringa och boka neuvolatid, och sammtidigt frågade om det var ok att fortsätta i Roparnäs fast vi flyttar och borde höra till Ristinummi, meddelar hon mej att det absolut inte är någon skillnad för barnet, utan bara för mej, och att dom nog är kompetenta på andra rådgivningen också... xD vet inte, men är det mej felet ligger i eller vad fan är det frågan om?! :D

Skrek just hem världens skönaste gardiner till Klimpens nya rum! Var så nervös på slutrakan att jag bet sönder läpper och skrapade upp ett gammalt sår på köpet. Jag hade liksom tvärbestämt mej för att jag SKA HA DOM. Och det fick jag. Långt under smärtpriset som jag var beredd att betala för dem! :D HAPPY så fans.

För övrigt så är FB livsfarligt nuförtiden. Dessa FB-kirppis, -muksukirppis och -huutokauppa är helt...ööh.fängslande? Beroendeframkallande? Nåja. Det var via huutokauppan jag fick dessa gardiner. Hallelujah for that.





IIH! :D

..av sofistikerade Sofia måste jag göra något åt bloggdammet. Jag vågar inte trotsa henne eftersom hon är på slutklämmen på sin jäsningsperiod. Jones sa att det kan vara ödesdigert att inte lyda en havande kvinna. Jag undrar vad han syftar på?

Nu råkar jag inte ha något på lager. Jag har haft en massa på lager, men jag har glömt allt. Man blir degig i hjärnan av att vara mammaledig. Några inhopp har jag gjort, men jag är degig i alla fall. Dessutom ska vi flytta, så jag lider av sånder pretraumatisk stress. Stressar i förväg. Och som bekant så blir jag om möjligt mer degig när jag har mycket som jag borde få gjort.

Klimpen ska få ett eget rum. Vi flyttar så fort gamla invånarna är ute. Och då borde vi måla om Klimpens rum, för det är skrik-lila. Om vi gör det nu, eller sedan vet jag inte. Men hyresvärden står för kalaset. Och för annat smått och gått som vi ska ha dit. Och, det finns en diskmaskin där. Det vinner 43-0 över det fakta att vi ska på tredje våningen. Och annars också är den nya lägenheten typ 43 ggr trevligare än denna var vi nu bor. Och löjligt lite dyrare dessutom. Och diskmaskin finns där. Och 4 skrubbar. Eget rum åt Klimpen. Och diskmaskin.

Ska blir skönt att slippa ha en flåsande unge brevid sängen. Missförstå mej rätt, jättemysigt är det ju, men när typen sover hela nätter men ändå har diverse diffusa ljud som gör att jag vaknar, går och sätter tutten åt honom och så lyckas han fatta att mänsklig kontakt är erbjuden och piggnar till och blir förbannad och ligger och flåsar innan han somnar om samtidigt som jag är vaken och snurrar i sängen och kuckar om han somnat om så blir det en såndär trevlig cirkel som man klarar sig utan på nattetid. Men Klimpen behöver möbler till sitt nya rum. Han har bara en säng. Men det klarar han väl sig på. En säng, lite vatten och knäckebröd. Så att han inte blir bortskämd menar jag.

Klimpen började ta sig framåt på sin 6 månadersdag. Och nu kryper han. Och ställer sig upp på knäna mot olika passliga föremål. Otäckt. Och han har börjat acceptera burkmat också. Sålänge det är blandat med hemmalagad mat. Och han äter 5 karaportioner fast föda om dagen. DÅ är man stor pojke.




Eftersom Klimpen inte har egna leksaker måste han nöja sej med Targas.

Märk väl att jag inte alls är insnöad på Klimpen inlägget. Jag tänker på flytten och skolan i vardagen också lite.

Drömde att jag hade blivit en såndär äckligt engagerad futis-morsa, som liksom skulle vara med i allt som hade med Klimpens fotislag att göra. En såndär som har en lite hysterisk lyster i ögonen när något ska planeras och ordnas. Huvvaligen, säger jag bara. Det slutade med att Klimpen, 15 år, inte kunde åka på några som helst futisgrejer utan att mor var med. Läger, matcher, träningar, allt.

