Endast tomten är vaken...
Och jag. Men det gör inget, för jag har sällskap av tuppen och trollet också. 04.59 slog jag upp ögonen av smärta, och så blev jag så till mej så jag har inte kunnat sova efter det. Men, man ska icke ropa hej innan man har hoppat över bäcken. Smärtan kan ju gå hem ännu. Fast jag hoppas ju febrilt på att den ska öka. Och komma oftare. Man blir väl lite sinnessjuk i dessa tider. I vanliga fall skulle jag ha svurit tungan svart och stigit upp och tagit värkmedicin. Nu vill jag bara syresätta mej själv, men ska nog snart ringa förlossningssalen och fråga när det är planerat att man ska ta värkmedicinen som dom pratar om.
13 dagar över tiden idag. Igår skulle dom ju ha startat mej, men dom ville inte vara så jävliga mot min livmodertapp, så dom sa att jag är välkommen på torsdag, och skulle dom inte längre ge armoa till den. Okej, dom pinade mej nog tillräckligt igår ändå, så tårarna rann och spyreflexen aktiverades, men. Det tycks ha varit värt det. Eller..? Man har ju som sagt hört om dom som har kommit igång ordentligt, men sedan slutar allt poff som dammråtta. Jodå.
Min lilla stegring är utmobbad, och Jones fick sjukledigt resten av veckan och lite medicin som man kan få hjärtklappning och förstoppning av. Lite skadeglädje skulle jag nog känna då tror jag. Hans feber har vi inte sett av heller, men det kan bero på intensivt intag av ibuprofen.
Och såhär på morgonkvisten, så undrar jag varför min telefon var tvungen att åka på en två veckors rehabiliteringsresa för att ackun blev tom på en dag...Kan dom inte bara ge en ny acku, eller funkar inte vanlig logik då det gäller teknik? Nåja. Får väl tilbaka en even better en. Ytterst viktigt, absolut.
Såja. Hispa inte upp er nu gott folk. Med min goda tur ligger jag och kvider med samma smärtor ännu på lördag. Men då tror jag inte det känns kul längre. Men nu just är det lite julafton då man får vad man har gnällt om nu i några veckor. Och så börjar vi redan nu gnälla att det inte ska vara alltför länge. Om vi kunde hålla oss på detta dygnet, festen ska ju tillta här ännu i alla fall. Hoppas vi. Eller hoppas ni så kräver jag.
13 dagar över tiden idag. Igår skulle dom ju ha startat mej, men dom ville inte vara så jävliga mot min livmodertapp, så dom sa att jag är välkommen på torsdag, och skulle dom inte längre ge armoa till den. Okej, dom pinade mej nog tillräckligt igår ändå, så tårarna rann och spyreflexen aktiverades, men. Det tycks ha varit värt det. Eller..? Man har ju som sagt hört om dom som har kommit igång ordentligt, men sedan slutar allt poff som dammråtta. Jodå.
Min lilla stegring är utmobbad, och Jones fick sjukledigt resten av veckan och lite medicin som man kan få hjärtklappning och förstoppning av. Lite skadeglädje skulle jag nog känna då tror jag. Hans feber har vi inte sett av heller, men det kan bero på intensivt intag av ibuprofen.
Och såhär på morgonkvisten, så undrar jag varför min telefon var tvungen att åka på en två veckors rehabiliteringsresa för att ackun blev tom på en dag...Kan dom inte bara ge en ny acku, eller funkar inte vanlig logik då det gäller teknik? Nåja. Får väl tilbaka en even better en. Ytterst viktigt, absolut.
Såja. Hispa inte upp er nu gott folk. Med min goda tur ligger jag och kvider med samma smärtor ännu på lördag. Men då tror jag inte det känns kul längre. Men nu just är det lite julafton då man får vad man har gnällt om nu i några veckor. Och så börjar vi redan nu gnälla att det inte ska vara alltför länge. Om vi kunde hålla oss på detta dygnet, festen ska ju tillta här ännu i alla fall. Hoppas vi. Eller hoppas ni så kräver jag.
Kommentarer
Trackback
