Nattshopping och bitterhet.

Det gjorde jag inatt åtminstone. Jag skulle shoppa en amnings-bh, och tyckte att R-kiosken hade bästa utbudet. Där råkade en gammal arbetskompis från Lindex jobba, och hon meddelade att hon minsann inte behövde någon amnings-bh under de tre år hon ammade sin son, som inte existerar. Det slutade med att jag köpte tossor till Targa och en Julia-box. Jodå.

Igår köpte vi nya täcken och dynor. Bara för att liksom ta steget mot ytterligare vuxenhet och ha likadana täcken och dynor i sängen, istället för en av varje sort. Det känndes nog väldigt vuxet om man riktigt ansträngde sej.
Vuxenheten blev dock lite kantstött imorse när Jones skulle fara iväg på jobb. Han återvände strax och sa att jag måste föra honom, för kölden har ätit Hondans akku tom igen. Som tur var skulle jag ändå stiga upp eftersom jag skulle och simma till 7. Smart som han tenderar att vara stundvis, kom han på att vi kunde hämta hans mammas bil åt honom, eftersom den kommer att stå oanvänd en vecka medan dom är utomlands. Playa de ingles, hur trist som helst. Vem skulle vilja vara där?! NU? Så nu får han köra med en Primera en stund då.

Lite uppgiven börjar man bli på dendär jävla Hondan. Kan den liksom inte bara öppna sin motorhuv och säga vad det är som tömmer akkun sådär snabbt?! Okej, det var svinkallt idag, men annars också. En ny akku ska inte bli tom på en och en halv dag. Så något drar ström hela tiden. Och ingen säger vad det är. Då blir man lite fittig. Ganska förbannad till sist.

Ännu bittrare blir jag när jag kommer hem från simmningen. Stolp-plats nummer 63 brevid oss har stått tom, och vi har förstås varit snåla på den. Vi tänkte, eller nej, Jones trodde sej veta, att den är tom på flit, för att det är en såndär gång där som folk använder. Lite som en kulkuväylä alltså. Men nej fan ska veta att grannens pizzeriabil står där nu! En gammal tigra. Två platser bort står deras andra bil. På gästparkeringen står deras tredje bil som agerar förråd. Jag blev så bitter så jag började skaka. Plus att han fan hade parkerat så att man nu måste parkera med normala stolpavstånd, när vi annars har en liten deal med grannen på andra sidan att lämna så stort mellanrum som man orkar mellan bilarna, eftersom det finns överlopps rum till det. Den nya grannen, med Tigran, har också hur mycket extra rum som helst att parkera brett, så att vi andra kan fortsätta med det, så att man inte behöver få nervsammanbrott varje gång man ska in och ut ur bilen.  Alltså jag blev skitsur. Och jag blir inte muntrare när jag tänker på att det fortfarande står Eteläaho Kippola på vår dörr. Vi har bott här ett halv år. Och vi har pratat med disponenten 2 ggr, så bolaget vet att vi bor här.

Ännu mer pluttig blir jag när jag tänker på grannen next door, som röker inne. Varje dag. Hela tiden. Hela trappan luktar ju. På nyårsafton när vi var hemma en sväng så hade hon fest, ni vet när finska lite halvdegiga 40 plussare festar. Nå, festen var så hård att dom stred och slogs och kallade varandra mindre trevliga saker. Herregud. Tur man inte behövde vara hemma hela kvällen och höra på det. Och nej, jag kan inte låta bli att inte titta ner på henne mer än förr nu. Dessutom kan man i butiken hastigt notera om hon är där på samma gång, för det luktar askkopp, suplaaais, om henne. Plus att hon har uttryckt sitt missnöje över vetskapen om att det kommer att flytta in en skrikhals här snart. Sunkkärring.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0