Blodigt allvar.

I vanliga fall så tilltalas jag ytterst sällan vid namn här hemma. Men när jag sedan hör mitt namn så vet jag att det gäller på riktigt.

Som idag när Jones skulle rensa golvbrunnen i badrummet i samma veva som han stod där och så dum ut.
- Äälski, tuaks mulle kumihanskat ja suorapäisen ruuvarin?

Blev så till mej av lycka av att det äntligen skulle ske så jag tänkte inte hållas i mina kläder. Fick anstränga mej för att se normal ut när jag levererade verktygen.

Efter en låång stund och med mycket låg röst:
- Emma. Tuuks tänne vähä.

Fantasin galopperade, antingen hade han fastnat med handen i rörfan, eller så hade han haft sönder något som vår försäkring inte skulle täcka.

- Tuaks sellasen keittiösienen. (Med ytterst professionell ton). Jag hämtar snällt svampen.
- Meidän pitää hakee putki-viagraa.
- Mitä viagraa?
- Rööreihin. Viagraa. Et ne rupee vetään taas. Sitä on nesteenä ja rakeina. Starkista. Niagra. Avaa putket kato.

Japp. Det var riktigt kärvt där ett tag. Det är nog viktigt det där för riktiga karar, att dom får känna sig professionella och oersättliga. Att dom får känna sig som mannen i huset.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0