the Ems

Som jag tidigare berättat så krisar Targa ibland angående sin personlighet, eftersom hennes far är mer eller mindre okänd och personlighetskrisen dyker alltid upp under pubertala perioder eller andra kriser. Väsentligaste frågan är ju vem är jag, vad är jag.

Idag mötte vi ett gammalt par då vi var ute, och redan på långt håll så började dom hojta en massa hundgullepluttigheter till Targa. När dom var så nära att dom redan stod och pajade och gosade med Targa, min blandrastik, släppte dom bomben. "Oot sä hieeeeno flättipoika". Alltså en flatcoated retriever hane. Jahaaa...men det förklarar ju mycket. Dom berättade att dom förra julen hade varit tvugna att följa sin Inka, av samma ras, till den eviga sömnen eftersom hon hade cancer. Dom var så inne i hela flätti grejen, och i att Targa var en flättihane, så jag hade liksom helt enkelt inte hjärta att korrigera dem. Dom räknade upp fast hur många rastypiska drag hos Targa, och sa att hon, nej han, nog är en riktigt typiskt fin sileäkarvainen uros. Nåh. Targa njöt i fulla drag av uppmärksamheten.

Det är inte första gången hon blir rasbestämd till just till en flatcoated retriever. Hane varje gång, eftersom hon är så stor. Hon har också blivit tagen förgiven för en howavart. Och för en newfoundlandare. Och varje gång av folk som har eller har haft hundar av rasen i fråga. Lite häftigt. Tycker jag. Det betyder ju att hon inte ser ut som en sekasikiö, utan som en riktig..ööh...sikiö.

För övrigt börjar jag få riktigt leidon. Mitt ben, som blev lite sjukt strax innan jul, blir bara sjukare, och fick diagnosen ledbandsinflammation. Skulle kureras med ispåse, och lite panadol. Det blir inte bättre, utan smärtan tar sej till maffigare breddgrader bara. Sedan, migränen. Av 13 dagar, har jag haft 3 hela dagar helt utan någon form av huvudvärk. I 10 dagar har jag antingen haft en fulländad migränattack, 4 ggr vill jag minnas, eller symtom på början till migrän. Till varningssymtomen hör i mitt fall förutom huvudontet på ena sidan skallen domningar i halva fejset, krampaktigt värk i tandköttet, synrubbningar i form av förlorat synfält eller stjärnor, domningar i händerna och en massa talsvårigheter. Och vad kan lilla Emma ta mot migrän? Panadol. Som bekant är jävligt effektivt. Så japp. Jag gnäller. Och går och tar en till Panadol eller två. Och kanske en Rennie också. På samma gång.