Må detta icke ske! Blir jag en sån av nån orsak, så får man låsa in mej i ett runt rum på Hutski. Okej, jag förväntar mej att ha intresse för Klimpens framtida hobby, och inte sitta hemma i soffan och äta mej fet utan kanske vara lite aktiv, men inte sådär jävla hysteriskt. Det får någon annan sköta.

Drömmen fick säkert sin start i att Jones smygdrömmer om att starta en nappula-liga och vara nappula-tränare. Han skämtar alltid bort det med att "eeeih ku mä oon jo niin ruostees. Ei mulla olis kuntoo siihen enää!" men samtidigt lyser en liten längtan i hans ena öga. Detta har pågått sedan Klimpen gick sin första vagnrunda förbi hutskis futisplan i en ålder av 3 veckor. Må icke detta ske heller. Han snålas på det här bara för att han tycer att det är så himla sött med 2-3 åringar som springer klumpigt och sparkar förbi bollen.



Såja gubben, vad vill du göra? Fotboll? Ishockey? Balett? Nutidsdans? Pappa vill att du ska tycka om motorcross, men det totalvägrar mamma. Fotboll går an. Sålänge du börjar spela ett instrument, gitarr typ, så får då göra nästan vad du vill.


Okej då. Han får åtminstone lära sej att ta sig framåt från denna utgångspunkt innan vi funderar vidare! :D

Fick ett samtal idag och efter det kunde jag liksom inte hålla tillbaka tårarna längre. For och hämtade hårddisken från andra stället dit vi fört den, och de kunde inte rädda innehållet de heller. Den är liksom kaputt. Det finns en liten chans ännu, men det är osäkert om det ens lyckas. Det är att skicka den till Helsingfors, och punga ut strax över 1000€ oberoende på om det lyckas eller inte. Var fan skiter man sådana pengar?!

Det handlar liskom om alla jävla bilder sedan 2006 fram till nu. Targa-bilder från valptiden, magbilder, Klimpenbilder, förlovningsfoton, julfoton, studentfoton, dopfoton, precis allt.

Och ja, jag vet så förbannat väl att man borde flytta över bilder på ett annat ställe också. Nu hann jag inte med det.

En liten tröst är att pappa är här nu, så jag kommer att få åtminstone lite Targabilder och dopbilder av honom.

Klimpen som föddes förra veckan, varje vecka, har ingen större åldersnoja.

Däremot känner jag ett sting av nojighet. Inte på fullt allvar, men lite. Kanske jag är en destruktiv mor. Jag tycker det är lite otäckt att man ska borsta tanden på honom, att han snurrar som en gris runt sin egen napa, att han börjat lyfta på rumpan då han ligger på magen, att han matvägrar om han känner för det, att man inte kan byta blöja på honom som förr, att man inte kan pluttigullgulla med honom när man leker utan man måste härja så man blir anfådd och sådant. Men samtidigt är det skitkul. Spännande. Och ett tecken på att jag inte är en så himla äcklig mor i alla fall.

Dagen till ära har jag producerat mänsklig föda åt typen. Då känner jag mer som en såndär supermamma. Mosar potatis aggressivt, mixrar grönsaker, skvätter ner lite rypsolja (för hundar blir ju fina i pälsen och bra i magen av det) späder med lite mjölk, och klickar ner det i iskubsgrejer av äkta Claso-kvalitet och tynger in i frysen. Hittills har inga köpisbrukar dugit, men han är förlåten, för jag skulle själv inte ha ätit den smaken plus att jag försökte truga i honom dem då han matvägade som värst. Så han är förlåten. Köpis bär- och fruktburkarna duger tack och lov. Någon gräns finns det ju för vad jag ska stå och koka ihop! :D


Midsommaren firade vi i Varsikakara även detta år. Höjdpunkten var en leksak som Jones kapade på Claso.


