the Ems

Eftersom vi inte kommer någon vart med namndiskussionen, så började vi diskuter dopet istället. Logiskt som bara vad. Och när det gäller dopet har vi ganska samma åsikter, och vi lider tydligen båda av samma fel. Sammvetskval. Hur man än vrider och vänder sej, så är någon missnöjd eller har något att påpeka och klaga på. Och så får man dåligt samvete, för man väljer att göra på ett visst sätt, för man borde ju göra si eller så. Och man tänker på ett visst sätt, för att man känner på så sätt, och så börjar man nästan må dåligt för man vet att någon kan ta illa upp av det. Och så vill man behaga alla, men det går inte. Ni vet. Varför ska man vara så löjlig med såna där saker? Och dessa saker kan inte ens Jones ta som en karl, utan han tänker precis som jag. Vilket gör det ännu svårare. När ska man lära sej att stå rak i ryggen och göra precis som man vill, utan att låta andras eventuella reaktioner bromsa en?

Hujeda mej...

Nåja. Idag hade vi besök av tant Linda och tant Emma. Till och med Jones höll sej hemma en tid. Så trevligt så. Provade att laga muffins av Maizenas färdigdeg...Det blev inget fagert resultat, men ätbart fast dom var lite smaklösa. Duger som akutlösning vid behov. Innan det packade jag Klimpen i vagnen och traskade till skolan för att låna böcker, som jag konstaterade att jag inte har nytta av. Muntert. Fick ju i alla fall motion. Det känns förresten i baken att skuffa vagnen. Det gör att det känns som effektiv fettförbränning, och då bara rasar överlopps kilona, visst?

Nu ska vi fortsätta djupa diskussioner, och svära över morgondagens gäster, som återigen bjöd in sej själva och som man måste låta komma fast ingen av oss har lust med dem. Blir på dåligt humör av bara tanken.