Fyndet. Jones' ögon lyste som bara barns ögon kan lysa.


Strax efter denna kurva hördes Jones' rop: nånting mun sormus nånting.
Jones' faster drog en snabbtolkning: Se sanoi et sen sormus tippui!

Jag tänkte exakt 3 tankar:
1) Var fan finns nåt jävla gevär här?
2) Fanskapet får satan sov på soffon resten av åre
3) Hoppas he kändes satans bra ti blöt röven i en 50 euros leksak o slarv bort en 5hunttis ring.

Tack och lov, för Jones' lycka, var fasterns tolkning felaktig. Han skrek att mun sormus tippuu pian, varefter de stannade och the father i law to be tog vara på ringen. Så husfriden är behållen.

Så sådant.

Dendär Bustern jag nämnde tidigare, är alltså Klimpens kusin. Vet inte om det kom fram liksom :D

Innehavaren, modern, gav tillstånd att publicera en bild på typen!

Kussebilder:


Kusse nästan 2 veckor, Klimpen 4,5 mån.
Klimpen tänkte passa på att sparka och slå kusse, så man fick hålla i honom lite...



Som jag gissade, skillnaden är mycket mycket liten mellan dessa två gossar! :D

..Vi som tyckte Klimpen var minimal när han var ny! Och nu är han en jättebebis som äter potatis som en man. Och knärrar som en neiti för att han får tänder. Inte lätt att bli stor kanske...

Såja. Nu vet alla vem Buster är!

när man ser en tuttflaska, förälskar sej i den, men tar den inte. Jo, man tänker på tuttflaskan i 3 veckor, varje dag, och känner en klump i magen. Sedan åker man tillbaka till butiken, och konstaterar att den inte finns längre. Ärligt, jag tänkte brista ut i ett hulkande hormon-gråt. Men jag höll mej från det. Vad gör jag sedan?  Åker hem och letar den på internet. Och den finns i en engelsk nätbutik, och i en diffus nätbutik i Kuopio. Okej, tuttflaskemärket är vanligt, och finns i de flesta matbutiker, men det handlar om färgen och storleken här. Jag har, okej, Klimpen har, 2 st 260ml:s flaskor, och en 330ml:s flaska. Och nu var han tvungen att få en till 330 millilitrare, en blå. En riktigt skön blå. Han är så kräsen!

Nåja, beställer från den inhemska butiken, och de råkar ha flaska till nedsatt pris. Och så besällde jag ett häftigt tuttsnöre. Totalt 8,99€. Och postavgift 14.50€. Kan ni fatta. Handlar för under tie pengar, och betalar hundra pengar för att få hem det. Men, det är värt det. Så himla värt det.

Måste bara göra lite smygreklam till blivande träspaddor i min närkrets. Dessa MAM-flaskor är huippu! 160ml och 260ml:s flaskorna har en bottenventil, och den större flaskan har den inte. Och jag bara älskar dem. Okej, vanliga Ainu-flaskor är också trevliga, men om man vill ha nåt lite trevligare så gäller MAM. Och så har dom olika stora tuttar, och olika färger och figurer i olika butiker. Eller så känns dom bara så maffiga för att dom kompenserar min vagnmani. Nej, dom är bra på riktigt.

Ingen bild idag. Snabbt nät kombinerat med snabb dator.  Mums.

Det är spännande tider vi lever i detta år. Jag trodde spänningen skulle släppa när Pingvinen kommer, men nej, spänningen håller i sig till december!

Så nu önskar jag: Spola fram tiden. Spola snabbt över molninga dagar, spola långsammare soliga dagar så jag hinner blir brun. Sedan kan vi göra en paus i spolandet i augusti och september, men vi kan spola över såna dar då det inte räknas hända något. Sedan spolar vi fram igen till december. Okej?

3 kussar på ett år. Samma år. Parents in law to be fick som dom ville. Dom ville, med lite humor förstås, att deras pojkar skulle producera avkommor nära, så att kussarna har sällskap av varandra.

Klimpen kommer hoppeligen inte att leva socialt avskärmad med 4 kompisar i typ samma ålder. Fast till och med 4 månader är ju ganska mycket när man är liten, men sedan.  Hoppas det kommer en flicka eller två så att Klimpen blir van med flickbasiller. ;)

Alla kan känna sig nöjda. Sedan när alla barn ska fylla 30 och leta sig ut på krogen är Klimpen först ute och gör alla misstag, så kan han lära alla hur man ska och inte ska göra. Han röjer liskom undan farorna, och då kan resten följa med i hans trygga sällskap och han tar hand om dem, och ingen träskpadda behöver oroa sig hemma.


Nåja, idag ska vi och hälsa på äldste kusin Buster för första gången. Lovade mother in law to be att det ska tas ett kusse-foto, skillnaden kommer vara minimal kan jag tro! :D

Eller egentligen går jag under kategorin Teräspallit. Nu har jag fått vitsord i alla kurser, och allt är godkännt med riktigt skapliga siffror! Jag är så jävla stolt över mig själv, om man får lov att skryta lite. Ett tag tänkte jag nästan ge upp, men jag gjorde det inte. Det får jag nog tacka min lata idiot klass för, o självklart alla andra nära och kära som hjälpt till. Och Klimpen förstås. För att han är ett snällt barn, som så många gärna säger. Jag föredrar att säga att han är en nöjd typ. Oftast.

Så, nu har jag haft min migrän, som tack och lov bara var en 1½ dags grej istället för 3 dagars grej, och nu tänker jag vara jättemammaledig. Möjligen några inhopp, men annars tänker jag bara göra ingenting, förutom att bli äckligt brun och sysselsätta Klimpen så att han blir en god medborgare.


Och nu har jag accepterat att denna typ, på bilden 1 dag gammal:

..inte kommer att leva på ersättning till han är 30...inte ens tills han är 15.

Han slukar 6 iskuber föda på en gång, och blir förbannad när det tar slut, och vrider i sig typ 100-150 ml mjölk på det. Folk sa att smakisarna är små, bara några skedar åt gången av en smak, och att man håller på så med flera smaker. Nu börjar han snart på sin 4:e vecka med människoföda, och han äter som en häst. Och han ser alltid lika irriterat på mej då jag torkar munnen efter sista skeden och sedan ger mjölken. Men jag kan väl inte ge honom hur mycket som helst?! 6 iskuber är mycket. Hu då.


Idag fick han till och med blåbär. Så det är väl bara att suga in. Typen blir stor och kräver mat som en mies.


Fin min igen. Men far i huset är en mindre proffsig fotograf, så det blev som det blev. Och jepp, vi har dubbla haklappar, för det har tidigare konstaterts att vitt i detta hushåll inte är smart i samband med mat.



Miäs.

Igår lanserades en ny Buster-modell. En unik modell som det inte görs flera av enligt samma mönster. Ägarna får vara stolta! :)


Idag gjorde jag ett inhopp på jobbet. Länge sedan sist typ, men det gick riktigt bra! Några nykomlingar fick jag bekanta mej med också. Sedan bar det av på studentfest, Jones' kusse fick en fager hatt. Klimpen var också med, men jag såg honom inte så mycket efter att han vaknade. Och så klottade jag röd skumpa på min vita nya tunika som jag tänkte ha på alla kommande festligheter. Kommande festligheter i år alltså. Sommar och höst. Går röd alkohol bort? Detta var ytterligare ett tecken på att Emma Jorma-Jooseppi Hurjala icke ska bära vitt. Första gången jag hade på min sjukskötardräkt klottade jag både ketchup och morot på den. Jag får väl läggas i en plastbubbla den dag jag gifter mig. Jag ska gifta mej. När vi har pengar till det. Det kommer att kosta många pengar. Typ fyra- fem pengar.



Jag krisar lite med Targa nu. Hon fyller imorgon. Är man hund och stor har man rätt till förtidspension vid hennes ålder. Men det skiter vi i och fortsätter för fullt.